0

Mayan End Age 12-21-2012 heralds a New Age of spiritual enlightenment

Both the Hopis and Mayans recognize that we are approaching the end of a World Age… In both cases, however, the Hopi and Mayan elders do not prophesy that everything will come to an end. Rather, this is a time of transition from one World Age into another. The message they give concerns our making a choice of how we enter the future ahead. Our moving through with either resistance or acceptance will determine whether the transition will happen with cataclysmic changes or gradual peace and tranquility. The same theme can be found reflected in the prophecies of many other Native American visionaries from Black Elk to Sun Bear.” — Joseph Robert Jochmans

Fredrik-Bengtsson-Mayan-calender

Som jag skrivit om tidigare här på bloggen finns det många som ansluter sig till uppfattningen att mänskligheten befinner sig i ett omvälvande skifte och att vi står på tröskeln till en ny tidsera präglad av andlighet och medmänskliga värden. Enligt den berömda Mayakalendern ska världen gå under den 21 december 2012. De flesta människor tolkar dock inte denna profetia bokstavligt utan som ett uttryck för att det är då som skiftet mellan den gamla tidseran och den nya kommer att ske.
I olika inlägg här på bloggen har jag under året pekat på olika ”tecken” och uttryck och försökt beskriva en känsla av en rörelse i världen som ger stöd åt tolkningen om att vi är mitt uppe i en genomgripande förändring av våra värdesystem och synsätt på oss själva och livet. Det enda vi med säkerhet vet är att jorden kommer att gå under om vi inte lär oss att respektera miljön, och den livsstil som västvärldens människor ägnar sig åt idag leder också till en slags undergång och förgörelse på individnivå. För att ändra på detta krävs ett skifte som endast kan ta form om vi förankrar vår syn på livet i en mer andlig dimension som rymmer respekt för naturen, för andra människor och inte minst för oss själva och vår kropp som vårt tempel. Frågan är inte om, utan snarare hur vi kommer att öppna oss för den nya tiden. Genom att spjärna emot in i det sista eller genom att öppna upp och ödmjukt ta till oss nya perspektiv och låta oss växa och mogna som människor?

0

Du har svaren.

I sin nyutkomna bok ”Du har svaren – Filosofi till vardags” försöker författaren Tulsa Jansson som är av experterna inom ABLE Lounge, att sprida sitt viktiga budskap om att vi behöver mer filosofi i vårt samhälle för att finna vägar till ett gott och meningsfullt liv. Hennes bok är verkligen en praktisk handbok i hur och varför vi behöver ägna oss åt filosofiska funderingar men visar också på konkreta frågeställningar som är viktiga att reda ut för att kunna hitta sina svar på komplexa frågor.


Filosofin i denna tappning har sina rötter i Sokrates som i det antika Grekland ägnade sig åt att föra kvalificerade samtal med sina medmänniskor som handlade om att han ställde frågor som fick dem att finna sina egna svar. Detta respektfulla sätt att se varje människa som kompetent att hantera sitt eget liv och ödmjukheten inför att vi alla behöver andra som bollblank och att det goda samtalet har en viktig plats för mänsklig mognad och utveckling, känns mer högaktuellt i vårt samhälle och i vår tid än någonsin. I Sverige där vi har så mycket på plats gällande trygghetsvärderingar och materiella behov och där vi har kommit fram till den högsta nivån beträffande mänsklig utveckling som handlar om självförverkligande i andlig mening, står vi och famlar i sökandet efter vad vi ska göra med vår nyvunna frihet. Vi har så länge levt efter ett facit och med tryggheten om att det finns en manual som vi kan följa och om vi bara gör det så kommer allt att bli bra, att vi är osäkra och vilsna i en tid så svaren på vad just du behöver finns hos dig själv.

I denna spännande och utmanade tid kommer filosofin tillbaka och kanske gör den sitt inträde i vårt annars så praktiska och rationella land på ett sätt som vi inte tidigare har varit vana vid. I exempelvis Frankrike är filosofin en naturlig del av livet som i min egen ungdom var en hjälp att klargöra mina egna livsval då jag då och då slank in på något filosofiskt café i Paris där det under otvungna former diskuterades någon relevant fråga. Jag tänkte inte så mycket på det då eftersom detta var en naturlig del av min tillvaro, men jag inser idag att vi i Sverige är svältfödda på denna typ av forum som vägleder oss i att reflektera över vad vi egentligen tycker om olika saker och varför vi gör det. Våra strukturerade hjärnor är vana att följa teknikens och naturvetenskapens lagar men nu handlar det om ett kollektivt behov av att bevandra sig med filosofiska frågor som vi endast kan närma oss genom egen reflektion och med hjälp av goda samtal med andra. Ett klart filosofiskt tänkande i vardagen är en god hjälp för att bemästra fördomar, att undvika att fastna i censur, att vara uppmärksam på sin hälsa och sina behov m.m. Tulsa Janssons bok är en god hjälp för att komma igång – en liten handbok att ha på sängbordet som en liten vägvisare i en tillvaro där det är lättare att fastna i ekorrhjulet än att staka ut sin egen väg.

Läs SVD’s artikel om Tulsas bok–>

0

Enkelhet – hur finner vi den?

I Paris finns det en kyrka mitt i stan som heter Saint Gervais. Intill finns ett kloster och en katolsk orden som heter Jerusalemorden som består av både munkar och nunnor. Deras uppgift är att verka mitt i storstadens brus och hets genom att i den medeltida kyrkan bjuda på en andlig, otvungen och enkel närvaro för stadens människor.

För mig har denna plats haft en enorm betydelse både för mig personligen men också för min förståelse för vad människor idag faktiskt behöver i form av andlig närvaro i sin vardag, samt hur en struktur i samhället kan erbjuda ett sådant viktigt stöd. För ett antal år sedan medan jag fortfarande bodde i Paris skrev jag en artikel om denna plats som publicerades i en svensk tidskrift som hette Ethos där jag försökte urskilja vad det faktiskt var som gjorde att denna kyrka till skillnad mot de flesta andra varje dag var fylld av människor och liv. I Saint Gervais finns en ständig närvaro av några munkar och/eller nunnor även utanför mässan. Det kan handla om att de spelar något instrument i något litet kapell, att de sitter och ber för världen eller att de samtalar med någon besökare som har frågor om kyrkan eller om sin andlighet. Mässorna är alltid fullbesökta och den enorma kyrkan är fylld till bristningsgränsen av människor från olika länder, i alla tänkbara livssituationer, barn, unga, vuxna och äldre. Några stannar hela mässan i djup kontemplation och bön, andra kommer in i fem minuter för att insupa atmosfären för att sedan ta känslan med sig och gå vidare till andra åtaganden. Under dagen eller på kvällen då det inte finns någon organiserad aktivitet går människor förbi den ständigt öppna kyrkan för att gå in en stund och hämta kraft för att orka med dagens påfrestningar och bekymmer. Påfallande många är icke-religiösa affärsmän och affärskvinnor som söker en oas i storstadens hektiska tempo för att inte förlora sig själv i den allmänna stressen som omger dem.

Med tiden blev jag nyfiken på att försöka förstå och komma underfund med vilka gemensamma nämnare som jag själv och andra besökare delade. Jag fick därför möjlighet att under en tid intervjua såväl några munkar och nunnor som olika tillfälliga eller regelbundna besökare i kyrkan för att försöka nå fram till ett svar på detta djupt allmänmänskliga behov som man uppenbart förmådde möta i Saint Gervais på ett till synes självklart och oreflekterat sätt. Det jag kom fram till var att det fanns tre nyckelkomponenter som förenade människors upplevelse av denna plats som handlade om Enkelhet – Närvaro och Ödmjukhet. Då, som så ofta i mitt liv därefter slog det mig att bristen på dessa till synes enkla och självklara komponenter är själva essensen i den andliga fattigdom som vi lever med i västvärlden idag.
För många upplevs livet som alltmer komplicerat och längtan efter enkelhet är stor. Stressen och oron för att inte räcka till gör att vi antingen lever i det förflutna och ältar det som varit som inte blev bra, eller också ägnar vi oss åt att oroa oss för framtiden. Vi behöver gå på kurs för att lära oss det mest naturliga av allt, d.v.s. att vara närvarande i nuet. Det verktyg vi använder för att försöka styra upp tillvaron handlar om kontroll. Egna intressen och målfokusering styr våra beteenden och avståndet till en mer ödmjuk inställning till livet, till oss själva och till andra människor är avgrundslik.

 Då jag så småningom flyttade till Sverige och inte längre hade möjlighet att regelbundet besöka denna underbara plats upplevde jag en stor saknad och tomhet i början. Med tiden insåg jag dock att nycklarna som präglar Saint Gervais är tillgängliga för oss alla att ta fram var vi än befinner oss och närhelst vi önskar. Alla som vill har möjlighet att bestämma sig för att börja leva efter dessa livsprinciper – jag lovar att du kommer att få uppleva en skillnad och en ökad sinnesro!

0

En indier lär oss att återknyta med en förlorad känsla av naturlig andlighet!

Under denna vecka fortsätter vi att reflektera lite kring temat andlighet och försöker greppa dess betydelse. Idag vill jag lyfta fram min gode vän Janesh Vaidya, internationellt erkänd Ayurveda läkare från Indien, författare och inspiratör kring hälsa och livsvisdom. I våra samtal kring livet, utmaningarna kring hälsa i västvärlden och inte minst genom Janesh´s böcker har jag förstått att Janesh är en bärare av en naturlig och allmänmänsklig form av andlighet som genomsyrar hans person och hans budskap, som inte är bundet till varken tideller kultur.

 Hans självbiografiska och första bok, ”I det sista regnet” (Albert Bonniers förlag 2010) är en av de vackraste böcker jag har läst. Här kommer ett utdrag:

 ”Vad är det sista regnet, farmor?”

”Det drar från Arabiska sjön med åska och blixtar. Det fyller hela havet och jagar väldiga vågor mot stranden. Till och med floderna svallar av vågor och översvämmar byn. Efterregnet följer en storm som knäcker grenarna på många träd och raserar byggnader som reser sig högre än tempel. I slutet mojnar stormen till blåst och till sist en fläkt. Efter en liten tystnad återtog den gamla – Sedan mättas luften av tystnad. Stjärnor faller ur skyn och de goda andarna kommer ner till jorden och besöker sina barn. Bara nu kan man se de döda. ”

”Kan alla se de döda?”

”Inte alla. Bara de som har levat för varandra, de vars hjärtan är förbundna med kärlekens broar, de som har älskat passionerat medan de var i livet.”

”Som du och jag farmor?”

Den gamla log och kysste pojken i pannan.

 Janesh´s bok hjälper oss att återknyta till den naturliga form av andlighet, av öppenheten för tillvarons icke-rationella dimensioner, av det oskuldsfulla i livet som varje barn i alla tider föds med och upplever ända tills socialiseringen av samhället tar vid och kontakten med den andliga världen förpassar den till glömskans dunkla rum. ”I det sista regnet” är en tidlös bok som vi alla behöver för att återknyta med den verklighet vi en gång kände och som omfattar allt vi behöver veta om mål och mening i livet.
Läs den!

Se filmklipp när Janseh pratar om hur man hittar rätt väg i livet –>

0

Amsterdam – ett andligt mecka för den söker mening genom konsten.

How can I be useful, of what service can I be?
There is something inside me, what can it be?
Vincent Van Gogh

I Amsterdam har vi förutom Rembrandt även en mer sentida konstnär vars målerifortsätter fängsla människor världen över, generation efter generation. Det handlar så klart om Vincent van Gogh (1853-1890). Hans förmåga att finna livets storhet i det lilla, enkla och självklara såsom i några äpplen, i naturen, i tingen eller i den vardagliga samvaron mellan enkla människor, är för mig också ett tecken på en konstnär som lyckats fånga andlighetens väsen.

Van Gogh var liksom Rembrandt fängslad av religionen och den andliga dimensionen i livet. Till skillnad mot Rembrandt som sökte sig inåt och som lät sig inspireras av välkända passager i Bibeln för att gestalta livets innersta och eviga väsen, vände sig Van Gogh utåt och försökte fånga samma dimension i naturen och i de enkla tingen i tillvaron. Man skulle kunna säga att han förandligade den enkla människans vardagliga strävan eller storheten i en blomma, ett träd eller ett sädesfält. Rembrandts konst för tankarna till dagens Mindfulness. Det handlar om att göra sig medveten om det som pågår här och nu, om att bli närvarande i det lilla livet eftersom det är där som storheten och meningen gömmer sig. Van Gogh själv fann detta uppdrag, denna inre kallelse som både nödvändig, meningsfull och samtidigt överväldigande. Kanske var det hans särskilda ”känslighet” som gjorde att han kunde uppfatta det gudomliga i de enkla tingen och i naturen och att finna kraften att förmedla denna form av andlighet i sina målningar. Samma förmåga ledde honom också in i sinnessjukdom och så småningom till självmord. Varför? En anledning som jag kan tänka mig är att det är svårt att vara före sin tid, plågsamt att se det som inga andra ännu uppfattar. Med den reflektionen är cirkeln sluten och vi landar tillbaka i det som tidigare skrivits om lycka, d.v.s. att vi mår bäst då vi har andra människor omkring oss som ser och förstår oss för den vi är och med vilka vi ingår i en känsla avgemenskap. Alldeles oavsett kan vi idag, mer än 100 år efter van Goghs död ändå konstatera att han lyckades med det som han uppfattade som sitt bidrag under sin levnad; att gestalta livets oslagbara skönhet och gudomligheten i det lilla till framtiden!

För dig som blir inspirerad rekommenderar jag ett besök till Van Goghs museum i Amsterdam www.vangoghmuseum.nl.

0

Självförverkligande i andlig bemärkelse – den sista nivån i människans utveckling!

trappa

Hittills i människans historia har hon varit upptagen av att få de grundläggande behoven tillgodosedda.
Det har handlat om att få leva i fred, att ha tillräckligt med mat för sig själv och sina närmaste, samt tak över huvudet. För de bättre bemedlade som haft råd och möjlighet att påverka sitt livs utformning har de ofta varit begränsade av konvention, religion, familj, kön eller andra faktorer som de inte kunnat påverka. För första gången i människans historia har hon i västvärldens välfärdssamhällen under de senaste årtiondena både uppnått en materiell trygghet och kunnat frigöra sig från socio-kulturella faktorer som de jag nämnt ovan. Vi är fria att skapa och att i hög grad bestämma hur vi vill att vårt liv ska utformas.

I den välkända behovshierarkin som Abraham Maslow formulerat kan vi se att vi därmed har förflyttat oss upp till den översta nivån i människans utveckling. Det handlar nu om att förverkliga sig själv i andlig bemärkelse, d.v.s. att försöka bli det bästa och göra det mesta av det liv man har fått att förvalta. Min uppfattning är att det är denna dimension vi nu alla kämpar med och försöker komma underfund med. Vi är glada och stoltaöver vår frihet samtidigt som den skrämmer oss eftersom den innebär att vi därmed blir ansvariga för hur vi tar vara på vårt liv. Kontentan blir att vi behöver vägledning och här ser jag att kulturen kommer att få en stor betydelse för att förmedla det som orden ibland inte förmår greppa. Hjulet behöver inte alltid uppfinnas igen och igen – människans andliga behov är eviga vilket gör exempelvis Rembrandts målningar som gestaltar många av alla våras utmaningar under livets resa, lika trösterika och gripande idag som då.

 

0

Spiritualitet – Den moderna människans behov av andlighet.

Spiritualitet är ett ofta använt uttryck för det andliga livets konkreta former.
Spiritualitet rör religionens innersta väsen, dess betydelse för det personliga livet, för människors erfarenhet och andliga utveckling, både individuellt och i olika gemenskapsformer. Wikipedia

Under senare år har jag reflekterat mycket över människors andliga behov och hur dessa kan fångas upp i en tid och i ett samhälle där synen på människan och på livet självt ses som en helt och hållet rationell angelägenhet. I en värld som blir alltmer komplex, anonym och svår greppbar, ökar människans behov av inre förankring och av en andlig dimension som ger livet mening och riktning. Vetenskapliga studier visar att människors andliga sökande och behov ökar för varje år i hela västvärlden samtidigt som anhängare till kyrkan och andra religiösa institutioner minskar.  Vart tar människor vägen med sina andliga behov? Är känslan av lycka i en tid dåvåra materiella behov är tillgodosedda helt enkelt en fråga om att vi när våra andliga behov?

Vid en resa till Amsterdam besökte jag på nytt Rijksmuseum och Rembrandts hus och sög in styrkan i de spirituella motiv som Rembrant och hans elever förmedlade i sina målningar i 1600-talets Nederländerna.

The Holy Family av Rembrandt
The Holy Family av Rembrandt

Min  frågeställning kring dagens andliga behov aktualiserades och jag reflekterade kring konstens och kulturens betydelse för att hjälpa människor att komma i kontakt med sin andlighet och att hantera livets stora existentiella frågor kring liv, död och mening. Rembrandt var en djupt religiös människa och i hans fantastiska målningar kan vi följa hans egen andliga resa, hur han mötte och hanterade de utmaningar som han mötte under sin livstid. Rembrandt var mycket berömd redan under sin livstid och hans målningar fortsätter gripa människor världen över även hundratals år efter hans död. I hans religiösa motiv bröt han mot tidens tillrättalagda sätt att skildra berättelserna ur Gamla Testamentet som mycket handlade om att försöka anpassa sig till vad konstnärer trodde att människor ville se rent estetiskt. När du står framför en av Rembrandts målningar sugs du in i tavlan och blir påverkad av något djupt i dig själv som är svårt att formulera. Du förstår att styrkan i målningen kommer från konstnärens inre liv och i ett försök att översätta och gestalta denna känsla genom skapandet. Jag tänker att det i stor utsträckning handlar om enkelheten, det avskalade och nakna som finns i äkta intimitet och närhet människor emellan som gör Rembrandts målningar tidlösa. Han avspeglar helt enkelt människors eviga behov i att söka mål och mening i livet.

 Jag tänker vidare på den tid under vilken detta storslagna, spirituella, holländska måleri tog form och utvecklades och ser kopplingen mellan det materiella välstånd som då rådde i den dåtida Kolonialmakten och konsten som tog avstamp i något högre och djupare som kan hänföras till den andliga dimensionen i människans liv. Vad kan vi ha att lära och hämta ur 1600-talets måleri som har kopplingar till den tid vi lever i nu och de behov vi är upptagna av?