2

Ett nytt år och nya löften

Vi har kommit en liten bit in i januari och vardagen har åter blivit vår verklighet. Förhoppningsvis har de flesta haft goda möjligheter till vila, återhämtning och umgänge med nära och kära under de gångna jul- och nyårshelgerna. Möjligheten till distans från jobbet och reflektion kring tillvaron i allmänhet brukar leda till nyårslöften som känns enkla och självklara på nyårsafton men svåra att upprätthålla då vardagen tagit över och vi upplever tidsbrist och brist på motivation för de åtaganden vi några veckor tidigare bestämt oss för. Många nyårslöften hänger ihop med hur vi ser ut, vi vill gå ner i vikt och börja träna för att komma i form – oftast inte för att vi är måna om vår hälsa och hur vi mår, utan för hur vi ser ut och uppfattas av andra.

En anledning till att gymmen är överfyllda i början av januari medan det mattas av mot slutet av månaden hänger just ihop med att det är svårt att upprätthålla motivationen för en aktivitet som inte är förankrad i oss själva och i våra egna behov. Därför kan det vara viktigt att reflektera lite över den egna viljan och göra löftet till sitt, som något som man primärt gör för sig själv men som självklart samtidigt kan uppfattas som positivt och bra av andra. Istället för nyårslöften som stannar på den konkreta nivån såsom träning, städning, arbeta färre timmar o.s.v. kan man också unna sig att fundera över vilket tema man önskar vara närvarande till under det nya året. Strax före nyår råkade jag hamna bredvid en bekant på ett flygplan där vi började diskutera detta ämne och hon berättade för mig att hon bestämt sig för att 2014 skulle handla om frihet. Detta stora, existentiella tema kan ju tyckas abstrakt och svårfångat, men om man tänker sig att man har det som en vision och ledstjärna i tillvaron så kan det bli enklare att fatta beslut kring konkreta frågor och göra fler medvetna val.

För henne hade det t.ex. lett till att hon för första gången på flera år bestämt sig för att ta semester och vara helt bortkopplad från jobbet under tiden. Frihet betyder olika saker för olika människor och kan även inbegripa hur vi känner oss i kroppen. Att gå ner i vikt och vara vältränad kan exempelvis ge en upplevelse av frihet som motsats till att vara upptagen av tankar på sin vikt eller sitt utseende som ger upphov till destruktiva tankar och känslor. För dig som blir inspirerad av detta mer existentiella förhållningssätt till nyårslöften finns det mer att hämta under övriga rubriker på bloggen, exempelvis under ”Livets sju andliga lagar”.

0

Den som vågar mister fotfästet ett slag. Den som inget vågar mister sig själv.

Den som vågar mister fotfästet ett slag. Den som inget vågar mister sig själv.
Kirkegaard

Det är sommar och semestertider, en tid på året som naturligt brukar ge perspektiv på vardagen och det liv vi lever. Besvärliga men viktiga frågor gör sig påminda; ”Hur mår du – egentligen?”.
Hur har du det i din relation och i relation till andra viktiga närstående? Hur påverkar jobbet dig? Att det råder högsäsong för”professionella hjälpare” efter semestertider är naturligt.

Att det råder högsäsong för psykologer, terapeuter och andra ”professionella hjälpare” efter semestertider är en naturlig följd av att våra viktiga livsfrågor gjort sig påminda under ledigheten och vi behöver hjälp och stöd i att reda ut dem för att visa oss själva att vi tar vårt liv på allvar. Det Att det råder högsäsong för”professionella hjälpare” efter semestertider är naturligt.krävs mod att våga vara förvirrad och att kasta upp de givna pusselbitarna i luften och att nyktert syna dem. I vardagens ekorrhjul som snurrar i allt snabbare takt år från år är det lätt, och ibland tacksamt, att inte hinna tänka och känna efter så mycket. I ett land och i en kultur där livets mening handlar om att förverkliga sig själv och sin potential så långt det går, fungerar det dock inte att i längden leva med skygglapparna på.
Att ta sitt liv på allvar innebär att man måste finna modet att ifrågasätta, tvivla, reda ut och fatta beslut om hur man vill och behöver ha det för att må bra och känna mening i sin tillvaro. Sommar och ledighet brukar sätta igång dessa processer i personlig utveckling och när ”tåget väl har satt igång går det inte att stoppa”.
Om det känns läskigt att uppleva dessa känslor av förvirring och oro är mitt råd att du mediterar en stund över Kirkegaards berömda citat:
”Den som vågar mister fotfästet ett slag. Den som inget vågar mister sig själv.” Det finns inget recept eller facit över hur livet bör levas, den enda gemensamma nämnare som går att urskilja hos väldigt gamla människor och som är harmoniska och nöjda med sitt liv, är att de har haft modet att leva nära sig själv och vågat betrakta och begrunda sitt liv under resans gång för att förändra och låta sig förändras i takt med tidens och de olika livsfasernas gång. Att inte våga leder däremot till stagnation och livet tappar sin skärpa och inneboende mysterium.

0

Frihet under ansvar präglar Facebook och Google

På DN Jobb kunde vi förra helgen (24/2) läsa om livet som anställd på Facebook och Google i Silicon Valley, skildrat ur några svenska medarbetares ögon. Det är en positiv bild som målas upp, en värld av möjligheter, frihet under ansvar, idéer som tas tillvara i en platt organisation där kulturen bärs upp av människor som är kreativa och högt engagerade i sitt arbete. Jobbet är en livsstil och arbetsgivarna gör allt för att underlätta livet för sina medarbetare. På arbetsplatsen finns caféer, restauranger, cykelreparatör, läkare, gym, kemtvätt, ja allt som man kan tänkas behöva för att få livet att gå ihop samtidigt som man tillbringar så mycket tid som möjligt på kontoret. Jobbet är en integrerad del av livet och det är lätt att fastna i att jobba hela tiden då det finns allt på jobbet, utom sängar. Klimatet är väldigt prestationsinriktat och den typ av personer som anställs i dessa företag har ett högt eget driv. De behöver varken stämpelklocka eller regler utan driver sig själva hårt nog. Problemet vi har idag är att vi har lämnat industrisamhället bakom oss samtidigt som vi försöker tillämpa strukturer som fungerade för det samhället

Det är lätt att uppfatta detta som något enbart dåligt och som en arbetsmiljö som genererar utbrändhet och ett endimensionellt liv som består av jobb, jobb och mera jobb. Samtidigt tänker jag att livet sett som en helhet där jobbet är en integrerad del av livet varit en naturlig del av människans tillvaro ända fram till industrialiseringen då vi lämnade det urgamla bondesamhället till förmån för stämpelklocka och en reglerad tillvaro. Att separera jobb från privatliv och att skilja sin identitet från jobbet är ett relativt nytt påfund. I många delar av världen finns varken en sådan indelning eller arbetsrelaterad utmattning.

Min gissning är att vi i hela västvärlden är på väg mot en typ av arbetsmiljö som liknar den som målas upp i Facebook och på Google där människor finner mål och mening i tillvaron genom att de hittar en plattform där deras egna drivkrafter, förmågor och styrkor kommer till uttryck på ett sätt som gör en indelad tillvaro överflödig. Alla som har levt på en bondgård vet att gårdens sysslor pågår hela tiden och att alla måste dra sitt strå till stacken. Det övriga livet måste inrättas på ett sätt som gör att ansvaret för djuren, för skörden och allt som måste göras fungerar. Problemet vi har idag är att vi har lämnat industrisamhället bakom oss samtidigt som vi försöker tillämpa strukturer som fungerade för det samhället. Framtiden är att öka det egna ansvaret för hälsa och livsstil och att stötta människor via samhället och arbetslivet att kunna axla detta ansvar. Att ha ett jobb som man inte trivs med bara för att ha en inkomst och göra minsta möjliga insats leder inte till något gott varken för den anställde eller för arbetsgivaren. Vi behöver ett nytt sätt att se på liv och arbete och om människor bara blir mer medvetna om sina inre drivkrafter och att hantera en prestationsbaserad självkänsla, kanske vi kan finna en framkomlig väg även ur ett individperspektiv?

2

När vädrets makter slår till drar vi en suck av lättnad

I förra veckan drabbades vi av ett stort snökaos i Mälardalen och framkomligheten även i Stockholms innerstad var starkt begränsad. Vanligtvis brukar denna typ av situationer orsaka oerhört mycket stress och frustration bland det svenska folket som är vant vid att kunna styra och påverka allting i tillvaron. Väldigt många fick stanna hemma och ställa in möten som de uppfattade som ”livsviktiga” och för de som gav sig ut väntade timmar av köer och väntan oavsett om du försökte ta dig fram med bil, buss eller t-bana.
För första gången upplevde jag dock på olika håll att det infann sig ett stort kollektivt lugn istället för den förväntade stressen och ilskan över att inte kunna påverka situationen. Några uppgav till och med att de tyckte det kändes skönt att de fick uppleva att någonting i tillvaron kunde sätta stopp för den ständiga stressen och hetsen och att det nu fanns en legitim ursäkt för att ta det lugnt och att inte få saker gjorda eller komma fram i tid. Jag var fascinerad av dessa reaktioner eftersom de var väldigt oväntade.
Så här veckorna före jul när de flesta upplever att allt måste vara klart före jul, och att det inte finns något liv efter helgerna brukar stressen över att hinna med och att få allt att klaffa vara högre och mer intensiv än annars. Trots detta, eller kanske på grund av det, resignerade man villigt när vädret satte en gräns och vi som lever här fick öva oss i att acceptera ett stopp som inte gick att påverka. Förklaringen till denna kollektiva reaktion tror jag kan förklaras med att vi har nått en punkt där vi medvetet och omedvetet är i behov av en gräns som vi inte förmår sätta på egen hand. Friheten att forma sitt liv och avsaknaden av yttre gränser för tillgänglighet, öppenhet, val och möjligheter har skapat en trötthet som vi längtar efter att få lägga ifrån oss, om än för en dag eller två.
När vädret gör det omöjligt för oss att ta oss fram, och vi tvingas stanna hemma, är det som förr i tiden då affärerna var stängda på söndagar. Hur gärna man än ville handla då så var det bara att finna sig i att söndagen var en vilodag och att allt var stängt. Det man inte hade hunnit med på jobbet fick vänta tills nästa dag innan vi hade internet, mobiltelefoner och annan teknik som är förutsättningar för en global värld och som samtidigt luckrat bort alla yttre gränser för prestation och tillgänglighet för andras behov.
Frihet utan begränsning skapar ångest precis som vi så lätt kan se hos barnen som får växa upp utan gränser och regler att förhålla sig till. Av samma anledning har vi vuxna som lever i den fria världen en längtan efter att få underordna oss en högre makt – i det sekulariserade och naturälskande Sverige är det naturligt att det blir naturen som vi omhuldar och som är den enda kraft som vi förmår acceptera och rätta oss efter.

Fredrik-Bengtsson-Vädret-lugn

0

Vad händer i ett samhälle där ingen har tid att ta ansvar?

Frihet och ansvar är teman som jag under den senaste veckan har behandlat här på bloggen som två mänskliga poler på samma skala som är ömsesidigt beroende av varandra.

De senaste dagarna har detta tema följt med mig i mina tankar och jag har reflekterat över det i olika situationer som jag har mött i mitt vardagsliv. Jag har t.ex. funderat över vad som händer om vi som vuxna abdikerar från vårt ansvar att skydda barnen från den övermäktiga känsla av stress och press som många upplever i sitt liv idag?
Hur blir livet för barnen och hur påverkas deras hjärnor, världsbild, självuppfattning o.s.v. om de tvingas ta in och förhålla sig till sina föräldrars och andra vuxnas förtvivlan och vanmakt över att ha förlorat kontrollen över och känslan av frihet i sitt liv? Hur ska det då bli attraktivt för dem att växa upp och ta del av vad vuxenlivet erbjuder i form av möjligheter och frihet att skapa ett liv som känns meningsfullt att leva?

Förändring är möjlig!

Förändring är möjlig!

Att då och då fundera över om du skulle vilja vara mamma eller pappa till dig själv, kan vara en bra tanke att stanna upp vid då och då för att få perspektiv på sig själv och det ansvar man som förälder har att skydda sitt barn från, ur deras perspektiv, obegriplig och icke-hanterbar stress, och att visa på att livet som vuxen är något härligt och eftersträvansvärt. Samma typ av frågeställning kan du göra i din roll som chef. Skulle du vara nöjd om du hade dig själv till chef?
Denna typ av distanserade tankeövningar kan hjälpa dig att få perspektiv på dig själv och att inte oreflekterat ge dig hän åt att du inte har tid och att du inte får plats i det liv du lever. Någon måste ta ansvar och denna resa måste börja med dig själv och det ansvar du väljer att ta för ditt eget liv. Bara du vet vad du behöver för att må bra. Om inte du tar ansvar för dig själv som vuxen, vem ska då göra det?

Förmågan att sätta gränser och vägen till ett gott och fullödigt liv går via ansvarstagande för dig själv och det liv du har till ditt förfogande. Den du vill vara behöver inte vara densamma som du var igår. Förändring är möjlig och det är aldrig för sent att vakna upp och bestämma dig för att din viktigaste roll i ditt liv är att bli den bästa och mest kärleksfulla förälder till dig själv som du kan tänka dig!

2

Tar du ansvar för din hälsa och för hur du mår?

  Det är viktigt för vår hälsa och våra liv att vi har roligt och njuter av livet.Gör något varje dag som får ditt hjärta att sjunga.
Marcia Wieder

När jag är ute och reser runt om i världen tycker jag det är intressant att besöka mataffärer, marknader och andra ställen där man kan ta del av lokalbefolkningens vardagsliv och vanor. Man kan utläsa mycket av människors beteenden genom att tyst betrakta och fundera och på så sätt få en bild av människors förmåga eller oförmåga att ta ansvar för sin hälsa. Varje gång jag ser människor i snabbköp med fullproppade vagnar fyllda med onyttigheter såsom läsk, godis, kakor, vitt bröd och andra sockerstinna matvaror blir jag förfärad över bristen på medvetenhet och personligt ansvar för hälsan. Sjukvården i hela västvärlden håller på att gå under på grund av överbelastning som till stor del beror på välfärdssjukdomar, konsekvenser av överkonsumtion av socker, fett, rökning och andra onyttigheter som leder till högt blodtryck, diabetes och andra välkända folksjukdomar.
Ofta brukar jag tänka att vi i Sverige trots allt relativt sätt, är mycket mer medvetna och ansvarstagande eftersom det finns en stor offentlig debatt kring hälsa som skapar en medvetenhet hos människor och ett utbud som främjar ett sundare leverne. Det som förvånar mig är, om man nu ser enbart till det samhällsekonomiska priset för välfärdssjukdomar, att man på politisk nivå inte lagstiftar och fattar beslut som styr utbudet i en sund riktning.

Hur guld är det här - egentligen?

Hur guld är det här – egentligen?

I Sverige tror jag att vi är mer upplysta och hälsomedvetna än någon annanstans i världen. Vi har en god kunskap om betydelsen av sund kost, motion och andra faktorer som leder till en god fysisk hälsa. Det problem vi brottas med och som vi inte kommit tillrätta med handlar om den psykosociala hälsan. Bristen på tid och en för hög nivå av stress gör att vi behöver dämpa konsekvenserna av detta med hjälp av socker, tobak, alkohol och andra osunda vanor som vi vet att vi egentligen borde undvika. Den tidigare mer passiva inställningen till hälsa och välmående börjar successivt övergå i en insikt om det personliga ansvaret. Om det finns kunskap och förutsättningar i form av utbud och tillgänglighet landar man i insikten om att det endast är det egna ansvaret och agerandet som kan göra en skillnad.
Just därför vill jag uppmuntra dig att fundera på ditt eget liv och din egen hälsa. Hur tycker du att du mår? Vad betyder hälsa för dig? Lever du på ett sätt som innebär att du tar ansvar för att vara frisk och må bra?

0

Varför vill vi fly från ansvar?

 Vi har ansvar, inte bara för det vi gör, men också för det som vi låter bli att göra.
Richard Whately

Den senaste veckans tema om Frihet har fört med sig tankar kring ansvar.
Varför har vi människor så svårt för att ta ansvar?
Vad är det vi är så rädda för?

Jag tror att svaret på denna fråga är en av de viktigaste för mänskligheten och för var och en av oss att komma underfund med, eftersom frihet och demokrati bygger på att vi förmår ta ansvar både som individer för vårt eget liv, för våra medmänniskor och som arbetsgivare och samhälle. Mycket tid ägnas åt att försöka lägga över ansvar på andra och flykten från friheten som jag skrev om i söndagens inlägg (26/8) är ett ständigt närvarande tema och ett hot för oss alla.

I Sverige där vi jämförelsevis med många av andra europeiska länder i Sydeuropa har det mer stabilt ekonomiskt, liksom en utbredd materiell och social välfärd och ett samhälle där vi som medborgare är fria att reflektera över våra värderingar och behov, anser jag att vi har ett särskilt ansvar som vi behöver axla. Det är på grund av vårt ”gynnsamma” utgångsläge som jag tänker att vi behöver ta en ledande roll i hållbarhetsfrågor gällande såväl hälsa som miljö, samt värna om mänskliga rättigheter och erbjuda möjligheter till stöd och utveckling för andra som är mindre lyckligt lottade.
Med frihet kommer ansvar för att styra det mänskliga beteendet i en riktning som inte begränsas till egen personlig vinning. I vårt land anser jag att vi tyvärr har missat denna viktiga dimension i uppfostran, vilket gör att många åtnjuter frihet att göra i princip vad de vill med sitt liv utan att ha lärt sig att ta ansvar varken för sitt eget liv eller för sin omgivning. Vilket slöseri!
Förmågan att ta ansvar för sig själv och sitt liv inte bara på ett yttre plan, utan även gällande de psykologiska och andliga behoven är vägen till lycka och ett liv i harmoni. Ännu är det dock vanligare att vi flyr det personliga ansvaret genom olika former av överkonsumtion samt utvecklar depressioner, utbrändhet och andra hälsorelaterade symptom. Därför behöver vi goda förebilder, vi behöver politiker, företagsledare, föräldrar och andra vuxna som föregår med gott exempel, människor som har en mognad och en livserfarenhet som gör att de kan visa vägen. Personlig vinning, kvartalsekonomi och andra fenomen missgynnar och omöjliggör ibland ett sådant personligt ansvarstagande och då är det extra viktigt att inte ge upp.

Häromdagen diskuterade jag denna typ av frågor med en spansk vän till mig som är företagsledare i det krisdrabbade Spanien och som lyckas förena vinsttänkande med ansvar för miljön och personalens hälsa. Han berättade om hur den spanska politiska debatten just nu handlar om att gå tillbaka i medvetenhet och utveckling kring just hållbarhetsfrågor till förmån för ett liv befriat från kollektivt ansvar för miljön. Just nu är det viktigaste att människor i Spanien får jobb och att ekonomin tar fart igen vilket man tror ska ske genom det gamla sättet att konsumera mer och mer. Frågan är vem som ska konsumera om det inte finns någon miljö att konsumera i? Det blir den amerikanska drömmen om ett liv i välfärd med stora bilar, hus med luftkonditionering och enorma skygglappar för hur andra har det som blir det politiska budskapet. En indirekt uppmaning att strunta i att ta ansvar för frågor som är större än den egna bekvämligheten.
Var finns kreativiteten för nytänkande och kontakt med yngre generationers behov och värderingar? Vem tar ansvar för landet för kommande generationer?

Vem tar ansvar för landet för kommande generationer?

Vem tar ansvar för landet för kommande generationer?

0

Flykten från Friheten

En av de böcker som har haft störst inflytande för min förståelse för människans beteenden och djupa, existentiella behov har titeln ”Flykten från Friheten” och är skriven av Erich Fromm, tysk psykoanalytiker med judiskt påbrå. När livet ställs på sin spets får vi ibland tillgång till en sällsynt klarsyn och skärpa kring tillvarons djupare dimensioner som i vanliga fall är höljda i dunkel. Att Erich Fromm skrev denna fantastiska bok mitt under brinnande världskrig 1945 som ett resultat av att han försökte förklara det tyska folkets beredskap att underordna sig Hitlers galna idéer och anamma hans fascistiska människosyn, var ingen slump. Världen frågade sig hur det kunde komma sig att Hitler kommit till makten på demokratisk väg, framröstad av det tyska folket då hans galenskap var av sådan karaktär att det rationella varit att ta avstånd ifrån honom och allt han stod för.

Erich Fromm var sociolog och brann för att försöka sätta in människan i sitt historiska sammanhang och att försöka förklara hennes beteenden, tankar och känslor på ett sätt som skapade förståelse för det till synes irrationella. Min upplevelse är att hans bok borde läsas av alla människor eftersom frågan om frihet är allmänmänsklig och en av de dimensioner som påverkar vårt liv allra mest. Hans exempel i boken må vara Hitler och 1940-talets tidsanda, men budskapet är evigt och ständigt aktuellt och kan appliceras på otaliga situationer och exempel världen över vare sig vi pratar historia, nutid eller framtid. Kontentan av boken är att människan längtar efter och strävar efter att vara fri, men då livet eller världen blir för komplex, osäker och föder känslor av otrygghet och vilsenhet hos människor, kan hon inte längre hantera sin frihet. Då blir istället längtan efter en stark förälder, någon som styr upp tillvaron och som tar ansvar, det hon längtar efter. I detta är hon beredd att ge upp sin frihet och göra sig själv till ett offer, att låta sig styras av en stark ledare, en förälder, en partner eller en chef som talar om vart skåpet ska stå.

Initialt upplever hon en känsla av lättnad över att bli av med sin frihet till förmån för en känsla av tillhörighet och trygghet. Om något går fel finns det någon att skylla på och man slipper därmed det betungande personliga ansvaret för sig själv och för sina medmänniskor. Dessa mekanismer ser vi runt om i världens diktaturer och slutna system som styrs av starka ledare som har svar på hur livet bör levas. Frihetens vindar har under det senaste året blåst över Nordafrika och den arabiska vårens om jag tidigare skrivit om här på bloggen är ett exempel på hur människor i dessa kulturer försöker återerövra sin frihet. Risken vid dessa revolutioner är att en situation som den som rådde i Tyskland under 1920 och 1930-talen efter första världskrigets nederlag, med ekonomisk kris, arbetslöshet, missnöje och kaos, på nytt föder en känsla av att det personliga ansvaret som följer med frihet, blir för tung att bära för den stora massan. Om så sker skapas ett utrymme för en ny stark ledare att kliva fram för att ta på sig detta ansvar och på så sätt avlasta folket denna börda.

Världens ansvar är därför att säkerställa att människor får det stöd de behöver för att orka värna om sin frihet, om demokrati och om livskvalitet. I vår del av världen har vi under de senaste årtiondena sett ett amerikanskt frihetsideal växa sig allt starkare. Hela arbetslivet och samhället har även i Sverige omvandlats från ett mer kollektivt ansvarstagande till ett personligt ansvar för det egna livet och med det, en frihet att själv skapa och forma sitt liv. Symptomen på denna process är ångest och utmattningsreaktioner eftersom vi ännu inte lyckats skapa någon balans mellan dimensionerna frihet-trygghet. Detta är därför en fråga för var och en av oss att fundera över, i förhållande till vårt eget liv, till våra familjer och i relation till hur arbetslivet organiseras. En familj där friheten är begränsad hämmar dess medlemmar medan för mycket frihet och för lite gränser föder ångest och vilsenhet. Samma förhållande gäller i en arbetsgrupp eller på en hel arbetsplats. Frågan om balans mellan frihet och trygghet är därför en av de viktigaste frågorna att regelbundet fundera på eftersom det har en dominerande effekt på hur vi mår och hur vi påverkar arbetsliv och samhälle. Flykten från Friheten är den bok som kan ge dig den vägledning och de insikter du behöver för att kunna ta ansvar för ditt eget liv gällande dessa frågor.

Att vara fri och att få höra till – allas vår största utmaning!

0

Frihet och Relationer

När jag skrev om filmen Midnight in Paris av Woody Allen tog jag upp temat relationer och reflekterade över ensamhet inom ramen för en relation. Det handlade om att lyfta fram paradoxen att man kan känna sig väldigt ensam även om man lever i en kärleksrelation ifall ens partner inte kan se och förstå vem man är och vad man behöver. Jag tänker att detta är en särskilt viktig vinkling av temat frihet eftersom en parrelation till sin natur bygger på tillhörighet och samhörighet. Vår djupa längtan efter att få dela vårt liv med någon som älskar oss och som gör att vi kan slippa känna oss ensamma. Rädslan för ensamheten och längtan efter kärlek driver oss gärna in i relationer genom att vi bejakar behovet av tillhörighet, ibland dessvärre på bekostnad av vårt behov av frihet.

Jag har sett många exempel på människor som lever i parrelationer med en stark känsla av fångenskap och ensamhet som inte nödvändigtvis bygger på att man har det dåligt på ytan eller tycker särskilt illa om sin partner. Känslan av ofrihet har sin grund i att man inte känner sig sedd för den man är, att man inte förmår stå upp för sina behov eller kan hitta en samexistens som bygger på att man kan vara den man är. En introvert person med starkt behov av ensamhet kan t.ex. ha svårt att hävda sitt behov av att ibland få vara för sig själv om partnern är extrovert och finner sin energi genom att umgås och vara tillsammans. En sådan situation leder ofta till att den introverte drar sig undan och plågas av en ständigt underliggande stress om hur hon/han ska göra för att hitta sitt nödvändiga utrymme för återhämtning utan att göra sin partner besviken. Den extroverte partnern å sin sida misstolkar situationen och känner sig ratad och bortvald och är sällan medveten om att partnerns undandragande inte har med honom eller henne att göra.

En förståelse för varandras olika behov och respekten för och viljan att ge sin partner det utrymme hon/han behöver är en viktig väg att gå för att känna lycka och harmoni i ett förhållande. Lika viktigt ibland är att acceptera att ens olika behov inte är förenliga och att man kanske just där och då inte kan ge varandra det som man skulle må bra av. Dessa insikter och en sådan öppen kommunikation bygger självklart på att man först och främst måste känna sig själv, ha en klarhet i vem man är och vad man behöver för att kunna fungera så bra som möjligt. Utan den grunden att stå på är man ganska vilsen i en tillvaro som bygger på att man måste staka ut sin egen väg. När vi blivit fria att välja vår partner måste vi lära oss att acceptera att vi också måste vara beredda att ”jobba” med oss själva och med vår relation om den ska hålla långsiktigt.

Många förhållanden spricker på grund av bristande kunskap och förståelse för sig själv och för varandra. En vanlig grundorsak är en obalans i relationen på skalan mellan tillhörighet och frihet som jag skrivit om här den senaste veckan. Därför kan det vara viktigt att då och då fundera på hur man upprätthåller balansen mellan dessa båda poler för sig själv och som ett par. Den introverte kommer alltid att behöva en större portion frihet medan den extroverte behöver en högre grad av tillhörighet. Dessa olikheter kan vara berikande och det som ger krydda till relationen om man förstår hur och varför man fungerar som man gör.

0

Ai Weiwei Never Sorry – en film om att frihet saknar pris!

Den amerikanska filmaren Alison Klaymans välgjorda och uttömmande porträtt av den kinesiske konstnären och yttrandefrihetsaktivisten Ai Weiwei, är en film för alla som funderar över vad frihet betyder i livet.

Just nu går den på bio här i Stockholm och själv kände jag mig väldigt tagen över djupet och kvalitén i filmen och över hur väl den illustrerar frihetens olika dimensioner. Här i Västvärlden kämpar vi med att hantera den nästan obegränsade yttre frihet vi har att leva vårt liv som vi önskar med konsekvenser i form av brist på mening och riktning i livet. Det är lätt att glömma att denna frihet och de möjligheter som det demokratiska samhället erbjuder trots allt är en fantastisk gåva som saknar pris.

Filmen om Ai Weiwei visar på konsekvenserna av att leva med en begränsad form av yttre frihet i det moderna Kina samtidigt som han själv i sin person och i sitt skapande utstrålar en otroligt stark känsla av mod, närvaro och frihet som visar att i själen finns ingen fångenskap! Filmen är också en påminnelse om hur viktigt det är att vi står upp för det som vi tycker är viktigt i livet, att vi finner mod att göra det som vi måste göra enligt vårt samvete och våra värderingar och inte slår oss till ro i soffan och överlåter frågan om mod till någon annan. Genom sitt konstnärskap finner Ai Weiwei en väg att nå ut med sitt budskap till sitt folk och till världen, ett budskap som handlar om att människor bör behandlas med värdighet och att det viktigaste i livet är att få vara fri – fri att vara den man är, att tycka det man tycker och att säga det man behöver säga utan rädsla.

Detta är en film för alla som har någon form av intresse för vad som händer i Kina idag på såväl en politisk som på en kulturell nivå och för alla dem som reflekterar över frihet och mod. Det är en film som uppmanar till att ta ansvar, vilket är nyckeln till såväl yttre som inre frihet.

Gå och se den!