2

Om Rakhmat Akilov´s väg till Paradiset

Planeringen bakom terrordådet den 7e april 2017 på Drottninggatan i Stockholm börjar klara i takt med att förhören med attentatsmannen Rakhmat Akilov rullas upp och publiceras.

Det faktum att Akilov valt att samarbeta med polisen visar att han inte känner någon skam över dådet. Hans berättelse är snarlik många av de berättelser vi tagit del av från Europas drabbade grannländer där människor låtit sig radikaliseras och valt att strida på IS sida mot Europa. Det är en berättelse om marginaliserade människor som lever på existensminimum i Europa i en slags skuggtillvaro utan upplevelser av att integreras eller kunna bygga ett fungerande liv för sig själva och sina familjer.

Dessa män lever dagligen med skam över sig själva för att de inte förmår försörja familjen och inta den auktoritära mansroll som religionen och traditionen i hemlandet påbjuder. De känner sig värdelösa både i den värld de lämnat och i den värld de lever i. En grund till att de inte lyckas bygga ett fungerande liv i Europa är att de kommer från enkla förhållanden, de saknar utbildning och språkkunskaper och fastnar därför i tillfälliga, lågavlönade svartjobb. I detta läge är det endast religionen och traditionen som bjuder någon trygghet och stabilitet i tillvaron. När det är kaos inombords är det ett mänskligt fenomen att hitta något i den yttre världen att hämta kraft ur.

Av dessa skäl blir dessa desperata män lätt offer för fundamentalistiska rörelser. De lider ofta av odiagnostiserade och obehandlade depressioner och känslan av meningslöshet i tillvaron gör att döden kan kännas som en lockande utväg. Om det dessutom finns en möjlighet att kunna avsluta livet genom att återta sin förlorade värdighet och därmed både sprida glans och ära åt de efterlevande och att få en garanterad plats i paradiset för egen del, framstår rollen som självmordsbombare eller attentatsman som väldigt lockande.

Livet måste ha en mening och ett liv utan mening är inget liv. Det är denna enkla sanning som vi måste ta avstamp i om vi ska kunna förstå och förhindra terrorattacker i västvärlden. Detta är inget som polis, övervakningskameror eller telefonavlyssningar kan råda bot på.

En människa som förlorat sin värdighet och känslan av mening i tillvaron kan inte fortsätta leva med dessa känslor. Därför är det lätt att projicera sitt lidande på någon/något annat. Västvärldens demokratiska samhällen där individen och friheten ställs i centrum är en antites till de samhällen och de traditioner som dessa män är sprungna ur. Om de skulle anamma dessa värderingar skulle det innebära att de också blir ansvariga för sitt liv och för sin lycka och framgång. I detta paket ligger hela förhållningssättet till tillvaron där självkänsla och självförtroende är nödvändiga komponenter för att kunna skaffa en fru, bilda familj liksom att skaffa sig ett jobb och en karriär som ger möjlighet att ta del av det omgivande välfärdssamhället. För dessa individer upplevs detta som ett omöjligt projekt och därför blir de lätt mottagliga för radikaliserande krafter inom IS och andra terrororganisationer. Dessa fördömer de västerländska samhällena och den västerländska kulturen och ser all ondska i världen som orsakad av dekadenta och onda västerlänningar.

Den tolkningen innebär en efterlängtad befrielse från dessa mäns djupa skamkänslor inför sig själva och det behövs ofta inte mycken övertalning innan de är beredda att ansluta sig till IS och att offra sitt liv för ett högre syfte som upplevs som en befrielse och en lösning på till synes olösliga inre konflikter.

Akilov och män i liknande situation vittnar om att vi lever i en global värld där vi helt enkelt inte kan strunta i människors levnadsomständigheter på andra håll i världen och leva väl i vår egen privilegierade värld. Bristen på stöd och hjälp åt människor i deras lokalsamhällen får flyktingströmmarna att öka liksom därmed både problem och kostnader för västvärldens demokratier. Mot bakgrund av att merparten av dessa flyktingar inget hellre önskar än att de skulle haft möjlighet till trygghet och försörjning i hemlandet, behöver vi fundera på hur vi kan stötta människor i andra länder utifrån deras egna förutsättningar med respekt för att den livssyn och de värderingar som präglar västvärlden inte nödvändigtvis går att exportera eller trycka ner i halsen på människor i andra delar av världen som inte ser några fördelar med demokrati och individuell frihet.

I grunden handlar dessa problem om fundamentalt existentiella frågor och om grundläggande mänskliga behov. Inför detta står alla praktiska och rationella lösningar sig slätt och ju mer vi försöker stävja ett problem där vi fortsätter bortse från dess verkliga orsaker, desto värre blir det.

0

IKEA – en utveckling i linje med tidens behov men vad behöver vi 2018?

I veckan gick IKEA´s grundare och en av Sveriges främsta entreprenörer genom tiderna Ingvar Kamprad, ur tiden i en ålder av 91 år. Framgångssagan med IKEA är intressant att reflektera över ur ett psykologiskt och existentiellt perspektiv då dess utveckling skett och fortfarande löper i samklang med tidens och människors behov.

På 1950-talet befann sig Sverige i en unik situation då man dels överlevt 1900-talets båda världskrig utan att landet skövlats och ruinerats, dels hade en bred samling kring Folkhems projektet som gick ut på att förbättra levnadsstandarden för den stora massan och därmed hjälpa folket att höja sig över överlevnadsnivån där endast de mest basala behoven har någon betydelse.

IKEA grundades i en tid då människor var redo att börja fundera över hur det såg ut i hemmet, då man ville få det snyggt, rent och modernt. Allt detta till ett lågt pris och i linje med Socialdemokratins tankar om lika möjligheter för alla. Om inte tiden varit rätt och folket redo hade IKEA inte kunnat bli den framgångssaga som det blivit. Från starten har IKEAs produkter och service utvecklats i takt med människors behov och utveckling – just därför finns det inget stopp för företagets expandering i världen. I takt med att vi i Sverige och i Västvärlden utvecklar högre behov bortom de rent materiella, har stora delar av övriga världen nått den punkt där Sverige befann sig på 1950-talet då den stora massan av befolkningen fått en bättre levnadsstandard och är mottagliga för och har möjlighet att tänka på mer estetiska behov.

På hemmaplan fortsätter kärleken till IKEA´s praktiska lösningar och ljusa, nordiska estetik och det finns i princip inget hem som saknar IKEA produkter i vårt land. Däremot kan vi sannolikt, i likhet med HM, se en nedgång och en avmättning av konsumtionen framöver i takt med att hållbarhetsvärderingarna tar över världen.

2018 handlar människors behov inte längre om att möblera hemmet eller att fundera över de estetiska behoven i tillvaron. Allt detta är redan på plats och en självklarhet för de allra flesta. Just tack vare denna materiella mättnad har vi nått en nivå där vi funderar över hur vi kan bidra till en hållbar värld genom att konsumera mindre, ta hand om vår hälsa , engagera oss mer i våra relationer, i vår omvärld och för världens behov. Frågan är vilken plats IKEA kan inta i denna utvecklingstrend?

Nästa utvecklingstrend kan sannolikt inte hanteras inom ett vinstdrivande företag men behöver fånga upp den anda som IKEA skapats och formats ur; d.v.s en grundläggande känsla och drivkraft att ”serva” folket, att skapa lösningar för människors fundamentala behov som främjar utvecklingen såväl för den enskilda människan som för samhället i stort.

Ingvar Kamprads och IKEA´s betydelse för Sveriges utveckling kan knappast överskattas – må han vila i frid!

2

När själen grips av hunger gör människan revolution

 

”Enligt journalistikens standardformulär ställer sig förtryckta människor i vägen för pansarvagnarna bara om matpriserna stiger.
I själva verket gäller sådana protestvågor oftast djupare behov” (Nathan Shachar, DN 16/1 2018).

Nathan Schachar´s artikel är ett uttryck för att vi går in i en tid då vi måste ta till oss djupare analyser och öka förståelsen för vad som driver människor. Detta för att kunna tolka skeendena i vår tid på ett sätt som ger svar istället för att öka förvirringen. I den bekväma västvärlden har vi tappat förankringen i livets existentiella ytterstationer och tolkar världen och livet som att det var en allt igenom rationell angelägenhet. Som Nathan Schacher mycket riktigt formulerar det så demonstrerar vi i västvärlden för och emot större och mindre saker såsom reformer, prishöjningar, pendelkortsavgifter och liknande. Eller också uttrycker vi vår åsikt i en rent principiell fråga.

På andra håll i världen där människor lever i totalitära system demonstrerar man inte mot matpriser. Att man med livet som insats ställer sig i vägen för makten innebär att man demonstrerar mot allt och att man är beredd att offra livet för sin sak. När en människa tar ett sådant steg och ansluter sig till en demonstration är det för att något hänt djupt inne i henne som inte kan göras ogjort.

Det som står på spel är människans värdighet. Men när tvingades någon i Västvärldens metropoler att riskera livet för sin värdighets skull? Ingen minns och just därför har vi så svårt att förstå psykologin i ett samhälle baserat på skräck.

I själen finns ingen fångenskap och ett av västvärldens främsta problem är att utvecklingen av välfärdssamhället har avskärmat oss från kontakten med och språket för människans djupare dimensioner som ofta står i direkt motsatsförhållande till logik och rationalitet. Den tolkningsram som vi har kring världen och livet är med andra ord begränsad och gör att vi har svårt att förstå globala skeenden och yttringar bland människor som inte formats av ett demokratiskt, välfungerande välfärdssamhälle utan som till varje pris försvarar sin värdighet som en livets sista utpost.

Det är värdigheten som står på spel i kampen mellan väst och öst och det är värdigheten som utgör kärnan i mycket av det våld och de problem som vi häpet ser händer runt omkring oss i de invandrargäng som lever runt omkring oss. Vi förstår helt enkelt inte och därför famlar vi också i att hitta lösningar på många av vårt samhälles mest grundläggande utmaningar.

Men kanske kan den hunger efter mening som västvärldens människor lever med bli den vändpunkt som leder till den sociala revolution som krävs för att vårt samhälle ska övergå i ett nytt paradigm som tar avstamp i just människans värdighet och känsla av grundläggande mening i tillvaron. I grunden handlar det om vad som är ett värdigt liv i ett välfärdssamhälle som bygger på trygghet och frihet och alla människors lika värde. Är det då rimligt att känna sig deprimerad, ångestfylld och utmattad? Kan vi tolerera brutalt våld på våra gator och att den sociala hållbarheten i det omgivande samhället brister? Värdighet innebär en existentiell gränsstation i människans själ som spelar en huvudroll då det brister på grund av utmattning och sjukskrivning blir ett faktum. Detta kan alla som drabbats känna igen sig i. Ändå är det ingen som nämner detta då det ställs diagnos eller diskuteras behandling. Känslan av värdighet styr i själva verket det mesta i livet men i den upplysta våstvärlden har vi ingen aning om det.

1

Behöver vi mer kunskap om ångest?

”Varför behöver vi mer kunskap om ångest?” frågade den unge butiksarbetaren i min lila kvartersbutik när jag var förbi och handlade häromkvällen. Frågan kom sig av ett TV-program som behandlade ämnet och som visades på TV just då.

Jag bad honom förklara sig lite närmare och han upprepade: ”Varför behöver vi mer kunskap om ångest? Ångest betyder att något är fel och att man måste ta tag i det och förändra det som orsakar det.”

Som psykolog tyckte jag att uttalandet var intressant och befriande enkelt och praktiskt. Den unge killen, strax över tjugo år och med bakgrund från en annan del av världen, var genuint förvånad över att vi ägnar oss åt att intellektuellt fundera på och söka kunskap om ångest och vad det betyder – istället för att gå direkt till handling och därmed få ångesten att försvinna. I hans uttalande låg både ett erkännande av att ångest är en naturlig del av livet men också det för honom självklara och oreflekterade att ångest är en signal på att något inte står rätt till som behöver åtgärdas. Att ägna sig åt att fundera på det istället för att agera och förändra, saknade logik för honom. För egen del är jag inte av uppfattningen att det är så svart-vitt och jag ser självklart värdet i att öka kunskapen om ångest och dess betydelse,, samtidigt som jag ibland saknar den praktiska attityd till livet som den unge killen spontant uttryckte.

En del av västvärldens problem med psykisk ohälsa och lidande hänger helt klart ihop med att vi inte tar ångesten på allvar. Vi ser den inte som en signal på att något är fel och som en vägvisare för vad vi behöver. Vanligt är istället att vi dövar den med medicin och att vi försöker avleda oss från dess budskap på alla tänkbara sätt, vilket leder till att vi fastnar och hänger kvar i det som vi skulle behöva ändra på för att må bättre. Att möta och hantera ångest kräver mod och resilience och det är just dessa egenskaper som vi inte utvecklar med hjälp av mer kunskap och genom intellektet. Förmågan att möta och hantera livets utmaningar utvecklas genom att vi möter oss själva och livet som det är, att vi brottas med existentiella frågor om liv och död och finner vägar att hålla oss levande på ett inre plan trots yttre omständigheter. Det är livets skola som kan ge oss denna förmåga, något som vi kommer allt längre bort ifrån i ett samhälle som är inriktat på att skydda oss från allt som har med oro, smärta, ångest och lidande att göra.

1

 

Nationalism ett krampaktigt motstånd mot desorientering

De nationalistiska krafterna är framträdande i alla delar av Europa och så även i andra delar av världen och står i skarp kontrast till globalisering, öppenhet och tanken om en gemensam värld.

I Spanien står vi inför en ödesstund gällande Katalonien där det utifrån är svårt att förstå de rationella argumenten för önskan om självständighet och vikten av att få bli en egen nation. Betydelsen av att tillhöra någon eller något är fundamental hos människan och de nationalistiska krafter som vi ser olika uttryck för idag på den världspolitiska arenan har sin grund i människans panik inför kaos och fragmentering. Vem är jag och hur kan jag greppa det som är min omgivning så att jag kan definiera mig själv och min identitet?

De senaste årtiondenas globalisering har gjort oss till världsmedborgare i länder med öppna gränser där den nationella identiteten har upphört och upplösts. Detta står i bjärt kontrast till den stam och bymentalitet som präglat människan sedan tidernas begynnelse. För 100 år sedan hämtade vi vår identitet utifrån den släkt och den by som vi föddes in i och vi behövde inte själva ta ansvar för att definiera vem vi var varken för oss själva eller för andra. Identiteten var given och gav ett fundament för livet på gott och ont.

Med inflyttningen till städer och globaliseringen trodde vi att vi en gång för alla hade gjort upp med människans nationalistiska behov och anspråk men nu kommer motreaktionen. Brexit, Donald Trump och de högernationalistiska krafterna i Europas alla stater, liksom krav på självständighet från Katalonien och andra regioner i Europa har alla den gemensamma nämnaren att människor kämpar för att etablera en identitet i en värld som de tappat greppet om.

Det kan tyckas irrationellt och svårt att förstå för människor som känner sig trygga i sig själva och som upplever fördelarna med ett världssamhälle där den nationella identiteten är upplöst, där tillhörigheten till en klan eller en by inte längre finns och man är fri att skapa sin egen identitet och att forma det liv man önskar leva. Men som jag påmint om tidigare i olika sammanhang finns det också en stark drivkraft i att fly från denna frihet eftersom den kan upplevas som belastande och övermäktig.

Det är uppenbart att varken obegränsad och okontrollerad globalisering inte är vägen framåt, liksom att nationalism och revirtänk innebär en resa tillbaka i utvecklingen till en tid som är förbi. Frågan är vad som kan komma ut av att dessa två motpoler ställs mot varandra där krig och splittring automatiskt blir svaret på en onyanserad debatt där det handlar om att få över motståndaren på sin egen sida. Vägen framåt handlar om att ta hänsyn till människors grundläggande existentiella behov och att möta dem där de befinner sig. Endast så kan man få folket och den stora massan med sig i ett samhällsbygge som förenar motpoler där själva känslan av överlevnad i psykisk och existentiell mening står på spel.

1

Sverige går som tåget men våra själar hänger inte med

Under de snart tjugo år som jag haft förmånen att få möta och hjälpa människor som drabbats av utmattningsbesvär i olika kulturer slås jag av hur intensifierad konflikten mellan det omgivande samhällets och arbetslivets krav och tempo och människans behov, har blivit.

Denna resa började under 1990-talet och har skördat många offer sen dess. Det gick fort i Sverige även för 20 eller 10 år sedan och många hängde inte med utan gick sönder av tempot. Någon sänkning av takten har vi dock inte kunnat skönja och vanliga drömmar hos det svenska folket är snabbtåg som rusar förbi utan att man hinner hoppa på och följa med. Man vaknar kallsvettig med tärande känslor av otillräcklighet och panik, trots att man har ett toppjobb, god ekonomi och alla bitar på plats.

Sveriges ekonomi går som tåget och landets finanser överträffar förväntningarna. Problemet är att detta snabbtåg har uppnått en fart och ett tempo som skördar många offer eftersom dess takt inte är förenlig med människans grundläggande behov. Vi skyndar oss och vi springer dagarna i ända och räknar minuter för att få livspusslet att gå ihop. Vi hinner inte sova tillräckligt och när vi väl lägger oss med andan i halsen är systemet på högvarv och känslor av ångest och meningslöshet gör att vi har svårt att komma till ro utan lugnande medel. Är detta livskvalitet? Är detta ett mått på världens högsta välfärd?

När vi är stressade och skyndar oss hamnar kroppen och själen i otakt. På det fysiska och mentala planet är vi för det mesta långt före själen och det är denna inre splittring som gör att vi till slut går sönder. ”Att gå i väggen” innebär att man nått den punkt då man antingen måste stanna upp och invänta sin själ eller också bryts man sönder helt enkelt.

Genom sjukskrivning, återhämtning och rätt rehabilitering kan man bli helt frisk och läka ihop. Problemet är att det omgivande samhället och arbetslivet inte förändrats och att man måste hitta en väg tillbaka in i de strukturer som gör att man gått sönder. Det är inte konstigt att många inte klarar det utan hamnar i valet mellan att ha ett liv och må bra eller att gå tillbaka till jobbet och bli sjuk. Att endast 16% av svenskarna känner motivation på jobbet är därmed inte förvånande men däremot högst oroväckande. Jobbet handlar inte bara om att få en lön och kunna få livet att gå runt ekonomiskt, utan även om att känna att man bidrar, utvecklas och finner sammanhang och mening i tillvaron. Att trivas på jobbet och att ha goda omständigheter på jobbet är hälsofrämjande och en viktig komponent i ett fullödigt liv.

Det är just därför vi behöver ledare nu som kliver fram och som tar ställning för att ändra på hur vi arbetar och som bidrar till att sakta ner istället för att öka tempot. Det kommer inte vara börsnoterade bolag som klarar detta eftersom de är i händerna på aktieägare som kräver utdelning enligt kvartalsekonomiska tidsramar och där pressen att kortsiktigt leverera högre vinster övervinner alla andra värden. Sannolikt är det därför som småföretagen växer i antal och styrka och där entreprenörer hittar nya sätt att förena arbete med det övriga livet. Att få leva i samklang med sig själv och att inte vara splittrad inombords är förutsättningen för både hälsa och livskvalitet.

Det stora i livet finner vi som vi alla vet i det lilla livet – se till att inte missa att vara närvarande med dig själv och det som verkligen betyder något. Livet går inte i repris!

0

We need your help!

We are planning to start a speaker scene at Downtown Camper, Downtown talks!
The speaker scene is about how we can live our lives in a more sustainable way – individually, socially, at home and at work. We need to talk about how to reach our full potential, about how our choices affect the world today and tomorrow, for us and for the next generation.

Every Wednesday at 18.00 a new speaker will climb the scene of Downtown Camper, speaking to a curated mix of handpicked influencers and curious hotel guests on a subject that is close to their hearts, a subject that continues to fascinate and inspire them.

The topics will differ, but all speakers aim to open our minds, challenge the way we think, make us curious and ready to explore a new aspect of sustainability. Each speech is 20 minutes long, followed by 20 minutes open discussion, and will be live streamed.

On Wednesday 11 October we will have our first pilot and we would like to invite you to this new experience and ask for short feedback from your perspective.

Welcome to Downtown Talks!
Click here to register!

Downtown talk 11th October
How to drive sustainable change – Theory U!
Barbara Keller

Committed to co-create sustainable change processes from the inside-out in order to re-connect us with ourselves, other living beings and the world we live from.

Barbara Keller
Lic. Psychologist and Consultant

If you can´t join us you have an opportunity to watch a live stream of the event, click on link below:
http://scandicdowntown.play.livearena.com/single/Live/2431648f74d3495396e0a3e4f187eb2

0

Besök DownTown Camper och engagera dig i samtal om livet

Nu har det gått en månad sedan ABLE lanserade sitt koncept på Hotel Down Town Camper på Brunkebergs Torg i Stockholm. Det är fantastiskt roligt att få respons på att så många människor är intresserade av att mötas kring frågor om liv, arbete och tankar om vad det rådande paradigmskiftet ska utmynna i
.
Tack till alla er som kommer på våra dagliga events och som hjälper till att sprida information om ABLE och vad vi gör. Vi håller för närvarande på att skapa en Ambassadörsgrupp för ABLE så om du är intresserad av att ta en aktiv del i det vi gör och bidra till att inspirera dina nätverk att komma på våra events så får du gärna skicka ett mail till mig för att bli en särskild inbjudan till detta nätverk.

ABLE Lounge är en icke- politisk och icke-religiös ”movement” som aspirerar på att ta plats mitt i den urbana storstaden och bjuda in till samtal och aktiviteter kring såväl inre hållbarhet som social hållbarhet. Hur skapar vi tillsammans ett samhälle där det är naturligt att må bra på insidan och utsidan, ett samhälle som är öppet, inkluderande och medvetet reflekterande på en djupare nivå?

För ett par tusen år sedan samlades människor på torget i det antika Grekland och lade grunden till det demokratiska samhället. Detta skapades genom dialog och möten mellan människor som vid en viss punkt kom samman för att samskapa ett hållbart sätt att leva på i det samhälle som rådde då. Nu står vi återigen vid en punkt i människans historia då vi måste samlas på ”torget” och fundera på hur vi tillsammans kan skapa ett hållbart samhälle där vi och kommande generationer kan leva väl. Hotel Down Town Camper är beläget vid Brunkebergs Torg i Stockholm City, ett torg som fram till för hundra år sedan utgjorde centrum i staden. Det är historiska vingslag som slår då vi nu återigen tar ställning för att göra denna plats till centrum, ett nav i Stockholm och i Sverige för möten och dialog kring morgondagens paradigm.

Nu i veckan invigde vi onsdag kvällars eventscent ”Down Town Talks” där vi välkomnade min käre vän och indiske guru Janesh Vaidya som delade med sig av sina tankar kring ett hållbart och hälsosamt liv utifrån den Ayurvediska filosofin.

Håll utkik på vår Facebook ablestockholm för kommande aktiviteter eller se nedanstående kalender för oktober månad.

I kommande vecka har vi en spännande workshop på tisdag kväll (10/10) på temat skrivterapi där vi får tips och idéer om hur vi kan använda skrivandet för att bearbeta tankar, känslor och händelser i livet. Sista veckan i oktober kommer handla om Compassion – både hur vi kan lära oss att visa oss själva en större grad av medkänsla samt hur vi bättre kan sprida denna positiva energi till vår omgivning!

https://www.facebook.com/pg/AbleLounge/events/

Kom, njut, dela och engagera dig!

0

Stephen Paddock och missbrukets innersta väsen

Världen är i chock efter den kallblodiga massakern på civila i Las Vegas, USA, då 64-årige Stephen Paddock utan kriminellt förflutet och utan koppling till terroristorganisationer kallblodigt sköt 59 människor till döds och skadade ytterligare flera hundra.

Bristen på motiv och förklaring till dödsskjutningarna gör det hela om möjligt ännu mer traumatiskt eftersom hjärnan febrilt söker efter en logik som gör det fruktansvärda greppbart och möjligt att förhålla sig till. Hur kan det komma sig att en välbärgad, amerikansk man som på ytan verkade leva ett välfungerade liv både socialt och ekonomiskt och som inte har begått några kriminella handlingar tidigare i sitt liv, kallblodigt och kalkylerat kunde begå den värsta våldshandlingen i Amerikas moderna historia?

Vi får gå lite djupare för att hitta skälen som gör att en människa som fram till 64-års ålder fungerat till synes normalt och som utan politiska, religiösa eller fanatiska motiv, klarar av att begå en handling som inte kan uppfattas som något annat än renodlad och meningslös ondska. Som psykolog inser jag att det måste ha funnits en djup känsla av desperation och förtvivlan hos Stephen Paddock som inte ännu kommit till allmänhetens kännedom. Vi kan därför inte veta vad han tänkte, hur kan kände eller vad som utlöste denna gränslösa förtvivlan. Kanske kommer analysen av hans inre liv aldrig att kunna kartläggas givet att han inte förefaller ha uppsökt professionell hjälp för sitt lidande och det därför saknas några medicinska utlåtanden och bedömningar om hans psykiska tillstånd. Om han skulle ha drabbats av en demenssjukdom med personlighetsförändrande karaktärsdrag eller av en psykos skulle omgivningen ha märkt att han förändrats och inte varit vid sina sinnes fulla bruk. Att han verkade normal och att inga tecken på personlighetsstörning kunnat uppmärksammas, gör det hela ännu mer skrämmande.

I sökandet efter svar reagerade jag på ett uttalande från hans bror Eric som också han verkar helt oförstående och chockad över broderns massaker av oskyldiga människor i Las Vegas, då han i en bisats nämnde att Stephen Paddock hela sitt liv varit besatt av spel…Att spela var hans liv enligt brodern Eric, en passion som uppenbarligen gått bra i betydelsen att den gett ekonomisk utdelning och gjort Stephen Paddock till en förmögen man. På ytan skulle man säkert därför gissa att spelandet odelat haft en positiv inverkan på hans liv och livskvalitet. Mot slutet av sitt liv spenderade han tusentals dollar på spel – varje dag.

Som psykolog med mångårig erfarenhet av arbete med människor med missbruk av olika slag som utåt sett har ett avundsvärt liv bestående av ekonomisk frihet, hög levnadsstandard, familjer och allt man kan önska sig materiellt, är jag väl bekant med den djupa förtvivlan och desperation som en människa som är fast i ett missbruk, oavsett om det handlar om alkohol, droger, spel, sex eller något annat, kan uppleva. Särskilt då ingen i omgivningen inser eller förstår detta lidande och man därför upplever en total känsla av ensamhet och förtvivlan i att det ingen hjälp finns att få. Man är för evigt fast i ett missbruk och en själslig nöd som är utan slut och som man inte ser någon utväg ur.

Stephen Maddocks pappa var en ökänd bankrånare och psykopat och det var sannolikt mot den bakgrunden som Stephen Maddock intuitivt valde ett yrke som revisor Sannolikt gav hans yrkesliv honom en struktur och ett skydd mot de destruktiva krafter och den besatthet av pengar som präglat och förstört såväl faderns som familjens liv. Det är förmodligen ingen slump att pensioneringen lämnade Stephen Paddock utan skydd mot demonerna från det förflutna och att han till slut blev ett offer för den värsta tänkbara konsekvens av familjetrauma som under årtionden kapslats in och aldrig bearbetats. En sådan livssituation föder desperation. Givet att Stephen Maddock uppenbarligen planerat dådet väldigt noggrant var det inte fråga om något dåd i stundens ingivelse orsakat av sinnesrubbning. Han valde medvetet spelandets Mecka, Las Vegas, en plats som är förknippad med framgång och fall för miljoner människor världen över och som han mot bakgrund av sitt spelberoende sannolikt förknippade med sitt eget spelande genom livet.

Var detta en slump eller en kalkylerad handling som medvetet eller omedvetet avspeglade Stephen Paddocks inre liv och lidande? Var hans syfte att orsaka ond, bråd och meningslös död av oskyldiga som en spegling av den inre känsla av att vara ett oskyldigt offer för spelmissbruk som försatt honom i ett själsligt fängelse sedan lång tid tillbaka? Var det detta meningslösa lidande som han drevs av att gestalta i den yttre världen genom att urskiljningslöst döda oskyldiga människor som ”råkade” befinna sig mitt i det Mecka som varit centrum för hans liv och motorn i hans missbruk genom livet?

Om denna analys skulle överensstämma med Stephen Paddocks medvetna eller omedvetna agerande, skulle hans budskap till eftervärlden vara att spelmissbruk förtar livet på innehåll och mening och att man blir ett offer för dess destruktiva krafter, att det drabbar oskyldiga utan förklaring och att samhället står handfallet i klorna på de krafter som förgör den enskilda människan.

0

Hälsofrämjande Chef 2018!

Är du eller har du Sveriges bästa chef?

Årets Chef är Sveriges viktigaste ledarskapsutmärkelse. På Chefgalan utser vi Sveriges bästa chefer i sex olika kategorier. Vi lyfter fram och belönar de personer som utmärkt sig mest i sitt ledarskap under året.

Jag är hedrad över att få möjlighet att ingå i juryn vars uppgift är att utse årets Hälsofrämjande chef vid Chefsgalan i mars 2018. Den fråga som driver mig i mitt dagliga arbete är att på olika sätt bidra till att människor mår bra och att vi kan skapa ett hållbart samhälle som innefattar både inre hållbarhet och social hållbarhet. Människor behöver må bra för att uppleva en hög livskvalitet i livet, när människor mår bra blir man bättre på jobbet och presterar bättre. Att ha ett roligt och meningsfullt arbete är en av nycklarna till hälsa och livskvalitet och gynnar både individen, företagen och samhället i stort. Välmående företag skapar en hållbar ekonomisk utveckling för hela Sverige. På så sätt kan vi se att människan, arbetslivet och samhället lever i en evig symbios med varandra där allt börjar och slutar med hur den enskilda människan mår och vilket ansvar individen själv men också chefen och arbetsplatsen har för att möjliggöra hälsa.

Min dröm är att framtidens chefer ska drivas av att locka fram det bästa hos människor och att använda sitt mandat till att både vara förebilder för hälsa och livskvalitet, samt att skapa sunda och innovativa lösningar och strukturer på arbetsplatsen som blir ramverket för det hållbara arbetslivet.

Se länken nedan för mer information om Chefsgalan och priskategorierna. Hjälp gärna till att nominera lämpliga kandidater och bidra till att föra fram de fantastiska chefer som förtjänar att lyftas fram och tjäna som förebilder för svenskt arbetsliv framöver!

https://chef.se/chefgalan/