0

Det gäller att vara lyhörd mot publiken och lyhörd mot etablissemanget!

Min blogg handlar om att försöka beskriva det paradigmskifte som allt fler människor inser att vi befinner oss i. Många gånger upplever jag och andra som arbetar för att bidra till att ”föda” fram den nya tiden att det är motigt, att vi blir motarbetade, missförstådda och ibland ”styvmoderligt” behandlade. Detta är outsiderns lott i livet, den som tänker utanför systemet och som för in perspektiv i diskussioner där det finns givna och etablerade ”sanningar” om hur det är och hur verkligheten ser ut, blir naturligt hotfull mot etablissemanget. På ett seminarium som jag nyligen deltog i lyssnade jag till näringslivshistorikern Anders Johnsson som belyste att de stora betydelsefulla företag som etablerats och utvecklats i Stockholm och med tiden utvecklats till globala koncerner, alla startats av grundare som kom utifrån. Familjen Persson som äger H&M kommer från Västerås, Familjen Bonnier från Köpenhamn, Jan Stenbeck var visserligen född i Stockholm men växte upp i USA o.s.v. o.s.v. Kontentan är att nytänkande och omvälvande förändringar initieras av någon/några som kommer utifrån och som ser på en situation, en marknad eller ett företag med nya ”glasögon”. För att lyckas genomdriva sina idéer behöver de vid en viss tidpunkt liera sig med dem som har makten, som sitter på de ekonomiska strukturerna och som släpper in dem i maktens korridorer och ger dem mandat och en plattform att verka utifrån. Det betyder att det förutom talang också krävs ett visst mått av tur för att lyckas.

I dagens Sverige sjuder det under ytan och miljoner människor upplever ett stigande missnöje med de strukturer som arbetslivet och samhället erbjuder. Sakta men säkert börjar mognaden hos vissa högt uppsatta chefer och andra makthavare utvecklas till en insikt om att man är ur led i tiden och att ett paradigmskifte är nödvändigt. Dessa chefer och makthavare är själva del av system där de blir kritiserade och får uppleva ett kompakt motstånd från kollegor och överordnade chefer, samtidigt som deras medarbetare är förtjusta och upplever en öppning och en ljusning som ger mycket energi. Just nu är det därför ett känsligt läge där de chefer och makthavare som vågar träda fram och strida för att gå i bräschen för förändringen behöver ha kommit till en punkt då de upplever att de antingen måste driva på framåt eller också är de beredda att hoppa av. De har med andra ord inget att förlora eftersom frustrationen de upplever blivit outhärdlig. Förändringen blir då nödvändig för dem även på ett personligt plan och i det läget infinner sig modet att pröva något nytt och annorlunda.

0

Så ska de få lön att leva för

Under de senaste åren har företag med produktion i utlandet tvingats anpassa sig till konsumenternas altruistiska värderingar som stipulerar att alla som bidrar till produktionen av varorna behöver få rimligt betalt för sitt arbete. Som svensk har man t.ex. inte mått bra av att iklädda sig en tröja från H&M med vetskapen om att sömmerskan i Bangladesh lever på en svältlön. Dessa värderingar är kännetecknande för den nya tidsåldern och växer sig allt starkare för varje ny generation. Att som företag strunta i förskjutningen från konsumenternas värderingar som tidigare fokuserat enbart på utseende och pris, till att lägga till ytterligare en dimension i värdeskalan som handlar om respekt och medmänsklighet för dem som tillverkar produkten är naturligtvis en stor utmaning och samtidigt helt nödvändigt. Fram till nyligen har företagen haft som ambition att garantera att de anställda har minimilöner, vilket inte betyder att pengarna räcker till mat, kläder och boende.

Den nya trenden, eller nästa steg i denna utveckling handlar därför om att företagen börjar diskutera levnadslöner. En levnadslön innebär att man ska kunna försörja sig själv och sin familj. Lönen ska täcka en familjs basala behov som mat, bostad, kläder, utbildning, sjukvård samt vissa oförutsedda utgifter. Den anställde ska vidare inte behöva arbeta mer än 48 timmar per vecka. (ILO Internationell arbetsorganisation). H&M går i bräschen för denna utveckling (DN 25/11) och satsar på att arbeta direkt med leverantörerna och deras anställda för att få upp lönerna till en rimlig nivå. Helena Helmersson, chef för hållbarhetsfrågor inom H&M, säger att de nu tagit fram en holistisk strategi som handlar om att stärka arbetarna.

Ett exempel på detta är att de startat en yrkesskola i Bangladesh för att nyanställda med utbildning ska kunna få högre ingångslöner och veta sina rättigheter. H&M ska samtidigt ändra sitt sätt att köpa in. Leverantörerna ska få längre tid på sig att tillverka basplagg för att minska övertiden och i sina betalningar ska H&M vara tydliga med vilken del som är lön till arbetarna. Denna strategi kommer inte att ha någon negativ inverkan på priset till slutkund enligt Helena Helmersson. Strategin går ut på en långsiktig investering i kunderbjudandet som de tror kommer leda till högre produktivitet och lägre personalomsättning hos leverantörerna.   Detta är ett sätt för svenska företag att exportera medmänskliga värderingar och ett sunt förhållningssätt mellan företag och deras anställda till länder som bygger på andra förutsättningar. Frågorna är givetvis komplexa och utmanande men exemplet visar på en riktning för långsiktig hållbarhet där ekonomi och respekt för människor går ihop.

Läs hela artikeln här –>

0

Om Hållbarhet & Kvartalsekonomi.

Hållbarhetstänket tar sig alltmer in i människors medvetande och livsstil och präglar allt fler dialoger i både arbetsliv och samhälle. Vi förstår att vi måste tänka hållbarhet i vår vardag idag för att ha någon morgondag att erbjuda för våra barn och barnbarn. På senare tid har hållbarhetstemat även börjat etablera sig i hur vi ser på våra relationer (se tidigare inlägg om social hållbarhet här–>) och jag skriver ofta på bloggen och pläderar för hållbarhet gällande hälsa och livsstil. Den stora utmaningen som vi behöver fundera över är hur detta hållbarhetstänk ska kunna ta plats och utvecklas i en värld och i ett samhälle som styrs av kvartalsekonomin? Jag vet många situationer där såväl chefer som medarbetare i våra stora, börsnoterade företag inser att vissa beslut som de tvingas fatta är helt rätt för att kunna uppvisa goda siffror i nästa kvartalsrapport och samtidigt förödande för såväl bolagets utveckling och långsiktiga lönsamhet. Livet går upp och ner och så gör även ekonomin. Att leva i händerna på den nyckfullhet som marknaden erbjuder omöjliggör ett långsiktigt tänk och en fungerande och trovärdig hållbarhetsstrategi. Det saknas kunskap och perspektiv hos våra styrelser och aktieägare kring hur dessa frågor hänger ihop och kanske även en portion mod att våga stå upp och visa på en annan väg.

Det finns ett utbrett stöd och värderingar i vårt samhälle som stödjer hållbarhetstanken och man skulle kunna säga att det är helt politiskt inkorrekt att strunta i dessa värderingar och agera på ett sätt som går i motsatt riktning. Därför blir jag alltmer nyfiken på att fundera över vad som skulle hända om en bank eller något annat börsnoterat bolag gick ut med en hållbarhetsstrategi som innebar att analyser på kvartalsnivå inte längre blev utslagsgivande för bedömningen av företagets finansiella värden, utan istället en hållbar strategi som inbegrep såväl miljömässiga, som sociala, mänskliga och ekonomiska perspektiv. Jag tror att en sådan sund strategi skulle appellera till väldigt många människor och skapa friska företag med låga sjuktal som sammantaget bäddade för företagets långsiktiga lönsamhet. Framgångsrika samhällen över tid har under alla tider byggt på dessa enkla principer om hållbarhet där besluten idag måste ställas i ljuset av vad som blir bäst inte bara imorgon utan även om ett år eller ännu längre fram.

Denna typ av diskussioner och reflektioner lyser med sin frånvaro i våra styrelserum och vi hör aldrig våra stora företagsledare koppla ihop dessa dimensioner i sin kommunikation till marknaden. Samtidigt pyr det av initiativ, engagemang och beslutsvilja bland miljoner människor i vårt samhälle som inget hellre vill än att arbeta med, investera i och stötta företag som vågar ta ansvar för en sund och hållbar utveckling i vårt samhälle.

0

”Ledarskapet är för viktigt för att överlåtas åt chefen”

I boken ”Management 3.0” skriver författaren Jurgen Appelo att dagens snabba utveckling gör att de anställda måste arbeta mer självständigt och ta ett större personligt ansvar och ledarskap för sig själva och sitt arbete. Chefernas roll är att sätta ramarna och se till att medarbetarna är nöjda säger han i en intervju på DN Jobb (22/9).

Detta sammanfattar kärnan i den nya trend, benämnd Agilt ledarskap, som många företag nu börjar implementera. Grunden i denna nya management filosofi är att lyfta fram medarbetarskapets ansvar för sitt arbete, att tydliggöra att mellanchefernas roll är att se till att medarbetarna trivs på jobbet och att ledningens uppgift är att förmedla ett tydligt ramverk för de anställda som anger mål och vision och som skapar förutsättningar för mellanchefer och medarbetare att ta sin del av ansvaret för företagets liv och framgång.

I en tid där det enkla och självklara fått ge vika för mer teoretiska och komplicerade sätt att organisera arbetet är det befriande med Management 3.0 som lyfter fram att medarbetarna som har detaljkunskapen och som interagerar med kunderna naturligtvis är mest lämpade för att kunna anpassa och utveckla arbetet i linje med kundernas och marknadens behov. Detta bygger på att ledningen känner och visar förtroende för de anställdas kompetens och vilja till arbete samt ger dem utrymme att vara kreativa och våga pröva nytt. Detta agila arbetssätt gör att mellanchefens roll förändras till att handla mer om att bli en bro mellan ledning och medarbetare som hjälper till att bryta ner och konkretisera övergripande mål och visioner, samt att coacha medarbetarna i deras arbete och se till att de mår bra och trivs på jobbet. Det agila arbetssättet ligger i linje med tiden, med människors syn och värderingar kring arbetet och kommer därför att få allt större genomslag i vårt samhälle och i vårt arbetsliv.

Min erfarenhet är dock att detta kräver väldigt stora omställningar i företagens kultur och människosyn för att det ska fungera i praktiken. För närvarande är det många företag som anammar denna nya filosofi för att den kan leda till kostnadsbesparingar i form av färre mellanchefer och lägre kostnader för administration. Samtidigt har du en organisation präglad av rädsla, tystnad, där medarbetarna fostrats till att hålla sig inom ramarna, inte göra några misstag och inte kritisera ledningen. Kundernas behov och marknadens utveckling är något som ledningen trycker mycket på som nyckeln till framgång för företaget, samtidigt som man aldrig lyssnar eller tar till vara medarbetarnas synpunkter och feedback kring dessa frågor. I ett agilt ledarskap ligger att ta till vara varje medarbetares specifika situation och att skapa förutsättningar för honom/henne att kunna utföra sitt arbete på bästa sätt utifrån den flexibilitet som krävs för att få ihop livet och arbetet, i verkligheten är det många chefer som inte känner sig bekväma med att låta medarbetarna ta ansvar för sitt arbete på detta nya sätt. Större frihet kräver tillit, vilket i sin tur förutsätter mindre behov av kontroll. I Sverige styrs företagen av rädsla och panik för att marknaden ska vika och lönsamheten bli sämre, och det samlas i ladorna som aldrig förr. Rädsla föder kontroll som gör att vi brister i tillit och då inleds en kedja som innebär att vi skapar en direkt motsättning till att grunden för ett agilt ledarskap ska kunna fungera i praktiken. I min mening är det därför bäst att vänta med att införa och att prata om agilt ledarskap tills man har skapat förutsättningar för denna sunda filosofi att ta plats i praktiken. Den dialogen bör inledas med ett samtal och en reflektion kring vilken människosyn som ledningen anammar.

Läs mer om Jurgen Appelo här –>

0

Allt färre studenter vill bli chef.

Parallellt med att krafter från den ”gamla tiden”, d.v.s. det industriella samhället med dess värderingar på prestation och fokus på arbete och uppfyllelse av materiella behov fortfarande kännetecknar de flesta ledare, finns det en stark kraft bland yngre generationer som går i motsatt riktning. Ett uttryck för den nya tidens nya ideal och värderingar kan vi läsa om i Ungdomsbarometerns årliga undersökning där 20.000 högskolestudenter runt om i Sverige ingår. I årets undersökning framgår tydligt att statusen i att vara chef inte är lika viktig längre. Att kunna identifiera sig med sitt företags värderingar har större betydelse. Orsakerna till att chefsrollen inte lockar ungdomar i större utsträckning längre beror mycket på att chefsrollen är definierad utifrån ett gammalt värdesystem och ett gammalt samhälle som inte överensstämmer med de ideal och värderingar kring liv och arbete som den nya tiden innebär. Det som är viktigt för yngre generationer är att kunna identifiera sig med sitt företags värderingar och att få balans i livet. Det finns en rädsla för att drunkna i de administrativa uppgifter som lagts på chefer i takt med att sekreterare och assistenter har försvunnit i rationaliseringsvågens kölvatten. Sammanfattningsvis kan man säga att undersökningen bygger på de värderingar som kännetecknar ”The Cultural Creatives” – som föder fram och utvecklar den nya tidsålder som vi just klivit in i. Det handlar om att ta sitt liv och sina behov på allvar och att ha ett arbetsliv som stödjer de styrkor och intressen som man har och det liv man önskar leva.
Hållbarhetsvärderingar kring miljö och hälsa är centrala komponenter som styr ungdomarnas livsval och om chefsrollen inte bygger på detta kommer det att bli stor brist på kompetenta chefer i framtiden.

Idag finns det många fantastiska chefer där ute som banar vägen för den nya tiden och för framtidens chefer genom sitt sätt att vara och agera – ännu arbetar de dock tyvärr ofta i motvind i organisationer som kännetecknas av ett helt motsatt värdesystem och kultur. Kanske är det först när det blir svårt att rekrytera nya chefer som trycket på ledningen att anpassa och förändra kulturen i företagen blir tillräckligt starkt för att de chefer som utgår från en helt annan människosyn ska bli omoderna? Beroende på vilket samhälle och arbetsliv vi vill leva i i framtiden kan man därför se resultatet av årets Ungdomsbarometer som en positiv markör eller som ett problem. För dem som upplever att jobbet definierar vem de är och att livet bortom prestation och status känns meningslöst är det självklart väldigt hotfullt att föreställa sig ett liv där år av uppoffringar kring hälsa, familj och grundläggande behov till förmån för jobbet och karriären, nu plötsligt ska framstå som omodernt och förlegat. Att inte få gå i mål vid pensionen med känslan av att man har gjort rätt val i sitt liv och att man därför är där man önskar vara med sig själv och det som verkligen betyder något, är oerhört smärtsamt. Denna dialog och debatt förs överhuvudtaget inte någonstans utan är upp till varje enskild person att förstå och hantera. En trolig prognos är att depressionerna i högre åldrar kommer att öka i takt med att den nya tidens värderingar och yngre generationers livsval blir klarare och tar mer plats i samhället och i arbetslivet.

0

”Tvärtom-metoden för ledare”

Som psykolog känns det kontroversiellt att i vissa lägen uppmana människor att köra över sin instinkt och sin känsla för att istället följa förnuftets väg. Ändå i mitt arbete som konsult i företag som vill arbeta proaktivt med hälsa har livet och erfarenheten lärt mig att det är just detta som är den konstruktiva vägen framåt i vissa lägen. I ett företag som genomgår en omfattande omorganisation brukar ledarna försvinna in i strategimöten dagarna i ända och lämna medarbetarna vind för våg – just i det läge då behovet av ett närvarande ledarskap är som störst.

Isyfte att lyckas med målsättningen att få medarbetarna och organisationen med sig och att uppnå målet med förändringen, brukar jag coacha chefer i att lära sig vad jag brukar kalla för ”tvärtom-metoden”. Din almanacka är fulltecknad med möten och du saknar tid för att möta dina medarbetare; avboka ett möte per dag och skapa utrymme. Du hinner inte äta lunch eller fika – just därför är det det du ska prioritera. Du jobbar över och dygnets timmar räcker inte till. För att hinna med avbokar du träning, minskar ned på tiden med familjen och svarar på mail istället för att sova. Gå till gymmet, ät middag med familjen och gå och lägg dig i rimlig tid – trots att din instinkt talar om för dig att släppa allt för att hinna ikapp på jobbet. Min poäng är att beskriva en del av stressens väsen som handlar om att trigga kroppen att producera mer adrenalin och kortisol  som vi behöver för att lägga in en högre växel. För stenåldersmänniskan där detta system utvecklades, var detta ett konstruktivt sätt för människan att fly undan ett rovdjur och försätta sig i säkerhet. I detta läge behövs tunnelseende, att hunger och trötthetskänslor försvinner och att vi struntar i omgivningens behov – annars överlever vi inte. Väl i säkerhet gick produktionen av stresshormon för stenåldersmänniskan ner till normalnivå och hon kunde återuppta de mänskliga biologiska, fysiologiska och sociala behoven – tills en ny farosituation dök upp och hon igen behövde släppa allt för att fokusera på att överleva.

Problemet för dagens människor är att vi lever med en ständig upplevelser av att de yttre kraven på att orka med och prestera är högre än vad vi kan mäkta med. Därför utsöndrar kroppen stresshormon och vi går på helspänn hela dagarna och beter oss som stenåldersmänniskor i överlevnadsläge. Om det brinner på en arbetsplats eller om en annan olycka eller trauma har inträffat är detta helt rätt strategi. Det är så man överlever. En omorganisation eller organisationsförändring är dock inte någon akut situation utan en längre process av hög belastning som kräver att vi använder förnuftet och hjärnan istället för att ge oss hän åt instinkten som försätter oss i överlevnadsmode. Hur bråttom är det egentligen? Lyfter vi blicken och använder förnuftet inser vi att det kanske inte är så väldigt bråttom trots allt. Följer vi känslan och instinkten som vi hamnar i då stressen gripit tag i oss, är det däremot väldigt bråttom och vi måste agera snabbt och rationellt.

Som ledare, liksom i vår föräldraroll, har vi ett särskilt ansvar att vara medvetna om att vårt eget agerande kommer att vara avgörande för hur våra medarbetare eller våra barn kommer att reagera. I tider av turbulens och kris behöver vi det sociala stödet, vara nära och hjälpas åt för att komma framåt. De flesta föräldrar inser detta i lägen då familjen behöver mer tid och närvaro för att hantera en yttre eller inre påfrestning. På våra arbetsplatser fungerar det tyvärr sällan så bra, vilket gör att många medarbetare hamnar i krislägen och sjukskrivningar som hade kunnat undvikas om bara ledarna hade förstått att de hade behövt vara mer närvarande än vanligt under en viss period.

0

Sjukskrivningarna ökar lavinartat.

Under föregående vecka rapporterade media om att sjukskrivningarna ökar markant i vårt land igen. Kostnaderna för sjukskrivningarna förväntas öka med 1 miljard under 2013 och 2014 med 2.8 miljarder enligt Jan Larsson, prognosansvarig på Försäkringskassan. Bakom ökningen ligger föga förvånande stressrelaterad ohälsa och psykisk ohälsa som kräver längre sjukskrivning.

Som jag har skrivit om i många olika inlägg och belyst från olika infallsvinklar, är det logiskt att vi har skenande sjukskrivningar återigen efter att under ett par år ha sett en nedåtgående trend. Den psykiska ohälsan och stressen som orsakade att tusentals människor drabbades av utbrändhet kring milleniumskiftet, försökte man komma åt genom strängare regler för sjukskrivning Dagens samhälle bidrar till att hela välfärdskonceptet faller ihop som ett korthus.och via antidepressiv och ångestdämpande medicinering som dövade symptomen. Någon analys av de bakomliggande orsakerna eller ett ödmjukt lyssnande på de drabbade från politikers, arbetsgivares och andra beslutsfattares sida, fanns inte på kartan. Detta kortsiktiga tänk gjorde att vi under några kunde se att människor förmådde arbeta och försvann ur sjukskrivningsstatistiken. Att det nu spricker och att ohälsan skenar bortom all kontroll är inte alls förvånande utan tvärtom väldigt logiskt.

Det går inte att blunda för verkligheten hur länge som helst, vid en viss tidpunkt når människan en gräns då det helt enkelt inte går att anstränga sig oavsett om man kan bli sjukskriven eller inte. Det handlar om liv och död för individen och samhället måste antingen böja sig och utvidga systemen som fångar upp de drabbade eller låta dem bli utslagna och bidra till att hela välfärdskonceptet faller ihop som ett korthus. Det senare går naturligtvis inte att försvara i ett välfärdsland som Sverige och vägen framåt handlar om att man från politiker och företagsledningsnivå måste få en förståelse för varför människor i vårt land mår så dåligt psykiskt trots att vi har det så bra på ytan….
Det är i denna avgrundslika skillnad mellan vårt inre liv och hur vi har det i det yttre livet som vi finner svaren på denna gåta som angår oss alla. Hur kan vi skapa ett hållbart liv och en hållbar hälsa i vårt land där prestation och framgång är de enda värden som räknas medan själen törstar efter mening och ett värdigt liv präglat av balans.

Läs en artikel på DI på samma tema här–>

0

Byt arbete – det kan ge dig längre liv!

Byt yrke i medelåldern, det kan ge dig ökad livskvalitet och ett längre liv – det visar en undersökning gjord av tidningen Du&Jobbet. Förändringarnas vindar blåser starkare än någonsin över vårt arbetsliv och i den globala världen finns det inte längre några säkra jobb. Förändringar och omorganisationer är inte tillfälliga och kommer inte att utmynna i perioder av lugn och stabilitet. Vi behöver vänja oss vid att leva i ett större flöde av osäkerhet utan att bli alltför oroliga och stressade. Detta kräver dock en större omställning av vår syn och våra förväntningar på såväl arbete som privatliv och påverkar hur vi bör förhålla oss till livet i stort. Ett framgångsrikt och uppslukande yrke och karriär kanske ger mycket pengar och status i vissa perioder i livet för att i ett annat skede kanske växlas över till mer tid, mindre stress och mindre pengar. Det behöver inte vara svart eller vitt utan handlar mer om en syn på arbetslivet som ett flöde där vi kanske kan få ökade möjligheter att utveckla olika sidor av oss själva om vi lär oss att följa med och att själva initiera förändring snarare än att vänta in och ställas inför faktum som avgörs av andra.

Länge har vi haft ett problem i att kompetenta 50 och 60-åringar inte ansetts attraktiva på arbetsmarknaden på grund av ålder samtidigt som 30-40 åringar gått under av stress eftersom de i denna period i livet egentligen har mindre tid att satsa på jobbet givet att de också har småbarn att ta hand om då. De allra yngsta och nyutexaminerade kommer i sin tur inte ens in på Ha roligt på jobbet och se det inte bara som en transportsträcka fram till pensionen.arbetsmarknaden. Allt detta samtidigt som vi lever allt längre och av ekonomiska skäl behöver arbeta fram till 70-års åldern om samhällsekonomin ska kunna bära välfärden. En ny syn på ett arbetsliv i förändring och att inte se det som en prestigeförlust att växla ner eller över till ett helt annat yrke i medelåldern som kanske mer överensstämmer med personlighet och intressen snarare än ett nytt karriärsteg och högre lön, kan vara en väg framåt. Idag är dock våra förväntningar att vi ska jobba i det yrke vi har utbildat oss till en gång hela livet och att vi successivt ska få mer ansvar och mer betalt för att i 60-års åldern kunna dra oss tillbaka och lämna arbetslivet bakom oss. Det finns många yrken, inte minst inom vård, skola och omsorg där livserfarenhet och mognad behövs mer än någonsin och där erfarenheter från andra yrken skulle kunna tas tillvara. I Sverige där vi har så mycket förspänt tycker jag framförallt att vi ska unna oss att ha roligt på jobbet och inte bara se det som en transportsträcka fram till pensionen. Att pröva nytt är nyttigt och får oss att hålla oss nyfikna och livfulla längre upp i livet. Sannolikt är det dessa följder som påverkar hälsan i positiv riktning och som framkommit i den aktuella studien. Att lära sig leva i och uppmuntra förändring verkar alltså vara en väg till ett längre och friskare liv såväl fysiskt som mentalt!

0

Handelshögskolan ställer in sig på den nya tiden – artikel i DN.

På DN Jobb (2/5) kunde vi läsa en artikel som illustrerar hur arbetslivet och i det här fallet även Handelshögskolan i Stockholm, börjar tona in sig på de värden som kännetecknar den nya tidsåldern som vi klivit in i. På Handelshögskolan som vanligen förknippas med kvartalskapitalism och råa ekonomiska värderingar, har det under senare år skett en attitydförändring bland studenterna som gått i riktning mot ökad betoning på CSR, Corporate Social Responsibility.

CSR handlar om att företag ska ta ett ökat ansvar för hur de påverkar samhället ur ett ekonomiskt, miljömässigt och socialt perspektiv. Ibland inkluderar man även ett etiskt perspektiv i begreppet. Enligt flera stora internationella undersökningar förväntar sig såväl kunder som anställda världen över att företag ska ta större ansvar i samhället än att bara generera vinst. Det handlar om att bidra till att skapa ett mår hållbart samhälle. Enligt Karin Lövgren, projektledare på Handelshögskolan, har trenden för ökat hållbarhetsfokus i samhället influerat även studenterna på skolan som känner sig nyfikna på och motiverade för att öka kunskapen inom området för att kunna ta med sig denna kompetens ut i företagen när de börjar arbeta. ”Man vill kunna arbeta med hela spektrat säger hon, inte bara mot kvartalsvinster, utan också mera långsiktigt. Det är något som många företag insett att de har mycket att vinna på”. ”Vi talar om en ny affärsmodell avslutar Karin Lövgren där hela företaget formas kring en hållbar idé, med en inbyggd positiv samhällseffekt. ”

0

Spotify – ett företag som bygger på den nya tidens värderingar

Jag och Daniel ”bettade” på att nu kommer ett skifte från ägande till access. Alltså: ”Från att äga musiken till att bara kunna lyssna på den när man vill” säger Martin Lorentzon, grundare till Spotify i DN (15/6).

Denna, kan det tyckas, parentes i berättelsen om hur Spotify som erövrat världen och förändrat vårt sätt att förhålla oss till och lyssna på musik i grunden, blev till är i själva verket ett uttryck för sann entreprenörsanda. Entreprenörer är före sin tid, nyfikna och medvetna och ligger i Entreprenörer är före sin tid. De är nyfikna och medvetna och ligger i framkanten av stora, omvälvande förändringar som den stora massan ännu inte har förstått.framkanten av stora, omvälvande förändringar som den stora massan ännu inte har förstått. Den nya värdegrund som vår nya, mer holistiska tidsålder för med sig och som jag skrivit mycket om här på bloggen, bygger på hållbarhet i olika former. Det är ett faktum att våra konsumtionsvanor måste förändras radikalt om vi inte ska driva planeten till sin egen undergång och vi behöver därför finna nya lösningar som bygger på konsumtion utan att äga för att spara på jordens resurser.
I tidigare inlägg har jag belyst alltifrån hur vi börjar skala ner för att bo mindre, hur intresset för kollektiva boendeformer ökat, hur vi lånar eller hyr kläder istället för att köpa nytt. m.m. Spotify är ett led i denna grundläggande värdeförändring som fångat den stora massans behov av att fortsätta ha tillgång till all slags musik när som helst på dygnet frikopplat från behovet av att äga musiken i form av CD skivor och annat. Det är företagsidéer som ligger i linje med marknadens kollektiva behov som erövrar världen.

IKEA byggde på insikten om att miljoner människor världen över behövde praktiska och billiga lösningar för att kunna inreda bekväma och vackra hem. H&M insåg att människor blivit intresserade av mode och ville följa med i trendutvecklingen, vilket skapade behov av billiga och trendiga kläder för kvinnor, män och barn. Spotify har sannolikt en liknande potential och bör lyftas fram som ett exempel på hållbarhetstänk för att inspirera och vägleda människor till nya konsumtionsvanor som blir till gagn även för planetens och mänsklighetens överlevnad.

Trevlig Midsommar!