0

”Vilket samhälle skapas när 70 procent av alla nionde-klassare inte klarar kunskapsmålen?”

I DN’s Söndagskrönika (26/5)gör Peter Wolodarski en lysande och träffsäker analys av de grundläggande problemen i vårt samhälle som förklarar upploppen i Stockholms förorter. Han har tittat på skolresultaten för niondeklassare i de mest drabbade områdena; Hjulsta, Rinkeby, Rågsved och Kista och lyfter fram  skrämmande siffror som visar att i ovan nämnda områden är det endast 29%, 38%, 32% samt 43% som är godkända i grundskolan. Detta ska jämföras med 97% i Adolf Fredriks skola, Enskedeskola 92% och motsvarande siffror för niondeklassare i mindre invandrartäta områden. Det finns självklart flera olika faktorer som förklarar dessa olika världar, helt klart är dock att det självklart är betydligt svårare att klara kunskapsmålen om en hög andel av barnen inte ens kan svenska när de sätter sig i skolbänken.
Wolodarski’s analys landar i relevanta frågeställningar som leder oss till några av svaren till vad som driver unga vuxna att ta till våld och vandalism. ”Vilket samhälle skapas när 70% av alla niondeklassare inte klarar kunskapsmålen? Hur många går vidare till gymnasiet? Hur många driver omkring i brist på mening och sammanhang?” I artikeln refereras till utbildningsminister Jan Björklund som säger ”Klassresan börjar i klassrummet”. Det är i den öppna och allmänna skolan som ett samhälle har möjlighet att begränsa orättvisor och att ge alla människor lika förutsättningar att forma sitt liv. Sveriges resa från fattigt bondesamhälle till en av världens rikaste välfärdsstater hänger nära samman med rätten till fri utbildning för alla, men i flera av Stockholms förorter har skolan fundamentalt misslyckats med att upprätthålla denna viktiga tradition. Konsekvenserna av detta är inte bara arbetslöshet bland unga vuxna, utan även kriminalitet och utbredd psykisk ohälsa som blir svår att bryta. Jag tror att detta sätter fingret både på problemet men innefattar samtidigt fröet till en lösning.

Det är ingen slump att många lärare också lider av depressioner, ångest och utbrändhet. De har ofta en helt omöjlig uppgift att lösa, ett jättestort ansvar med klart bristande förutsättningar. Hur ska barn kunna lära sig saker i skolan när föräldrarna är traumatiserade, isolerade och oförmögna att erbjuda barnen trygga omständigheter hemma som gör att de får en chans att fokusera på skolarbetet? Den enorma invandring som har skett i Sverige under de senaste årtiondena har i grunden förändrat vårt samhälle och berikat oss med en mångfald som ger en ökad komplexitet i alla led. I takt med att denna komplexitet har ökat har dock samhällets insatser för att arbeta proaktivt gått i helt annan riktning. Skolpsykologer och skolsköterskor har rationaliserats bort i många skolor, lärarna har fått större och större klasser att hantera och stödet till föräldrar som lider av psykisk ohälsa har ofta begränsas till medicinering med recept som hämtas ut på Apoteket istället för att satsa på kvalificerat stöd och hjälp att hantera känslor och integrationsproblem. Om vi hade politiker som tänkte långsiktigt och hade kunskap om mänskliga behov och drivkrafter skulle vi ha kunnat investera många miljarder i proaktiva stödinsatser för invandrande familjer och barn, inte minst inom ramen för skolan, för att motverka de förödande konsekvenser som vi nu har att hantera och som kostar oss flerfaldigt många miljarder mer jämfört med om vi hade försökt förebygga problemen istället för att vänta, blunda och hoppas att allt på något mirakulöst sätt ska lösa sig, och agera först när skadan redan har inträffat. Det är oerhört viktigt att inte skuldbelägga lärarna i detta eftersom de som sagt har en helt övermäktig uppgift i många fall. Det går inte heller att lägga skulden enbart på de invandrade familjernas oförmåga att stötta barnen i skolarbetet och i uppfostran till goda samhällsmedborgare. Detta är ett samhällsansvar som måste ge förutsättningar till skolan och till familjerna så att de i sin tur kan axla sitt ansvar och vända denna destruktiva utveckling. Jag är säker på att man kan göra väldigt mycket som skulle kunna vända utvecklingen, frågan är om viljan, insikten och kunskapen finns på samhällsnivå för att ta sådana initiativ?

0

”Filosofiska samtal behövs i skolan”

I DN (Insidan 28/5) kan vi läsa om eldsjälen Liza Haglund som håller filosofikurser för barn på Södra teatern i Stockholm. Glädjande nog har nu flera skolor runt om i landet tagit efter konceptet som går ut på att stimulera dialog och gemensam reflektion med barn kring existentiella frågor. En vanlig orsak till att ungdomar och unga vuxna går i väggen idag och plågas av depressioner, ångestbesvär och utbrändhet är att de saknar verktyg i sig själva för att kunna handskas med existentiella dilemman som vi alla måste förhålla oss till. Vad är meningen med livet? Vad är meningsfullt att satsa på? Hur ska jag hantera balansen mellan ansvaret för mig själv och ansvaret för andra? Hur förhåller jag mig till döden, såväl min egen dödlighet som förlust av närstående? Tidigare reglerade religionen dessa frågor och gav ett ramverk till livet som gjorde det möjligt att navigera utifrån en kompass som alla fick del av som en naturlig del av sin uppfostran. Detta ramverk städades ut med Folkhemmets framväxt i vårt samhälle, vilket förde med sig ståndpunkten att bara vi är fria att arbeta, är oberoende av andra människor och att vi har det rent och snyggt omkring oss så har vi per automatik en meningsfull tillvaro. För de generationer som vuxit upp med fattigdom och svält var det säkert himmelriket att leva i Folkhemmets filosofi och dess ideal var i hög utsträckning meningsbärande för den stora massan. För oss som lever efter Folkhemmets era har dock ett stort tomrum uppstått som handlar om att vi saknar en övergripande meningsbärande struktur i samhället som förenar oss och som tjänar som guide och kompass i tillvaron.
Nu, i vårt individualiserade samhälle, är det istället upp till oss själva att finna våra svar och att förhålla oss till oss själva och vårt liv som vi finner rätt och riktigt. Denna frihet är önskvärd och hänger ihop med den utveckling som tidigare generationer har kämpat för att ge i arv genom blod, svett och tårar, men vi saknar förutsättningar att axla det egna ansvaret för livets utformning på grund av avsaknad av livskunskap. Vårt samhälle förmedlar fortfarande allt vi behöver lära oss på en praktisk nivå för att kunna arbeta och vara självständiga och självförsörjande och vi har också stort fokus på hur våra boenden, trädgårdar och kroppar bör se ut enligt uttalade och underförstådda ideal och normer. Vad vi behöver på ett inre plan för att hantera stress, frågor om mening och andra existentiella frågor är vi däremot väldigt svältfödda på. Filosofi för barn är därför något som direkt svarar på det utbredda behovet att rusta kommande generationer för att bättre kunna hantera livet och att få verktygen som krävs för att kunna navigera rätt och leva väl i det framtida samhället som bygger på frihet och möjligheter om man kan handskas med det – eller depression, ångest och utbrändhet om man är utan verktygslåda.

0

Da Vinci-Koden, Änglar & Demoner, Inferno….

Ett av de största problemen i världen idag är att vi har förlorat den övergripande berättelsen om vad livet handlar om som varit en självklarhet för alla människor fram till industrialismen och framväxten av vad vi kallar det moderna samhället. Tron på att vi med hjälp av tekniken och naturvetenskapen kunde bestämma över livet gjorde att vi kastade ut barnet med badvattnet. Religion, filosofi, historia och den samlade livsvisdomen som utgjorde kittet i människors uppfattning om världen och livet blev omodernt. Det är intellektet och det rationella tänkandet som har styrt och fortfarande styr världen idag, vilket har medfört en tidigare aldrig skådad effektivisering och förbättring av människors materiella livsbetingelser. Fram till 1980-talet var det ingen som vurmade för antikviteter eller vintage och det var på modet att gå ur kyrkan och definiera sig som ateist. En modern människa i tiden. De senaste 30 åren har däremot inneburit ett kollektivt uppvaknande som accelererat år från år och som nu har nått sin höjdpunkt. Människan inser att det helt enkelt inte går att leva i en värld och i ett samhälle utan förankring i en sammanhängande berättelse om vem vi är, varför vi går på den här jorden och vad livet egentligen går ut på.
Det spelar ingen roll hur bekvämt vi har det i våra moderna, stilfulla bostäder, hur framgångsrika vi är i karriären eller hur mycket pengar vi lyckas samla på hög om vi inte är förankrade i att livet har en mening och att det liv vi lever är meningsfullt. Den psykiska ohälsan som drabbar miljoner människor i form av depressioner, ångest och utbrändhet har sin grund i diskrepansen mellan det yttre och det inre. Behovet av livskunskap och att återknyta till livets andliga och psykologiska dimensioner är enorma. I detta har Dan Brown, bästsäljande amerikansk författare till bland andra Da Vinci-koden, Änglar & Demoner och Inferno lyckats ta en position som han sannerligen förtjänar. Hans böcker säljer i rekordupplagor världen över, vilket kan ses som ett fenomen som bygger på att han sätter ord på och förmedlar ett budskap som hundratals miljoner hungrar efter. En sådan framgång ger självklart näring till massiv kritik av hans litteratur, framförallt framförd av en intellektuell elit som jag misstänker har svårt att förstå det övergripande syftet med dessa böcker. Det geniala med Dan Brown är nämligen att genom att möta den moderna människan där hon är, dvs stressad, tidsbrist, intresserad av lättlästa böcker som snabbt fångar intresset genom en spännande intrig med ingredienser av kärlek fara och mord, för ha läsaren igenom en berättelse som har helt andra och djupare dimensioner. Dan Browns böcker förmedlar den urgamla andliga visdom och livskunskap som vi har förlorat och återför oss till den övergripande berättelsen om livets mening via de verktyg som konsten, religionen, myter och berättelser i alla tider har förmedlat. Få människor idag har kunskap om historia, religion, konstvetenskap eller arkitektur på en nivå som gör det möjligt att tolka alla de symboler och tecken som binder ihop berättelsen om livets mening som finns överallt omkring oss. Dan Brown avtäcker detta symboliska språk för den oinvigde och ger därmed nycklar till varje människas egna sökande efter sin egen tolkning av berättelsen om livet som vi alla behöver vara förankrade i för att finna mål och mening i tillvaron. Ett samhälle utan kultur är ett fattigt samhälle, men värdet av kulturen, musiken, konsten, litteraturen, värdesätts inte i det rationella samhället. Idag vet vi med hjälp av naturvetenskapen att kultur och hälsa hänger ihop och att människan behöver ta del av kulturen för att motverka depressioner t.ex. För alla som söker efter den djupare mening är det tryggt att veta att allt vi behöver veta redan finns där ute för oss alla att ta del av när vi så önskar. Dan Browns böcker kan vara en god start på en sådan resa….

1

Lagen om dharma, eller livets syfte

Den sjunde och sista livsprincipen handlar om att alla har ett syfte i livet, en unik gåva eller speciell talang att dela med sig av till andra. När vi kombinerar denna unika talang med att ge till andra uppstår en känsla av mening inom oss som är det slutliga målet av alla mål. Dharma är ett ord på sanskrit som betyder ”syfte i livet” och begreppet omfattar tre komponenter. Den första komponenten lär oss att var och en av oss är här för att upptäcka vårt sanna själv som är andligt. Efter att ha mött och arbetat med människor från jordens alla hörn som sökt mening och lycka i livet kan jag konstatera att vi alla, djupt i vårt inre, har svaret på vem vi egentligen är, bortom den yttre påverkan som format vårt liv. Jag anser att hela västvärlden just nu står inför denna avgörande fråga som är den första etappen som mänskligheten måste ta sig igenom för att kunna kliva in i den nya, andliga tidsålder som vi står på tröskeln till idag. Depressioner, ångest och utbrändhet är alla symptom på att vi har tappat bort vem vi är, att livet vi lever är torftigt och saknar mening i andlig bemärkelse. Sökandet efter svar som blivit en kollektiv rörelse är själva livskraften inom oss som söker lösningar och helande.

Den andra komponenten i lagen om dharma handlar om att uttrycka våra unika talanger. När du utför just den unika saken förlorar du begrepp om tiden. När du ger uttryck för den unika talang du har kommer det att leda dig till ett tidlöst medvetande. Det är ingen slump att många av de människor som jag har arbetat med under åren, som sökt och funnit sig själva och blivit klarare över vem de är, har brutit upp från sina yrken och sökt nya vägar i livet som byggt på att få ägna sig åt sina talanger. I detta spelar status och karriär i yttre bemärkelse ingen roll. Drivkraften är förankrad i en djupare dimension som bygger på känslan av mening. Alla känner vi igen människor som ägnar sig åt sin unika talang när vi möter dem, i taxichauffören som genom sitt bemötande får en grå dag att te sig ljusare, i läraren som förmår inspirera sina elever till att törsta efter mer kunskap och sitta trollbundna under lektionerna, eller i chefen som får sina medarbetare att blomma och att uträtta storverk även i svåra tider.

Den tredje komponenten är att tjäna mänskligheten, att tjäna dina medmänniskor och ställa dig själv frågan; hur kan jag hjälpa till? När du kombinerar förmågan att uttrycka din unika talang med att tjäna mänskligheten då drar du full nytta av lagen om dharma och kommer att få uppleva lycka och överflöd i ditt liv. Detta förhållningssätt skiljer sig markant från frågan ”Vad kan jag tjäna på det?” som dominerar de flesta människors medvetande idag på jakten efter lycka och drömmars uppfyllelse. Denna tredje dimension av lagen om dharma är den som ställer oss inför det svåraste provet av alla; att överge vårt ego till förmån för att ödmjukt se oss själva som tjänare för livet självt under vår tid på jorden. Det kapitalistiska samhället lär oss att agera för att tjäna så mycket som möjligt och saknar förankring i den andliga dimensionen av frågan om hur vi kan nyttja vår kunskap, vår talang och vår person för livet och för andra människor. Alla stora personligheter genom världshistorien har varit förankrade i lagen om dharma och det är därför de blivit framgångsrika under sin livstid och legender även århundraden efter sin död. Deras ekonomiska framgång har varit en konsekvens av deras agerande och handlade och inte ett mål i sig självt. Ändå har vi så svårt att våga lita på att livet kommer att sörja för oss på detta sätt om vi överger vårt ego. Oavsett vad du gör kan du välja detta förhållningssätt och se vad som händer om du möter dina kunder utifrån den ödmjuka frågan om vad du kan göra för dem eller om du är upptagen av tanken på hur du bör agera för att tjäna så mycket som möjligt på dem. Såväl din egen som kundernas känsla när ni skiljs åt kommer vara väsensskild.

2

Lagen om oberoende

Livets sjätte andliga lag handlar om att vara oberoende.

För att uppnå någonting i den fysiska världen måste du släppa ditt beroendeförhållande till det. Det betyder inte att du ska ge upp din avsikt att skaffa det du önskar. Du ger inte upp avsikten och du slutar inte önska. Du släpper däremot ditt beroende av resultatet. Beroende grundar sig på rädsla och osäkerhet och behovet av säkerhet kommer av att man inte känner sig själv på djupet och har tillit till sig själv. Källan till välstånd, överflöd eller annan form av framgång är Självet, den andliga dimensionen av människans väsen. Allting annat är symboler; bilar, hus, kläder, båtar e.t.c. Symboler är förgängliga, de kommer och går. Vi kommer till den här världen utan någonting och vi kommer en dag att lämna den utan att kunna ta någonting med oss. Oberoende av symboler i form av ägodelar är därför en gemensam angelägenhet för alla människor. Vanligt är dock att vi istället låter livets mening handla om en jakt på symboler och rikedom i tron att ju mer vi äger och har desto mer lycka och tillfredsställelse kommer vi att uppnå. En del av de människor som har mest pengar i världen känner sig samtidigt mest otrygga. Det är en illusion att söka efter trygghet i det yttre livet eftersom sann känsla av trygghet endast kan finnas inom dig själv. Beroende kommer dock från ett slags fattigdomsmedvetande som styrs av rädsla för att förlora det vi har och som därmed begränsar vårt liv, medan oberoende är synonymt med välståndsmetvetande och ger skaparfrihet. När vi släpper trygghetssökandet och öppnar oss för det okända får vi uppleva livets mysterium, spänning och att med jämna mellanrum bli överraskade.

Har du däremot en fastlagd plan över hur ditt liv ska se ut, så som vi i västvärlden har skapat ”Ekorrhjulet” och blir bunden till den, utestänger du en rad möjligheter och förlorar flödet, kreativiteten och spontaniteten i livet. Många människor som har uppnått trygghet och sina materiella behov känner sig fångade i en sådan förutsägbar livsstil och längtar efter något annat, osäkert vad. En del klarar inte av tristessen de upplever utan bryter upp från framgångsrika karriärer, familjer och strukturer för att med huvudet före kasta sig ut i det okända. Andra nöjer sig med att då och då, under helgerna eller på semestern, få pröva att leva mer utifrån livets egen rytm än efter en uppstyrd plan. Lagen om oberoende hindrar inte lagen om avsikt och önskan d.v.s. att sätta upp mål och att ha ambitionen att förverkliga dem. Du har fortfarande avsikten att komma i en viss riktning men mellan punkt A och punkt B finns en rad olika möjligheter och scenarios. Du kan låta vägen visa dig vägen framåt och vara beredd att ändra riktning ibland ifall du upptäcker något som verkar bättre och mer spännande än vad du sett från början.  När du tillägnar dig ett sådant synsätt på livet får du möjlighet att se på dina problem som frön till utveckling som kan leda till något bättre. Att leva i ovisshet och att lära sig navigera i en tillvaro som är öppen och odefinierad är en stor utmaning för de flesta av oss eftersom vi har lärt oss att knyta vår identitet till vad vi gör och vilken status vi har snarare än en förankring i den vi är oavsett de yttre omständigheterna. Den nya tiden som jag ofta återkommer till här på bloggen handlar om att vi måste komma tillrätta med miljöproblemen och hotet mot folkhälsan som uttrycks i depressioner, ångest och utbrändhet världen över. Båda dessa problem angår oss alla och kan endast lösas genom att vi frigör oss från bindningar till den fysiska världen, till det materiella för att lyfta oss till en annan mer andlig nivå där vi kan hantera livets stora existentiella frågor. Att öppna oss för något nytt och ovisst kräver mod och i en värld som handlar om att skaffa sig så mycket trygghet som det bara går blir människor väldigt rädda och oförmögna att handskas med livets realitet som ibland är brutal. Jag ser att vi alla därför har en stor och viktig utmaning i att våga möta och lära oss hantera det okända – att byta förutsägbarhet mot spänning och äventyr!

0

”Lönsamt ta tag i psykiska problem”

På DN Jobb kunde vi i Söndagens DN (14/4) läsa en viktig artikel som fokuserar på att den psykiska ohälsan i vårt land kostar svenska företag 15 miljarder kronor varje år! Rapporten som sammanställts av organisationen Hjärnkoll konstaterar att det i praktiken handlar om än mer omfattande kostnader om man även skulle räkna in bristande produktion och effektivitet. Hjärnkoll har döpt sin rapport till ”Har företag råd att inte hantera psykisk ohälsa?” , vilket är en högst relevant fråga för svenska företag att börja ställa sig!

Deras studie har visat att många fall hade kunnat undvikas om det hade funnit preventiva hälsoåtgärder, men i brist på detta blev konsekvenserna istället förödande i ekonomiska termer. Hjärnkoll har därför som ansats att hjälpa andra arbetsgivare att räkna ut hur mycket de själva kan tjäna på att i tidigt stadium gripa in när någon anställd mår dåligt och börjar prestera sämre. Två viktiga åtgärder som de tar upp handlar om att utbilda chefer i psykosocialt arbete och att upprätta riktlinjer för hur chefer ska agera om medarbetare visar tecken på psykisk ohälsa. Dessa råd är högst relevanta med tanke på att den psykiska ohälsan har blivit den överlägset vanligaste orsaken till sjukskrivningar i vårt land. Framförallt är det som jag tidigare skrivit om här på bloggen kvinnor mitt i livet som drabbas. Var fjärde kvinna och 15 procent av männen upplever ångestrelaterade besvär, var tredje kvinna i åldern 25-64 år upplever sömnproblem, bland männen handlar det om ca 20 procent. 25% av alla kvinnor och 15% av männen beräknas någon gång under sitt liv att behöva behandlas för en depression. Resultaten talar för sig själva och behöver egentligen inte kommenteras.

Den psykiska ohälsan är ett fenomen i vårt samhället, trots att vi har en av världens högsta levnadsstandard och alla våra materiella behov är tillgodosedda. De psykiska problemen är en reaktion på en existentiell kris, på ett samhälle i förändring och på strukturer som inte har följt med utan blivit alltmer distanserade från grundläggande mänskliga behov av mål och mening i tillvaron. Parallellt med den dystra bilden som förmedlas i artikeln och i media i allmänhet vill jag dock inkomma med en reflektion kring mitt eget arbetsliv där jag varje dag upplever att mina företagskunder tar stora kliv in i den nya tiden och att kreativiteten sjuder och ger hopp om att en förändring i positiv riktning är på väg!

1

Medkänsla viktigt för vår överlevnad

I Svenska Dagbladet har vi under den gångna veckan kunnat läsa en spännande artikelserie om medkänsla och dess betydelse i livet. James Doty är alkoholistbarnet som blev neurokirurg och startade ett forskningscenter för medkänsla och altruism vid Stanford i USA. När han var 13 år mötte han en kvinna i en butik i grannskapet där han bodde som lärde honom positivt tänkande. Det förändrade hans liv. Kvinnan gav honom övningsuppgifter i medveten närvaro och positivt tänkande, han tränade flera timmar om dagen och blev förhörd på hemläxan. Så småningom märkte han att hans ilska och frustration över livets orättvisor omvandlades till en mer positiv livssyn där han kunde se att han hade fantastiska möjligheter att göra något gott av sitt liv. Idag arbetar James som neurokirurg och brinner för att kartlägga medkänslans neurologi, men han vill även lära oss att träna på att bli bättre på att känna med andra, något som han jämför med att gå på gym och träna musklerna.

Under senare år har vi pratat mycket om betydelsen av empati, förmågan att sätta sig in i andras situation och kunna känna in andras känslor. Medkänsla tar det ett steg längre, den väcks av andras lidande och föder viljan att göra något åt det. Forskningsresultat visar en mängd olika positiva effekter av att öva upp sin medkänsla som t.ex. ökad förmåga att stå emot negativ stress, få mindre ångest och bättre immunförsvar. Andra fördelar visar sig i att den som samarbetar och är snäll får sänkt blodtryck och den som hjälper andra får stärkt immunförsvar och längre livslängd. I en rationell värld behöver vi rationella bevis för att vi ska bli övertygade om värdet av mänskliga beteenden som tidigare varit självklarheter. Därför är den senaste forskningen kring medkänsla och dess betydelse för lycka och ett meningsfullt liv en viktig dörröppnare som kan leda till att hjälpa miljoner människor jorden runt som lider av depressioner och känsla av meningslöshet. Insikt och medvetenhet är ett första steg, men forskningen visar också att det är praktiken, träningen som leder till resultat. Vi måste därför också hitta viljan och motivationen som leder oss till att ägna timmar på gymmet för att träna kroppens muskler, till att även omfatta goda tankar och handlingar gentemot våra medmänniskor. Även i arbetslivets korridorer tror jag att denna forskning kan bidra till att hitta nya öppningar för att motivera chefer och ledning till att avsätta tid och ge förutsättningar för att de anställda ska knyta relationer, utveckla samarbete och bli mer inriktade på teamet än på den egna vinningen. En sådan utveckling leder inte bara till lägre sjukfrånvaro och högre arbetsmotivation utan även till en ökad ekonomisk lönsamhet.  Dessa nya forskningsrön är en viktig byggsten för den nya tidsåldern som bygger på en ökad medmänsklighet och andlighet till skillnad från den tidsålder vi lämnar som handlat om materiella värden och om att frigöra sig från andra för att bli sin egen lyckas smed. Den fråga vi alla behöver ställa oss är hur vi i vår curlande och självcentrerade kultur rustar våra barn för att kunna fungera i det framtida samhället som bygger på att de behöver lära sig att själv stå tillbaka för att ge till andra?

0

Dags att införa ett bot-avdrag för psykisk hjälp

Som jag har belyst här på bloggen i olika inlägg är det alltfler som blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa. För att på allvar få ned dessa sjukskrivningar borde en skattelättnad införas, ett bot-avdrag, skriver samtalsterapeuten Yolanda de Wanngård i Svenska Dagbladet (23/3). Mer än var tredje sjukskrivning beror på psykiskt och själsligt lidande. I dagens Sverige kan du få skatteavdrag för gräsklippning, cocktailpartyn, matlagning och stuprörsrensning, men inte för att hantera det lidande som tusentals människor i vårt land plågas av som har en själslig grund. ”Det är dags att vi hanterar vår tids stora vårdutmaning och ger människor ekonomiska förutsättningar för att må bra. Det är dags för ett bot-avdrag”, säger Yolanda de Wanngård.

Det är onekligen en märklig företeelse att vi i ett demokratiskt och skattefinansierat vårdsverige har möjlighet att få hjälp med våra fysiska åkommor men inte med vårt psykiska lidande. Hur man än vrider och vänder på detta faktum kan man inte komma ifrån att dessa missförhållanden är djupt orättvisa och har sin grund i att vi ännu inte respekterar och ger tyngd åt de mest förkommande hälsobesvären i vårt land. Kanske är det inte så märkligt att detta samhälleliga förtryck ger avtryck i den enskildes förmåga att förstå och respektera sina symptom på ohälsa då det handlar om psykiskt- och själsligt relaterade problem. Det går bra att ha hjärtproblem, ett brutet ben eller högt blodtryck och det går lätt att kommunicera detta till en förstående sjukvård, Försäkringskassa, arbetsgivare, samt vänner och bekanta.

De flesta som lider av utmattningsbesvär, depression eller ångest saknar däremot ord för att beskriva sin situation och söker inte hjälp så länge de saknar fysiskt påtagbara symptom. Samhällets bristande respekt har skapat den icke-uttalade normen att de egna upplevelserna saknar betydelse. Därför är det många med psykiskt relaterade hälsobesvär som börjar sin kontakt med sjukvården via stressutlösta fysiska symptom som smärta i bröstet, andningsbesvär, minnesproblem eller yrsel. Först när man genomgått alla undersökningar (vilket kostar många miljoner varje år) som visar att det inte finns någon fysisk orsak till besvären, landar man i en psykiskt relaterad diagnos. Denna behandlas av läkarna ofta som en uteslutningsdiagnos, d.v.s. en diagnos som de ställer i avsaknad av något konkret att ta fasta på. Vi befinner oss i en brytningstid och det är naturligtvis ingen slump att media inte släpper fokus på denna fråga. En förändring är på väg och om 20 år kommer vi att blicka tillbaka och skämmas över att vi under årtionden nonchalerade människors hälsa i väldigt utsatta situationer – trots att hjälp hade kunnat gå att uppbringa om viljan och insikten bara hade funnits. Tänk om vi skulle betrakta cancersjukas, hjärtsjukas eller andra fysiskt sjuka människors behov av professionell sjukvård som en lyx istället för en rättighet i ett samhälle där vi alla bidrar till en allmän rätt till vård via de skatter vi betalar. Vilket/vilka politiska partier skulle kunna ställa sig bakom en sådan linje?

0

Gemenskap föder glädje, motivation och gör att vi presterar bättre!

En viktig orsak till den psykiska ohälsan i Sverige och i Västvärlden handlar om att vi byggt en kultur som fört oss långt bort ifrån våra grundläggande behov och drivkrafter. Det som skapar grundläggande och varaktig glädje och mening i livet handlar i slutändan om väldigt enkla saker som är i princip desamma idag som för människorna i tidernas begynnelse. Människan är ett flockdjur och behöver samspelet med andra för såväl sina fysiska, psykiska och existentiella behov. Vetskapen om detta gör det högst märkligt att förstå hur det moderna samhället kunnat omfamna en definition av lycka som bygger på att ensam är stark, det högsta målet i livet är att bli så oberoende och självständig från andra som möjligt, samt att göra oss obetydliga och utbytbara i vårt arbetsliv. Sammantaget leder dessa omständigheter till att människor utvecklar ångest och depression och att livet urholkas på lust och mening. Vad är livet eller framgången värt/d då? Allt har sitt pris men jag tror att detta är det allra högsta pris som miljoner människor i västvärlden betalar idag. Det har förödande konsekvenser för hela samhällsekonomin som försöker hantera symptomen på kulturella problem genom att föra över ansvaret på den enskilde individen som får en diagnos och rekommendation om medicinering för att döva ropet på mening.

Nyligen skrev jag ett inlägg här på bloggen som handlar om att människor söker nya boendeformer som bygger på att söka gemenskap och stöd med andra inom ramen för kollektivet  Detta ser jag som ett direkt uttryck för att människor nu söker nya lösningar som bygger på att återknyta till de grundläggande behov som vi har av att leva nära andra människor istället för att sitta ensam i sin lägenhet eller i sitt hus. Arbetslivet har de senaste åren också genomgått en förändring där målsättningen är att varje individ ska vara lönsam i sig själv och kunna mätas och utvärderas på längden och bredden, målen är individuella liksom lönesättningen och om du försvinner från jobbet imorgon kan du snabbt bytas ut mot någon annan utan att någon märker någon skillnad i leveransen. Detta är möjligt eftersom ditt bidrag ändå har frikopplats från helheten. För alla som har kännedom om vad som motiverar människor och vad som skapar trivsel och mening på jobbet, framstår detta synsätt som helt uppåt väggarna.

Nyligen fick jag anledning att reflektera över detta då jag träffade några personer som arbetade tillsammans i ett team och som alla beskrev hur just detta att arbeta tillsammans, att hjälpas åt med kunderna, att dela glädje och bekymmer, att kunna stötta varandra o.s.v. var det som gav dem motivation och glädje i jobbet. De tillhör de mest framgångsrika och lönsamma medarbetarna i företaget och jag förstår att deras positiva energi attraherar kunderna och har en direkt positiv inverkan på affären. Det intressanta för mig var att jag vet att dessa personer arbetar i ett företag där synen på hur arbetet ska läggas upp är den motsatta och där man absolut inte ska arbeta i team, utan istället konkurrera med varandra och se till sin egen fördel i alla lägen. Att de personer jag mötte fick ”hållas” beror enbart på att de är mycket lönsamma för företaget och för att de sitter ute i landet på avstånd från maktens strukturer i Stockholm. Jag kände att de stod för något modernt som i grunden handlar om sunt förnuft och om grundläggande mänskliga sanningar, vilket i vår tid har blivit en bristvara och något som uppfattas som helt omodernt av dem som är tongivande och sätter reglerna för vad det är som ska gälla.

0

Chávez sörjs som en frälsare

De böljande folkmassorna utanför Caracas militärakademi, där den avlidne presidenten Hugo Chávez ligger på lit-de-parade, går i rött, rött och åter rött. Chávez begravning kommer att konkurrera med Eva Peróns, säger den amerikanske Venezuela-experten Daniel Hellinger till nyhetsbyrån Reuters, och syftar på den högt älskade första damen i Argentina som dog 33 år gammal 1952.

Chávez död är en händelse som kommer påverka hela den latinamerikanska världen i en riktning som ännu är oklar. Utan det politiska och ekonomiska stöd som Chávez tack vare Venezuelas enorma oljerikedomar förmått ge till Kuba och flera andra latinamerikanska vänsterregeringar hade världen och därmed livet för många människor sett väldigt annorlunda ut. Nu och då träder en karismatisk person fram som förmår fånga de stora massornas sympatier. Att Hugo Chávez, yngsta barnet i en fattig venezuelansk familj med sju barn en dag skulle bli landets president och inspirera miljoner människor i latin- och sydamerika till att anamma hans vänsterideologi, hade väl knappast någon kunnat ana då han föddes. Kanske var det just de fattiga omständigheterna parat med intelligens och en karismatisk personlighet som födde den känsla av orättvisa som tände glöden för ett liv i kamp med syftet att att ge makten till folket – under hans egna enväldiga styre. Vi människor behöver förbilder och någon att identifiera oss med och se upp till. Chávez var en man av folket som visade att det var möjligt att nå den absoluta toppen – just därför kunde han få folkets stöd. Han visste hur han skulle tala till dem, han visste vilka frågor som berörde dem och hur han skulle använda sin karisma för att nå sina mål. Det ligger i människans natur att vi behöver en frälsare som vi kan underordna oss för att slippa ansvaret för det egna livet.

På min blogg har jag skrivit många inlägg om den ångest och vilsenhet som den stora yttre frihetsgrad som vi lever med i västvärlden, kan leda till.  Hur ska vi veta hur vi ska handskas med alla tänkbara livsval? I de kommunistiska och starkt socialistiska länderna är det individuella valet och friheten begränsad och man överlåter till staten att ange riktningen. Detta är ofta framgångsrikt i länder där folket lider av ekonomiska svårigheter och där behoven av att få de grundläggande behoven tillgodosedda är stora. När väl dessa saker är på plats vill människor ha en större frihetsgrad att påverka sitt liv och att utvecklas i en riktning som bygger på egna val – just där befinner sig många människor i Venezuela idag varför det inte är självklart att förutse den politiska utvecklingen efter Chávez frånfälle. Eric Fromm beskrev dessa allmänmänskliga, psykologiska och sociologiska faktorer i relation till Hitler och det tyska samhället under 1930-talet. Människans behov och drivkrafter förändras väldigt lite över tid, vilket gör att vi med anledning av Chàvez död återigen får tillfälle att fundera över hur politiken och de historiska skeendena i världen har sin grund i människors tankar, känslor och behov. Chàvez var en frälsare för folket i det att hans kraft och vilja till makt hjälpte dem att överlåta en del av det överväldigande ansvaret för det egna livet på någon annan. Nu då han är borta finns det en längtan efter att någon ska inta hans plats hos en del medan andra känner morgonluft och hoppas på ett eget ökat individuellt utrymme att formge sitt liv. Att vara fri och att höra till – de existentiella dimensionerna i människans liv som berör oss alla och som är grunden för världspolitiken och indelningen i rött och blått.

Bild från sfgate.com