0

Sommarreflektioner

Under sommaren har jag ägnat mycket tid åt att umgås med släkt och vänner från olika europiska länder och samtalen över middagsbordet eller under promenaden har stärkt min uppfattning om att vi lever i en tid av djupaste censur från våra politiker och ledare samtidigt som problemen hopar sig över oss utan att vi är medvetna om dess allvar.

Min analys av situationen är att grunden för hur vi mår och tolkar världen just nu hänger ihop med att vi befinner oss mitt i ett paradigmskifte där ingen vet hur framtiden kommer att te sig. Allt är osäkert och det finns inga svar på grundläggande frågor kring vår existens. Vi är medvetna om att globaliseringen och AI förändrar tillvaron i grunden och för all framtid och det enda vi får till oss är att vi måste anpassa oss till något som vi inte har någon tydlig bild av eller uppfattning om vad det kommer att innebära. Det finns ingen dialog eller vision från våra politiker om någon alternativ väg där humanismen får behålla sin plats som centrum i livet och teknikutvecklingen stå i vår tjänst. En sådan helt avgörande fråga för oss som lever nu och för mänsklighetens framtid borde vara huvudfrågan i den politiska debatten tillsammans med klimatfrågan och föremål för en folkomröstning.

Det kusliga är att frågan inte ens diskuteras och att vi istället matas med sakfrågor som i ljuset av miljökatastrof och slutet på homo sapiens som ras inte kan uppfattas som annat än sekundära då vår överlevnad står på spel. Då mänskligheten stått inför liknande omvälvande paradigmskiften tidigare i historien har det funnits kloka, modiga och visionära ledare som trätt fram och som lett människor och samhällen framåt. I sådana oroliga tider faller människan lätt in i önskan om att överge sin personliga frihet till förmån för en stark och auktoritär ledare som tar över och som fattar de avgörande besluten som man själv inte mäktar med. Det var precis vad som hände i 1930-talets Europa som banade vägen för diktatorer som Hitler, Mussolini och Franco med förödande konsekvenser för såväl människor som för hela samhällen.

Konsekvenserna av att dagens europeiska ledare inte förmår staka ut en vision för framtiden och inte hanterar de grundläggande och avgörande frågorna för vår existens, är att människor måste finna egna vägar att hantera oron och ångesten över framtiden och den egna överlevnaden. I sådana tider blir människor mer primitiva och mindre storsinta och toleranta. Man tänker på sig och sina närmaste och skärmar av sig mot resten av världen. Censuren träder in som ett skydd där information som man inte mäktar med att ta in stängs ute.

Under sommaren har jag i samtal och reflektioner insett att detta är vad som håller på att hända i alla europeiska länder just nu. I Frankrike, Spanien, Tyskland, Storbritannien, Sverige eller vart vi än går finns det ett högerextremistiskt och ett lokalpatriotiskt uppsving bland befolkningen som helt sätter sig på tvären när det gäller utvecklingen av en global värld där människor oavsett ras, bakgrund eller religion kan leva och verka tillsammans som världsmedborgare. Detta yttrar sig i ett vurmande för det genuina och lokalproducerade, något som har en positiv inverkan gällande miljön men då det övergår till att även inkludera endast dem man känner eller som har samma bakgrund och att vara emot alla med utländsk härkomst har frågan börjat få andra proportioner. Oavsett om det gäller stödet för Brexit i Storbritannien, situationen i Katalonien där man söker frigörelse från Spanien eller andra lokalpatriotiska yttringar behöver vi lyfta analysen till en högre nivå och fundera på vad det egentligen är som ligger bakom denna ilska och behov av att dra sig undan resten av världen för att sluta sig inåt?

Mänskligheten har gått framåt i det stora hela tack vare kloka och modiga ledare som haft förmåga att tänka större och som kunnat visualisera en bild av framtiden där den egna vinningen varit av underordnad betydelse. Just nu skulle vi behöva kloka indianhövdingar som världsledare som fattade beslut som var till gagn för mänsklighetens utveckling i 8 generationer framåt – även om dessa beslut i ett kortare perspektiv skulle kunna ha negativa följer för oss som lever nu. Sådana uppoffringar är dock ingen längre beredd att göra och just därför har vi utrotat indianhövdingarna eller förpassat dem till reservat. Såväl politiker som övriga ledare vet att deras framtid hänger på att leverera budskap som människor vill höra just nu och de förstår inte att det är genom en dialog och en kommunikation på en högre nivå som människan är beredd att offra sin bekvämlighet om hon bara förstår vad det är som står på spel.

I avsaknaden av visa politiker och ledare behöver vi som lever nu därför ta saken i egna händer. Vi har tillgång till all världens information och kunskap och vi som lever i Europa lever i stabila demokratier (ännu så länge) där vi är fria att utbyta tankar och åsikter och att fatta våra egna beslut. Det som behöver läggas till är det personliga ansvaret att engagera sig och att inse att alla vi som lever nu kommer vara medskapande eller medskyldiga till utvecklingen i samhället och i världen framåt. Det kommer inte finnas några ursäkter som håller om vi lämnar ett söndrande europeiskt landskap med 1900-talets krig, konflikter och förintelse samt kontinuerliga miljökatastrofer åt våra barn och barnbarn att hantera.

Vi kan bättre!

0

Att välja nöjdhet håller stressen i schack

Semesterperioden är nu snart över för de flesta och det kan vara utmanande att gå tillbaka till jobbet – även om man trivs med sitt arbete.

Sommarledigheten är något som många ser fram emot och på många sätt årets höjdpunkt. Det är då vi ska njuta av att bara vara, ha kul, umgås med nära och kära, upptäcka nya platser och leva mer i vår egen rytm och mindre utifrån klockan. Denna sommar har bjudit på sol och värme för alla oavsett vart man har befunnit sig och det har varit en tid då förutsättningarna för att fylla på energi och att vila och återhämta sig varit goda för alla som inte drabbats av konsekvenserna av den extrema sommarhettan eller vars tillvaro överskuggats av privata bekymmer.

Det är naturligt att känna ett motstånd mot att gå tillbaka till jobbet igen eftersom det är bekvämt att befinna sig i en mindre kravfylld tillvaro och att få leva mer utifrån sin egen rytm. Kanske känner du att det hade varit skönt att vara ledig någon eller några veckor till? Ett verktyg som kan hjälpa dig att underlätta övergången till jobbet och en mer uppstyrd och kravfylld tillvaro handlar om att välja att vara nöjd med att du haft en skön semester och känna dig tacksam både för det men också för att du har ett jobb eller annan aktivitet att gå till.

Förmågan att känna sig nöjd och tacksam över det lilla och självklara är nyckeln både till stressreducering och till lycka. Den som är mer anspråkslös och som utvecklat förmågan att vara tillfreds med små saker i vardagen är mer harmonisk och upplever en högra grad av lycka i livet. Den goda nyheten är att alla människor har förmågan att bli bra på att välja nöjdhet – men det förutsätter ett beslut och en livslång träning på samma sätt som vi t.ex. integrerar fysisk träning i vår vardag.

Istället för att tänka negativa tankar kring hur jobbigt det känns att gå till jobbet och hur skönt det hade varit att fortsätta vara ledig, har du möjlighet att välja att tänka positiva tankar kring att du är tacksam över ledigheten som du haft och att du är nöjd med att ha ett jobb eller annan sysselsättning att gå till om dagarna. Ett sådant tankeskifte gör att du automatiskt mår bättre och att du känner lust och energi istället för stress och trötthet.

Det är utmanande för oss som lever i en tid och i en värld där vi lärt oss att det alltid går att göra mer och bättre och där nöjdhet och tacksamhet rationaliserats bort till förmån för mer och bättre. Nu är därför ett bra tillfälle att ta den frihet vi ändå har att välja vår attityd till oss själv och till vår omgivning så att vi kan få behålla det inre lugn och den harmoni som semestern förhoppningsvis har gett även nu då arbete, skola och andra aktiviteter sätter igång igen.

0

Meningen med livet

“Av alla frågor om vår existens är den viktigaste frågan: Vad är meningen? När vi tappar bort meningen i livet handlar det alltid om en förslut av ett existentiellt perspektiv. Känslan kan komma snabbt: Arbetet, skolan eller våra relationer betyder inte längre något, när konsumtion och framgång inte ger något, eller när närheten till döden och lidande ställer från om vad som är meningen på sin spets.

Å andra sidan kan frågan vara vilande under lång tid och bara sakta nå medvetandet, men då drabba oss på ett sätt som påverkar hela vårt liv. Den som inte hittar ett personligt svar på en så grundläggande fråga kan fyllas av inre tomhet, känna sig vilsen och till och med drabbas av hopplöshet.

Men vi är inte offer för vår känsla av tvivel och brist på mening. Ett meningsfullt liv beror till stor del på oss själva och de förutsättningar vi har. I teorin är det möjligt att finna mening i alla livssituationer. Därför kan man säga att brist på mening är en form av mening: det uppmanar oss att titta närmare på vad som verkligen betyder något för oss, att hitta ett bättre sätt att existera.”

Alfried Längle, professor i psykoterapi och Viktor Frankl´s närmaste medarebetare

0

Yoga och meditation gör dig mer egoistisk

”Ursprungligen handlar meditation och yoga om att släppa tankarna kring sig själv och egot – men nya studier visar att effekten är den motsatta för de flesta av oss. Men egoboosten gör också att vi mår bättre! (Mikaela Alex, elle.se)

Buddhismen är nog den religion som kan verka minst självisk och minst materiell av de stora världsreligionerna. Enligt buddhismen är ”jaget” en illusion, och lycka kommer inte genom att äga saker.

Yoga och meditation är två aktiviteter som är starkt kopplade till den ickemateriella religionen, bland annat är meditation en del av den åttafaldiga vägen – som man ska följa för att uppnå nirvana, det högsta sinnliga tillståndet.

Men nu visar en ny tysk studie att vårt sätt att tillämpa yoga eller meditation tycks ha omvänd verkan – vi blir istället mer självfokuserade och egoboostade efter att ha utövat någon av dessa aktiviteter.

Yoga – för eller mot egot?

Syftet med studien kom till då forskarna lagt märke till att buddhismens syn på yoga och meditation helt motsätter sig den amerikanske psykologen William James teori om att utvecklandet av en färdighet alltid ökar ens känsla av självförbättring.

Det finns redan flera studier som stärker James teori, men forskarna vid tyska universitetet i Mannheim ville testa teorin just utifrån yoga och meditation, eftersom de sägs ta fokuset bort från egoismen.

Under 15 veckor fick 93 yogastudenter utvärdera sin känsla av självförbättring genom tre olika tester. Bland annat fick de jämföra sig med andra i klassen samt testas för narcissistiska drag, och ranka sin självkänsla. I alla tre testerna kunde man se att studenterna rankade sig själva högre efter ett yogapass, n om de inte yogat på över ett dygn.

I en annan del av studien testade man 162 personer som utövar meditation, och kunde se att resultaten var liknande de som yogisarna fått: Man rankade sig själv högre efter ett meditationspass.

Mediterar vi fel?

Man gjorde även tester på samtliga deltagare för att mäta deras välmående i form av hur nöjda de är med livet, sin personliga utveckling och relationer med andra, med mer. Där kunde forskarna se att välmående också ökade ikapp med känslan av självförbättring – vilket antyder att det finns ett samband mellan välmående och självkänsla.

”De ‘egominskande’ effekterna av body-/mind-aktiviteter används ofta för att förklara de positiva effekterna på välmåendet – men vi kunde dock se att body-/mind-aktiviteter boostar känslan av självförbättring, vilket i sin tur boostar välmåendet”, skriver studieförfattarna.

MEN: Det finns också teorier som menar att det är vi västerlänningar som helt enkelt använder yoga och meditation på fel sätt. Istället för att blicka inåt och dämpa våra egon under yogapasset, så använder vi aktiviteten med fokus på just självförbättring eller för att dämpa ens egen stress och ångest.

Och visst kan vi som har träffat en del yogafrälsta känna att det ligger något i den nya teorin om att yoga kan höja egotrippen. Men om detta berör buddhismens lärdomar och ledord lämnar vi osagt – för vad är väl en ny studie mot tusentals år av utövande?”

2

We are just passing by…..

Some years ago I watched a movie in which there was a scene where a group of family and friends of different generations gathered to have lunch together somewhere on a Greek island. The conversation was centred on love and relationships and someone asked the old woman how she had met with her late husband and about their life together.

She spoke with great love about her deceased husband and shared memories of their life together that made it clear that it had been a very happy marriage and that they had been true soul mates for life.

After she finished, someone asked her how she managed to cope with the loss and to continue living without her husband. The woman’s answer to that question was “We are just passing through” meaning that life is short, and we know that we will only be here fore a brief moment of time when the purpose is to enjoy and to experience life as much and as intensely as possible. Love is the greatest gift of life but loss and grief are also part of life and all we can do is to accept the existential conditions that we all have to adhere to.

A happy life is to indulge in life, to live fully but to learn to accept death and loss as a natural part of it. It’s when we manage to do that that we become less afraid, have less worry and less stress. It´s about not taking ourselves or our life too seriously and to think of our life as the waves of the ocean. Whether we are here or not, their rhythm is endless and they will continue in the same way as if nothing happened even after we are gone. It is nothing we can change and thus nothing to be upset or worried about. It´s life.

The reason I think about this now during summer and vacation time is that this simple phrase “We are just passing by” is a great reminder to relax and to take it easy, not to worry or to stress so much. Our everyday concerns are maybe not so serious after all and far less important than we may think at first. So relax, enjoy and listen to the waves with no beginning and no end, just pure movement beyond time and space – and let the contemplation calm your soul.

0

Time for an awakening

Vi lever i en tid med omvälvande förändringar och det finns ingen som vet hur livet eller arbetslivet kommer se ut om bara något årtionde.

Mycket av de större skeenden kan vi som enskilda individer inte påverka och det är lätt att gripas av en känsla av vanmakt eftersom det känns övermäktigt att sätta sig in i de frågor som vi skulle behöva fördjupa oss i på grund av deras komplexitet. Vi låter politikerna ta ansvar för livsavgörande beslut för framtiden men är ofta dåligt insatta i vad eller kan redogöra för varför vi lägger vår röst där vi gör. Dessutom, kan vi verkligen lita på att våra politiker är pålästa, insatta och kapabla att förstå sig på de avgörande frågorna för vår framtid och att de därmed kan fatta rätt beslut?

Har vi hört något av dem vända sig till folket och förklara att vi är på väg att överge Humanismen som centrum för livet till förmån för Dataismen där livet kan kokas ner till beslutsfattande och där frågan om mening är irrelevant? Hur många har satt sig ner och reflekterat över vad detta egentligen betyder och om detta är vad man faktiskt vill ska ske?

Har våra politiker kommenterat hur de ser på situationen givet att känslan av meningslöshet är ett av de framträdande problemen och utmaningarna i vårt samhälle redan idag när det gäller människors livskvalitet? Kommer det då att göra oss lyckligare att ytterligare ta klivet bort från det vi längtar efter till förmån för en förstärkt känsla av obetydlighet och utbytbarhet?

Nej, censuren är kompakt i alla led och det finns en allmän känsla av att det är bättre att inte tänka för mycket på dessa saker utan låta livet löpa på och se till att ha det kul och vara lycklig. Livet är här och nu och det gäller att njuta!

Jag håller helt med om att ”Carpe Diem” är ett viktigt ledord för att må bra i tillvaron och att det är viktigt att vi omfamnar alla möjligheter till glädje och lycka som vi kan. Det behöver dock inte betyda att vi behöver stänga av eller censurera oss från det ansvar vi samtidigt har som medborgare i en demokrati där det är vi som tillsammans formar framtiden.

All kunskap och all information vi kan tänkas behöva finns att tillgå gratis på internet som alla människor i Sverige har fri tillgång till. Vi lever i en demokrati med yttrandefrihet som gör att vi kan tycka och tänka det vi vill och vi kan välja vem vi vill ge förtroendet att styra vårt land eller varför inte engagera oss själva politiskt? Allt vi behöver för att hålla oss informerade och bildade är på plats – nu är det upp till oss själva!

Att ta ansvar är svårt och det är så mycket skönare att låta bli. Förmågan till ansvarstagande finns hos alla men huruvida vi tillämpar den och utvecklar den genom livet eller låter den leva en slumrande och passiv tillvaro beror på en kombination av uppfostran och upplevd grad av nödvändighet. Alla som någon gång upplevt allvarligare sjukdom vet t.ex. att hälsan är det viktigaste av allt. Om vi blir sjuka är det enda vi tänker på vad som behövs för att vi ska bli friska. Ändå är det medan vi känner oss friska så svårt att leva sunt och att ta ett proaktivt ansvar för vår hälsa.

Poängen är att det gäller att inte ge upp och att situationen i samhället och i världen kräver att vi vaknar upp och att vi inser att vi inte bara har frihet utan också ett ansvar för vilken värld vi vill vara medskapande till. Vi kan välja att ta detta ansvar, om än motvilligt, eller låta bli. Friheten att välja är din men att inte göra något aktivt val i någon riktning är också ett val.

Den kanske största utmaningen är att den naturliga oro, stress, förvirring och nedstämdhet som alla som lever idag naturligt känner som reaktion på det paradigmskifte som vi lever mitt uppe i tolkas och behandlas som sjukdom som vi måste ”censurera” med hjälp av mediciner som lägger locket på istället för att vi får stöd att hantera livet som det faktiskt är och verktyg för att utveckla mod och resiliens så att vi kan bli aktiva medspelare i utvecklingen av vårt eget liv och för samhället i stort.

Givet det som sker i världen idag och som har direkta konsekvenser för oss och våra närmaste samt för framtiden som helhet, kanske det istället borde vara alarmerande att känna sig harmonisk och tycka att det går bra att luta sig tillbaka och ta det lugnt?

2

Om social hållbarhet och hur vi förhåller oss till varandra

En av människans största utmaningar i alla tider och i alla kulturer är hur vi förhåller oss till varandra. Att finna balansen mellan att ge och att få, att värna om egna behov och att tänka på andras och att agera mot andra som man själv vill bli behandlad tillhör människans eviga utmaningar.

Den sociala hållbarheten har sin grund i uppfostran och i socialiseringen in i en gemenskap;, familjen, skolan och samhället. Det är den omgivande kulturen som reglerar vilka beteenden som är önskvärda/accepterade och vilka som bör stävjas för att målet om att uppnå en social hållbarhet där människor trivs och vill vara ska kunna uppnås.

Det är alltid föräldrarna, cheferna, den andlige ledaren eller regeringen som sätter tonen för vilken kultur som ska råda inom respektive system. När tonen väl är satt kan andra medlemmar i systemet haka på och vara medskapande till kulturen som är en gemensam angelägenhet, men det går inte att frångå det ansvar man som ledare har i denna fråga.

För närvarande har jag möjlighet att betrakta och uppleva frågan om kultur och värderingar som styr människors beteenden utifrån två stora organisationer som jag arbetar nära. Den ena organisationen kännetecknas av en icke-uttalad men ändå tydlig code of conduct som kan sammanfattas med att ”Här vill vi varandra väl.”. Trots ett ständigt högt tempo är människor snälla och vänliga mot varandra, man hjälps alltid åt, och man behöver inte vara misstänksam och vaksam på att någon baktalar en eller försöker konkurrera ut varandra. I detta företag är det relationerna människor emellan som är kittet för att man trivs, arbetar väl tillsammans och når framgång. VD-n och ledningen är ett sammansvetsat team som lever och agerar utifrån sina personliga värderingar som är förankrade i vem de är och vill vara. Det är deras sätt att vara som sätter tonen för den socialisering som gör att övrig personal agerar i samma riktning så att de tillsammans formerar en kultur som bygger på social hållbarhet.

Den andra organisationen som jag arbetar nära bygger på andra premisser. Där finns det en uttalad policy och ett sätt att kommunicera som låter bra och som bygger på att man vill främja gemenskap och skapa en stark, sammansvetsad kultur. VD-n och ledningen är uttalat trevliga och tillmötesgående – men kan då och då agera med en dold agenda och utifrån personliga intressen och behov som bygger på maktpositionering, egen vinning och prestige. I dessa fall är alla medel tillåtna och manipulering, mobbing, konkurrens och baktalande används som vapen för att nå dit man själv vill.

Anledningen till att jag lyfter fram dessa exempel ur verkligheten är att jag vill peka på att vi lever i en tid då Social Hållbarhet är på allas agenda eftersom vi börjat förstå att det är just detta som är vägen till utveckling och framgång i den gemensamma strävan mot en hållbar värld. Det är lätt att prata om och också tycka att dessa frågor är viktiga, desto svårare att rannsaka sig själv och sina drivkrafter och beteenden. Den Sociala Hållbarheten böjar med dig själv, med vem du är och vad du har fått med dig för värderingar och vilka beteenden du har utvecklat för att ta dig fram i livet.

Det är när du tar avstamp i en ärlig och uppriktig bild av dig själv och du förstår vad som driver dig och varför som du kan börja ställa dig frågan vem du skulle vilja vara? Det är först då som du kan ta hjälp av din medvetenhet och ditt intellekt som kan hjälpa dig att styra dina beteenden i en riktning som bygger social hållbarhet genom att du agerar mot andra som du själv vill bli behandlad. Det ligger i människans natur att vi vill kunna lita på andra, att vi vill att andra ska vara snälla mot oss och att vi vill känna oss sedda och positivt bemötta. Det är då vi kan slappna av och vila i en känsla av trygghet med andra som gör att vi kan fokusera på vad vi kan åstadkomma var och en för sig och tillsammans. Detta är något som alla människor i alla tider intuitivt känt till och som har med människans existentiella behov att göra.

Vägen till social hållbarhet är därför inte svårare än att du frågar dig själv hur du skulle vilja att andra i din omgivning förhöll sig till dig. Välj sedan att agera mot andra på samma sätt och du kommer att bli en levande förebild som inspirerar andra att välja ett beteende som bidrar till den sociala hållbarheten i din egen lilla sfär såväl som i världen.

Glad midsommar!

1

Unga mår allt sämre – eller? 

” Jag vill hinna tänka på hur jag vill ha mitt liv. Men det finns ingen tid till det. Allt är bara ett stort måste.”
Kille 21

Den ideella organisationen Mind (https://mind.se) gav häromdagen ut en ny rapport om ungas (15-24 år) psykiska hälsa som fått stor uppmärksamhet. Rapporten baseras på en vetenskaplig studie som tar ett helhetsgrepp om unga vuxnas psykiska mående i Sverige idag och den visar tydligt att medikaliseringen av vårt inre liv är helt fel väg att gå. Slutsatsen är att unga vuxna inte mår sämre idag jämfört med år 2000, däremot är det betydligt fler som får vård och psykisk ohälsa är fortfarande vårt största folkhälsoproblem.

Studien lyfter fram tre huvudområden som förklarar varför unga rapporterar att de har allt fler psykiska besvär som sammanfattas med att 1) Det finns en större öppenhet för psykisk ohälsa, 2) Diagnoserna utvidgas, 3) Förändrade livsförutsättningar.

Initiativet med ABLE som vi lanserade för fem år sedan tog avstamp just i behovet av en samlande plattform för människor att proaktivt få stöd, inspiration och guidning till att må bra i en tid då utbrändhet och psykisk ohälsa blivit orden på allas läppar. Den linje jag själv drivit sedan jag påbörjade mitt eget forskningsarbete kring 2000 är att den psykiska ohälsan inte är en sjukdom utan ett uttryck för att vi befinner oss i ett paradigmskifte där frågor kring mening och inre harmoni kräver sitt utrymme och krockar med industrisamhällets gamla paradigm som ställde självuppoffring och plikt i centrum för livet.

Ett genomgående tema i de tusentals möten med människor med psykiskt lidande som jag mött och möter i mitt arbete som psykolog är att det finns ett skriande behov av kunskap i livsfrågor och guidning i existentiella utmaningar såsom mening, val, frihet, ansvar, liv och död. Dessa existentiella behov är en del av vad det innebär att vara människa oavsett i vilken tidsålder vi lever. Till skillnad mot tidigare generationer som levt i ett samhälle där det funnits ett yttre, övergripande och allmängiltigt ramverk för livsfrågorna i form av religionen och sedermera Folkhemmet, befinner våra unga vuxna sig nu i en tid då det är upp till dem själva att finna svaren på och att hantera dessa livsavgörande frågor.

Självklart möter de som människor i alla tider ångest ibland då de är osäkra över framtiden eller om de duger, sorg och depression då de lider förluster och trötthet om vila och återhämtning är otillräckligt. Skillnaden nu mot då är att våra unga saknar språk och verktyg för att hantera dessa känslor, de är ofta ensamma och saknar äldre vuxna att prata med och det omgivande samhället bemöter deras friska reaktioner med att ställa diagnos och erbjuda medicinering.

I tjugo år har denna modell fått stå mer eller mindre oemotsagd men nu äntligen har vi nått en punkt då en ny generation börjar ta över som helt enkelt inte längre accepterar omgivningens bemötande. Istället för att hålla god min och att svara att allt är bra även om man håller på att gå sönder inombords, uttrycker våra unga vuxna hur de faktiskt mår och sätter sitt känsloliv och frågan om meningsfullhet i centrum. Att prata om att man känner sorg, ångest eller är ledsen var i det tidigare paradigmet tecken på att man var avvikande från normen och att man behövde hjälp att censurera sitt känsloliv med hjälp av mediciner. 2018 leder samma känslor till att man uppfattas vara cool och det är trendigt att ha erfarenhet av depression och ångest – erfarenheter som kan bli en hjälp i karriären och göra att man får vara med i TV-program och i media för att dela sina erfarenheter med allmänheten.

Slutsatsen är att vårt inre mående och vår psykiska hälsa och ohälsa tagit plats i vardagen och i samhällsdebatten på ett sätt som gör att människor i allmänhet har mer kunskap och ett bättre språk för att prata om och beskriva vad de känner och upplever. Detta i sin tur öppnar upp för ett enormt behov av guidning och stöd i att hantera livets komplexitet i en tid som präglas av enorma förändringar på alla plan där stress och tidsbrist präglar mångas upplevelser av vardagen.

Den ekvation vi behöver lösa handlar om att behovet av möte, samtal och kommunikation är större än någonsin samtidigt som vi upplever att vi saknar tid och behöver rationalisera bort allt som känns överflödigt. Mind’s sammanfattning i rapporten kring vad vi behöver göra för att hjälpa och stötta våra unga vuxna handlar om följande:

• Sjukdomsförklara inte i onödan!
• Ge unga färdigheter som hjälper dem att hantera livet!
• Ge bättre vård till utsatta unga!
• Var närvarande som medmänskliga vuxna!

Vägen framåt handlar om att stötta våra barn och ungdomar till en ökad grad av resilience genom närvaro och förmedling av den livskunskap och erfarenhet av livet som äldre generationer i alla samhällen och i alla tider haft som uppgift att förmedla till de yngre. Rapporten blir därför en uppmaning till alla föräldrar, chefer och andra vuxna att tänka på det ansvar vi har för att livet ska upplevas som meningsfullt och hållbart för dem som kommer efter.

0

Är det objektiva fakta eller den subjektiva upplevelsen som ska definiera vad som är hälsa?

I digitaliseringens tidevarv är det naturligt att även vår hälsa sätts under lupp och att vi funderar över vad som kan förbättras och effektiviseras med hjälp av tekniken.

Att ha sin doktor eller sin psykolog i den virtuella världen kan kanske kännas som en trygghet utifrån att det blir både billigare och ofta är mer tillgängligt. Det går att beskriva sina symptom och lyfta sina frågeställningar och bli bemött med fakta baserade på vetenskaplig grund. Om jag känner oro kan KBT (Kognitiv Beteendeterapi) övningar online hjälpa till att klargöra mina tankar, känslor och beteenden med syftet att jag ska må bättre och symptomen minska eller försvinna. Om jag har förkylningssymptom kan min läkare eller en sjuksköterska online hjälpa till med recept på smärtlindring samt avgöra om mina symptom kräver en djupare undersökning eller om jag bara behöver ta det lugnt och stanna i sängen några dagar.

Det råder ingen tvekan om att det finns många fördelar med digitaliseringen i vården och vi vet ju alla att sjukvården är överbelastad och att köer och väntetider i många fall helt orimliga både för patienten och för dem som är satta att vårda. Parallellt med digitaliseringen av sjuk – och hälsovårdstjänster sker en parallell process som handlar om en längtan efter närhet, autenticitet och äkta möten. Relationen till den andre står i fokus och man vill bli sedd och respekterad för den man är och satsa på djup som kontrast till yta. Medan det för några år sedan var norm att hålla sina känslor under kontroll och att i alla lägen uppvisa en glad och positiv fasad, lever vi nu i en tid då det är trendigt att tala ut, att berätta på djupet vad man känner och att dela med sig av upplevelser av trauman, depressioner och livskriser av olika slag.

Jag tänker att den starka trenden med fokus på mening och autenticitet som drivs fram av yngre generationers behov är en naturlig reaktion på att vi med hjälp av tekniken och digitaliseringen förflyttar oss uppåt i värdekedjan där vi får tid, utrymme och ork att fundera på och ta hand om våra djupare emotionella och själsliga behov. Det betyder att det inte är självklart och kanske till och med kontraproduktivt att hela hanteringen av vår hälsa och vårt välmående undergår samma effektivisering och standardisering som livets praktiska dimensioner.

Kanske skulle vi behöva en tydligare dialog och debatt om vad vi har för behov och vad det är som skapar mening i tillvaron och låta svaren på dessa existentiella frågor bli grunden för hur vi förhåller oss till digitaliseringen av hälsotjänster. Som det är nu verkar det istället vara effektivisering och ekonomisk vinning som står i fokus där vår hälsa och vårt inre liv hanteras på samma sätt som konsumtion av varor och tjänster där vi får en effektiv e-handel som alltmer tar över behovet av den fysiska butiken.

Själva tron/uppfattningen att det går eller är önskvärt att rationalisera vårt inre liv är ett uttryck för människosyn. Under de två decennier som jag arbetat som psykolog och där jag mött tusentals människor i alla möjliga sammanhang känner jag varje dag en förundran över att människan är unik och komplex och att livet alltid är större än vad som låter sig beskrivas med ord. Om människan sätts i centrum för livet och tekniken anpassas till henne kan en fantastiskt lovande framtidsbild målas upp där våra behov och vår potential får utrymme eftersom tekniken hjälper oss att hantera vardagens praktiska bestyr.

Om det istället är tekniken som sätts i centrum och människan ska anpassas därtill, blir jag däremot orolig för vad som händer med den redan hotade känslan av mening i tillvaron och med livskvalitén. Detta eftersom dessa känslor och den psykiska ohälsan har starka kopplingar till upplevelsen av att känna sig ensam, osedd och vilsen i tillvaron med ett underliggande rop på kontakt och djupare relationer till andra där man blir sedd och bemött utifrån sin unika karaktär och person.

Alla som har erfarenhet av depression vet att ett liv utan mening inte är något liv oavsett hur mycket bekvämlighet och hur mycket pengar man har.

2

Handlar livet om lycka eller om mening?

Livet i västvärlden går ut på att maximera lycka. Målet är att vara lycklig hela tiden och vi är beredda att gå långt för att censurera våra tankar och känslor för att till varje pris känna oss lyckliga. När någon frågar hur det är blir det spontana svaret att det är bra även i stunder och vid tillfällen när så inte alls är fallet. Lyckopiller och positiv psykologi har haft stora framgångar i den globala strävan efter lycka och har med all säkerhet även lett till att många haft fler stunder av lycka och välmående än vad de skulle ha haft utan dessa hjälpmedel.

Den andra sidan av myntet är att många människor känner sig misslyckade och otillräckliga för att de inte är lyckliga hela tiden och strävan efter lycka som måttstång för hur bra man är har lett många in i djupa depressioner och utmattningstillstånd. Först nu börjar det bli tillåtet att ifrågasätta om det verkligen ligger i människans natur och om det är något önskvärt att sträva efter att sträva efter ständig lycka? Eller är det kanske så att den viktigaste och eviga frågan för människan istället handlar om meningsfullhet? Strävan efter mening och känslan av meningsfullhet är en bärande struktur för hälsa och resilience som vi känt till ända sedan Aaron Antonovsky i sin forskning myntade begreppet KASAM – känsla av sammanhang där strävan efter mening är den centrala komponenten i psykisk hälsa och livskvalitet. Utifrån de snart två decennier då jag arbetat med människor som existentiellt inriktad psykolog vet jag att dessa perspektiv är den pusselbit som många saknar i vår tid och i vårt samhälle och som bygger det vi idag benämner som inre hållbarhet.

Det är roligt att dessa perspektiv börjar spridas mer i samhället och jag kan varmt rekommendera er att lyssna till ett intressant program från P! Kropp & Själ som lyfter just dessa frågor.