0

”Det bästa har vi framför oss!”

När jag öppnar den franska tidningen Psychologies (avril 2013) möts jag av den inspirerande rubriken ”Le meilleur est à venir” (Det bästa har vi framför oss). Det är tidningens chefredaktör, Arnaud de Saint Simon som skrivit en krönika över varför vi har anledning att se optimistiskt på tillvaron och framtiden trots alla orosmoln som hopat sig i världens alla hörn. Han påminner oss bland annat om att kriser genererar en kreativ kraft och att tiden vi lever i får oss att lära oss att vara flexibla och innovativa som aldrig förr. Medias fokus just nu handlar mycket om de negativa konsekvenserna av globaliseringen och om den ekonomiska krisen, men Monsieur de Saint Simon för fram att globaliserings uppsida handlar om att människor möts över kulturgränser, världen krymper, andras problem blir gemensamma angelägenheter och hela jordens folk måste lära sig att samverka för att rädda planeten från miljöförstöring. Internet och tekniken hjälper oss att mötas och få kontakt med andra, att skaffa oss information och hålla oss uppdaterade på vad som händer utanför den egna lilla bubbla som vi lever i. Budskapet i krönikan kan sammanfattas med att det handlar om vilken inställning vi väljer att ha till oss själva och till livet i stort, är glaset halvfullt eller halvtomt?

I den underbara balans mellan djup och yta som kännetecknar såväl det franska samhället som psykologitidningen ”Psychologies”, får vi oss inte bara enkla och självklara tips till buds, utan även en djupare klangbotten att reflektera över. Monsieur de Saint Simon lyfter i sin krönika exempelvis också fram att förmågan att se ljust på tillvaron handlar om att vi har ett eget ansvar och att vi behöver satsa på vår personliga utveckling för att hänga med. Rädslan för förändring och bristen på mod att öppna sig för nya förhållningssätt lyfts fram som ett konkret hinder för en positiv framtidssyn, och eftersom 90% av det franska folket ännu inte genomgått någon psykoterapi eller annan personlig utveckling ser han att det finns en stor potential att ta sig över detta psykologiska hinder – om man vill. Den psykiska ohälsan, depressioner, ångest och utbrändhet som är hela västvärldens farsot tvingar fram nya förhållningssätt till den egna hälsan där vi får bära ett större och större ansvar för vår livsstil och i förlängningen hur vi mår på alla plan. Detta lyfts fram som en positiv följd av den aktuella samhällsutvecklingen som kommer att generera en högre grad av självständighet och förmåga att välja en sund livsföring. I det nya samhälle som Monsieur de Saint Simon förutspår, tar han avstamp i den kanadensiske psykologen och krönikören Susan Pinker som anser att det är kvinnornas värderingar som kommer att utgöra basen i den nya tiden; intuition, empati och känslighet. Psychologies är en underbar tidning som för fram det bästa och de mest djupodlade reflektionerna från den intellektuella världens syn på mänskligt liv samtidigt som man får sig lite goda tips om hur man håller sig ung och fräsch, mode eller varför inte en anti-rynkkräm…En god balans mellan det inre och det yttre.

0

Lyckan finns i balansen och i det goda

I det antika Grekland ansåg de stora filosoferna att ett lyckligt liv handlade om att finna balans mellan aktivitet och vila, mellan stimulans och egen tid för reflektion, samt att göra gott mot sig själv och andra. Att vara snäll helt enkelt. Utbrändhet uppstår som en antites till denna livsfilosofi, som en naturlig konsekvens av att vi låtit oss ledas in i en livsföring som bygger på obalans. Kännetecknande är överdriven aktivitet där arbetet ofta är en stor del, men även krav och förväntningar på andra områden som ingår i det privata livet. För mycket stimulans gör hjärnan trött och vi får svårt att sova och koppla av. Vi försummar de egna grundläggande behoven och kör kanske till och med över de egna värderingarna och drivkrafterna som skapar mål och mening i tillvaron. Min uppfattning är att denna form av obalans har blivit en regel snarare än ett undantag i den moderna tiden. Vi pratar mycket om vikten av balans men de flesta lever ett liv som bygger på konstant obalans. Hur kommer det sig? Kanske är det i svaret på denna irrationella fråga som vi finner lösningen på hur vi ska kunna bryta ett sådant kollektivt och destruktivt mönster. De gamla grekerna varnade oss för hybris, att tro för mycket om oss själva och vår kapacitet och därmed riskera att hamna i obalans och olycka. Är det inte precis där vi har hamnat? I den fria tiden vi lever i idag där allt är möjligt och du är din egen lyckas smed finns det inga gränser för mycket du kan/bör prestera för att känna att du duger och få andras bekräftelse på att du är duktig. Många människor har under de senaste decennierna gjort betydande klassresor och tagit sig upp från enkla förhållanden till höga positioner i arbetslivet och i samhället. Lönerna och ersättningarna de får för detta arbete överstiger vida deras vildaste fantasier och drömmar de hade som barn. Ändå infinner sig inte känslan av nöjdhet, mycket vill ha mer….

I USA som är rollmodellen för hur vi vill leva i Europa har vi glömt bort att den obalans i livsföring som jag skriver om här drivs av vita amerikaner som är ättlingar till de utvandrade européer som var fattiga och underlägsna och i samhällets bottenskick när de lämnade sin värld. USA’s ekonomiska framgång och utveckling hade inte kunnat åstadkommas om den inte byggt på dessa ”svaga” människors längtan och behov av revansch, att visa för sig själva och världen att de kunde bli framgångsrika, förmögna och lyckade på ett sätt som överträffade sagorna. Hybris blev till slut en accepterad och icke-hanterad kraft i det amerikanska samhället som enligt min mening är den främsta orsaken till de huvudproblem man tampas med där idag. I Sverige har vi istället pressats tillbaka av Jantelagen och haft svårt att bejaka våra styrkor och vår storhet. När denna kollektiva kraft börjat släppa greppet om oss under de senaste decennierna har vi också haft svårt att begränsa oss. Längtan efter att få känna att vi duger är starkare än allt och genom att skaffa oss allt det vi tror att vi behöver i materiella termer för att visa oss själva och omvärlden att vi är duktiga och lyckliga har vi tappat bort det viktigaste av allt: oss själva! På en kollektiv nivå är vi fångade av en prestationsbaserad självkänsla som gör att vi överpresterar på arbetet, förhåller oss till idrott och träning som om vi vore elitidrottare och låter oss styras av trender kring mode, inredning, resor, relationer, barnuppfostran m.m. m.m. på ett sätt som leder till – hybris. Moderation och måttlighet är ledorden som kan föra världens obalanserade samhällen till balans såväl gällande hälsa som till en hållbar miljö. De flesta människor kan förstå logiken i detta men viljan till förändring saknas eftersom det finns en längtan och ett behov där inne i själens djup som är starkare än något annat….Hur rår vi på denna kraft?

0

Ett Arbetsliv i förändring…

Företagsbarometern för 2013 som publicerades i veckan visar att ungdomars syn på arbetslivet och deras definition av attraktiva arbetsplatser handlar om tydliga värderingar. Stor vikt läggs vid balans mellan arbete och privatliv, att vara trygg och säker i sitt arbete samt att vara hängiven en god sak eller känna att man tjänar ett högre syfte. Dessa värderingar är en direkt avspegling av de brister och problem som kännetecknar dagens arbetsliv och som gör att många människor uppvisar olika former av stress och psykiska besvär. Istället för att kämpa i motvind och plågas av stress och utmattning, eller lida av depressioner som följd av bristande mening som miljoner människor i västvärlden gör idag, vill ungdomarna ha ett liv med en högre grad av livskvalitet. Dessa värderingar är ett annat uttryck för den nya tiden som vi nyss klivit in i och som kommer att förändra världen som vi känner den idag.

Ett liv i balans som ger kraft och energi för att engagera sig i världen utanför arbetet, liksom ett intresse och engagemang i frågor som är till nytta för andra människor, för samhället eller världen i stort – känns väldigt uppfriskande i en tid då den psykiska ohälsan tagit ett strupgrepp om uppskattningsvis 30% av befolkningen i vårt land. Det är de yngre generationernas värderingar som ställer krav på arbetsgivare och samhälle att öppna sig för en förändring av mer genomgripande karaktär. Tiden då balans i livet, trygghet och att få känna att man är en viktig del i en större helhet ansågs som oviktigt nonsens är förbi, men för att vi ska få till en förändring krävs det att vi som lever nu och som har makten att påverka arbetslivets och samhällets strukturer tar vårt ansvar och vågar pröva något nytt! Fråga dig själv vad du kan göra för att öppna dörren för den nya tiden och för nya värderingar i ditt eget arbetsliv? Vad behöver du själv göra för att få ihop ditt eget liv så att du blir en god förebild för dina barn och för yngre adepter på ditt arbete?

0

Supermamma? Nej, tack!

I Söndagens DN(17/2) kan vi under Kropp & Själ läsa om en ny bok av Elizabeth Gummesson som fått titeln ”Good enough för föräldrar”. I artikeln kan vi läsa om författarens eget liv som supermamma där maximal prestation på livets alla områden var ledordet. Hon berättar att tillvaron handlade om en uppvisning i allt möjligt. ”Vem kunde ha flest marschaller i trädgården på barnkalaset?, Vem bakade bästa fikat till fikakorgen på fotbollsturneringen? Vi har hört många liknande berättelser om prestationsbaserad självkänsla tidigare och jag har skrivit många inlägg på bloggen om detta tema. Vi har så många ”duktiga flickor och pojkar” i vår del av världen att vi behöver fortsätta belysa och debattera detta ämne eftersom det ödelägger så många människors livskvalitet. Elizabeth Gummesson berättar om att hennes egna behov var fullständigt utraderade och att hon alltid fanns till för andra och deras behov.Frågan är vad kan vara viktigare än att vara närvarande i sitt eget liv? Till slut går det inte längre, energin tar slut och själen protesterar för att det egna livet saknar riktning och därmed mening i tillvaron. Att gå i väggen eller bli fysiskt sjuk är ofta räddningen från ett liv som man inte själv får plats i. Det blir brytpunkten som leder till ett brutalt uppvaknande där vägen tillbaka handlar om att ta reda på vem man är och vad man behöver, samt hur man måste lägga upp sitt liv för att hitta en balans mellan att vara till för sig själv och för andra.

Dagligen möter jag människor som kämpar med dessa frågor, vackra, begåvade och fantastiska personer som styrs av en inre oro av att inte duga, färgade av en självbild som bygger på en låg självkänsla. Endast den yttre bekräftelsen på att man är duktig ger en tillfällig lättnad i den annars så förödande känslan av värdelöshet och intighet. Enligt min mening är det konsekvenserna av det överdrivet prestationsinriktade samhälle som västvärlden präglas av idag, som behöver lyftas fram ännu mer och utmanas för att vi ska vända denna destruktiva utveckling. Livet är det som pågår medan vi är upptagna med att planera det. Livet är en gåva och vi behöver ta vara på det varje dag och i varje ögonblick. Medvetenheten om detta är stor tack vare media, böcker och alla samtal som vi har med våra familjer, vänner och kollegor. Hindret för att leva som vi skulle behöva ligger inom oss och handlar om det djupaste fundamentet som format bilden av vem vi är och hur vi ser på oss själva. Att ändra på detta kräver ett specifikt psykoterapeutiskt arbete och därefter en livslång strävan i en annan riktning. Ytterst få har möjlighet att få en sådan hjälp idag eftersom det anses för dyrt och krävande. Frågan är vad kan vara viktigare än att vara närvarande i sitt eget liv?

0

Vad är lyx för dig?

I DN Världen kan vi i februarinumret läsa om temat lyx. Trots kristider är lyxprodukter en tillväxtmarknad, vilket både förklaras med att vi fått en allt större bemedlad medelklass som har råd att unna sig lyxvaror, men också att vi aldrig har haft så många miljardärer som nu. När jag blev inbjuden till Malou von Sivers på TV4 tidigare i veckan för att prata om temat Glamour diskuterade vi att det finns ett behov av att bredda perspektivet på vad det betyder för människor idag att förena yttre flärd och glamour med ett inre välmående. Min poäng som jag även förmedlat i min bok ”Det Goda Livet” och som är grunden för mitt företag ABLE Lounge, är att vi lever i en tid då allt fler människor vill bejaka och njuta av materiella värden samtidigt som man bryr sig om sin hälsa och söker djupare och mer andliga värden.

Schablonbilden av människor som gillar lyx och glamour är att det är en ytlig person som saknar sunda värderingar och som bara bryr sig om sitt utseende, men idag finns en allt växande grupp människor som lägger mycket tid och pengar på sitt utseende, sitt hem och sina materiella behov – och samtidigt mediterar, engagerar sig i välgörenhet och läser böcker om andlighet. Denna uppfattning stöds av den undersökning som DN-Världen gjort där man frågat människor runt om i världen vad lyx är för dem.  Världen förändras i takt med att människors behov och önskningar tar sig nya uttryck. Lyx för oss i vår del av världen handlar mycket om att ha tid och att slippa stressa. Vem hade kunnat föreställa sig att vi skulle ta upp dessa parametrar för 20 år sedan om någon frågade vad lyx betydde för dig? De svar som kommer fram handlar om allt ifrån att få uppleva världen i form av resor till exotiska resmål, att ha mycket egen tid, att unna sig en dag på ett Spa eller att ha ett stort och bekvämt hus, en snabb och lyxig bil och råd att köpa vackra kläder. Dessa förändringar i attityder speglar den övergripande förändring i människors värderingar som den nya tidsåldern vi går in i handlar om.

I mitt arbete har jag tidigare upplevt att det som värderats har varit hur effektiva och lönsamma människor är i sina yrken i försäljning och pengar räknat. Idag handlar det mer och mer om att hitta en balans där försäljning och ekonomiskt resultat fortfarande värderas högt, men det räcker inte. Man måste också vara en social och trevlig person mot kollegor och kunder och bidra till gemenskapen och en god stämning på kontoret. Tiden för självupptagen egoism är över givet de parametrar som företagen nu styr efter. Parallellt kan vi se att den amerikanska drömmen om allt större och vräkigare hus och bilar, samt ett overksamt liv med det enda syftet av att njuta och slippa engagera sig i något, parat med ett ointresse för jordens resurser och behov är över. Idag ser vi ner på en sådan livsstil medan den fram till nyligen var en strävan för de flesta människor. För 10 år sedan var det lite ”inne” att gå in i väggen, det betydde att man var en viktig och efterfrågad person. Idag betraktas detta mer och mer som ett tecken på att man inte tar kontroll och ansvar för sitt liv.

Världen förändras i takt med att människors behov och önskningar tar sig nya uttryck. Lyx för oss i vår del av världen handlar mycket om att ha tid och att slippa stressa. Vem hade kunnat föreställa sig att vi skulle ta upp dessa parametrar för 20 år sedan om någon frågade vad lyx betydde för dig? Min egen känsla av balans kring det yttre och det inre har jag fått med mig av den franska kulturen. Jag tänker exempelvis på min handledare som psykologstuderande, den kända psykoanalytikern Maud Mannoni, som ägnat hela sitt vuxna liv åt att grunda en skola och behandlingshem för barn och ungdomar med psykosociala svårigheter utanför Paris och att kämpa för deras plats utanför institutioner. Denna verksamhet blev till och fungerade för att hon satsade sina pengar och sin tid för detta syfte och att andra människor donerade pengar och hjälpte till ideellt. Madame Mannoni själv liksom andra intellektuella och djupt visa och bildade psykoanalytiker, lärare och andra som jobbade där var samtidigt väldigt tjusiga, vackert och dyrbart klädda och ofta sedda i de chicka kvarteren i Paris. Att förena dessa båda världar var naturligt och självklart och byggde på en känsla av att njuta av livet samtidigt som man engagerar sig i att göra gott för andra och att bidra med sig själv och sin tid för ett högre syfte. Idag verkar det som att tiden har hunnit ikapp dessa franska ideal! Dags kanske att förändra bilden av lyx och att fråga dig själv vad lyx betyder för dig?

 

0

Mindful parenting

Mindfulness – medveten närvaro i nuet, har det skrivits mycket om på senare år. Många känner till att denna urgamla buddistiska meditationsteknik under den senaste decennierna gjort sitt inträde i västvärlden i ny anpassad form som benämns Mindfulness. Detta är en utmärkt teknik och hjälp för många att hitta en motkraft till stressen och pressen i tillvaron som gör det möjligt att hitta ett fokus med sig själv och i det liv man lever som leder till lägre puls och en känsla av kontroll. Mindful parenting är ett begrepp som spridit sig alltmer till stressade föräldrar som upplever att de inte hinner med eller har konfliktfyllda relationer med sina barn.
I DN kunde vi t.ex. nyligen läsa en artikel på detta tema (18/11) där livet för småbarnsföräldrar med bristande balans i tillvaron illustreras på ett sätt som många kan känna igen sig i. Livet beskrivs som ett skenande tåg med en mängd olika sysslor som måste utföras och som gör att utrymme för närvaro med sig själv och sina närmaste prioriteras bort. Mindful parenting innebär ett förhållningssätt till tillvaron som kan vara till hjälp för de som upplever att familjelivet snurrar alldeles för fort. Många barn mår dåligt för att de har föräldrar som brister i närvaro och som inte ger dem det de behöver, vilket många föräldrar mår dåligt av i sin tur. Viljan finns men man får inte ihop det.


Det blir alltmer vanligt att föräldrar går på kurs för att lära sig att agera som föräldrar och mindful parenting kan ses som ett exempel på denna nya storstadstrend. På ett sätt kan jag känna mig glad över dessa initiativ som kommer de skyddslösa barnen till gagn och som hjälper föräldrar att må bättre och att bli mer närvarande med sig själva och till livet i stort. Samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera över det faktum att det naturliga i tillvaron faktiskt är att vara närvarande med sina barn och med sina närmaste och att det finns något paradoxalt med att vi måste gå på kurs för att hitta tillbaka till våra naturliga instinkter och till den självklara enkelheten i tillvaron som på många sätt handlar om sunt förnuft och magkänsla. Vi behöver stöd och hjälp att leva väl i västvärldens hektiska tempo och dessa initiativ att ta vara på livet och att hitta den livsviktiga närvaron med sig själv och barnen är initiativ i rätt riktning.
Viktigt dock att fundera över hur många nya aktiviteter vi kan och behöver lägga till i ett redan fulltecknat schema för att hinna gå på kurs så att vi kan lära oss att ta det lugnt, att andas och att faktiskt se och lyssna på våra barn som finns omkring oss. Själva poängen med Mindfulness handlar om att nå fram till ett sätt att leva närvarande, vilket ibland handlar om att ta bort och att rensa undan snarare än att lägga till och komplicera…