5

Unna dig att bli hänförd!

Alla föds vi med en förmåga till hänförelse och förundran över livets magi. Många tappar kontakten med denna intensiva lyckokänsla under livets gång och blir som vuxna påminda om den endast i kontakten med barn som så naturligt låter sig förundras i upptäckten av livet. Alla som minns hur det känns att känna sig hänförd eller förundrad av en människa, en plats, en situation eller en upplevelse vet att det är just där och då som livet ter sig som vackrast och mest meningsfullt. Forskning påvisar både psykologiska effekter som förhöjd närvaro, minskad stress och ökad altruism – men även minskad risk för hjärtinfarkt och andra fysiska hälsobesvär.

Vad är det då som får oss att förlora kontakten med denna så viktiga förmåga som påverkar hela känslan för livet och livskvalitén i stort? Min analys är att det är jakten på mer och bättre som får oss att springa förbi livets magi som ständigt finns där naturligt för oss att upptäcka – om vi bara saktar farten och tillåter oss att vara närvarande. När vi hamnar i klorna på frosseri och girighet förlorar vi även förmågan att känna oss nöjda och ta det lugnt. Fokuseringen på vår egen storhet och vårt ego gör att vi blir högmodiga och tappar den förundran för naturen, för arkitektur, konst, kultur eller ett möte med en annan människa som vidgar vårt perspektiv på oss själva och på livet. Svaret på detta blir för många utbrändhet och depression.

Dock finns det ingen nedärvd orsak till att vi tappar bort den naturliga förmåga till hänfördhet och förundran som alla barn föds med. Det handlar om hur vi socialiseras in i en familj, i en kultur och i ett sammanhang och om hur dessa erfarenheter formar oss. Jag tänker på min farmor vars förmåga till hänförelse över en nyutslagen blomma i trädgården, dagens första kopp kaffe, eller ett samtal med en familjemedlem eller en vän – kunde sprida glädje för oss alla. Jag tänker på min pappa som timmarna innan han dog och dödssjuk intog sin sista måltid som bestod av barnbarnets födelsedagstårta och en kopp nybryggt kaffe. Det lyste om honom så underbart gott tyckte han att det var. Jag är verkligen tacksam över att de lyckades behålla förmågan till hänförelse över det lilla och enkla i vardagen och att de därigenom satte tonen och banade väg för att vi barn kunde behålla denna förmåga även för egen del och genom livet.

Förmågan till hänförelse och förundrad är den viktigaste gåvan man kan ge till sitt barn eftersom den bäddar för en högre tillfredsställelse med livet oavsett de yttre omständigheterna. Dessutom öppnar dessa positiva känslor upp våra sinnen och gör oss mer altruistiska och benägna att hitta broar för samverkan och fredliga samvaro med andra. Ett recept för både inre – och social hållbarhet helt enkelt!

0

Det är Samhällets förmåga eller oförmåga att möta människors behov som styr värderingar och därmed världen

Det har gått ett år sedan Donald Trump blev president i USA. Hans politik har tydligt framkallat bilden av en värld som är splittrad i två olika civilisationer med fundamentalt olika syn på livet och världen.

DN (20/1 2018) har gjort en djupdykning hos invånarna i staden Grundy i Virgina, USA där 8 av 10 röstade på Trump. Där är man överlag nöjd med året som gått och uttrycker sin belåtenhet med Trump med följande uttalande: ”Sammanhållningen här är stark. För kolet och för presidenten. En attack på en, är en attack på alla.”

Genom de intervjuer med invånare i Grundy som vi får ta del av i artikeln är det tydligt att deras syn på livet grundar sig i vart de befinner sig i Maslow´s behovshierarki. Om vi fortfarande kämpar med att få mat på bordet för oss själva och för våra barn, är det helt naturligt att vi bortser från miljöhot, kvinnors rättigheter och demokratifrågor. Västvärldens stora misstag är att man inte förmått ersätta nedläggningar av gruvor och industrier som försörjt miljoner människor under 1900-talet med något annat.

Det går inte att ta ifrån människor deras levebröd och lämna dem åt sitt öde samtidigt som man förväntar sig att de ska vara upplysta och ta ansvar för världens globala problem. Den falang som driver utvecklingen framåt och som satsar tid, engagemang och sitt liv för att skapa en hållbar värld för framtida generationer har haft tillgång till information, kunskap, utbildning och därmed möjligheter som gör att de kan tänka större och mer altruistiskt. För att världen ska gå framåt i enad riktning är det därför av största vikt att vi hjälper de mindre bemedlade så att de får förutsättningar att hänga med på resan.

Många av de främsta hoten mot en hållbar utveckling i västvärlden har sin rot i dessa frågor både bland dem som är ekonomiskt och socialt utsatta och som kämpar för sin överlevnad, och hos de med konservativa och traditionella värderingar som känner hotet mot sin själva existens i en utveckling där kvinnor har lika rättigheter som män, där svarta har lika värde som vita och där friheten att vara sig själv blir ett direkt hot mot stereotypa könsroller, identitet och indelning i rätt och fel. Gemensamt för båda dessa grupper är att man har värderingar som bygger på en känsla av otrygghet och hot mot ens existens i en eller annan riktning. Båda lägren är en grogrund för invandringsfientlighet och bristande tolerans för olikheter och minoriteter i olika former.

Alla hållbara samhällen i världshistorien har haft socialiseringsprocesser för att hjälpa människor att leva väl tillsammans där framgången vilat på en balans mellan egna behov och omsorg om andra. Västvärldens utveckling och framgång under 1900-talet har dock uteslutande vilat på ekonomiska och rationella parametrar där identiteten blivit kopplad till vad du gör och hur mycket pengar du tjänar, istället för den du är och de värderingar du har. Konkurrens och girighet har vuxit fram som en naturlig konsekvens av bristen på socialisering i andra värden där Sverige genom sitt sociala välfärdssystem, trots sina relativa brister, ändå ligger i framkanten för globala hållbarhetsvärderingar jämfört med USA där politiken utgått från ”survival of the fittest” .

Västvärlden idag är i greppet på de mänskliga krafter som all världens visdom lärt oss är dödssynder i betydelsen att de leder till undergång. Det är detta som våra politiker och media borde lyfta fram och fokusera på för att hitta en gemensam väg för västvärlden där vi kan leda resten av världen mot en hållbar utveckling. För att detta ska lyckas måste vi dock först ”sopa framför vår egen dörr”.

0

En ny världsordning förs fram

Trump och hans ministrars radikala beslut skakar hela den fria världen och möter jubel på annat håll. Vi lever i en historisk tid då två diamentralt olika sätt att se på världen ställs mot varandra. Det handlar om två helt olika civilisationer.

USA blev under 1900-talet ett hem för människor som sökte friheten att vara sig själva och att forma sitt liv utan att vara bundna av tradition eller etnisk bakgrund. Individen ställdes i centrum och den amerikanska drömmen att ha friheten att själv skapa sitt liv och att med egna krafter bygga en framtid har dominerat världsordningen sedan andra världskriget. Amerika erbjöd en fristad och ett hem för judar som flydde undan nazismen såväl som för fattiga européer som lämnade allt för att förverkliga sig själva och sin potential. Amerika stod för världsordning och trygghet och har under decennier varit världens främsta supermakt.

Som jag har skildrat i olika artiklar och i mina böcker behöver vi dock bli vaksamma på en otyglad frihet eftersom den i obalanserad from leder till högmod. Man tror sig ha alla svar på vad som är rätt och fel och rättar sig inte efter någon. Detta leder förr eller senare till splittring och kaos, oavsett om det handlar om en individ, en grupp eller ett samhälle.

Högmod är en av de sju dödssynder som människan sedan sin begynnelse behöver vara uppmärksam på. Ett barn med total frihet och utan uppfostran och anpassning till andra blir inte bara odräglig att ha att göra med, utan upplever också en vilsenhet och en ångest i tillvaron i sökandet efter de gränser som vi alla behöver för att känna oss trygga. På kulturell nivå kan man säga att det amerikanska samhället såväl som det västerländska samhället i stort som tagit över många av den amerikanska demokratins ideal, just har nått en punkt av vilsenhet och gränslöshet som öppnat dörren för Trump och allehanda högerextrema rörelser i västvärlden.

I en intervju i DN (4/2 2017) kan vi ta del av en belysande intervju med Alexander Dugin, rysk statsvetare och högerrörelsens främsta ideolog, som formulerar själva essensen i den splittring som vi lever mitt uppe i just nu och som avspeglar två olika civilisationer.

Dugin lyfter fram att de globala högervindar som blåser över världen, ironiskt nog handlar om att stå upp för vad han kallar för mångpolighet. ”Det handlar om att alla ska ha rätt att försvara sin identitet. Det första exemplet på det var Putins Ryssland och nu med Trump har vi de två mäktigaste staterna befriade från globalister. Med Trump har vi att göra med en ny värld, det finns ingen universell sanning, utan USA och varje land ska göra det som är bäst för det. Demokrati, liberalism, mänskliga rättigheter, gaypride och annat är inte allmängiltiga. Om Sverige vill ha det så är det ok. Men om till exempel norrmännen inte vill ha homoäktenskap, så har de rätt till det, och ska inte fördömas som reaktionära.”

”Dugin jämför med Sovjetunionens fall, en händelse som var ett start argument för att kommunismens ideologi inte fungerade. Han ser Trumps seger som ett tecken på att den globalistiska agendan inte heller fungerar. Varför skulle det vara fel att stå upp för mänskliga rättigheter? Därför att det är en västlig, anglosaxisk idelogi som betraktar människan som en individ. Den har ingen förståelse för att i andra civilisationer, låt oss säga Kina, islam och Ryssland, är människan något annat än individen, eftersom individen där endast är en del av en familj, kanske en stam, kanske en kyrka eller ett trossamfund. Man kan inte tvinga på sådana samhällen ett system som är djupt främmande för deras natur. ”
Alexander Dugins uttalande sätter fingret på själva kärnan i de stora politiska skeendena i världen just nu. Såväl högerextremism som terrorattacker, krigen i mellanöstern, Brexit och Trump förenas av den gemensamma kampen mot den fria världen och de ideal som våra demokratier vilar på.

För Sveriges del blir detta särskilt problematiskt då vi som bekant är ett extremistiskt land gällande de frihetsvärderingar som är själva högerextremismens främsta hotbild. I psykologisk och existentiell mening behöver vi som lever i den fria världen och som står upp för människans frihet och för mänskliga rättigheter och demokrati lära oss något centralt och viktigt av den konflikt som vi är en del av. USA är inte Gud och det sätt att se på världen som vi tar som självklart är inte det enda sättet. Vi kan inte å ena sidan stå upp för mångfald och stifta lagar mot diskriminering parallellt med att vi fastnar i högmod och försöker tvinga in resten av världen i att se livet med samma glasögon och med samma perspektiv som vi själva gör. Ödmjukhet är vägen framåt, men istället hamnar vi i känslor och beteenden präglade av makt och förakt.

I grunden handlar världens stora konflikter om att människan känner sig hotad i grunden och hon försvarar sig med näbbar och klor för att inte gå bort sig i ett totalt kaos. I Västvärlden ser vi IS och islam som den stora fienden men har nu fått Trump på vår egen bakgård att hantera. Hur kan vi bli förrådda i våra egna led!? Insikten om hur vi själva känner kan hjälpa oss att förstå hur andra människor i andra delar av världen vars liv, självbild, värderingar och världsbild utgår från familjen, stammen eller religionen, känner sig hotade och trängda av de demokratiska värderingar som vi står för och som sätter individens personliga frihet i centrum. Vi glömmer att det ur existentiell synpunkt är extremt hotfullt med total frihet eftersom vi därmed själva blir ansvariga för livets utformning. På ett instinktivt plan försvarar människor i andra delar av världen sig mot det moraliska förfall och den psykiska vilsenhet och meningslöshet som är en del av den nutida västerländska människans ok att bära.

Situationen är komplex och kommer kräva av oss som lever nu och imorgon att höja oss över våra instinkter och att försöka arbeta för samförstånd och fred trots våra olikheter. För detta krävs ödmjukheten att respektera varandra i olika läger även om man inte förstår varandra. Det är inte genom hot och våld som man får människor med sig utan genom att möta dem där de befinner sig och börja bygga därifrån. Man måste få människor med sig i en förändringsprocess och det är uppenbart att det politiska etablissemanget i Västvärlden blivit elitistiskt på många håll och att vi fastnat i högmod och frosseri på bekostnad av en balans mellan frihet och ansvar och mellan frihet och trygghet. Denna självinsikt och denna hemläxa måste vi ta hand om i Västvärlden innan vi kan bidra till en konstruktiv brygga mellan de båda oförenliga civilisationer som världen lever i och med idag och som utgör ett hot för människans och för mänsklighetens framtid.

2

Hyperfagi – ny diagnos bakom psykisk ohälsa

 

Den psykiska ohälsan i Västvärlden är ett allt ökande problem som vi försöker lösa med förenklade metoder som missar grunden för problemet. Skälet är att vi tappat förankringen till de eviga mänskliga ramar som människan i alla tider och i alla kulturer lever inom och som kommer orsaka symptom på fysiskt och/eller psykiskt plan om vi överskrider dem. Istället för att uppmärksamma detta, acceptera livets gränser och förhålla oss till våra djupare behov, lär det medikaliserade samhället oss att döva symptomen med hjälp av sömntabletter, ångestdämpande och antidepressiva tabletter.

Det är på ytan naturligtvis en stor paradox att miljoner människor i Västvärldens priviligerade samhällen som har god hälsa, all tänkbar bekvämlighet, stabil ekonomi, frihet att forma sitt liv som vi önskar, möjlighet att upptäcka och att uppleva det mesta av det vi önskar och drömmer om – utvecklar stressbesvär och depressioner. Hur är det möjligt att vara olycklig när man är rik i ekonomiska termer undrar häpet resten av världen!?

Faktum är dock att allt fler i yttre mening priviligerade människor söker sig till psykologer, till läkare och till alternativa behandlingsformer för att finna ro, läkning och mening i tillvaron. Många har redan ”allting” i form av lyckad karriär, alla materiella behov tillgodosedda, ägodelar, resor och upplevelser utan slut. Ändå sover man inte gott på natten och känslan av glädje och harmoni lyser med sin frånvaro. Trots att många av oss är välutbildade, intelligenta och upplysta och har tillgång till all information och kunskap i världen via sin smartphone när som helst dygnet runt – ha vi ingen aning om roten till det onda.

Under resor till Indien, Bali, Afrika eller andra mindre priviligerade samhällen förundras man över att de psykiska besvär som plågar oss dag och natt och som blivit västvärldens stora farsot – lyser med sin frånvaro där människor saknar det mesta. Istället för lyxhotell söker allt fler sig till enkla kloster och lokala boenden under sina resor där man får uppleva att man trots brist på all bekvämlighet, mår bättre än vad man gjort på länge. Trots fysisk ansträngning, trots brist på toalett och dusch – sover man bra som omväxling till den tärande sömnbrist trots bekväma madrasser och sidenlaken som man har hemma – och man vaknar utan vare sig värk i ryggen eller i nacken! Inombords upplever man en lätthet som man inte känt på åratal och man inser förvånat att man känner sig ”djupt avslappnad.” Vad är det vi har funnit som påverkar oss så starkt att vi inte känner igen oss själva?

De människor man har omkring sig där har ofta utsått umbäranden och kval som vi bara hört talas om eller sett på TV. Deras själar är dock klokare trots att vi har mycket mer intellektuell kunskap om det mesta. Vi kan slappna av i samvaron med dem för att de inte väntar sig någonting av oss. Vi behöver inte visa att vi duger eller prestera någonting. Vad vi än ger dem kommer att räcka. De är tacksamma för tiden vi ägnar åt dem, vare sig det handlar om minuter, timmar eller dagar. Deras ögon utstrålar ödmjukhet och värdighet, en känsla av anspråkslöshet som gör att även en stressad västerlänning kan slappna av.

Denna sinnesro som inte kan köpas för pengar gör att allt fler lämnar sina bekväma liv i väst för att leva under mer primitiva förhållanden i andra delar av världen. Men lika lite som att lösningen för Afrika är att alla unga lämnar kontinenten för att fly till Västvärldens utbud och möjligheter kan vi i Västvärlden fly till andra delar av världen på grund av grundläggande brister i vår kultur. Istället för dessa migrationsströmmar borde lösningen istället vara att försöka finna bot och vägar framåt på hemmaplan!

Västvärldens plåga har sin rot i Frosseri – en sedan länge känd s.k. Dödssynd i vars grepp hela det Västerländska samhället befinner sig i. Frosseri innebär att överkonsumera något, till den punkt där den som frossar inte förmår konsumera allt utan stora delar går till spillo. I traditionell mening syftar frosseriet på mat, men i utvidgad bemärkelse kan man även frossa i till exempel bilar, skor, resor, upplevelser, relationer m.m. m.m. Synonymer till frosseri är :vällevnad, överflöd, överdåd, slöseri; överdriven njutning. Den medicinska termen som kommit för att diagnostisera denna plåga är Hyperfagi.

Avsikten med frosseriet kan vara flerfalt, men att visa sin makt och rikedom är en orsak, samt att stilla sin hunger eller att njuta. Moderna kritiker menar att samhället idag som helhet ägnar sig åt frosseri och att detta är en oönskad bieffekt av Välfärdssamhällets utveckling i kombination med en utbredd sekularisering. Att göra en klassresa tar några generationer och de flesta är inte födda i adelsfamiljer utan har med hjälp av arbete, utbildning och intelligens tagit sig upp till en nivå i livet där det gäller att bevisa för sig själv och för omvärlden att man duger, att man är lyckad och någon att räkna med. Det är människans djupaste och mest primitiva drivkrafter som är aktiverade och om dessa inte hanteras med hjälp av djupt förankrade värderingar i form av eviga dygder såsom tacksamhet, ödmjukhet och värdighet – förlorar människan sig i Frosseri oavsett kön, ålder, etnicitet eller andra bakgrundsfaktorer.

Inre Hållbarhet är inget annat än yttre Hållbarhet , vilket betyder att vi behöver lära oss att förhålla oss till egna och yttre gränser i oss själva och i den omgivande miljön. Vägen till lycka och sinnesro går inte via mer och bättre för den som redan är mätt – utan handlar om att lära sig att avstå och att lära sig att känna sig nöjd och tacksam.

0

Flit – en dygd i tiden

I tider av utbrändhet och då många upplever sig överbelastade kan det tyckas märkligt att lyfta fram den sjunde och sista av de heliga dygderna som handlar om flit. Men redan de gamla grekerna lyfte fram vikten av ett liv i balans och delade in dygnet i 3 delar; Vita Activa (Arbete), Vita Contemplativa (Fritid) och Vita Regenerativa (Sömn) á vardera 8 timmar. Att arbeta, att ha en meningsfull sysselsättning var då som nu en av grundpelarna i livet.

Semester och ledighet är ett relativt nytt påfund som inte existerade i det gamla Bondesamhället men trots att vi idag har mer ledighet och längre semester än någonsin, är vi samtidigt mer stressade och utmattade. För att förstå denna paradox är det viktigt att vi lär oss urskilja vad det är som tröttar ut och stjäl energi från oss och att vi är medvetna om att aktivitet, arbete och meningsfull sysselsättning i sin grund faktiskt är hälsofrämjande.

Ingemar Bergman gav i en intervju en gång ett svar på ”hemligheten” bakom sin aldrig sinande kreativitet och produktion av litteratur, filmer och teaterpjäser genom att berätta att 50% var medfödd talang och 50% var disciplin. Det räcker inte att ha talang för att lyckas och ha framgång i livet, oavsett om det gäller arbete, andra aktiviteter eller för den delen våra relationer. Det som får vår uppmärksamhet och som vi lägger tid på blommar och utvecklas medan det omvända också är sant.

I västerländska samhällen kom välstånd och utveckling som belöning då människor flitigt arbetade och engagerade sig för att lyfta oss ur den förödelse som 1900-talets båda världskrig hade lämnat efter sig. Att arbeta och ha en aktiv fritid med ett samhällsengagemang och/eller för att förkovra sig, bygga på huset eller för den delen städa och se till att allt var rent och snyggt i hemmet, var värden som människor medvetet och omedvetet samlades kring. Vår ”gamle” kund, Gustaf VI Adolf hade valspråket ”Plikten framför allt!”

Under de senaste årtiondena har vi dock blivit lite förblindade av framgång och av att vi har det väldigt bra och därför inte riktigt behöver ägna oss åt att vara flitiga och duktiga längre. Nya värderingar är att ha roligt, att njuta och att tänka på den personliga utvecklingen snarare än på kollektivets bästa. Konsekvenserna av detta ser vi i en minskad arbetsmoral, yngre generationer är inte villiga eller kapabla att arbeta målmedvetet och hårt för att avancera i karriären utan vill ha befordran på en gång, engagemanget i samhället har minskat kraftigt och Folkhemmet är ett minne blott. På fritiden ägnar vi oss mer åt att fila på profilen på FB, att sova, mysa, eller hänga med kompisar, och vi satsar på snabbmat framför TV-n eller datorn istället för att laga mat och ha engagerande samtal med familj och vänner.

Eller också är vi överambitiösa och arbetar för mycket och ägnar oss alltför mycket åt att bli perfekta på livets alla områden i jakten på känslan av att duga och har fastnat i greppet av en prestationsbaserad självkänsla. Även denna livsform som är alltmer vanlig och en viktig faktor bakom psykisk ohälsa, är tecken på obalans där överdrivet flit och för lite utrymme för vila och återhämtning skapar en obalans såväl psykiskt som fysiskt.

Framförallt kan vi se att det västerländska samhället har försjunkit in i lättja då det gäller värderingar. Att sköta sitt arbete, sina relationer, sitt hem och att rent generellt ta hand om sitt liv på ett värdigt sätt innebär att ta ansvar och att balansera flit med välförtjänt vila och lek. För mycket åt ena eller andra hållet skapar en obalans och återigen landar vi i att den rådande obalansen av idag har sin grund i att vi hanterar Frihet på ett onyanserat sätt.

När vi frigjort oss från alla yttre bojor och blivit fria att skapa och att formge vårt liv som vi önskar har vi missat att känslan av frihet uppstår när den står i balans med krav, förväntningar och att ibland ge till andra och stå tillbaka med de egna behoven. Att njuta av en välbehövlig semester t.ex. efter att ha arbetat hårt under året är viktigt för livsbalansen, medan ledighet utan början eller slut för arbetslösa pigga pensionärer eller icke-arbetsföra kan vara belastande och orsaka depression.

Det är framförallt när det gäller värderingar som jag vill avsluta serien om dygderna med att uppmuntra till en ökad medvetenhet och en större ansträngning i att efterleva dem. Flit är det som skapar inre styrka, som gör att vi orkar anstränga oss, göra oss lite större och bättre och inte ge efter då vi möter utmaningar i livet.Bristen på motståndskraft mot livets påfrestningar är kanske kardinalsymptomet på att våra yngre generationer inte fostrats in i att hantera livet med disciplin och skärpa på ett tillräckligt sätt utan att vi har lämnat för stort utrymme åt att det kul, skönt och avslappnande. Behandla din nästa som du vill bli behandlad själv är en allmänmänsklig regel i levnadskonst som inte bara förkunnats av den kristna världen utan i alla livsfilosofier i alla tider. Så enkelt och samtidigt så svårt men en viktig levnadsregel att påminna sig om både i relation till sig själv, till andra och för att ibland stå emot människans naturliga impuls av att undvika svårigheter och utmaningar istället för att utmana dem och därmed växa i inre styrka och mod.

0

Tålamod – vägen till visdom

 

Vi lever i en ”bråttomkultur” där tempot blir snabbare och snabbare och målet verkar vara att hinna så mycket som möjligt under kortast möjligaste tid. Effektivisering har varit ledordet under industrisamhället och varit förutsättningen för att lyfta det västerländska samhället ur fattigdom och in i överflödets tidsålder. Någonstans på vägen i denna effektivitetsiver gick vi vilse och då effektiviseringen och lönsamhetstänket tog över även vård, skola, omsorg och därmed urgröpte många människors känsla av respekt och värdighet samt tog över matkulturen i form av snabbmat och sexlivet i form av anonym snabbsex helst med en prostituerad som är professionell och effektiv, började röda lampor blinka. Symptomen är att barn, unga och även vuxna lider av missbruk i form av överaktivitet och reagerar med ilska och vrede i situationer då deras behov inte blir omedelbart tillfredsställda. Förmågan att vänta, att låta saker ta tid och att ha tålamod är i princip obefintlig hos många.

Samhällets sätt att bemöta detta är att se det som sjukdom och tecken på avvikelse. Bokstavsdiagnoserna har exploderat och i alla klasser i alla våra skolor finns det något eller flera barn som anses lida av ADHD och som fått en diagnos. Ungdomar och unga vuxna utvecklar depressioner, är stressade och självmordsbenägna eftersom de känner sig värdelösa då de inte är perfekta, kan allting och har allting som man ”måste” ha för att duga och vara lycklig. Den vuxna generationen lider av stress och utbrändhet och springer fortare och fortare utan att kunna svara på frågan om vad det egentligen är som är så bråttom eller vart de är på väg? Till och med våra pensionärer som i rimlighetens namn borde ha förutsättningar att kunna ta det lugnt och koppla av har bråttom, är fullbokade och saknar förmåga till inre lugn och harmoni.

Ilskan och aggressiviteten lurar under den välpolerade ytan i våra västerländska metropoler och det oprovocerade våldet är aldrig långt borta. Allt detta är tecken på att vårt samhälle styrs av dödssynden vrede och att vi behöver hjälp att utveckla tålamod både för vår egen hälsa och livskvalitet och för att kunna leva väl med varandra.

I alla andliga discipliner är tålamod en egenskap som värdesätts högt. Förmågan att vänta, att lyssna in och att acceptera att saker tar tid skapar inte bara ett inre lugn och en känsla av harmoni utan ger även utrymme för den reflektion och den kontemplation som människan behöver för att lära sig saker, att mogna och att utvecklas mot sin potential. Tänk på smaken i en tomat som fått utvecklas i sin egen takt i harmoni med naturen jämfört med en tomat som odlats fram på artificiell väg som må se perfekt ut på ytan men som är totalt smaklös. Det är just detta som håller på att hända med den nutida, västerländska människan.

Tålamod är inget man föds med utan något som man lär sig och utvecklar genom att det finns yttre stop i tillvaron som gör att man inte kan få allt man vill när man vill och på det sätt man vill. Jag tänker ofta på detta då jag möter människor i Sydeuropa eller i Afrika där effektiviseringsvågen inte gått lika långt. Saker och ting tar mer tid, maten tar den tid den tar att tillaga, relationer tar tid att utveckla och romantik som är totalt onödigt ur ett effektivitetsperspektiv ger näring till sensualitet och till samlivet med partnern. Ur existentiell synpunkt är livet rikare och levs mer på djupet och mindre på ytan. Atmosfären i samhället är vänligare och ilskan och den underliggande vreden mindre framträdande. Det är inte bara solen och värmen som gör att vi efter semesterresor till dessa kulturer känner oss gladare, mer harmoniska och mer avkopplade.

Det är bra att effektivisera och att inte ägna onödig tid åt sådant som inte är viktigt. Teknik och digitalisering är gåvor till mänskligheten som gör att vi kan förflytta oss till nya nivåer av vår potential och utveckling. Men vi har kastat bort barnet med badvattnet och blivit onyanserade vilket gör att det som ger livet mål och mening tappats bort. Vi behöver finna vägar tillbaka till värdighet och inre lugn, en acceptans av att livet har gränser och att vi alla faktiskt bara är här under en resa som för oss alla vid en viss punkt har ett oåterkalleligt slut. Att utveckla tålamod under resans gång gör ditt liv rikare på innehåll och mening och i slutet av resan är det sannolikt den känslan du vill somna med på kvällen istället för frustration och stress.

0

Måttfullhet –om betydelsen av gränser

Många av de sjukdomar som plågar oss idag är en konsekvens av industrisamhällets och den globala världens strävan efter att skapa överflöd och att göra allt tillgängligt alltid, givet att människan inte utvecklat verktyg för att själv sätta gränser och att lära sig att välja och att välja bort. Att ta bort gränser och öppna upp för en obegränsad frihet var en medveten, dock ofta omedveten målbild.

Tänk bara när elektriciteten kom och vi inte längre var bundna av naturens växlingar och årstider för när det var ljus och mörker! Människan levde med en yttre begräsning för sin dygnsrytm men å andra sidan fanns det ingen som led av sömnproblem som idag är ett av västvärldens stora problem att hantera. Söndagar var en vilodag då allting var stängt, vilket gav utrymme för vila och umgänge med familjen, för reflektion och för att gå i kyrkan och ge näring till sina andliga behov. Idag är allt öppet dygnet runt alla dagar i veckan och hjärnan är uppkopplad dygnet runt vilket är en viktig orsak till stress och utmattningsbesvär.

Ytterligare konsekvenser av bristen på måttfullhet och tecken på att vi fastnat i dess motsats frosseri, är ett utbrett matmissbruk, överkonsumtion av alkohol, sex, shopping och andra nöjen. Vi är fria att välja vad vi vill äta alla tider på dygnet om vi bor i en storstad, det går alltid att chatta med vänner på fb eller hitta tillfälliga sexpartners online 24/7. På motsvarande sätt som vi i vårt downsizade och gränslösa arbetsliv kan tillbringa dygnets alla vakna timmar på jobbet och ändå inte känna att vi blir klara.

Ännu lever vi i en tid då människan längtar efter frihet från alla begränsningar och där maximalt utbud och frihet att följa sina impulser ses som höjden av lycka. Motståndet för yttre begränsningar är kompakt och kommer vinna få politiska röster. Vägen framåt handlar istället om att samhället behöver ta ansvar för kunskap och upplysning och att ge människor verktyg för att själva kunna lära sig att hantera det gränslösa samhället och det obegränsade utbudet. Jag tror på samhällets roll i att stå för ett synsätt som bygger på omsorg om människan vilket t.ex. tar sig uttryck i att förbjuda droger och prostitution eller att begränsa tillgången till alkohol genom att begränsa försäljningskanalen till Systembolaget. Att ha generösa öppetider är ett sätt att möta människans behov av röreleefrihet men det faktum att det finns gränser för när det är öppet och när det är stängt signalerat att konsumtion av alkohol bör hanteras med moderation.

Vinsten med måttfullhet förutom en god hälsa, en balans mellan aktivitet och vila och begränsade missbruksproblem är också att vi får njuta mer av livet och uppleva fler höjdpunkter. Idag får barnen presenter hela tiden och längtan och spänningen inför födelsedagen eller julen är därför avmattad. Fredagsmyset med ett gott glas vin hemma i TV-soffan ger inte samma njutning då vi ständigt går och smuttar på vinet i boxen som är ständigt tillgänglig. Många människor som jag träffar som försöker finna vägar ut ur depression och utbrändhet har svårt att komma på en enda höjdpunkt i tillvaron trots att deras liv i det yttre är en dröm av upplevelser och överflöd.

Att avstå och att begränsa föder längtan och det är faktiskt underbart härligt att få längta efter någon och något ibland! I en tidsålder då vi blivit fria att i livets alla dimensioner ansvara för oss själva behöver vi därför lära oss att aktivt hantera val och gränser på ett sätt som är helt nytt i människans historia. Prova att ta små steg i denna riktning och du ska se att du både kommer må bättre, känna dig lyckligare och mer i balans med dig själv och din tillvaro!

0

Medmänsklighet – tänk mer på andra och mindre på dig själv

 

Svensk kultur lever med en stor inneboende paradox som vi behöver komma tillrätta med. Å ena sidan har vi en politik och en samhällsordning som bygger på medmänskliga principer och vårt socialförsäkringssystem liksom vårt biståndsengagemang står som förebild för resten av världen. Vi har skapat välstånd och rikedom i vårt land och ser till att ge bort en del av detta till dem som är mindre bemedlade, vilket omfattar gamla och sjuka, arbetslösa och invandrare för att ta några konkreta exempel. Vi gör som nation även stora och viktiga insatser i u-länder och i länder drabbade av krig och konflikter.

Parallellt med denna samhällsutveckling där vi fostrat generationer av medborgare i medmänsklighet har det skett en nedmontering av medmänskligheten i de mellanmänskliga och nära relationerna som gör oss till ett av de mest ensamma och utsatta folken på jorden. Detta är en oförutsedd konsekvens av den familjepolitik som Palme-regeringen lanserade 1972 och som byggde på strävan att göra människan fri att ta hand om sig själv och att kunna välja sitt liv. Som jag skrivit om i tidigare inlägg var detta en god tanke och rätt i tiden där och då men det fanns en oförutsedd konsekvens av denna frihetssträvan som man inte förutsåg då och som fortfarande står obemärkt.

I samhällen där staten och samhället inte står som garant eller träder in vid sjukdom, arbetslöshet eller andra problem fostras människor naturligt in i medmänsklighet och vi-tänkande gällande familjen, släkten och de nära vännerna. Det finns ett ömsesidigt beroende till varandra som gör att egoism och de egna behoven före andras inte fungerar. Människor lär sig att se sig själva i relation till andra, att ta ansvar och att balansera egna behov med systemets behov. I samhällen där människor istället har blivit oberoende ekonomiskt, socialt och praktiskt, finns endast intresset för vad du kan göra för mig och tillföra mitt liv som fokus. Det innebär att människor inte längre fostras in i medmänsklighet med sin nästa och att vi inte längre har de naturliga instinkterna att stötta, hjälpa och finnas för varandra aktiverade.

Människor kan vara grannar och bo i samma hyreshus utan att känna varandra ens till namnet och gå förbi utan att hälsa. Vi kan ha en gammal faster, mormor eller till och med förälder som är gammal och ensam men vi prioriterar sällan eller aldrig att hälsa på eller fråga om det är något vi kan hjälpa till med. En arbetskamrat kan bli sjukskriven och ingen hör av sig och frågar hur det är. Rent generellt styrs samhället av kvartalsekonomiska principer som gör att arbetstagaren ska ses som totalt utbytbar och någon hänsyn till hans/hennes person eller omständigheter är ovidkommande precis som när det gäller patienter på sjukhus som skickas hem i förtid för att det inte ska kosta för mycket. Vårdpersonal och HR-personer invaggas i att lära sig ha mindre medmänsklighet och att bli mer affärsmässiga och professionella.

I allt detta saknas en övergripande dialog i vårt samhälle, förutom den som möjligen kyrkan driver och står för, där vi kan diskutera och reflektera över behovet av medmänsklighet i vår tid och i vårt samhälle. Som psykolog har jag god inblick i människors känsla av ensamhet och vad den ställer till med trots att många är i kontakt med många människor i det dagliga livet och har hundratals vänner på Facebook. Avsaknaden av nära relationer och den trygghet som finns i att vila i att den andre alltid finns där för dig i glädje som i sorg gör att själen ryser för tomheten hos väldigt många.

Om vi börjar bry oss om varandra mer och om vi lär oss att finnas där för varandra kommer vi automatiskt utvecklas i medmänsklighet då den naturliga mänskliga instinkten bygger på att relatera till andra och att hjälpa varandra. Det är i den lilla världen det börjar, i familjen och i barnuppfostran och små steg i denna riktning kommer ge ringar på vattnet i nästa led. Ett samhälle som bygger på medmänskliga principer kommer både kunna stå som förebild på världsarenan såsom Sverige gör idag men också ha medborgare som finns där för varandra och som relaterar till varandra som en människa till en annan, utan den våta filt av existentiell ensamhet som många människor i vårt samhälle upplever som en del av sin vardag.

0

 

Kyskhet – en väg till lycka och harmoni

Ordet kyskhet låter gammalmodigt och associeras till sexuell avhållsamhet och till ett liv som munk eller nunna. I det västerländska samhället har strävan efter frihet även omfattat sexlivet och idag ser de flesta som naturligt och självklart att få leva ut sin sexualitet på det sätt man själv väljer.

Att slå ett slag för Kyskheten kan därmed uppfattas som väldigt märkligt, men eftersom Kyskhet betyder självbehärskning rent generellt är det viktigt att lyfta fram begreppet och nyansera det för att se hur och på vilket sätt det kan vara en hjälp i att återetablera de gränser som många människor i västvärlden upplever att de har tappat bort. Gränslösheten har brett ut sig som en farsot i vår del av världen under de senare åren och finns alltid med som en grundläggande faktor bakom alla former av missbruk och ställer till det både i våra relationer och gällande vår hälsa. Detta är även en del av IS attraktionskraft på västerländska icke-muslimer – längtan efter att få leva med självbehärskning och att kraftigt begränsa livet helt enkelt.

Motsatsen till Kyskhet är Vällust, det vill säga att maximera möjligheterna till njutning. I Romarriket som jag tidigare refererat till har historieberättare ofta hänvisat till att bristen på självbehärskning och att människor hängav sig åt njutning istället för att sätta sig över sina drifter när samhället väl blivit berusat av sin framgång, var bland de främsta orsakerna till att den eran gick under och att samhället vid en viss punkt kollapsade.

Med andra ord beskriver människor som fastnat i sexberoende sitt liv på samma sätt. Åtskilliga timmar varje dag ägnas åt att porrsurfa, tillbringa tid på bastu- och sexklubbar av olika slag, chatsidor o.s.v. Men trots att man följt sin instinkt och hängett sig åt den är känslan på kvällen innan man ska gå och lägga sig en enorm tomhet. Detsamma gäller t.ex. spel där inte minst ungdomar ägnar fler och fler timmar på dygnet åt att spela på nätet och att röra sig i den virtuella världen. Surfplattor och telefoner har på olika sätt tagit över verkliga möten mellan människor och längtan efter ett liv med mening och innehåll blir bara starkare och starkare i vår fantastiska kultur som lämnat fritt spelrum åt friheten och därmed missat att självbehärskning är en av de viktigaste förmågorna för att kunna leva ett lyckligt och harmoniskt liv.

Det är underbart och fantastiskt att få leva i ett fritt samhälle där allt finns tillgängligt och där normer och tabun har upphört och tagit bort begränsningarna i livet. Men friheten blir bara en tillgång och underbar om människor fått lära sig självbehärskning. Då kan man njuta av sex och leva ut sin sexualitet utan att för den skull bli gränslös eller fastna i missbruksbeteenden. Då kan man ha roligt och få stimulans av att spela på nätet och att umgås med andra i den virtuella världen.. Men om avstängningsknappen för vad som är tillräckligt eller lagom saknas, förlorar man sig i sin frihet och utkomsten därav är paradoxalt nog en allt starkare känsla av ofrihet. För alkoholisten eller sexmissbrukaren som ägnar dagarna åt att missbruka och totalt hänge sig åt sina drifter är inte resultatet lycka och harmoni i livet utan precis det motsatta. Raden av superrika världsstjärnor som tappat mål och mening i livet på grund av brist på självbehärskning och ett liv i total hängivelse till instinkterna är lång och har resulterat i välkända fall av missbruk, psykisk ohälsa och självmord.

Att lära sig att välja och att välja bort, att avstå och begränsa det som vår instinkt säger sig vilja ha, är det som skiljer människan från djuren. Det kräver tankeverksamhet och självdisciplin. I dagens västerländska samhälle har vi lämnat fältet helt öppet för total utlevelse och det finns också starka marknadskrafter som uppmanar oss till att hänge oss åt gränslösa beteenden. Frågan man bör ställa sig är därför om ett samhälle kan fungera om det är helt upp till människan själv att lära sig självbehärskning och att kunna avstå och begränsa eller om det behövs ett möte mellan kulturen och människan själv i denna strävan?

Tendensen är tyvärr antingen det ena eller det andra. I strängt reglerade samhällen är det ofta Religion som används som moraliskt rättesnöre och avsteg därifrån kan leda till social utsötning och i vissa fall mer eller mindre allvarliga rättsliga åtgärder. Att människor flyr från dessa samhällen till västvärlden är en grund för att ge dem asyl då vi anser att människor har rätt att leva i frihet som motsats till förtryck. I vårt eget samhälle har vi istället ett alltmer utbrett missbruk som gör att den psykiska ohälsan breder ut sig som en farsot. Våra barn och ungdomar har svårt att hitta gränser för när det virtuella livet tar över det verkliga livet Människor i alla åldersgrupper har ett alltmer utlevande sexuellt beteende där många fastnar i rent missbruk och är förtvivlade över att de på vägen förstör sina äktenskap och relationer, att deras tid slukas till annat och att de trots ett liv fyllt med njutning känner en allt starkare desperat känsla av olust och tomhet som saknar slut. Frågan är hur ett balanserat liv kan se ut där vi både kan njuta av friheten av att leva som vi vill och att inte behöva begränsa oss allt för mycket samtidigt som vi får lära oss att vänta, stå över våra instinkter ibland och att därmed ha tillgång till ett reglage för vad som är lagom utifrån en helhetsbild av vår situation i olika skeden i livet?

Det är ingen slump att synen på ett acceptabelt sexuellt beteendemönster varit reglerat i alla kulturer och anammats av alla religioner och livsåskådningar. Det har ingenting med religion att göra egentligen utan handlar om en nedärvd visdom om Kyskhetens betydelse för ett lyckligt och välanpassat liv där islam är den religion som starkast bevarat denna tradition. Ramadan, att lära sig att hantera hungerskänslor och att ändå kunna fungera och leva ett värdigt liv är ett exempel på hur människan kan öva sig i självbehärskning med syftet att i olika situationer i livet ha hjälp av att inte automatiskt ge efter för sina instinkter och därmed riskera att gå vilse i tillvaron.

Fundera en stund på ditt eget liv och reflektera över om det finns situationer då du inte kan hänge dig åt omedelbar behovstillfredsställelse? För många människor med välfyllda kylskåp, dygnet runt öppna butiker och restauranger runt hörnet, 24/7 tillgång till sex via nätet och/eller i det verkliga livet o.s.v. är triggern för att lära sig självbehärskning och att vänta eller begränsa, i princip obefintlig. Lösningen må inte vara yttre regleringar av din frihet utan att du själv hittar dina vägar och dina svar på vad, hur och när du behöver lära sig att avstå, begränsa dig själv och att lära dig hantera de känslor som uppstår inom dig då du inte omedelbart får det dina instinkter säger dig att du vill ha just nu.

0

Generositet när du ger så får du tillbaka

Den andra dimensionen i KASAM handlar om Hanterbarhet. Det betyder att du har tillräckligt med insikt/kunskap/förståelse för att kunna välja sätt att agera på den situation du befinner dig i på det sätt som du finner bäst.

De senaste inläggen har handlat om att lägga grunden för en övergripande förståelse för den tid vi lever i just nu, vad den innebär och vad som krävs av oss för att vi gemensamt ska kunna forma framtidens samhälle. Förhoppningsvis har bilden klarnat och du kan bättre tyda tidens tecken till din egen fördel. Därför förflyttar vi oss nu vidare till dimensionen Hanterbarhet – Det är dags att börja agera på och ta ansvar för ditt liv och för din roll i samhällsutvecklingen!

De sju dygderna som jag lyft fram erbjuder en ledstång att hålla sig i i detta viktiga samhällsbygge. Den första som jag skrev om i mitt förra inlägg handlade om ödmjukhet och den som kommer nu är Generositet.
Det är en sanning att det ofta är de som har minst som ger mest. Att ge handlar inte nödvändigtvis om pengar eller materiella tillgångar utan kan lika väl innebära ett enkelt leende eller att ge någon tid och uppmärksamhet. Att de som är mindre gynnade ofta är naturligt generösa beror inte alltid på att de är bättre människor, utan att de förstår att det är genom att ge som de kommer att få. Detta är en mänsklig instinkt som varje nyfött barn ägnar sig åt. Genom att le mot mamma och pappa får man kärlek och omsorg tillbaka. Barn är behövande och det lilla spädbarnet agerar med en nedärvd instinkt om mänskliga lagar som innebär att man måste ge för att få det man behöver. Det amerikanska samhället som vi ofta lyfter fram som ett gott exempel på gästvänlighet och vänlighet mot andra har slagit mynt om denna grundläggande instinkt som innebär att det är genom att vara trevlig mot kunderna som du får dricks och därmed mer betalt för ditt jobb helt enkelt. En otrevlig attityd eller nonchalant beteende genererar mindre pengar – en enkel lag i ett samhälle som bygger på ”Money talks”.

I västvärlden av idag är ett av de största problemen att människor är snåla. Man går förbi grannen utan att hälsa eller avge ett naturligt leende mot kollegorna när man kommer in på jobbet. Man har inte tid att hälsa på gamla mamma och relationen dör ut medan man är upptagen med annat. Det är också vanligt att man är ogenerös gentemot sig själv i betydelsen att man inte tillgodoser sina grundläggande behov och att man inte ger sig själv den omsorg som man behöver för att må bra och vara i balans. Snålhet med tid och uppmärksamhet på de egna behoven resulterar bl.a. i att framgångsrika och lyckade människor bränner ut sig eller hamnar på sjukhus på grund av näringsbrist för att de inte hunnit eller prioriterat att äta näringsriktig kost.

Kanske är det snålheten gentemot de grundläggande behoven som gör att vi istället försöker kompensera bristerna med pengar och materiella saker? Istället för att ge barnen tid köper vi saker till dem. Vardagslivet saknar tid och utrymme för att umgås med din partner och att koppla av och njuta av livet och kompenseras med lyxiga och kostsamma resor under semestern, eller med att ständigt unna dig nya saker för att visa dig själv att du är värd det.

Motsatsen till generositet är egoism och det är just på grund av att vårt samhälle fastnat i greppet på en kollektiv egoism som många av våra stora samhällsproblem har uppstått. Om vi tänkte mer på andra och mindre på oss själva skulle vi leva i bättre harmoni med oss själva och med vår omgivning. En del superförmögna personer som Bill Gates t.ex. har förstått att det är genom att vara generös som man själv blir lycklig och som det egna livet kan fyllas med mening. Att han och hans fru Melissa ger bort 90% av sin förmögenhet skulle sannolikt inte varit möjligt om de inte upplevt och insett att vägen till lycka handlar om att ge.

Fundera en stund på vad du kan göra för att bli mer generös mot både dig själv och mot din omgivning. Finns det någon som skulle må bra av din tid och din uppmärksamhet? Kan en del av ditt överskott gå till något som gör skillnad för någon annan? Att vara generös är något man utstrålar och som andra automatiskt känner och attraheras av. Att var och en av oss aktivt börjar agera med generositet kommer föda altruism – att göra gott för andra – en pelare i det framtida samhället och en motsats till den egoism och ”sköt dig själv och skit i andra” som präglar vår tid och vårt samhälle av idag.