4

#Metoo förstärker bilden av Sverige som ett extremistiskt land 

Sverige betraktas av omvärlden som ett extremistiskt land gällande värderingar och attityden till liv och arbete. Vi ligger längst fram av världens nationer då det gäller ambitionen att uppnå FN’s mål för mänskliga rättigheter och vi driver demokratins principer mot allt högre grad av utveckling. Målet är att ge människan maximal frihet att vara den hon väljer att vara och att bli respekterad för det.

Den pågående #Metoo rörelsen har blivit till en verklig social revolution i Sverige där vi en gång för alla städar ut sexuellt ofredande och kränkande särbehandling av olika slag från våra arbetsplatser. Ingen går förskonad i detta och några av våra mest kända och offentliga personer har nu blivit avsatta på grund av tidigare undangömda försyndelser. I detta måste man säga att svenskar har mycket mod och att man vågar sticka ut och kriminalisera beteenden som i alla andra länder i världen är mer eller mindre allmänt förekommande och accepterade. Den tyska, auktoritära ledarstilen som inte bygger på dialog eller delaktighet och där chefer ger order snarare än diskuterar, är bara ett exempel på hur fundamentalt olika vi kan se på dessa frågor inom Europa. Att skälla ut en medarbetare och att ha konflikter på jobbet tillhör vardagen i Frankrike och i de mer temperamentsfulla kulturerna i Sydeuropa.

Vår höga moral och vad vi anser är rätt och orätt är viktigt att vi står upp för då ingen människa bör uppleva att känna sig förnedrad eller kränkt på jobbet. Däremot är det viktigt att vi inser att den självpåtagna rollen som ”världens uppfostrare” kommer innebära att vi hamnar i konflikt med våra grannar och att det blir oerhört svårt för utländska chefer att kunna verka i Sverige om de inte får en tydlig utbildning och handledning i dessa frågor som stöttar dem att leva och verka inom lagens ramar.

Det ligger något stort och fint i att Sverige som nation vill att varje människa ska ha rätt till sina egna tankar och känslor kring livet och att omgivningens skyldighet är att respektera detta. För att detta ska fungera och bli verklighet behöver vi jobba med personlig utveckling redan från födseln och lära storasystrar och storebröder att de inte är rättesnöret för sina yngre syskon och att det inte finns något rätt svar på hur livet bör levas. #Metoo är därför en social revolution i ordets sanna bemärkelse eftersom dess konsekvenser innebär en total revolution även gällande vår syn på barnuppfostran och självutveckling där nya utbildningssystem måste implementeras som stöd för en befolkning som en gång för alla tagit ställning för moral, förnuft och ständig medvetenhet om de egna beteendenas inflytande på omgivningen. Vi får inte glömma att de beteenden som vi idag fördömer, för bara en generation sedan var desamma som då uppmuntrades och som ofta premierades i arbetslivet såväl som i andra sociala sammanhang.

7

Vill du vara medskapande till morgondagens samhälle?

Som jag presenterade i mitt föregående inlägg kommer Scandic’s nya signaturhotell DownTowmn Camper i centrala Stockholm att bli en fysisk mötesplats för oss som på olika sätt är intresserade av att mötas kring frågor som rör liv och samhälle och arbetsliv. Den röda tråden i allt ABLE kommer ta initiativ till och göra i detta sammanhang handlar om att erbjuda inspiration och en mötesplats för människor som vill vara medskapande i det nya samhällsparadigmet som min blogg handlar om.

ABLE står för Art of Beauty, Lifestyle & Energy och har som mål och syfte att bli en hub, en mötesplats där vi tillsammans kan finna vägar för ett mer hållbart samhälle som tar sin grund i ”Sustainability begins with you”.

Att vi har valt att ingå ett samarbete med Scandic Hotel kring dessa frågor är ett uttryck för att vi vill vara där människor finns naturligt. ABLE’s syfte är att finnas i människors naturliga miljö i den urbana världen och att mitt i den skapa en plattform för reflektion, samtal och utveckling som ger oss kraft och riktning att göra den globala rörelsen Cultural Creatives, medveten och greppbar. För er som läser min blogg och mina böcker är detta inget nytt. Som vi vet är de flesta ännu omedvetna om att man har värderingar och attityder till livet, samhället och arbetslivet som innebär att man per definition är en del av denna globala subgrupp som består av hundratals miljoner människor över hela västvärlden. I detta har Sverige som nation en unik möjlighet att nu gå samman för att inta en ledande ställning i utvecklingen av det nya samhället som bygger på yttre och inre hållbarhet. Det är här som ni kommer in i bilden som aktiva medskapare till denna strävan.

ABLE handlar om att hålla våra olika sinnen öppna och att tillgodose de olika behov vi har för att må bra i kroppen och i själen. På DownTown Camper kommer vi att erbjuda en daglig workshop som är fri och öppen för alla. Genom att ta del av denna enkla rytm kommer du automatiskt att få näring för dina olika sinnen och behov som motvikt till utbrändhet och överdriven tankeverksamhet på bekostnad av övriga behov.

Måndagar handlar om kroppen. (Kl 18)
Tisdagar handlar om ditt inre (Kl 18)
Onsdagar handlar om hur du leder dig själv (Kl 08)
Torsdagar handlar om Inspiration (Kl 18)
Fredagar handlar om själen. (Kl 15)

Jag hoppas att så många av er kommer till dessa workshops och att ni vill vara en första grupp av ambassadörer som hjälper oss att ta detta initiativ från idé till liv! Utöver det kommer vi även att erbjuda pop-up aktiviteter samt en Eventscen som jag hoppas ska inspirera er och dem ni känner till att vilja medverka och bli en del av detta sammanhang!

Vi ses!
Fredrik

0

ABLE at Scandic DownTown Camper

Some of you know about ABLE Lounge which has an ambition to become a movement in Sweden and in the Western World supporting people with a holistic approach to well-being. Instead of accepting burnout and depression as normal conditions we have to live with, ABLE is aspiring to provide inspiration, guidance and support for people to stay healthy and to live a good life also on the inside!

I am therefore happy to welcome you to visit the daily free workshops at Scandic DownTown Camper at Brunkebergs Torg 9 in Stockholm where you can just come and participate in an inspiring dialogue with likeminded people Monday-Friday all year around starting from September 4.

The weekly structure for this will be as follows:

Monday 6pm-6.40pm: Body Awareness
Tuesday 6pm-6.40pm: Mental & Emotional Wellbeing
Wednesday 8am-8.40am: Leadership & Engagement
Thursday 6pm-6.40pm: Inspiration
Friday 3pm-3.40pm: Spirituality Yoga

I will be there in person on Tuesdays and highlight and discuss the themes I write about on this blog. I hope to see you there as often as possible and look forward to invite you to take part of a community of locals and world citizens coming together to co-create the new paradigm based on inner sustainability and wellbeing.

Welcome!

Fredrik

Facebook – kvalitet eller kvantitet?

">

2

Facebook – kvalitet eller kvantitet?

">

Facebook – kvalitet eller kvantitet?

Facebook har revolutionerat livet och gjort att världen har krympt. Det har både gjort det lättare att hålla kontakten med gamla vänner och släktingar som man inte naturligt träffar längre, att hålla sina nära och kära uppdaterade på vad som händer i ens liv, samt att träffa nya vänner från jordens alla hörn.

Sammantaget gör detta Facebook till ett nödvändigt kitt i livet för de flesta människor och behovet av och dragningskraften till att logga in på FB är i det närmaste konstant för många. När vi ser människor nedsjunkna i sina mobiltelefoner på bussen, i kön i snabbköpet eller för den delen vid skrivbordet på jobbet, handlar det ofta om att en stunds umgänge med vännerna i den virtuella världen.

Efter dryga 10 år med FB börjar en del av nyhetens behag att lägga sig och ”barnsjukdomarna” och avigsidorna att visa sig. I överensstämmelse med västvärldens framgångsmodell som går ut på att den som har mest vinner, har det även gått inflation i hur många vänner man kan skaffa sig på FB. Ju fler vänner man har, även om de är helt okända och man inte har någon kännedom om dem överhuvudtaget, desto högre anseende får man och ju mer lyckad kan man känna sig. För en del går det så långt att beroende av den virtuella världen och kontakten med kända och okända ”vänner” på FB utvecklas till ett missbruk. Precis som andra former av missbruk får det destruktiva konsekvenser för den drabbades sociala liv och relationer, för hälsa och för jobbet eller skolan.

Nyligen diskuterade jag dessa frågor med en vän till mig som älskar FB och vars liv öppningen mot världen som han kan nå via sociala media verkligen har berikat honom. Han berättade för mig att han ser till att hålla sitt kontaktnät på FB till ca 200 personer. Det är ungefär det antal personer (där flertalet ingår i olika grupper) som kan upplever att han kan ha ett aktivt och berikande utbyte med. Med andra ord beskriver han att kvalitén i relationerna är det som intresserar honom och eftersom tiden är begränsad går det inte att ha hur många vänner som helst. Lika lite som det fungerar i det verkliga livet. Han berättade vidare att han några gånger de senaste åren gått igenom sin FB och raderat personer som inte hört av sig på länge, som inte ”investerade” tid och engagemang i att underhålla vänskapen. Det jag tyckte var intressant med min väns resonemang var att han hade hittat ett sätt att överföra synen på vänskap i den fysiska världen till den virtuella. Vänner är man om man bryr sig om varandra, om man finns där för varandra och om man ömsesidigt månar om kontakten och utbytet. Gör man inte det är man bekanta och då finns det inga förväntningar på varandra utöver det som spontant uppstår då man råkar träffas på stan eller på en fest.

Min vän är ganska tydlig i sin uppfattning om vad han vill ha och vad han inte vill ha i sitt liv så det förvånade inte mig att han naturligt förhöll sig på detta sätt till FB. Däremot tänker jag att det skulle behövas mer diskussion kring skillnaden mellan kvalitet och kvantitet då det gäller hanteringen av sociala media så att dessa forum blir en positiv ingrediens i ens liv som berikar istället för en stressfaktor som man tillmäter rollen att avgöra ens värde i förhållande till hur många vänner man har och hur perfekt liv man visar upp. Det som betyder något i mänskliga relationer oavsett om de är fysiska och/eller virtuella är att det finns något äkta och genuint i dem eftersom det är där som själva magin i livet uppstår. Den positiva känslan av att umgås med en kär vän är en konsekvens av att man tycker om varandra, att man har gett relationen tid och utbytt och delat viktiga saker med varandra. Om man tar bort hela den dimensionen och det endast handlar om en person med ett namn skulle det lika väl kunna vara ett utbyte med en robot.

0

Ja visst gör det ont när knoppar brister…..

Vi befinner oss i en brytningstid som skaver och gör ont. Paradigmskiftet mellan en tidsålder och en annan är i full blom och för obevekligen utvecklingen framåt som ett tuffande ånglok ungefär.

De som tar mest stryk i denna brytningstid är den så kallade generation X, personer födda under 1960-1970 talen som idag är chefer och ledare i samhällets och i arbetslivets strukturer och som är föräldrar till nästa generation. Tiden som denna generation föddes in i och formades av är väsensskild från den tid som råder idag. Samhället har förändrats i rasande takt och det har fallit på generation X lott att bli bryggan mellan den gamla tiden och den nya. Det är lätt att bli klämd och gå sönder, vilket vi bland annat kan se i en utbredd psykisk ohälsa, utbrändhet samt även en ökning av fysiska diagnoser som stroke och cancer i denna åldersgrupp.

Generation är den första generation som kom ut till ett dignande smörgåsbord som unga vuxna. Världen öppnades upp och blev global, mobiltelefoner, datorer och den virtuella världen blev verklighet över en natt. Från barnsben hade de med sig värderingar kring ansvar, att vara duktig och plikttrogen – Folkhemmets värderingar som deras föräldrar byggt sitt liv och samhället på. I takt med att vi gled in i den postmaterialistiska eran under 1990-talet och framåt tillkom mer existentiella värderingar kring meningsfullhet, värderingar, frihet och självförverkligande. Det är just i mötet mellan dessa ibland motstridiga värderingar som många av dagens 40-åringar går sönder

Å ena sidan fast i en överfokusering på jobbet där strukturerna och incitamenten för att göra karriär är skapade av tidigare generationer och en syn där jobbet och ekonomin är de centrala värdena i livet och resten av tillvaron måste rätta sig därefter. Å andra sidan en allt växande insikt och personlig utveckling som handlar om att förverkliga sig själv, att prioritera sina relationer, att vara närvarande med sina barn och att det övergripande värdet i livet handlar om meningsfullhet.

För generation X som dessutom har en prestationsbaserad självkänsla med sig i bagaget som styr dem i att bli duktiga på allt det gör – i jakten på den nödvändiga bekräftelsen de behöver för att kunna reglera sin självkänsla och uppleva att de faktiskt är bra, är det lätt att de tar på sig för mycket och gå i väggen. Generation X har både axlat ansvaret för arbetslivets och samhällets strukturer och därmed säkrat att välfärdssamhället fortsätter enligt den modell som vi levt med sedan industrialismens tidevarv. Samtidigt har denna generation genomgått en personlig utveckling av stora mått som gjort att vi fått in helt andra värden i vår kultur där yoga, meditation och personlig utveckling i olika former tagit plats som självklarheter i vår tillvaro. Ekvationen mellan det gamla och det nya går inte ihop och generation X stressar i sönder sin hälsa, offrar sig skulle man kunna säga för att bana väg för det paradigmskifte som kommer nästa generation till godo.

Precis som den vuxna, arbetsföra befolkningen fick offra sin hälsa och sitt liv under industrialismen då vi bröt upp från Bondesamhället och gick in i Industrisamhället, har vi nu återigen en situation där en hel generation måste offra sig för att bli bryggan mellan en gammal värld som är förbi och en ny världsbild som ännu inte är formulerad.

Generation Y som kommer ut på arbetsmarknaden nu har inte alls samma förhållningssätt till liv och arbete som tidigare generationer haft. Att de sätter livet i centrum och ser jobbet som en del som ska supportera det livet har de generation X att tacka för. Det är Generation X som banat vägen för nya värderingar och sätt att förhålla sig till livet på.

Generation Y vill inte och bör inte gå in och bete sig som Generation X där de blir klämda mellan plikt och ansvar och det de tycker är viktigt i livet. Samtidigt kan man inte heller frikoppla sig från dessa värden. Det är viktigt att hitta ett fokus där Generation Y lär sig formulera en väg som kan bära dem framåt, istället för som nu uppleva ett vacuum där många går sönder av förvirring och kaos i väntan på att någon annan ska staka ut vägen för dem.

Generation X har gett dem förutsättningarna att formulera vad den nya tidseran ska handla om och det är dags att Generation Y tar den taktpinnen och på så sätt tar ansvar för det egna livet och för samhällets utveckling framåt. Det är inte någon annan som kommer kunna träda fram och göra detta jobb och just därför måste vi stärka Generation Y och stötta dem i att rita om kartan och allt som vi idag tar för givet och börja om.

Generation Y´s uppgift handlar om att gestalta den nya tiden och att konkretisera det nya paradigm som vi lever i men som ännu är otydligt för de flesta. Vi behöver bilder, språk och nya strukturer för att börja se och förstå vart vi befinner oss och hur vi ska bete oss.

0

”Man pressar oss att konsumera, konsumera…men det ger oss inte mening att leva”

”Livet måste ha mening!” är en boktitel av Viktor Frankl, (1905-1997) psykiatriker, samt grundare till den existentiella psykoterapiformen logoterapi (logo = mening på grekiska).

Boktiteln är bra eftersom den sätter fingret på den psykologiska/själslig kraft inom oss som gör att vi väljer att leva eller dö. Människan kan inte leva utan mening. För det nyfödda barnet är anknytningen till föräldrar eller andra vårdnadshavare det som ger livet mening. Utan kärlek och omsorg finns det ingen mening. Experiment har visat att barn som saknar denna helt centrala dimension dör vid 3-4 årsålder.

På liknande sätt vet vi idag att vi som vuxna och genom livet kan dö av brustet hjärta om sorgen som drabbar oss blir för stor. Detta kan t.ex. ske då den ena parten i ett äktenskap eller parförhållande som levt hela livet tillsammans avlider. Kort tid därefter dör även den andre, utan sjukdom eller annan förklaring än att meningen med livet helt enkelt gått förlorad Ett liv utan mening är helt enkelt inget liv.

I Västvärlden är det många unga, friska och begåvade människor som begår självmord. Ännu fler lider av depressioner och den psykiska ohälsan är idag den främsta orsaken till sjukskrivning i Sverige.

I boken ”Återvändarna” (Les Revenants) av den franske journalisten och specialisten på jihad, David Thomson, som jag tidigare refererat här på bloggen, blir det också tydligt att anslutningen till terrororganisationen IS och dess olika avlöpningar, i många fall också kan förklaras av att unga människor i vårt samhälle lever i ett existentiellt vacuum som på ett eller annat sätt måste fyllas med något. Beroende på omständigheterna kan det bli IS, nationalsocialistiska rörelser, kommunism – eller för den delen en utveckling av ett utmattningstillstånd som en konsekvens av att man sprungit så fort och så mycket man bara kunnat för att till varje pris springa ifrån den existentiella tomhet som jagar en i hälarna dag som natt.

I ”Återvändarna” intervjuas bland annat Zoubeir, en ung man på 20 år med fransk nationalitet men med föräldrar som invandrat till Frankrike från Marocko. Hans resa till IS och jihad i Syrien började då han var 16 år. Han beskriver att han i den åldern kände sig vilsen och andligt sökande och att det nutida samhället inte hade något svar eller något mottagande för dessa behov.

”Man pressar oss att konsumera, konsumera, och att konsumera ännu mer. Men efter en tid ger konsumtion ingen mening längre. Det räcker inte som meningsbärande kraft i livet. En del har behov av ett annat projekt Men när man ser att det enda projekt som dagens västerländska demokratier erbjuder sina medborgare är köpkraft, inser man att det ekar tomt och att det inte går att bygga en känsla av mening i livet på det enbart. Att konsumera gör oss uttråkade också, man skulle kunna säga att vi är som levande döda. Som robotar. ……..Jag upplevde en saknad, en tomhet, jag hade en andlig tomhet som behövde fyllas och jag fyllde den med religion. (fri översättning)

Vid denna tidpunkt fann Zoubeir ett sammanhang vid den lokala moskén där han såg män med långa skägg som såg ut som Profetens närmaste män som han hade läst om i Koranen. När jag såg de troende männen i moskén fann jag något hos dem som var annorlunda. Deras liv handlade om att återta en mer ursprunglig form av islam som den formulerades och levdes av Profeten själv. ”Om man praktiserar en religion kan man lika bra göra det så helhjärtat och så fulländat som möjligt”. I religionen och i tanken på jihad fann Zoubeir äntligen ett svar på den existentiella tomhet som plågat honom och som blivit alltmer outhärdlig.

Han säger att han lika väl hade kunnat ansluta sig till Nationella Fronten, till kommunismen eller någon annan revolutionär grupp. Han menar att det är samma drivkrafter, d.v.s. den absoluta nödvändigheten att finna en bärande kraft för livet – som gör att människor radikaliseras och ansluter sig till revolutionära grupper. Att det blev just jihad för honom berodde på att han hade en förankring i islam via sin bakgrund och att han fann ett sammanhang i moskén som i sin tur fick honom att söka mer information på nätet. Det var via Facebook och sociala media som han snabbt rekryterades till jihad och det var därigenom som en anonym givare betalade hans resa till Syrien dit han åkte för att kriga och för att ansluta sig till jihad. Han var då 17 år.

Idag är Zoubeir 21 år och tillbaka i Frankrike. Han har helt avsagt sig sin religion och tar helt avstånd från jihad och IS i alla dess former. Tiden i fängelse har bidragit till en nödvändig introspektion där han sökt och funnit svaren på sina djupare behov och drivkrafter.

Vid en tillbakablick kan han tydligt se att det var det sekulariserade, moderna samhället med sin ekande tomhet och meningslöshet som drev honom in i ett sökande efter mening som i hans fall blev jihad. Detta djupt mänskliga behov av transcendens, att gå upp i något som är större än en själv och det egna livet, har den amerikanske antropologen Scott Atran lyft fram i sin forskning som något helt centralt för oss som lever idag att bli medvetna om. Det är just i detta allmänmänskliga behov som vi finner svaren på de mest utmanande frågorna i världen av idag. Ännu finns det dock i princip ingen debatt om detta….

Som Zoubeir formulerar det: ” Man är uttråkad, man har inget att göra, tillvaron är bara rutin, det fattas en något. Jag sa till mig själv att vi har inte skapats endast för att arbeta och att ägna oss åt nöjen. Jag lockades mer av ett liv där man fick lära sig att utstå svårigheter, ett liv med faror och utmaningar som Profeten beskriver det i Koranen. Inte ett liv som bygger på att man arbetar, man dricker, man äter lugnt oh har det bekvämt och vänder blicken ifrån de fattiga, dem som lider och har det svårt” (fri översättning).

0

Om skillnaden mellan empati och sympati

I tider då världen står i brand och många har det svårt är det viktigt att vi känner sympati med dem som är på flykt och som behöver mötas av medkänsla. Sverige är ett land med starka socialdemokratiska värderingar som format vår nation och en bred majoritet av befolkningen, oavsett politisk tillhörighet, att enas om att vi bör och vi ska visa sympati mot dem som är behövande såväl i vårt eget land som i vår omvärld.

Den välutvecklade nationella sympatin för andra gör oss till ett generöst folk när det gäller såväl bistånd som flyktingmottagande samt att vi värnar om barnens och de utsattas rättigheter och behov. Att känna sympati för någon annan innebär att man känner med den personen, att man förnuftsmässigt och på ett intellektuellt plan kan förstå att vederbörande behöver hjälp och stöd.

Det jag tror att vi behöver mer övning i rent generellt gäller förmågan till empati. Att vara empatisk och att känna empati med någon innebär att man nollställer sina egna föreställningar om världen och att man känner in vad den andre upplever. Det betyder inte att man måste tycka likadant eller att hålla med. Det innebär helt enkelt att man möter andra med ett öppet sinne och att man har ett genuint intresse för och förmåga till att möta andra utifrån vem de är så att de känner sig sedda, förstådda och respekterade.

Sympati såväl som empati är något man lär sig genom uppfostran. Förmågan finns där från början men behöver omgivningens stöd och hjälp för att utvecklas. I tider då Sverige utvecklas till att bli ett mångfacetterat samhälle behöver vi därför vara aktsamma så att vi inte tror att vi löser alla problem genom vår högt utvecklade sympatiska förmåga.

Vi har nämligen också ett arv som bygger på att vi anser oss ha svaret på rätt och fel, den svenska modellen för välfärdssamhällets utveckling, har lyfts fram både inom och utom Sveriges gränser i otaliga sammanhang. Denna modell uppstod genom den likformighet som Folkhemmet strävade efter. En uttänkt modell och en upptrampad väg för den stora massan att följa för att lyfta såväl det egna livet som samhällets till en högre nivå av utveckling. Det var tryggt och skönt under flera decennier att ha denna medvetna och omedvetna modell att följa. Man behövde inte fundera så mycket och inte karriärplanera. Gjorde man som man skulle enligt modellen så blev det garanterat bra!

Dagens samhälle är dock något helt annat och vi står inför en utmaning där vår självgoda självbild och en allmängiltig modell som vi försöker trycka på andra, kan bli en källa till konflikt istället för samförstånd. Att utveckla den empatiska förmågan är det verktyg som krävs för att vi ska kunna möta och förhålla oss till människor som är olika oss själva och få dem att känna sig sedda, respekterade och inbjudna till vår gemenskap. Det är med hjälp av empati som vi kan nå djupare i våra analyser av andra människors beteenden såväl som de stora skeendena i världen. Om vi förstår grunden till varför någon annan är arg och blir våldsam kan vi börja fundera över lösningar och bemötande som kan göra en skillnad istället för att elda på konflikten genom en uppvisning i styrka.

En välutvecklad empatisk förmåga öppnar alla dörrar och skapar fred och samförstånd bortom alla olikheter. Det är nyckeln till att lyckas väl med Mångfaldsfrågan i arbetslivet t.ex. som regeringen nyligen lagstiftat om. Det omvända är också sant; det är brist på empati som gör att människor upplever en brist på bekräftelse, att de inte känner sig sedda, något som i vissa miljöer och situationer leder till konflikt våld och t.o.m. krig.

De ledare som blir framgångsrika i dagens och morgondagens mångkulturella samhälle och arbetsliv är personer som har ett genuint intresse för människor, ett öppet sinne och en välutvecklad empati som en framträdande egenskap.

4

Mindfulness – lösningen på allt? | Del 2a

Mindfulness – lösningen på allt? | Del 2a

”Psykologen Fredrik Bengtsson har mediterat i över 25 år.

– Det har hjälpt mig oerhört mycket i livet, både i mitt yrke och privat. Både i att hantera yttre stress och press, att acceptera att jag inte kan påverka allt och ändå känna sinnesro, säger han. I sitt arbete som legitimerad psykolog var han dessutom en av de första i landet som introducerade mindfulness i organisationsutveckling och för att rehabilitera klienter från bland annat trauman, utbrändhet och livskriser (SvD 4/1 2017).

Fredrik Bengtsson är noga med att framhålla att han i grunden är en förespråkare av mindfulness. Däremot vänder han sig mot den unisona hyllningskör som sjunger den medvetna närvarons lov – för allt och alla.I stället för det ensidiga vurmandet efterlyser han en mer reflekterad inställning.–  Jag är kritisk till att det finns en förenkling kring mindfulness som gör att det många gånger används alltför lättvindigt. Det saknas ofta förståelse för att det är en mycket kraftfull metod som inte passar alla. Mindfulness är inget universalhjälpmedel mot mänskligt lidande, säger Fredrik Bengtsson.

Det kan förvisso låta ganska harmlöst med stresshantering och att leva i nuet. Den klassiska övningen att sitta i en ring och klämma på ett russin, för att öka sin medvetna närvaro, har till och med blivit lite av ett skämt och fått ett löjets skimmer över sig.

Men att meditera genom att sitta still, sluta ögonen och rikta sin uppmärksamhet inåt kan också dra igång starka och ibland skrämmande processer. Det är en kunskap som sedan långa tider varit känt bland meditationsmästare i olika kulturer.Även Fredrik Bengtsson har mött klienter som mått dåligt, fått ökad ångest, djupare depressioner och i värsta fall blivit psykotiska efter att ha utövat mindfulness.–  För en del sköra och sårbara människor kan meditation och introspektion vara direkt förödande. Det händer att gamla minnen och känslor väcks till liv på ett närmast chockartat sätt. För en människa i akut kris är mindfulness inte alltid det bästa. Och personer som mer eller mindre mot sin vilja tvingats gå en kurs genom jobbet kan stå helt oförberedda på vad som kan utlösas. Många är inte redo att handskas med det som plötsligt kan komma upp, påpekar han.

Fredrik Bengtsson menar att det under vissa svåra perioder tvärtom kan vara en nödvändig strategi att distrahera sig och hålla sig aktiv i stället för att stilla sig och göra en djupdykning i sitt inre. Han drar paralleller med att befinna sig i ett krig. Då finns det vanligen inget utrymme för att reflektera över hur man känner sig, det handlar om ren överlevnad. Förmågan att fly är en livsnödvändighet. På samma sätt kan det fungera för en människa i kris eller med vissa sorters problematik, exempelvis posttraumatisk stress och panikångest.–  När sedan livet stabiliseras kan mindfulness däremot vara ett utmärkt sätt att möta sig själv på ett djupare plan, poängterar Fredrik Bengtsson.

Problemet är att många mindfulnessinstruktör har otillräcklig utbildning och ofta saknar kunskap för att bedöma när metoden bör undvikas, menar han.–  Mindfulness är trendigt just nu och finns det mycket pengar att tjäna. Det gör att många ger sig in i mindfulnessbranschen bara för att göra affärer. Men att gå en kort kurs är inte tillräckligt för att sedan lära ut mindfulness. Det krävs både gedigna psykologiska kunskaper och erfarenhet av egen meditation, poängterar han.

Fredrik Bengtsson efterlyser någon sort kvalitetssäkring för mindfulnessinstruktörer för att höja kompetensen och minimera risken för att människor råkar illa ut. Men att ifrågasätta mindfulness är som att sticka huvudet i ett getingbo. Det fick Fredrik Bengtsson erfara när han skrev ett par debattartiklar (bland annat på SVT Opinion) där han efterlyste en mer nyanserad bild.–  Jag insåg då att kritisera mindfulness är som att svära i kyrkan. Det blev uppenbart att det i vår sekulariserade tid finns ett stort behov av tro på något som kan frälsa oss från förvirring, stress, uppgivenhet och existentiella problem.

– Men mindfulness är en metod och ett förhållningssätt. Inte en universallösning på svåra livsfrågor eller något som enkelt kan fylla det andliga tomrum som finns i dag, säger Fredrik Bengtsson.”

Gertrud Dahlberg
frilansjournalist
idag@svd.se

0

”Så här långt har vi bara sett inledningen på den nya industriella revolutionen – digitaliseringen.” 

– ”Framtiden kommer med säkerhet påvisa att digitaliseringen innebar än större påverkan på världen än vad elektriciteten hade när den lanserades, säger Marcus Strömblad, på Fujitsu Sverige.
– Tillämpningar och lösningar – när alla dessa maskiner, produkter och prylar själva kommunicerar, planerar och löser problem – är oändliga. Detta innebär stora möjligheter för svenska företag och inte minst inom tillverkande industri och tjänsteföretag.(SvD 14/11 2016).
– Exempelvis så har det nyligen lanserats självstyrande lastbilar djupt nere i gruvsystemen i Västerbotten, inom jordbruket finns det bönder som har uppkopplade kor och odlingar där avancerade sensorer styr bevattningsprocessen.
– Svenska företag har generellt varit lite av ”slowstarters” i Europa och många företag riskerar att komma på efterkälken inom digitaliseringen. Det visar Digital Tightrope, en undersökning från slutet av 2015 gjord av Fujitsu där CIO:s och beslutsfattare i Sverige, Tyskland Spanien och Storbritannien svarat på frågor kring var de befinner sig inom digitaliseringen.
– Marcus Strömblad, Sales Director, Manufacturing & Commercial, menar att resultatet var förvånande.
– Vi förväntade oss en högre mognadsgrad. De framgår i undersökningen att 70 procent av företagen inte fastställt någon tydlig målbild i sitt digitaliseringsarbete. Det är helt avgörande att formulera sin strategi för vad man vill åstadkomma med den digitala utvecklingen. Det framkom också en osäkerhet kring ägandeskap mellan IT och verksamhet och att endast en sjättedel drivs av ledningen i företagen, säger han.

”Industry 4.0”
Han pekar på en ny trend inom tillverkningsindustrin där det pågår ett skifte från klassisk massproduktion till den nya generationens tillverkning, ”Industry 4.0”. Denna möjliggör att kunna producera kundunika anpassningar, i princip för varje produkt.
Han berättar om ett exempel där ett stort företag som tidigare haft fabriker i låglöneländer som nu flyttat sin produktion till Europa. Orsaken? Automatisering med stöd av artificiell intelligens och industriell internet, stöttepelare inom digitaliseringen.
– Tidigare har man velat producera i stora volymer till ett lågt pris. Nu sker ett skifte mot en mer konsumentinriktad och kundnära produktion. Det möjliggörs genom digitaliseringen. Automatiseringen och användningen av robotar sänker inte bara kostnaderna för tillverkning utan ökar också värdet för kunden, säger Strömblad.
Marcus beskriver Fujitsus ”Lean Digital” som en modell för att hjälpa sina kunder lyckas med sin digitaliseringsresa. Digitalisering drivs genom ett målmedvetet innovationsarbete, och resultat mäts i slutändan på förmågan att förbättra kundupplevelsen samt att öka effektiviteten i den egna produktionen av produkter och tjänster.
Det är kompassnålen. Lean Digital är kompassnålen och målbilden bör förankras genom visualisering och sedan bevisas i små kontinuerliga utvecklingssteg. Utan en Lean Digital-approach riskerar att man investerar kraft på att automatisera en icke-värde adderande process.

I den första vågen av digitaliseringen har många initiativ drunknat i IT och missriktade testprojekt. Kom ihåg att teknologierna är bara medlet och inte målet i digitaliseringsresan.
Fujitsu har nu lanserat en digital plattform, Fujitsu MetaArc, vilken skapat en helt ny förutsättning för våra kunder att fokusera sin digitaliseringsresa på att utveckla sitt kunderbjudande och sina affärsprocesser. MetaArc finns där som stöd för att snabbt kunna utveckla och testa nya lösningar med hjälp av exempelvis IoT, mobilitet och molnintegration.
– Svenska företag måste våga utveckla och testa nya lösningar i liten skala. Det som fungerar går man vidare med, det andra lägger man åt sidan. Man måste våga helt enkelt, vilket är en del av kulturen hos framgångsrika företag, säger Marcus Strömblad.”

0

Några tankar om förlåtelse

L ivet utsätter oss för prövningar och vi får uppleva hur det känns att bli sårade i kärlek och i vänskap och vi får ibland uppleva svek och oförrätter under livets gång. Dessa erfarenheter fastnar som vassa taggar i vårt hjärta, i vårt medvetande och i vår själ. När andra gjort oss riktigt illa kan vi utveckla känslor av hat och hämnd som förgör oss inifrån och som blir som ett gift som förpestar tillvaron såväl för oss själva som för vår omgivning.

Det absolut sista vi vill eller upplever att vi skulle mäkta med är att förlåta den eller dem som gjort oss så illa. Detta är logiskt, eftersom en sårad själ kräver upprättelse. Tyvärr är det sällan vi får det vi skulle behöva utifrån i ett sådant läge och det är upp till oss själva att finna en väg framåt ut ur lidandet. Det är ett sådant djupt arbete med oss själva som får oss att mogna och bli fria på en djupare nivå – en känsla av att vi faktiskt i hög utsträckning själva kan bestämma hur vi vill må och uppleva världen oavsett andra människors handlingar.

En viktig orsak till att vi fastnar i en sådan bearbetningsprocess och istället utvecklar en psykisk ohälsa handlar om att vi inte förmår förlåta och släppa taget om det som hänt. Min erfarenhet är att detta beror på att vi ibland förväxlar förlåtelse med försoning.

Att förlåta någon som på djupet skadat dig och gjort dig illa kan i vissa fall vara motsatsen till det som du behöver för att må bättre. När du har blivit sårad av någon annans handlingar mot dig har din självkänsla fått sig en knäck. Att i det läget förlåta kan innebära att du inte visar dig själv den respekt och den omsorg som din självkänsla skulle behöva för att läka ihop och bli hel igen. Att vägra eller inte förmå att förlåta någon kan i så fall vara vägen framåt till en inre känsla av upprättelse och läkning.

Försoning däremot är nödvändigt för att återfå sinnesro efter plågsamma oförrätter och svek. Att försonas med det som hänt eller det som någon har gjort innebär en acceptans av sakernas tillstånd på en djupare nivå. Här handlar det inte nödvändigtvis om att förlåta, utan om att acceptera sakernas tillstånd så som de är och att inte värdera dem i varken negativ eller i positiv riktning. Det handlar med andra ord om att avdramatisera de starka känslorna, låta dem verka ut och integrera dem som erfarenheter som tillhör ditt liv men som inte bör konsumera dig och hindra dig från att finna lycka och harmoni i livet på nytt.

Ibland är det först genom Försoning med vårt öde som dörren i vårt inre kan öppnas för att ta emot kärlek och att ge kärlek på nytt.
För att kunna förlåta måste man vara älskad och älska och när tillvaron förhoppningsvis åter präglas av lycka är det lättare och ibland också fullt möjligt att förlåta någon eller något som man tidigare inte var förmögen till.

Bara de som förlåter eller på djupet förmår nå en känsla av försoning kan bli fria. Den som förlåter är inte längre fången. Att inte försonas med det som hänt eller att inte kunna förlåta den eller det som sårat och skadat så djupt blir ett inre fängelse som man bär med sig vart man än går och vad man än gör även efter att dramat är överspelat för länge sen. Tiden hjälper men läker inte alla sår.

Det krävs ett arbete, ett inre psykologiskt och själsligt arbete som handlar om att brottas med sina känslor istället för att undvika dem och distrahera sig. Ibland kan man inte invänta att sinnesron ska infinna sig eller att det plötsligt ska kännas rätt. Istället måste man kanske besluta sig för att älska på nytt efter att ha blivit sviken och finna modet och kraften att ge sig ut i livet igen där det både finns risk för nya besvikelser men även chanser till lycka. Det är detta som är livets vågskål och som vi alla har att förhålla oss till.

Först efter nya erfarenheter och efter att ha fått uppleva kärlek och lycka på nytt kan vi ibland få distans till och förmåga att släppa eller integrera vad vi varit med om på en djupare nivå. Det gäller att vi ger oss själva chansen att nå dit och om vi vet vad vi behöver och varför är det lättare att finna modet till att fatta ett aktivt beslut!