0

Vissa betalar mer för att kunna säga ”det här är jag”

Diskussionen om vad som är lyx fortsätter och har idag kommit till trenden vad gäller vårt boende som vi i Sverige lägger mycket tid och pengar på.  Boendet är ett sätt att visa oss själva och andra vem vi är och kanske ännu mer vem vi vill vara. Det är ett sätt att skapa och att etablera vår identitet. Psykoanalysen lär oss att vårt jag symboliseras av ett hus i våra drömmar och beroende på hur detta hus ser ut och hur det känns att vara i det kan vi få ett mått och en bild av hur vi har det med oss själva. Kanske är det denna omedvetna strävan som styr oss när vi väljer vårt boende?

Det handlar först och främst om en känsla – så här vill jag att mitt framtida liv ska vara. Därför väljer vi inte alltid boende av rationella skäl, menar lyxmäklaren Niklas Berntzon som förmedlar de dyraste och mest påkostade bostäderna i Stockholm och New York. (DN 18/2).

Fler och fler vill kunna betala för att få det precis som de vill ha det hemma. Det säger Niklas Berntzon, vd och mäklare på Eklund Stockholm New York som specialiserat sig på moderna lyxbostäder.”Sådana här lägenheter efterfrågas av en ny generation som kanske har tjänat massor av pengar utan att komma från en familj där det finns ”gamla” pengar.

De är inte så intresserade av anrika hus med stuckatur och högt i tak. I stället kanske de vill ha dusch utomhus på terrassen, eller hiss rakt in i våningen”, säger Niklas Berntzon.” Man kanske har bott på något hotell i New York där det finns en särskild service eller bara en känsla som man vill ha även när man kommer till sitt eget hem. Till exempel genom att ha en ”doorman”, eller genom att kunna få mat levererad till dörren. Enligt Niklas är lyx först och främst en ”känsla” som säger att så här vill jag att mitt framtida liv ska vara”.

Du märker direkt när du kommer in i en lägenhet om du får den där rätta känslan. Du kanske inte ens vet vad det är som gör det. Men om det känns rätt så köper du den. Det är det som vi mäklare hela tiden letar efter – vad det är som kan ge folk den där känslan av att ”så här vill jag att mitt liv ska bli?”. ”

För egen del säger Niklas Berntzon att han lätt skulle kunna bo med sin familj på 50 kvadrat i Skärmarbrink. ”Bara vi fick vara tillsammans!”

Niklas Bentzon’s uttalande skulle kunna tolkas som att han sett tillräckligt mycket av den materiella lyxen för att uppnå en mättnadskänsla. Det som sker då är en värdeförskjutning till andra värden som handlar mer om att värna om familjen, av lyckan som uppstår i de nära relationerna och att de yttre formerna är förgängliga och av mindre betydelse om det verkligen gäller.

Vad betyder ditt boende för dig? Speglar det vem du är och vem du vill vara?

2

Ett nytt år och nya löften

Vi har kommit en liten bit in i januari och vardagen har åter blivit vår verklighet. Förhoppningsvis har de flesta haft goda möjligheter till vila, återhämtning och umgänge med nära och kära under de gångna jul- och nyårshelgerna. Möjligheten till distans från jobbet och reflektion kring tillvaron i allmänhet brukar leda till nyårslöften som känns enkla och självklara på nyårsafton men svåra att upprätthålla då vardagen tagit över och vi upplever tidsbrist och brist på motivation för de åtaganden vi några veckor tidigare bestämt oss för. Många nyårslöften hänger ihop med hur vi ser ut, vi vill gå ner i vikt och börja träna för att komma i form – oftast inte för att vi är måna om vår hälsa och hur vi mår, utan för hur vi ser ut och uppfattas av andra.

En anledning till att gymmen är överfyllda i början av januari medan det mattas av mot slutet av månaden hänger just ihop med att det är svårt att upprätthålla motivationen för en aktivitet som inte är förankrad i oss själva och i våra egna behov. Därför kan det vara viktigt att reflektera lite över den egna viljan och göra löftet till sitt, som något som man primärt gör för sig själv men som självklart samtidigt kan uppfattas som positivt och bra av andra. Istället för nyårslöften som stannar på den konkreta nivån såsom träning, städning, arbeta färre timmar o.s.v. kan man också unna sig att fundera över vilket tema man önskar vara närvarande till under det nya året. Strax före nyår råkade jag hamna bredvid en bekant på ett flygplan där vi började diskutera detta ämne och hon berättade för mig att hon bestämt sig för att 2014 skulle handla om frihet. Detta stora, existentiella tema kan ju tyckas abstrakt och svårfångat, men om man tänker sig att man har det som en vision och ledstjärna i tillvaron så kan det bli enklare att fatta beslut kring konkreta frågor och göra fler medvetna val.

För henne hade det t.ex. lett till att hon för första gången på flera år bestämt sig för att ta semester och vara helt bortkopplad från jobbet under tiden. Frihet betyder olika saker för olika människor och kan även inbegripa hur vi känner oss i kroppen. Att gå ner i vikt och vara vältränad kan exempelvis ge en upplevelse av frihet som motsats till att vara upptagen av tankar på sin vikt eller sitt utseende som ger upphov till destruktiva tankar och känslor. För dig som blir inspirerad av detta mer existentiella förhållningssätt till nyårslöften finns det mer att hämta under övriga rubriker på bloggen, exempelvis under ”Livets sju andliga lagar”.

0

Det finns ingen plats för födelse

”Under 2013 har allt fler larm från barnmorskor och forskare kommit om en svensk förlossningsvård i kris. Krisen är ett symptom på ett samhälle som håller på att gå vilse i skattesänkningar”, skriver Nina Björk i DN 9/12. Artikeln är en djupt existentiell betraktelse över vår tid och över det samhälle som vi är med och skapar och hjälper oss att höja blicken och få syn på det sanslöst destruktiva i vår livsstil. Nina Björk lyfter fram att ett gemensamt intresse i ett samhälle och för människor med olika ursprung och perspektiv på tillvaron, är just födelsen. Om vi inte föds finns vi inte, hur kan vi då säga att annat är viktigare? Krisen i förlossningsvården är därför att betrakta som ett samhälle i kris, ett samhälle som har gått vilse i vad som är viktigt och som tappat riktning och kompass.

 
Vi är så upptagna med att fokusera på den ständiga karusellen av produktion, tillväxt, effektivitet och teknik att vi missar att vi i farten kastat bort själva människan, hon för vilken hela maskineriet är byggt! Detta maskineri styr vår liv, för inte kan det vara vi som styr i ett samhälle där födande kvinnor inte kan vara säkra på att möta en människa som hinner se dem och säkerställa en trygg och säker förlossningsmiljö? Nina Björk ställer denna fråga på sin spets då hon i annalkande jultid undrar: ”Vilket är vårt försvar för att vi i dag i Sverige säger samma sak som blev sagt till en annan kvinna för tvåtusen år sedan när hon skulle föda sin son – det finns ingen plats för födelse här? Är vårt försvar att vi tyvärr inte har råd för att vi har prioriterat andra saker?”

 
Självklart finns det ingen som tycker att detta är en rimlig situation men att vi nu lever med den tyder på att vi har gått vilse. Lösningen som Nina Björk ser det handlar om att se sanningen i vitögat och börja om – med människan och hennes behov i centrum. Med varje kvinna som ska föda ett barn börjar livet på nytt. Igen och igen ger det oss sitt erbjudande om nya möjligheter.”

Läs hela artikeln här–>

0

Många vill jobba som volontär

Drygt varannan yngre svensk kan tänka sig att åka utomlands för att jobba som volontär enligt en undersökning som nyligen genomförts av Yougov på uppdrag av FN:s barnfond. I åldersgruppen 18-34 år är det 49% som svarat att de är intresserade av volontärarbete. Detta ökade intresse för att hjälpa människor i andra delar av världen som har stora behov, är ett uttryck för att vi i vår del av världen söker efter mening och att få göra en skillnad. Den nya tidsåldern som vi nyss gått in i handlar om att lyfta fram värden som empati, medmänsklighet och andliga värden som under industrisamhället städades bort till förmån för rationalitet och effektivitet. Detta maskinella och praktiska förhållningssätt till livet och till människor präglar fortfarande vårt arbetsliv i väldigt hög utsträckning men parallellt har det skett en oerhört stor värdeförskjutning i människors syn på livet och på sina medmänniskor. Den psykiska ohälsan är ett tecken på att människor mår dåligt och tappar känslan av mening i ett samhälle som inte ger utrymme för deras grundläggande behov och värderingar.

Det ökade intresset för volontärarbete kan ses som ett uttryck för människor att söka sig till andra kulturer och sammanhang för att hitta känslan av mening eftersom de inte hittar den på hemmaplan, men även som ett tecken på att vi har det så pass bra vad gäller våra materiella behov och våra trygghetsbehov att vi kan ”unna” oss att dela med oss och att ge av oss själva till behövande andra. Det finns många uttryck för denna strävan efter en högre mening som vi inte hittar i vårt tillrättalagda och fantastiska liv här hemma, bland andra att allt fler ägnar semestern åt att Pilgrimsvandra, åka till Afrika för volontärarbete eller att träffa våra äldre som sitter ensamma på landets olika äldreboenden.  Allt detta är positivt och leder till något gott för både den som ger som får uppleva en känsla av att bidra, vilket i sin tur skapar en känsla av meningsfullhet, och för den som får ta emot hjälpen/stödet. Nöden är dock stor även på hemmaplan där tusentals människor lider av depressioner, ångest och utbrändhet. Hur kan vi bidra till något annat och bättre i vårt eget samhälle borde vara nästa fråga att ta ställning till!?

0

Varför mår ungdomar så dåligt idag?

Den psykiska ohälsan bland ungdomar och unga vuxna ökar (SvD 19/11). Experter larmar om ett växande samhällsproblem. Vad tror du är orsaken? Såhär säger Sofia:

Jag tror att orsaken delvis beror på den stora pressen som läggs på unga i dagens samhälle. Man blir uppmuntrad att ta körkort, få fina betyg, söka till högskolan osv. Det är inte alla som klarar av det. Mycket beror också på, då jag själv är ung och har erfarenhet, att många känner att de inte riktigt räcker till. Vissa utvecklar ätstörningar då de påverkas av media som finns runt omkring oss dygnet runt, och detta påverkar såklart vardagen i stora mängder. Förutom alla ‘måsten’ som ungdomar och unga vuxna väntas genomföra finns det knappt inga jobb till oss i Sverige, vilket ökar pressen och vi blir stressade. Nu påstår inte jag att detta gäller alla, men jag tror jag talar för många av oss åtminstone.

Att den psykiska ohälsan bland ungdomar och unga vuxna ökar så mycket i vårt samhälle är ett uttryck för det jag skrivit om i tidigare inlägg, d.v.s. att strukturerna i arbetslivet och i samhället inte överensstämmer med yngre generationers värderingar och attityder till liv och arbetet. Å ena sidan har vi ett allt ökande hälsomedvetande och en strävan efter ett liv som bygger på balans och meningsfullhet – samtidigt är pressen och kraven på att prestera på livets alla områden för att duga i egna och andras ögon allt högre. Detta parat med att föräldrar, lärare och andra vuxna är stressade och upptagna på sitt håll och därmed allt mindre närvarande såväl fysiskt som psykiskt.  Så länge föräldrar, samhällets beslutsfattare och arbetslivets makthavare inte uppmärksammar, förstår och agerar på dessa missförhållanden kommer vi tyvärr att fortsätta se att unga människor i tidig ålder bryts ner och går in i utmattningstillstånd och depressioner. Kanske handlar lösningen om att försöka hitta tillbaka till ett tillstånd av Nöjdhet, en känsla då vi kan koppla av och vila i att det är gott som det är.

Läs fler kommentarer här –>

0

De flesta är oengagerade på jobbet

73 procent av alla svenskar är oengagerade på jobbet och arbetar hårt för att döda tid i väntan på lunch eller rast. Det visar en undersökning som Gallup har gjort, enligt Dagens Industri (DN 1711). Undersökning har gjorts på anställda i olika länder för att mäta hur stort engagemang anställda känner för sitt jobb.

”I Sverige är 16 procent engagerade av jobbet och det är ändå en hög siffra om man jämför med de andra länderna som deltagit i undersökningen. För de 19 undersökta länderna är i snitt 14 procent av de som arbetar engagerade, 66 procent likgiltiga och 20 procent negativa, skriver Dagens Industri.
 
Gallup delar upp de anställda i tre kategorier; engagerade, inte engagerade och aktivt urkopplade. De engagerade kollegorna samarbetar, är entusiastiska och letar nya vägar att nå bättre resultat. De är de enda människorna i en organisation som skapar nya kunder. 
De oengagerade kommer till jobbet och dödar tid i väntan på lunch eller rast. Övriga är de aktivt negativa och de är ute efter att skada företaget. De upptar chefernas tid, orsakar fler olyckor, producerar med sämre kvalitet och är mer sjuka.”

Denna studie rimmar illa med den oerhört stora betydelse som människor i hela västvärlden tillmäter sitt arbete och sin karriär. Min gissning är att det stora antalet oengagerade eller aktivt bortkopplade är ett uttryck för en utbredd känsla av meningslöshet, vilsenhet och utmattningsbesvär, snarare än ett symptom på brist på intresse och engagemang.  Jag skulle vilja påstå att många människor istället överinvesterar i arbetet och gör allt för att hitta mening, få bekräftelse och finna sammanhang och utveckling via sitt jobb.

Brist på de grundläggande mänskliga behoven av att bli sedd och bekräftad av sin chef som är upptagen i möten och ofta såväl fysiskt som psykiskt frånvarande (trots att många chefer inget hellre önskar än att vara närvarande och coachande i sin relation till medarbetarna) gör att många tappar mål och mening i vardagen på arbetsplatsen. Att drivas av att tillfredsställa kunders och andra intressenters behov krockar ofta med företagsledningens strategier för lönsamhet vilket gör att många inte förstår logiken i beslut och strategier som de måste förhålla sig till. En sådan verklighet bidrar till en känsla av att det inte spelar någon roll, vilket i kombination med besparingar och nedskärningar gör att den totala arbetsbördan orsakar en stress som både handlar om ren överbelastning som om existentiella tomhetskänslor.

Sammantaget skulle min tolkning av Gallup-undersökningen bli att den utgör ett kvitto på det grundläggande problemet i västvärlden som handlar om att samhällets och arbetslivets strukturer blivit oförenliga med människors behov, värderingar och drivkrafter. Det är i detta glapp som psykisk ohälsa, stress och utmattningsbesvär har sin grund och det är detta som gör problemet till en hållbarhetsfråga för hela samhällsekonomin och allas vår framtid.

0

Försöker du styra över livet eller lyssnar du till vad som är ditt uppdrag?

I takt med att vi under de senaste årtiondena har avslutat en gammal tidsålder och klivit in i en ny era har vi naturligt känt oss vilsna och sökande efter svar som ger trygghet och stabilitet i tillvaron. Olika former av personlig utveckling och särskilt coaching och KBT i olika former har blivit på modet och ett svar för många att bringa ordning i tillvaron. Att ha en plan för sin karriärutveckling och att veta vart man ska vara i livet om 5 år, om 10 år och t.o.m. om 50 år framåt i tiden kan visserligen ge perspektiv på tillvaron och bidra till en ökad klarhet i att göra medvetna val, men det går inte att komma ifrån att det bygger på en idé om att det går att styra upp livet och att försöka ta kontroll över det. För människor som anammar och förankrar sitt liv i en andlig och eventuellt en religiös trosuppfattning gäller istället att livet handlar om att ställa sig själv och sitt liv till förfogande för en övergripande, andlig kraft som styr livet och för vilken man underordnar sig.  En sådan grund i livet innebär att man förhåller sig lyssnande och reflekterande till vad den högre rösten eller meningen försöker kommunicera och att man därför är beredd att ändra, bryta upp och pröva nytt utifrån vad livet för med sig och vad man uppfattar som sin livsuppgift eller bidrag till världen och sina medmänniskor i det liv man lever just nu.

Dessa fundamentalt motsatta förhållningssätt till livet har enligt forskningen en direkt påverkan på upplevelse av stress och psykisk ohälsa. Hur gärna vi än vill härska över livet och styra det i den riktning vi önskar får vi med ökad livserfarenhet perspektiv på att det egentligen är väldigt få saker i livet som det går att få kontroll över. Livet utsätter oss för utmaningar vi inte önskar oss och vi blir ständigt besvikna då våra förväntningar inte får önskat utfall. Metoden för att hjälpa västvärldens sönderstressade och sekulariserade människor att hantera livet har därför under det senaste årtiondet kommit att handla om att införa acceptans av det som är som en konkret metod att förhålla sig till frustration och besvikelse som är en naturlig och oundviklig del av allas vårt liv. Ett uttryck för detta ser vi hos våra chefer och ledare i arbetslivet där vi å ena sidan har chefer som ser sitt uppdrag primärt som ett mått på status och egen vinning och å andra sidan chefer som brinner för att leda andra människor till utveckling och företaget de arbetar i till att blomstra och utvecklas.

Krocken blir kraftig mellan dessa helt olika förhållningssätt till chefsskapet där de senare är företrädare för vad världen behöver för att utvecklas i en hållbar riktning. Ur mitt perspektiv är det viktigt att komma ihåg att det handlar om olika nivåer av utveckling där industrisamhället handlade om att utveckla sitt ego och göra något av sig själv för sin egen vinning som kontrast till den intighet som präglade vårt gamla förindustriella samhälle. Människor som haft förmånen att växa upp med en känsla av att vara någon och att ha möjligheter att forma sitt liv i önskad riktning har just tack vare dessa omständigheter möjlighet att lyfta sig till en högre nivå av mänsklig utvecklig som handlar om att stå tillbaka med sina egna behov för att istället förankra sina ansträngningar, sin energi och sin möda i ett högre syfte till gagn för andra.

0

Omställningen till ett liv i ständig rörelse.

Anledningen till att jag startade denna blogg för 2 år sedan var att jag såg behovet av att sprida kunskap om och perspektiv på den nya tidsålder som vi har klivit in i. För er som brukar läsa mina inlägg tror jag att denna plattform är given, och att de artiklar och krönikor jag skriver bidrar till en ökad förståelse för vad den nya tiden innebär via de vinklingar av vardagliga fenomen och händelser som jag försöker belysa. Huvudsymptomet på att vi befinner oss i brytningstiden mellan det gamla materiella samhället och det nya postmaterialistiska samhället är att människors attityder och värderingar till liv och arbete markant har förändrats.  I denna brytpunkt är stressen en naturlig signal på att vi lämnat något givet och ännu inte landat i en trygghet i det nya.

Sedan människans ursprung har hon strävat efter trygghet och stabilitet som primära värden i livet. Först i västvärldens välfärdsländer av idag med Skandinavien och särskilt Sverige i topp, har vi uppnått en situation där vi uppnått en mättnadskänsla vad gäller dessa urgamla värden. Just tack vare det moderna, industriella samhället som medfört ekonomisk välfärd, trygghet och strukturer för livets olika skeden har vi kunnat förflytta oss till den högsta nivån i Maslow’s behovshiearki som handlar om personlig utveckling ur ett andligt perspektiv. I ett av världens mest sekulariserade länder som Sverige är det onekligen en utmaning att livet kommit att handla om meningsfullhet och ett sökande efter högre värden. Inte konstigt att vi känner oss vilsna och stressade då vi saknar verktyg att hantera våra tankar, känslor och djupa existentiella behov som gör oss påminda om att vi förutom kropp och psyke även har en själ att ta hänsyn till!  I det globala samhället som bygger på ständig rörelse och förändring och där inga sanningar är beständiga och absoluta handlar livet om att utveckla en existentiell tillit till att livet bär för att hantera det okända och för att kunna ta ansvar för sitt livs utformning.  Dessa villkor är gemensamma för västvärldens människor idag, men i Sverige skulle jag vilja säga att vi är särskilt illa rustade för att hantera denna utmaning givet att vi under hela 1900-talet gjort livet till en praktisk angelägenhet där 1+1=2.

Konsekvensen av denna obalans mellan vad livet kräver av oss och de verktyg vi har att tillgå visar sig i den utbredda psykiska ohälsan i vårt samhälle som kostar miljarder för samhället och som vi försöker hantera genom att skriva ut antidepressiva mediciner och sömntabletter som aldrig förr. Ur mitt perspektiv borde vi istället bejaka och acceptera att vi är vilsna och befinner oss mitt i en kris där de gamla sanningarna inte längre gäller för att kunna söka nya vägar fram till ett nytt förhållningssätt till vem vi är och vad livet går ut på.  Att inte veta, att inte ha något svar eller någon plan kan därför vara ett uttryck för att du är på väg till något snarare än ett symptom som du borde bli av med.

0

Efterlängtad semester men svårt att koppla av?

Vi befinner oss mitt i sommaren och i den efterlängtade semesterperioden. I månader har vi sett fram emot att få vara lediga och frikopplade från vardagslivets krav och stress med jobb, barnens skola, tider att passa e.t.c. Kanske befinner du dig nu på ditt älskade sommarställe eller på en strand vid Medelhavet. Allt är perfekt, solen skiner och förutsättningarna för den välbehövliga vilan och återhämtningen är närmast perfekta. Ändå kan du inte koppla av. Du sover kanske lite risigt och samvaron med din partner, med barnen och föräldrarna/svärföräldrarna handlar om frustration och irritation snarare än om gemytlighet och friktionsfritt umgänge som du hade tänkt dig. Hur kunde det bli så här?

Att jag skriver detta inlägg beror på att jag vet att denna bild speglar mångas upplevelse av semestern och att det finns risk för att vila och återhämtning övergår i stress istället. En nyckel som kan hjälpa dig att få perspektiv på situationen och bidra till att du mår bättre Hur är det att bara acceptera, utan att värdera eller försöka förändra? är att du reflekterar en stund över dina förväntningar och hur det känns om du leker med tanken på att lära dig att acceptera och leva med det ofullkomliga? Om det finns frustration och friktioner i umgänget med dina nära och kära så finns det orsaker till det men kanske behöver de inte redas ut just nu. Vad kan du själv göra för att bidra till att det ska bli bättre? Förmodligen känner du dem väl och vet vad som triggar igång konflikterna men även vad som får dem att må bra. Pröva att ställ dina egna tankar och känslor åt sidan ett tag och satsa på att bidra med positiv och kärleksfull energi och närvaro till din omgivning. Vad händer med dem då?

Ett verktyg för att klara denna övning är att meditera över begreppet ofullkomlighet. Hur är det att bara acceptera, utan att värdera eller försöka förändra? Trädgårdslandet kanske skulle behöva rensas och fönstren på sommarstugan målas om, men om du själv är trött och din partner blir sur och irriterad då du försöker få honom/henne att hjälpa dig med projektet så kanske du bara ska låta det vara – åtminstone för nu? Tiden före semestern blir ofta extra hektisk då det är mycket som ska hinnas med på jobbet. Du som många andra har kanske gått på högvarv och stressat ända in tills det var dags att åka iväg till landet eller på resan. I så fall tar det någon tid/några dagar innan din hjärna har hunnit fatta att det är semesterläge som gäller och att det är dags att koppla av. För höga nivåer av stresshormon i blodet som vi behöver för att orka prestera hindrar oss samtidigt från att varva ner, koppla av och sova gott om natten. Känner du igen dig i dessa känslor och i detta tillstånd, öva dig på att bara acceptera läget och fundera inte så mycket över det just nu. Låt det vara så ska du se att tiden spelar för dig….

0

Den som vågar mister fotfästet ett slag. Den som inget vågar mister sig själv.

Den som vågar mister fotfästet ett slag. Den som inget vågar mister sig själv.
Kirkegaard

Det är sommar och semestertider, en tid på året som naturligt brukar ge perspektiv på vardagen och det liv vi lever. Besvärliga men viktiga frågor gör sig påminda; ”Hur mår du – egentligen?”.
Hur har du det i din relation och i relation till andra viktiga närstående? Hur påverkar jobbet dig? Att det råder högsäsong för”professionella hjälpare” efter semestertider är naturligt.

Att det råder högsäsong för psykologer, terapeuter och andra ”professionella hjälpare” efter semestertider är en naturlig följd av att våra viktiga livsfrågor gjort sig påminda under ledigheten och vi behöver hjälp och stöd i att reda ut dem för att visa oss själva att vi tar vårt liv på allvar. Det Att det råder högsäsong för”professionella hjälpare” efter semestertider är naturligt.krävs mod att våga vara förvirrad och att kasta upp de givna pusselbitarna i luften och att nyktert syna dem. I vardagens ekorrhjul som snurrar i allt snabbare takt år från år är det lätt, och ibland tacksamt, att inte hinna tänka och känna efter så mycket. I ett land och i en kultur där livets mening handlar om att förverkliga sig själv och sin potential så långt det går, fungerar det dock inte att i längden leva med skygglapparna på.
Att ta sitt liv på allvar innebär att man måste finna modet att ifrågasätta, tvivla, reda ut och fatta beslut om hur man vill och behöver ha det för att må bra och känna mening i sin tillvaro. Sommar och ledighet brukar sätta igång dessa processer i personlig utveckling och när ”tåget väl har satt igång går det inte att stoppa”.
Om det känns läskigt att uppleva dessa känslor av förvirring och oro är mitt råd att du mediterar en stund över Kirkegaards berömda citat:
”Den som vågar mister fotfästet ett slag. Den som inget vågar mister sig själv.” Det finns inget recept eller facit över hur livet bör levas, den enda gemensamma nämnare som går att urskilja hos väldigt gamla människor och som är harmoniska och nöjda med sitt liv, är att de har haft modet att leva nära sig själv och vågat betrakta och begrunda sitt liv under resans gång för att förändra och låta sig förändras i takt med tidens och de olika livsfasernas gång. Att inte våga leder däremot till stagnation och livet tappar sin skärpa och inneboende mysterium.