0

Det är människans inneboende strävan efter frihet som skrämmer mest

Den politiska scenen i världen just nu präglas av en spänning mellan motsatta förhållningssätt till livet där värderingar om frihet, öppenhet och tolerans å ena sidan och tradition, familj och nationalitet å andra sidan står mot varandra.

Den centrala frågan som vi alla som lever i demokratiska samhällen bör ställa oss just nu är vilket samhälle vi vill leva i och vilken värld vi vill lämna efter oss till kommande generationer. För att finna svaret på detta bör vi gräva lite djupare i oss själva, reflektera över våra värderingar och ta del av information och forskning som belyser människors behov och drivkrafter. I detta sammanhang är den nyligen presenterade Kulturkartan från World Value Survey (Institutet för Framtidsstudier) där över 6500 utomeuropeiska migranter i Sverige har deltagit av stort värde.

Resultatet visar att majoriteten av migranterna tydligt avviker från de värderingar som präglar de samhällen de kommer ifrån (Iran, Irak, Turkiet, Afghanistan, Syrien, Somalia, Eritrea) där religion, tradition och familjeband är viktiga och att de tydligt påverkas av och rör sig mot de värderingar som det svenska samhället kännetecknas av där rationellt och sekulärt tänkande, samt individens självförverkligande är viktigt. Utbildning och lyckad integration i det svenska samhället är de komponenter som möjliggör en sådan förändring i synsätt och värderingar på livet, men undersökningen visar också att synen på familj och sexualitet är betydligt svårare att påverka och för utomeuropeiska migranter att ändra inställning till.

Kulturkartan sätter fingret på något djupt mänskligt som handlar om att människan har en inneboende önskan och drivkraft mot frihet att vara sig själv och att kunna påverka sitt liv som kan blomma ut om det omgivande samhället erbjuder trygghet, stabilitet och möjlighet till utbildning och utveckling. Människor som har dessa behov tillgodosedda har förutsättningar att bli mer öppna, toleranta och inkluderande, vilket ger förutsättningar för en assimilering av svenska värderingar och sätt att se på livet. Att en mer konservativ syn på familj och sexualitet består kan innebära en bromskloss mot en utveckling som leder till frihetens avigsida d.v.s. den utbredda känsla av ensamhet och vilsenhet som plågar många i det västerländska samhället och inte minst i Sverige. I mötet mellan skilda värdesystem kan man hoppas att åsikterna kan mötas och bidra till en bättre balans där många migranters förankring i värdet av familj och religion kan inspirera till nya sätt att leva tillsammans i konstellationer som bygger på familjekänsla och inte nödvändigtvis på blodsband, samt att en förankring i en andlig dimension kan bidra till en ökad tolerans, gemenskap och vördnad för såväl livet som moder jord. En lyckad integration av skilda synsätt bygger på att man lär av varandra och att man plockar det bästa av två världar för att bygga något nytt och ännu bättre.

Spänningarna i världen just nu handlar om vilket av de två skilda synsätten på civilisationen och på livet som ska få herraväldet. I flera Afrikanska länder såsom exempelvis Algeriet och Sudan sker revolter där ungdomen längtar efter frihet och driver på en utveckling som för dessa samhällen närmare det västerländska idealet. Parallellt sker en motsatt utveckling i USA och inom Europa där många känner sig skrämda av en otyglad frihet och öppenhet och där rädslan för att förlora det man har och det man står för i en värld där olikheter ska mötas och där ingen ras eller kön har någon naturlig auktoritet över någon annan – upplevs som alltför skrämmande och hotfullt. Högernationalisterna samlar sig därför i ”Censurrummet” och vill stänga gränserna till omvärlden. Syftet och behovet är att öka tryggheten och stabiliteten i en värld som man upplever är i gungning. Dess motpol har istället samlat sig i ”Inspirationsrummet ”och driver på utvecklingen i rasande takt utan att de mänskliga och de etiska implikationerna av t.ex utvecklingen av AI, medicinsk bioteknik, och uppluckring av gränser mellan människor, nationer och kön analyseras på djupet. Behovet är att få mer av det rus som inspiration innebär och att leva i ständig lycka och framtidstro.

Vägen framåt handlar om balans mellan dessa ytterligheter som i grunden handlar om en spänning mellan de existentiella polerna Frihet och Trygghet. Mötesrummet heter ”Förvirring” där pådrivarna i utvecklingen behöver utveckla ödmjukhet för att inte alla kan eller vill hänga med på tåget och kliva ner i Förvirringsrummet där dialogen och mötet med de som sitter fastlåsta i ”Censurrummet” kan ske. Dialog, reflektion och samskapande är vägen ut ur krig och konflikt men för att detta ska ske behöver vi kloka och visa ledare som kan hjälpa mänskligheten i en sådan riktning. Kulturkartan och det arbete som World Value Survey gör och har ägnat sig åt sedan 1980-talet ger verktygen till ett sådant arbete där alla samhällsfrågor i slutändan kokas ner till den enskilda människans värderingar, behov och sätt att se på världen.

0

Humanistisk psykologi – ett synsätt i tiden

Varje tidsålder har sitt sätt att förstå livet och människans villkor. Psykoanalysen och det psykodynamiska perspektivet på människans inre och hennes förhållningssätt till det yttre handlade om att hjälpa människor att återknyta till sina drifter, att efter den viktorianska tidens strikta normer och regler börja återknyta till sina känslor, sina drömmar och det omedvetna. Det var det psykodynamiska perspektivet på livet som hjälpte mänskligheten att förstå att det finns något som kallas barndom, att det lilla barnet genomgår olika utvecklingsstadier och att relationerna till närstående i barndomen blir centrala för förståelsen av de inre modeller vi sedan bär med oss genom livet och som på många sätt styr och påverkar vårt förhållningssätt till livet och världen i stort. Det är tack vare psykoanalysen som vi fått ett fokus på vårt inre.

I takt med industrialismens utveckling växte naturligt insikten om betydelsen av tänkande, inlärning och hjärnan fram. Kognitiv beteendeterapi KBT tog över rollen som dominerande psykologiskt perspektiv på livet och passade som handen i handsken för det protestantiska Nordeuropa och Nordamerika. Utvecklingen av tekniken, robotar och AI i Västvärlden har sin grund i fascinationen av ett fungerande som är rationellt, effektivt och befriat från känslor och irrationella beteendemönster. På så sätt har KBT bidragit till en fantastisk välfärdsutveckling och prestationskultur samtidigt som dess bakomliggande syn på människan och livet har gjort henne till en främling för de djupare skikten i sitt inre och för sina existentiella behov.

Den tredje vägen, den Humanistiska Psykologin, föddes i likhet med KBT i mitten av 1900-talet men har fört en mer slumrande tillvaro. Förgrundsgestalterna hade personliga erfarenheter av trauman och livsöden som inte lät sig fångas inom det kognitiva beteendeterapeutiska paradigmet. De satte hela människan i centrum och lyfte fram betydelsen av personligt ansvar, fri vilja och individens inneboende strävan efter att växa och utvecklas som person. I motsats till KBT som fokuserade på det som kan mätas, klassificeras och inordnas i generaliserbara statistiska modeller, har den Humanistiska Psykologin en stor tilltro till Fenomenologi där människans unika upplevelser av sig själv och sitt liv står i centrum. I en värld där prestation, effektivitet, lönsamhet och materiell framgång är målet för livet har det Humanistiska Perspektivet inte någon plats.

Idag då miljoner människor i Västvärlden lider av depressioner, ångest, livskriser, stress och utmattningsbesvär, börjar tiden för och behovet av den tredje vägen att bli mogen. I Sverige som varit ett av KBT vågens starkaste fästen i världen sker ett paradigmskifte just nu där människor revolterar mot det standardiserade och strukturerade sättet att förhålla sig till sig själv och sitt liv. Metoo-rörelsen liksom den pågående manifestationen för klimatet och hållbarheten på jorden är båda rörelser som har sin grund i att människor tar sig själv, sina känslor och behov på allvar och står upp för dem – trots att det är obekvämt och irrationellt. Längtan efter mening är enorm i en värld där våra övriga behov enligt Maslow´s behovshiearki är uppfyllda. Just därför längtar vi efter transcendens, efter att få vara en del av och uppgå i något som är större än det egna livet och den egna lyckan. Äkta, autentiska känslor och upplevelser står högt i kurs. Just nu pågår en revolution som istället för att få oss att likna maskiner, istället skiljer oss från dem och lyfter fram de unika dimensionerna i vad de innebär att vara människa.

Den existentiella psykoterapin är en gren av den Humanistiska Psykologin och i mitt arbete som psykolog har jag förmånen att uppleva och vara en del av den transformation som sker just nu. När jag började arbeta kliniskt i början av 2000-talet var det ingen som förstod vad jag pratade om då jag lyfte fram frågor som värderingar, frihet och meningsfullhet. Idag söker människor sig till mig och min mottagning av just dessa skäl.

Precis som tidigare psykologiska strömmingar och perspektiv handlar det om vad världen behöver för att utvecklas framåt. I den komplexa värld vi lever i idag inser allt fler att tidigare förklaringsmodeller inte längre fungerar. Oavsett om uppgiften är att finna nya, innovativa sätt att lösa samhällsproblem på, att skapa framgång i ett företag eller ta ställning för sin egen livskvalitet – är den gemensamma nämnaren att svaren finns inom oss. Vi måste gräva djupare och ha tillgång till alla dimensioner av oss själva för att kunna leva väl i en värld där kundens behov står i centrum och där ett liv utan mål och mening inte är något liv att eftersträva. Att världskändisar som uppnått det gamla paradigmets mål att bli berömd och ekonomiskt oberoende kan drabbas av depressioner, missbruksproblem och i värsta fall begå självmord visar bara på att det paradigmet nått vägs ende. Vad är ett liv värt utan mening och vad har livet för mening om vi inte längre har någon värld att leva i då vi genom våra beteenden och vår livsstil skapat en global miljökatastrof och ändlösa krig?

Den tredje vägen handlar om att uppmuntra människan att träda fram och ta ett personligt ansvar för sitt liv och för sin omvärld. Det handlar om att bygga resiliens, motståndskraft mot turbulens och osäkerhet i en värld som kommer kräva att vi ställer om oss och byter arbete och liv flera gånger under livets gång. En sådan värld innebär att vi inte kan se mycket av det vi idag betraktar som psykiska problem som sjukdom utan som naturliga reaktioner på en värld som kräver nya förmågor av oss som vi saknar verktyg för att hantera. Utbildning i livskunskap och ett övergripande psykologiskt perspektiv på livet som skapar mening i den tid vi lever i nu är därför på väg att växa fram och ta plats i samhället.

0

Miljoner svenskar vill ha mer lugn

Två miljoner svenskar drömmer om att ta det lugnare, de skulle vilja varva ner och prioritera annorlunda i livet enligt en Inizio-undersökning som nyligen genomförts. Enkäten är en del av boken ”Ta det lite lugnare” av journalisterna Sigge Ennart och Olof Brundin som båda arbetade som chefer på hög nivå innan de bytte liv.

Efter två decennier av en växande epidemi av utbrändhet är det naturligt att människor börjar omprioritera sina val och börjar reflektera över vad som verkligen betyder något i livet. Länge har yttre framgång, prestationer och status styrt människors beteenden och varit starkt knutna till känslan av mening och värde. I jakten på detta är det många som istället för högre lycka fått uppleva en allt tilltagande känsla av tomhet och meningslöshet. Ett lyckligt liv handlar i grunden om att vara sann mot sig själv och att värna om de grundläggande behoven i livet för sig själv och sina närmaste. Om vi inte upplever lycka och mening trots att vi har allt betyder det att något viktigt fattas oss på ett existentiellt plan. Då spelar det ingen roll vad vi gör eftersom ingenting kan kompensera för en själslig nöd annat än att vi lyssnar på dess budskap och agerar för att finna en lösning.

Å ena sidan är det naturligt att många människor vill förenkla livet och komma tillbaka till en hållbar vardag med närvaro till sig själv och sitt liv som grundläggande värden. Samtidigt lever vi i en tid vars utmaningar och hot för framtiden är så alarmerande att det är viktigt att vi agerar och engagerar oss snarare än att vi drar oss undan till en stilla tillvaro på landet och låter världen brinna upp om den så vill. Under 1950 talet och decennierna som därpå följde handlade livet om en stor och ljus framtidstro där Folkhemmet bidrog till att människors ständiga oro och kamp för livets nödtorft byttes till ett hopp om att livet var tryggt och gott att leva och att allt skulle ordna sig till det bästa. För många gick det att koppla av på fritiden då stämpelklockan ringde och berättade att nu var arbetsdagen slut och man skyndade hem till det väntande middagsbordet som hemmafrun ägnat kärlek och omsorg om under tiden. Allt hade sin plats och alla hade sin roll i ett smidigt samspel som åtminstone på ytan såg trevligt och balanserat ut.

Idag ser livet väldigt annorlunda ut och själva demokratin i vårt samhälle är i fara. Om vi inte snabbt finner hållbara lösningar på miljöfrågan står vi inom en nära framtid dessutom inför ett hot om hela jordens framtida existens. I ett sådant läge är det svårt att se att lösningen är att vi som lever nu bör koppla av och ta det lugnt. Någon måste göra jobbet och det kommer varken att gå att rädda demokratin eller skapa hållbara former för liv på jorden om vi som lever nu tänker att det är någon annan som får lösa dessa globala problem. När Folkhemmet befann sig i början av den kollektiva folkrörelse som den blev var människor också trötta och slitna och längtade efter lugn och ro. Men istället kavlade man upp ärmarna och engagerade sig lokalt och i sin vardag i de frågor som krävdes för att hjälpa samhället att utvecklas på ett sätt som gav förutsättningar för ett bättre liv för alla.

Hållbarhet börjar och slutar med dig själv. Därför är det av största vikt att vi finner former för och tar ställning för vår personliga hållbarhet innan vi engagerar oss i något annat. Den sociala hållbarheten och miljöfrågorna kan vi däremot inte strunta i eftersom både problemen som vi lever med idag och dess lösningar skapas av människor och våra beteenden. På så sätt skulle man kunna säga att potentialen i de två miljoner människor som längtar efter ett lugnare liv är väldigt stor under förutsättning att den förändring de önskar handlar om att ställa om sitt liv från meningslösa aktiviteter och jakt på yttre status till förmån för ett ökat engagemang för ett hållbart samhälle och en hållbar värld. Få saker ger sådan kraft, lycka och känsla av mening som att gå upp i något större än oss själva där det högre syftet som man engagerar sig i och strävar mot ger en inramning till det egna livet och de dagliga gärningarna som ger perspektiv på vad som är viktigt och som skyddar mot psykisk ohälsa. Det är inte alltid mer vila som är svaret på trötthet, ibland är det ett riktat engagemang, ett sammanhang och känslan av mening som ger energin tillbaka.

0

Factfulness – en bok för dig som vill ha en faktabaserad bild av världens utveckling

Boken ”Factfulness” (2018) skriven av familjen Rosling (Hans, Anna och Ola) är en annan bok som borde vara obligatorisk läsning i skolan och utanför. Detta eftersom den ger läsaren en bild av världens utveckling som är baserad på fakta och inte förvrängd av media, våra politiker, marknadsföring, eller för den delen vårt eget medvetande.

I boken visar författarna varför vi ständigt missuppfattar världens utveckling och vad vi kan göra åt det. Bara genom att ha en världsbild grundad på fakta kan medborgare politiker, och företagsledare fatta rätt beslut i en globaliserad framtid. Huvudpoängen är att världen de facto har blivit så otroligt mycket bättre och att människors och samhällens insatser för världen har lett till en utveckling där vi lyckats förbättra levnadsvillkoren för människor på en global nivå.

Den världsbild som var aktuell och korrekt för bara tjugo år sedan då vi lärde oss att dela in världen i u- och i-länder är exempelvis inte längre aktuell. Författarna föreslår istället en annan indelning i fyra kategorier där 1 står för den miljard människor som fortfarande lever i extrem fattigdom medan 4 står för den andra miljarden som lever i överflöd d.v.s. Västvärlden. Merparten av världens sju miljarder människor lever alltså på nivå 2 och 3 vilket motsvarar den utgångspunkt och den resa som Sverige gjort under 1900-talets andra hälft. Följden av denna utveckling på global nivå är inte bara att spädbarnsdödligheten dramatiskt minskat, att medellivslängden ökat och att elementär utbildning och sjukvård blivit en del av de flesta människors liv – utan också att vi skapar förutsättningar för att människor och samhällen ska orka, kunna och ha förmåga att ta tag i de globala utmaningarna som handlar om t.ex. miljö och fred.

Factfulness lär oss också att fattigdomsbekämpningen och förbättringen av människors levnadsvillkor automatiskt leder till att det föds färre barn vilket om några generationer kommer göra att den skenande befolkningsökningen planar ut och därefter kommer regleras till en mer hållbar nivå. Detta sker så klart endast om det globala ansvaret för världen som helhet fortsätter utvecklas och om människor runt om i världen får möjlighet att leva under anständiga former där tillvaron handlar om annat än ren överlevnad. Utvecklingen av anständiga livsvillkor och strävan efter ett mer västerländskt levnadssätt visar sig vidare ha väldigt lite med religion eller kulturell bakgrund att göra. Den gemensamma nämnaren handlar om fattigdomsbekämpning och inget annat.

En annan viktig insikt är att Västvärlden i framtiden kommer vara en perifer del av världen då vi oavsett vad vi tycker om det, kommer att förlora positionen som innehavare av världsherraväldet. Detta eftersom huvuddelen av världens befolkning inom kort kommer finnas i Asien och i Afrika – världsdelar som går kraftigt framåt på utvecklingsresan där de flesta människor idag lever på nivå 2 eller 3 och har en stark strävan att ta sig och sina samhällen till nivå 4.

Sammantaget innebär dessa insikter att vi behöver frigöra oss från vår egen inre censur och öppna oss för de omständigheter som vi de facto har att utgå ifrån och hantera. Det är en omvälvande tanke att ta in att världen faktiskt har blivit mycket ljusare och bättre och att de domedagsbilder vi matas med av media varje dag i själva verket är en förvrängd bild av sakernas tillstånd utifrån ett större perspektiv. Tänk om vi skulle sluta söka sensationer i form av katastrofer och problem och istället börja reflektera över vad det skulle betyda att leva i en värld som kändes ljus och positiv? Idag har detta inget nyhetsvärde men behöver det fortsätta vara så?

Factfulness tar oss till en bild av världen utan skygglappar och den hjälper oss att förstå att världen onekligen befinner sig i ett omvälvande paradigmskifte där inget är eller kommer vara sig likt. Frågan är bara om vi väljer att inse detta och börjar agera därefter eller om vi fortsätter blunda och censurera oss för att vi är för rädda och osäkra att hantera det nya och okända?

0

PRPS – Progress with Purpose Summit

Den i veckan genomförda konferensen ”Progress with Purpose Summit” som arrangerades av Resumé, Lynxeye och Veckans Affärer, gav en fantastiskt inspirerande inblick i att vi nu befinner oss i en av de mest fantastiska och lovande tider då hållbarhet och meningsfullhet är ledorden för företagande och för hela attityden till livet.

Hållbarhet som omfattar både miljön, samhället och individens välmående och hälsa är en överlevnadsfråga och därför inte något som behöver diskuteras i termer av om det är viktigt eller inte. Det var tydligt att vi nu flyttat fram positionerna från att tala om hållbarhet till att faktiskt göra något och omsätta tankar och kreativitet i praktisk verklighet som kommer människor till gagn och som förändrar samhället i grunden.

Under konferensen fick vi lyssna till fantastiska, omdanande förändringsresor som t.ex. Volvo och ICA har genomfört som handlar om att sätta individen i fokus och att ställa om hela verksamheten, sin affärsmodell, sättet att organisera sig och ledarskapet till helt nya förutsättningar. Förändringarna i omvärlden sker så snabbt och de företag som lyckas ställa om sig till marknadens nya villkor är segrarna i en tid då även de största kan gå under på kort tid om de blir irrelevanta eller omoderna. Berättelserna och exemplen som lyftes fram under konferensen speglade själva essensen i den sociala revolution som sker just nu och som handlar om att vi överger industrisamhällets krav på att människan ska anpassa sig till arbetslivets och samhällets villkor, till att vi sätter människan och naturen i centrum och låter livet organiseras därefter.

Detta är ingen trend och det handlar inte om politik – det handlar om ren överlevnad och det finns egentligen ingen annan väg att gå. Det val vi har är att hänga med på resan för att vara medskapande i framtiden – eller att välja att dra oss ur och bli förlorare.

För yngre generationer är detta en icke-fråga. De har ingen omställning att göra utan samlar sig nu i en global rörelse där de bestämt sig för att ta makten över sin framtid. Det är millenials värderingar och livssyn som tar över i takt med att de blir fler och tar makten i företagen och i samhället. Krocken blir stor och ibland total med äldre generationers syn på arbete där många känner sig hotade och klamrar sig fast vid perspektiv på tillvaron och vanor som de har svårt för eller faktiskt inte klarar av att släppa.

Det är just i detta som jag blev imponerad över att höra de transformerande resor som både Volvo och ICA har gjort och som de befinner sig mitt uppe i där man lyckats släppa fram de yngre generationernas värderingar och syn på livet och låtit dem bli vägledande för en transformation där man fått ihop yngre och äldre och olika generationer på en gemensam resa framåt som alla kan och vill hänga på. Det handlar i grunden om vilket mindset man har eller inte har och det största hotet mot utvecklingen idag ligger i människors kompakta oförmåga till förändring.

För de flesta handlar motståndet inte om att man är emot utvecklingen som sådan, utan om att man inte vet hur man ska ändra sig själv, i vilken riktning man ska gå, samt om lathet. Det är enklare att göra som man alltid har gjort och att blunda. Situationen har enorma konsekvenser för demokratin och för hela det politiska systemet. Studier visar tydligt att misstron mot det politiska etablissemanget ökar i hela västvärlden och att tilliten istället förflyttas till företagen och till civilsamhället. Man tar makten i egna händer och bygger nerifrån och upp istället för att vänta på att politikerna ska lösa problemen eller visa vägen framåt. Detta kommer innebära att det svenska valet kommer bli historiskt intressant och omvälvande där utgången är omöjlig att förutspå.

Många människor känner sig hotade av den pågående transformationen i samhället och i livet av både förklarliga och oförklarliga skäl. I USA tar detta sig uttryck i att vita, kristna klamrar sig fast vid Donald Trump som ett förtvivlat sista hopp om en livboj i en tid då denna grupp på 40 år gått från 80% av befolkningen till 43%. Censuren är så stark i dessa människors medvetande att det faktum att Trump varit otrogen mot sina fruar och vänt sig till prostituerade, att han tjänat sina miljarder på casino och att han är en notorisk och ogenerad lögnare, snarare ökar hans popularitet än att minska den. Ingen skulle påstå att de står bakom hans värderingar eller kunna legitimera dem utifrån den kristna bakgrund som är deras bas. Trumps popularitet i dessa läger handlar om den gemensamma känslan av att vara hotad och motarbetad där Trump genom att ge dem stöd för abortmotstånd och andra kärnfrågor får dem att uppleva ett ljus i tunneln i en värld som oavsett vad de tycker och tänker om den håller på att transformeras till deras nackdel.

Det enda vi vet är att framtiden inte går att förutspå och att vi som lever nu befinner oss mitt uppe i en tid då vi tvingas öva på att släppa kontrollen och lära oss leva lugnt med att vi inte har någon som helst aning om vad som kommer att ske. Uppgiften är att inte sitta ner och vänta på att någon ska komma och leverera ett svar eller att blunda och tro att det ska blåsa över. Det är en tid för uppvaknande och mod där vi behöver ge oss in i en samspelande och samverkande process där vi tillsammans formger en framtid som är hållbar och meningsfull för både människan och för miljön.

0

 

Ett samhälle i transformation

 

Vi lever i en tid av fundamental transformation då själva attityden till liv, arbete och vad alltsammans går ut på, håller på att förändras. Själva kärnan i skiftet handlar om att människan slutar vilja anpassa sig till arbetets och samhällets strukturer för att istället sätta sig själv i centrum och ”tvinga” de omgivande strukturerna till anpassning.

Som psykolog har jag följt dessa frågor på nära håll i två decennier och det var för att tydliggöra och lyfta fram klyftan mellan människors behov och de omgivande strukturerna som jag skrev min första bok år 2000 som fick titeln ”Att få livet att gå ihop – om yngre karriärmänniskors arbets- och livsvillkor”. Jag insåg då att människor med möjlighet till fria val och med en hög grad av livskvalitet kände sig fångade i ett liv som de upplevde som meningslöst eftersom de val de gjort för sitt liv inte var autentiska utan styrda av önskan om att vara lyckad, att duga, status o.s.v.
Svaret på denna existentiella livskris fick namnet utbrändhet.

Det är först nu, 2018 som vi nått en tipping point i samhället då det sker en social revolution som bygger på de insikter som människor som själva erfarit och/eller som levt nära andra som drabbats av utbrändhet har insett. Ett liv utan mening är inget liv. Millenials vägrar helt enkelt att bli utbrända och på en arbetsmarknad där det råder brist på arbetskraft vågar de utmana arbetslivets och samhällets strukturer och ställa krav. Man ser jobbet som något som ska supportera de värden man anser att man vill satsa på i livet. Man söker utveckling, delaktighet sammanhang där man kan känna att man gör en skillnad och bidrar till något större och ser balans i livet och en hög lön som hygienfaktorer. Strävsamma ”hundår” med utsikt om att stiga i graderna och göra karriär med hjälp av övertidstimmar och självuppoffring är inte något som lockar. Framförallt för att man faktiskt inte vill stanna kvar i samma yrke eller hos samma arbetsgivare längre än ett par år.

Livet är kort och den dag det är över kan man inte ta något med sig. Mening 2018 handlar om att leva ett autentiskt liv där man är trogen mot sig själv, sina värderingar och känner att man använder sitt liv till att bidra till ett hållbart samhälle. Arbetsgivarna och samhällets institutioner tittar häpet på och försöker förstå vad som händer. Hur kunde allt det som fram till nyligen framstod som åtråvärt och eftersträvansvärt plötsligt kännas hopplöst gammaldags och förlegat?

Det enkla svaret är så klart att det inte handlar om något snabbt och plötsligt skifte utan om en process som pågått i över två decennier och som vuxit sig starkare för varje år tills vi nu nått en punkt av en kritisk massa som får transformationen att bli verklighet. Det är naturligt att den sker i Sverige som har klarat sig väl genom ekonomiska kriser och massarbetslöshet och som har en lång tradition av en kollektiv folkrörelse som drivs framåt av en trend. I mitt arbete med människor i andra europeiska länder märker jag tydligt hur vi drar ifrån i utvecklingen och att det skifte som sker i Sverige just nu kommer ske i övriga Västeuropa inom de närmsta tio åren. I Italien, Frankrike och övriga Europa har man fullt upp med kvinnornas jämställdhet på arbetsmarknaden, möjligheter till barnomsorg och ett nyfiket intresse för personlig utveckling och demokratisering av arbetslivet. Häpet betraktar man Metoo rörelsens effekter i Sverige som avsatt auktoritära chefer på löpande band på grund av egenskaper som i våra europeiska grannländer i många fall betraktas som tecken på ledarkvaliteter och styrka.

Transformationen som pågår just nu är fundamental och det finns ingen väg tillbaka. Vi som lever mitt uppe i den kan naturligt inte överblicka dess konsekvenser, än mindre förstå hur livet kommer te sig om fem eller tio år. Det som känns tryggt är att det är strävan efter mening som står i centrum och när människor får känna mening frigörs styrka, innovationskraft och inre harmoni på ett sätt som ingen annan kraft kan åstadkomma. Nyckelordet blir tillit och öppenhet där vi behöver betrakta framtiden som en spännande experimentverkstad där det enda val vi har är att ge oss in i leken och vara med och forma framtiden, eller att hamna utanför och bli offer för okontrollerbara omständigheter.

Sverige är världens mest fria land och med frihet kommer ansvar som vi behöver lära oss att ta personligt och inte överlåta på någon annan, oklart vem, att hantera.

6

Om frihet & ansvar

Det mesta i livet handlar om balans. För mycket eller för lite av något skapar en obalans som påverkar oss negativt. Balansen mellan de av varandra beroende existentiella dimensionerna frihet och ansvar verkar vara särskilt utmanande för människan att förhålla sig till. Kanske är det dock så att obalans och brist på jämnvikt behövs för stimulera och trigga utveckling?

Under 1900-talets första 50 år krävde det omgivande samhället en nationell samling med fokus på ansvar. Fattigdom och elände hade fått en tredjedel av Sveriges befolkning att utvandra till Amerika och för dem som blev kvar handlade det om att kavla upp ärmarna och börja jobba för att lyfta landet ur elände. Det fanns inte tid för nöjen eller utsvävningar och den strama protestantismen passade som handen i handsken för att stötta människor i att leva sitt liv på ett medvetet och rationellt sätt där vetenskap och industrialism blev de verktyg som människor kunde nyttja för att bygga Folkhemmet och välfärdssamhället.

Under 1950-1960 talen var det dags att skörda frukterna att detta hårda slit och dessa årtionden framställs ännu idag med en aura av frihet, bekymmerslöshet och roliga fester. Folk var glada och framtiden kändes ljusare än någonsin. Kanske var det vid denna tid som människor inbillade sig att det gick att slänga bort ansvaret och istället låta friheten bli den bärande pelaren i livet?

Idag, 50 år senare, har vi en befolkning som enligt forskningen är det mest fria folket på jorden – men samtidigt har vi också en alarmerande psykisk ohälsa och en oroväckande självmordsstatistik bland unga vuxna. Vi har även ett arbetsliv och ett samhälle som mer än någonsin kräver att människor tar ett personligt ansvar för sig själva och för kollektivets bästa. Utmaningen är att vi glömt bort vad det betyder att ta ansvar och att många är helt omedvetna om att frihet och ansvar är två sidor av samma mynt. Det går inte att få frihet utan att ta ansvar.

Vi behöver ta ansvar för vår hälsa för att hålla oss friska och undvika att sjunka ner i utmattning och depressioner. Vi behöver ta ansvar för att leda oss själva i livet och på jobbet där ingen chef längre har ett bättre svar än du själv på vad och hur du bör agera. Vi behöver ta ansvar som föräldrar för att säkerställa att våra barn växer upp med en bärande känsla av hopp och mening i sina själar och vi behöver ta ett kollektivt ansvar för att värna om vår demokrati, ett hållbart samhälle och en hållbar miljö.

Situationen vi befinner oss i är med andra ord väldigt lik den som våra äldre släktingar hade att förhålla sig till för hundra år sedan. Nu som då handlar livet om att välja att ta ansvar och att därmed avstå en del av sin frihet för det högre syftet att bidra till en hållbar värld för kommande generationer. Utmaningen i detta är enorm och våra chefer och ledare dignar under det ansvar som samhället såväl som individen lägger på dem. Är det verkligen rimligt att chefen blir ansvarig för sina medarbetares hälsa samtidigt som individen är fri att välja hur hon/han vill förhålla sig till sin livsstil? Kan chefen tala om vad du ska göra och inte göra i ett arbetsliv som bygger på att skapa nytt och att det är resultatet av teamets samskapande förmåga som skapar innovation och framgång? Nej, de flesta av oss vill ha maximal frihet och ta minimalt ansvar och det är därför ett hårt uppvaknande att ta in och acceptera att det är dags att vakna upp och precis som tidigare generationer kavla upp ärmarna och börja jobba för att vända en negativ och hotfull utveckling till en hoppfull och meningsfull framtid för kommande generationer.

Fler och fler människor börjar agera medvetet och ansvarsfullt och denna rörelse som jag tidigare skrivit om har samlingsnamnet ”The Cultural Creatives”. Detta handlar inte om politik utan om planetens överlevnad. Det är dags att var och en av oss funderar på balansen mellan vår känsla av frihet och hur vi balanserar den med att ta ett personligt ansvar för oss själva och för vår omgivning. Det är dags att vi slutar vänta på att någon annan (oklart vem) ska träda fram som en Messias och ta ansvar för att lösa världens utmaningar. Det är du som kan göra skillnad i ditt eget liv.

2

Vad händer med människan i framtidens paradigm?

Påskens tema är död och uppståndelse. Symboliken i påsk- berättelsen är något som vi alla kan relatera till givet att det tillhör alla människors liv att uppleva att saker och ting har en början och ett slut. Efter regn kommer sol och även när vi tvingas genomgå förlust och sorg går livet obönhörligen vidare, om än på ett annat sätt. Temat för denna blogg är förändring och transformation med syftet att belysa och benämna olika skeenden som har med det rådande paradigmskiftet i västvärlden att göra.

Sedan tidernas begynnelse har jorden haft olika arter som härskat på jorden och det är först i efterhand som det gått att urskilja uppgångar och fall. När Dinosaurierna dominerade livet på jorden var det svårt att tänka sig att de en dag skulle vara helt utdöda. Människans herravälde över jorden har varat i många årtusenden men frågan är vilken roll människan kommer spela i framtiden?

Det paradigmskifte som vi befinner oss i handlar om digitalisering och om artificiell intelligens, AI. Det vetenskapliga paradigmet har sedan upplysningstiden utmanat världens religioner och en konsekvens av detta är att många människor idag är mer upplysta än någonsin och de har det bättre materiellt och praktiskt än de kunnat föreställa sig. En oförutsedd konsekvens av religionens fall är emellertid att människan känner tomhet och meningslöshet – trots teknikens frammarsch som gör livet mer och mer bekvämt. Vi lider av en själslig nöd i en värld där vår materialistiska hunger börjat stillas. När AI tar över allt fler av samhällets, arbetslivets och själva livets funktioner är det relevant att ställa sig frågan om människan kommer behövas i framtiden?

Tidigare har en ny art utrotat en föregångare under livets utveckling på jorden. I det pågående paradigmskiftet sker istället en successiv assimilering där vi mer och mer knyter en relation till tekniken. Mobiltelefonen surfplattan och datorn har på kort tid blivit en självklar del av livet och när vi ser oss omkring uppfattar vi att människor kommunicerar och relaterar mer med sin mobil än med varandra idag.

Nästa steg som redan påbörjats är att vi kommer att införliva tekniken i våra kroppar som gör att vi i framtiden kan klara oss utan mobiler och fjärrkontroller eftersom vi opererat in de chips som behövs för att kunna navigera i tillvaron och sköta och kontrollera allt ifrån våra bankkonton till fjärrstyrning av elen i hemmet. Tekniken ger oss oanade fördelar och med hjälp av AI kan vi flytta oss framåt i värdekedjan och få möjligheter att lösa många av världens huvudproblem såsom svält, sjukdomar, orättvisor och miljöproblem. Det som AI däremot inte kan ta över är människans etiska och moraliska kompass eller stilla hennes själsliga behov.

Ett grundläggande mänskligt behov är att känna att livet har en mening. Man behöver få uppleva att man är en del av ett sammanhang och att man gör någon typ av skillnad. Därför är det problematiskt att två av framtidens mest primära frågor i princip inte ens är formulerade och därmed saknar ett språk för den stora massan som är utlämnad till känslor av tomhet och vilsenhet som saknar ord.

Den psykiska ohälsan som under senare år seglat upp till historiskt höga nivåer av lidande och kostnader för samhället är ett kollektivt symptom på människors brist på känsla av mening i tillvaron. Det våld, den brist på tolerans och medmänsklighet samt de extremistiska och rasistiska rörelser som ökar i hela västvärlden är alla uttryck för att den sociala hållbarheten är i kris och att människans behov av en etisk och moralisk kompass som säkerställer det fria, stabila och demokratiska samhället är enormt stort.

Med AI går utvecklingen framåt i rasande takt och förändrar livet i grunden. Människan frigörs från sysslor och begränsningar och blir fri att ägna sig åt utveckling och åt bildning i ännu högre grad. Det vi inte är medvetna om är att denna framåtskridande utveckling som potentiellt kan föra så mycket gott med sig samtidigt ökar de grundläggande problem med inre och social hållbarhet som redan idag är alarmerande. Lamporna blinkar allt rödare men ingen ser och ingen förstår…..

Nu, mer än någonsin skulle vi ha behövt religionen att klamra oss fast vid – ett kollektivt såväl som individuellt stöd och en pelare i tillvaron som säkerställde en övergripande och grundläggande känsla av mening och människovärde samt en etisk och moralisk kompass som reglerade beteenden mot andra i det omgivande samhället. Under påskfirandet i Spanien där jag som vanligt häpnar över den dramatiska, passionerade och kollektiva rörelse som Jesus död och uppståndelse väcker hos den stora massan – icke-troende inkluderade – tänker jag att det är ett tecken i tiden att de spanska, katolska påsktraditionerna som fyller varje bys gator och torg med kostsamma, pampiga processioner tenderar att bli ännu viktigare och ännu mer välbesökta i takt med att människors aktiva trostillhörighet minskar.

För allt fler innebär dessa religiösa traditioner just känslan av kontakt med ett större sammanhang, näring för den andliga dimensionen i vårt inre som lever i svält, samt för stunden en klarhet och en riktning som förbinder oss med andra både i nuet och i historien. Hur skulle AI någonsin kunna fylla eller ersätta den upplevelse och den känsla som en sådan delad stund av gemenskap bortom tid och rum och mellan kända och okända människo ger?

0

Sverige – ett extremistiskt land

En av de viktigaste sakerna jag lärde mig under min utbildning till psykolog är att man måste möta en annan människa där hon är för att kunna hjälpa henne. Det är lätt att i all välmening dra iväg och att ivrigt försöka pusha andra att utvecklas och att ta sig dit man ser att det finns en möjlighet eller en potential att nå. Under de snart två decennier som gått sedan dess har jag många gånger blivit påmind om denna enkla och självklara sanning som kan vara så lätt att glömma bort.

På senare tid har jag börjat reflektera över detta när det gäller Sveriges position i världen och hur vi förhåller oss till vår omgivning. I 2017 års studie kunde forskningen visa att Sverige enligt The World Value Survy som mäter människors värderingar i världen sedan mer än 30 år tillbaka, för första gången hamnat utanför rådande paradigm. Det betyder att gränserna för vår individuella frihet att påverka vårt livs utformning samt betoningen på självförverkligande i transcendental mening – nått en nivå som vi i dagsläget saknar ord för. Någon jämförelse med andra exempel nu eller i historisk tid finns inte. Slutsatsen kan därför inte bli någon annan än att Sverige i detta sammanhang faller inom ramen för det som benämns extremism.

Sverige leder utvecklingen mot ett nytt samhällsparadigm som handlar om hållbart liv i en hållbar värld. Med tanke på att både mänskligheten som jorden går mot sin undergång kan man säga att vi i det upplysta Sverige har en viktig roll samt också förutsättningar för att ta på oss en räddande roll och att visa att det är bråttom. I den meningen är det legitimt att vi driver på utvecklingen vilket exempelvis visar sig i att vi ställer om till att bli veganer, vi börjar inse att vi måste flyga mindre och byta ut bilen mot cykeln, eller att det coola är män i chefsställning som vågar prata känslor och prata om sin sårbarhet.

Problemet är att resten av världen inte hänger med och givet att vi lever i en global värld blir detta ett dilemma på flera plan. I internationella sammanhang där Sverige är en del i en helhet och inte den styrande kraften blir det svårt att anpassa sig till nivåer av exempelvis ledarskap eller synen på kvinnor i arbetslivet som vi upplever att vi lämnade för tjugo år sedan. Samtidigt inser vi att om andra befinner sig där finns det ingen möjlighet att de kan hoppa över två decenniers utveckling för att komma i takt med oss. Utveckling är alltid individuell i betydelsen att man som individ måste möta sig själv där man är och bygga därifrån.

Allt oftare ser jag och andra exempel på att vi hamnar i otakt och i konflikt med vår omgivning för att vi går framåt och driver på utvecklingen i olika frågor på ett sätt där andra kan känna sig överkörda och därmed kränkta. Det är viktigt att vår upplysning och känsla av att veta vad som behövs och hur vi gör agera inte yttrar sig i dogmatism och i överlägsenhet utan att vi förmår förhålla oss respektfulla till vår omgivning och ödmjuka inför att möta vår omvärld och våra medmänniskor där de befinner sig och utan fördomar. Detta fordrar både klarsynthet och medvetenhet – samt förmåga att utveckla tålamod.

Tillsammans kan vi uträtta storverk men ensamma kan vi bara nå till en viss nivå.

Glad påsk!

Fredrik

0

”Vi spelade som om vi inte hade något att förlora, som om alla pengarna var slut”

Jag läser den fängslande intervjun med Samantha Power, en av Obamas närmaste rådgivare och före detta FN-Ambassadör, i DN’s helgbilaga (24/2 2018) och funderar över balansen mellan att brinna för sin övertygelse och förmågan att acceptera att allt inte blir som man har tänkt sig.

Obama administrationen kommer gå till historien som en tid då USA styrdes av människor med brinnande politisk övertygelse och personlig vilja och drivkraft att förändra världen till det bättre. ”Vi som fanns närmast Obama visste att vi skulle sluta snart, oavsett vem som vann, och vii ville göra så mycket vi hann för att förändra världen. Vi spelade som om vi inte hade något att förlora, som om alla pengarna var slut.” säger Samantha Power. Som psykolog och själv djupt engagerad i stora samhälls- och världsfrågor vet jag hur utmanande det kan vara att acceptera och förhålla sig till omgivande personer och strukturer som sätter stopp och som gör att allt det man lagt ner sin själ och sitt hjärta i – för ett högre syfte, monteras ner från en dag till en annan som om det ingenting hade betytt. Dessutom i en riktning som känns totalt fel och som ett stort steg bakåt i utvecklingen.

Samantha Power skildras i artikeln som en person som är väldigt psykiskt stabil och förankrad i sig själv. En nyfiken gissning från mig är om inte hennes bakgrund som irländskt invandrarbarn med ensamstående mamma i ett nytt land och en pappa som söp ihjäl sig hemma i Irland, kan spela en viss betydelse för hennes förmåga att inte tappa sin inre eld och sitt engagemang –trots att Trump och hans administration på ett år lyckats montera ner det mesta av det som Samantha Power och Obama administrationen kämpade med blod, svett och tårar för att bygga upp.

Det är livets tuffa skola som lär oss att hantera utmaningar och som tvingar oss att utveckla ödmjukhet inför större krafter i tillvaron som vi inte rår på och som ibland tyvärr leder till rena katastrofer och djup mänsklig förtvivlan. Så har människans villkor alltid sett ut och kanske är det en högre världsordnings sätt att påminna oss om att förhålla oss ödmjuka och acceptera att vi inte rår på allt i livet. Nyckeln är acceptans då det yttre inte går att påverka, en egenskap som är svår att tillägna sig i ett samhälle som lär oss att du är din egen lyckas smed och om du bara anstränger dig tillräckligt så kan du bli och åstadkomma allt du vill. Förmågan att navigera i utmanande tider då destruktiva krafter sitter på makten och känslan av hopp och mening är utmanad är den centrala komponenten i alla omvälvande samhällsförändringar genom tiderna. Innan det blir bättre och vi ser ljuset lär oss även sagorna att det först blir nattsvart. Det är just då vi behöver vända oss inåt och finna kraften i vårt inre resilience och förankra oss i den existentiella friheten som vi alla har att själv välja hur vi vill förhålla oss till de yttre omständigheterna.