2

Nordeuropeiskt förnuft kontra Sydeuropeisk känsla

De rådande strömningarna på samhälls- och företagsnivå i världen just nu handlar obestridligen om förnuftet, där den ekonomiska krisen lett till åtstramningar och nedskärningar som bygger på en enkel logik som inte ger mycket utrymme för hjärta. Även i Sverige sker neddragningar och effektiviseringar i bolag som gör rekordvinster men där ledningen ser behov av ständiga effektiviseringar för att rusta sig för förändringar på den framtida globala marknaden. Det är naturligtvis ingen slump att denna Nordeuropeiska förmåga till analys, planering och strukturerat handlade lett till att vi i vår del av världen relativt sett är väldigt förskonade från den ekonomiska kris som lamslagit Sydeuropa som alltför länge levt på känslan av att allt går bra och att bekymmer för morgondagen är onödiga. Samtidigt är det intressant att se att vi i båda ”lägren” tampas med en obalans som handlar om att vi tenderar att gå för långt mot den ena polen eller den andra. Just nu är det åtstramning enligt Nordeuropeisk modell som gäller, vilket naturligtvis inte sker helt smärtfritt. En spansk vän till mig som jag diskuterade den spanska ekonomiska krisen med häromdagen beskrev det så här: ”Tänk på oss här i Sydeuropa som har så mycket hjärta, förstå hur det hårda, kalla åtstramningspaketet och företagsklimatet  drabbar oss här!” I Nordeuropa och i Asien har vi redan ett arbetsliv och ett samhälle som primärt bygger på rationalitet och förnuft, vilket å ena sidan ger oss bättre förutsättningar rent ekonomiskt att hantera den rådande krisen, men som samtidigt är orsaken till att så många, trots att vi har det så bra, lider av depressioner och känslor av meningslöshet. Kontrasten till Sydeuropa är slående där en orsak till den rådande krisen handlar om för mycket känsla och för lite förnuft, samtidigt som människor trots kris och oro, är glada och ser ljust på tillvaron.

Nyligen då jag besökte Spanien och gick ut en fredagskväll för att äta middag med några spanska vänner i den lilla byn, blev jag förvånad över att det var så mycket folk på alla restauranger och barer och att det till och med hunnit öppna flera nya ställen de senaste månaderna. Mina vänner skrattade och berättade att det råder undantagstillstånd på helgerna i Spanien, d.v.s. från fredag eftermiddag till söndag kväll ”råder det ingen kris i Spanien”. Då går man ut och har trevligt med familj och vänner, äter gott och försöker stimulera livsandarna för att under veckans andra dagar orka med att leva med de faktiska omständigheter som råder. I Sverige skulle det anses som oansvarigt att gå ut och spendera pengar på krogen när man blivit arbetslös utan utsikter till något nytt jobb och förnuftet skulle för de flesta få styra till att stanna hemma och snåla så mycket som möjligt. I Spanien handlar ställningstagandet istället om livskänslan, om den inte finns där, om livet urholkas på livets små glädjeämnen såsom umgänge med nära och kära över ett glas vin på krogen, då försvinner känslan av mening och det betyder att man är riktigt illa ute. Vad hjälper det att vara förnuftig om livet är utan innehåll och mening, undrar man? Tänk istället om dessa två kulturer och synsätt kunde mötas och forma en symbios? Nordeuropéer sliter och kämpar hela året och är förnuftiga, trycker undan känslor och behov av utlevelse tills de få semesterveckor då man åker till Sydeuropa och lever ut och ger utrymme för känslan. Förnuft och känsla är beroende av varandra och vi behöver alla få dessa parametrar att samspela i vårt liv. I Nordeuropa har näringslivets krassa förhållningssätt och prestationskrav smugit sig in i vårt kärleksliv och i den privata sfären vilket leder till en obalans och psykiska symptom på meningslöshet. I Sydeuropa har istället känslan och den privata sfärens sätt att förhålla sig till livet dominerat arbetslivet vilket lett till ineffektivitet och brist på lönsamhet och strategiskt tänkande. Vad kan vi lära oss av varandra för att nyttja rätt dimension av oss själva vid rätt tillfälle istället för att vara polariserade i antingen- eller tänkande?

1

Vad är du beredd att ändra på för att släppa in drömmar och lycka i ditt liv?

”Visst gör det ont när knoppar spricker, varför skulle annars våren tveka….”

Karin Boye

Under den gångna veckan har jag skrivit om 7 livsprinciper eller ”lagar” som leder till ett lyckligt och harmoniskt liv som är baserade på uråldrig livsvisdom. Liknande tankar och visdomsord om livet har formulerats i alla jordens hörn men har på många håll gått förlorade i den moderna tiden då vi tenderat att ”slänga ut barnet med badvattnet”. Under rubriken Cultural Creatives kan du läsa om den stora, världsomspännande rörelse som omfattar miljoner människor i västvärlden idag och som driver fram den nya tidsåldern där nya förhållningssätt till livet och till naturen är en nödvändighet. En av kärnpelarna hos människor vars värdesystem bygger på de ideal och synsätt som the Cultural Creatives kännetecknas av, handlar om att vara en bro mellan den gamla världen och den nya. Det handlar inte om en tillbakagång till historien eller om att allt var bättre förr, utan om att plocka fram och sätta värde på de eviga och allmänmänskliga erfarenheter och kunskap om livet som mänskligheten redan har formulerat för att omsätta och implementera i det liv som vi har idag.

Denna stora förändring i värderingar och levnadsvanor sker mitt ibland oss och handlar inte om att förkasta det moderna livet, utan om att förändra det inifrån. De 7 levnadsprinciper som jag har skrivit om handlar just om att ge en sådan konkret vägledning som vi behöver för att stanna upp och styra in våra tankar och beteenden om oss själva och om livet i en riktning som leder till ett lyckligt liv för oss själva och till hållbarhet för vår omvärld. En första nivå för en sådan genomgripande förändring handlar om insikt och förståelse, om att se sammanhang och förstå samband mellan till synes skilda företeelser. Det jag hoppas på med mitt lilla bidrag till denna kunskapsspridning är att få stötta er läsare i att också börja ta små steg mot ett levnadssätt och en livsstil som kommer att hjälpa er att uppnå det ni önskar på ett sätt som ligger i linje med ett hållbarhetstänkande i vidare mening. För att komma vidare från insikt till handling krävs mod, men också att du är beredd att släppa taget om vissa saker som du har lärt dig att du behöver eller tycker om. Under rubriken Förändringens Fyra Rum kan du läsa mer om temat förändring och hur du tar dig igenom en förändringsprocess – för dig själv och/eller för den grupp/de grupper som du ingår i. Jag önskar dig varmt lycka till i denna strävan och hoppas få ta del av dina erfarenheter av detta på bloggen framöver!

0

Gästbloggare: Anette Siri Simran

Denna vecka inleder vi med att Anette Siri Simran, Yoga instruktör inom ABLE Lounge delar med sig av några tankar kring självbild och vad yogan kan bidra med för att hjälpa oss att finna en bättre balans i oss själva och i relation till vår omgivning.

 

Spegel spegel på väggen där – duger jag som jag är?

 

Är det inte så vi omedvetet tänker när vi tittar oss i spegeln, eller fångar en glimt av oss själva i skyltfönstret. Vi kollar och checkar av, är jag acceptabel, kommer jag bli godkänd av omgivningen, eller vår största fasa – bli ratad, inte få vara med, utesluten. Vi vill duga och gärna ännu mer om det går. Men det är svårt, och blir svårare och svårare. Ungdomsfixeringen råder, smalhetens ideal har förseglats med blod och de självlysande tändernas århundrade har invigts. Vi kämpar mot tiden som obönhörligt sätter sina spår, inte ens de som är unga nu går säkra. Vid tjugo kan för mycket skrattande ha satt sina spår vid mungiporna, och kunskapstörstandets uppoffringar av nattsömn visa sig mellan ögonbrynen. Nej det duger inte, vi duger inte – enligt de ideal som dagligen och oupphörligen matas in i våra sinnen genom media som vi kanske själva väljer eller ofrivilligt måste ta in på den offentliga platsen.

Inom yogan finns ett ordspråk och en vägledning  ”Look at yourself in the mirror of Grace” –  se på dig själv i själens spegel, se ditt inre, tillkännage det vackra i dig, det som lyser och som är ditt riktiga jag. Se förbi ego och inprogrammerade rädslor, lär dig att bottna i ditt riktiga Jag, det som dina verkliga vänner och familj älskar, det som du behöver börja värdera, förstå och älska hos dig själv.

I den svenska filmen ”Ego” möter vi människor som tappat bort sina känslor och helt lever efter ytan av vad ögonen vill se och ego värderar.  Hur låter den inre rösten då när man ser sig i spegeln – kritisk, dömande och kanske till och med hatisk. Att hata sig själv, vilken outhärdlig situation och stor sorg.

Den yogiska visdomen som är djupgående och beprövad lär oss att vi egentligen hela tiden har makten till förändring,  att vi kan välja hur vi vill ha det. Vi kan ta kontrollen över det negativa inre babblet med en moteld av kärlek och medkänsla för oss själva. Livet är kort så börja nu, träna dig i att se ditt vackra inre jag i spegeln, använd positiva tankar – vad fin jag är, jag lever, jag har hälsa, jag har så mycket att ge, jag har ett liv att leva. Den svarta spegeln av självkritik som bara ser ytan eller själens spegel av egenvärde som ser det sanna – vilken väljer du?

Anette Siri Simran, Yogalärare och ayurvedisk terapeut
Klasser och workshops på Able Lounge
Föreläsningar och seminarier på företag

0

Mitt sexliv har blivit sämre sedan jag blev chef!

För drygt fem år sedan undersökte tidningen Chef svenska chefers kärleksliv och fann att cheferna var både för pressade för att sova och för trötta för att älska. Idag är läget ännu värre visar deras aktuella undersökning som presenteras i januarinumret. ”Man får tvinga sig till att ha sex, attraktionen finns inte där för stressen skymmer den. Med en laptop i knät framför TV-n avhandlar vi våra barns framtid och andra viktiga händelser. Det är som att sitta och förhandla med en medarbetare. Vi hinner inte komma i rätt känsla innan vi somnar av trötthet.”

Bilden som förmedlas är dyster och alarmerande och något som väldigt många kan känna igen sig i. Stressen och pressen har tagit över tillvaron för väldigt många människor och tagit död på grundläggande instinkter och behov såsom hunger, sociala behov av umgänge med andra och inte minst sexlusten. Det är en alarmerande känsla av trötthet och utmattning som kännetecknar livet för många.
Som jag skrivit om i andra inlägg här på bloggen kämpar vi med en känsla av meningslöshet i en tid då vi samtidigt har allt vi kan peka på. I våra stylade och välstädade hem breder ensamheten och olyckan ut sig som en farsot. Var det verkligen värt priset att offra så mycket för att få det snyggt omkring sig och kunna vila i känslan av att man lyckats och att man duger i andras ögon?

Några chefer som varit med i undersökningen beskriver priset för karriären enligt följande: ”Jag har separerat. Mitt ex kände sig på tredje plats. Barnen kom först, jobbet på plats två. ” ”Jag vill bara sova. Har inte samma lust längre.” ”Det var 28 år sedan vi hade sex sist.”
Artikeln är väldigt läsvärd och sitter fingret på det grundläggande mänskliga problemet i den västerländska kulturen. Att vara chef innebär status, makt och pengar och symboliserar det som vi strävar efter att uppnå. Det betyder att vi är duktiga och uppfattas som lyckade av vår omgivning. Hur ska vi då kunna klaga och ens för oss själva erkänna att priset är för högt och att vi blir ledsna och utmattade av allt ansvar och alla krav? När jag läser artikeln blir jag å ena sidan bestört över att det är så eländigt, å andra sidan känner jag hopp eftersom det är först när vi nått botten eller kommit till vägs ende som vi kan resa oss och börja gå i en annan riktning. En förändring måste helt enkelt ske och det är dags för var och en av oss att börja göra saker annorlunda. Vad är livet värt om vi missar det?

 

0

Cuba – ett land vid vägs ende

Nyligen besökte jag Cuba och fick tillfälle att fundera över hur människor formas av den kultur, det system de lever i. På Castros Cuba lever människor fortfarande i ett kommunistiskt styre som håller landet i ett fast grepp. Tanken är att alla ska vara jämlika och den fria sjukvården, den fria skolgången och omtanken om varandra är byggstenar i det kubanska samhället som man tror ska göra människor lyckliga och harmoniska.

Fredrik-Bengtsson-Havanna

Kanske var det också tillräckligt en gång men den utbredda fattigdomen, svältlönerna som ingen kan leva på, den ständiga kontrollen av staten som blandar sig i allt du gör och som följer vartenda steg du tar och naturligtvis bristen på frihet att forma sitt liv och att förbättra sina omständigheter för sig själv och för sina barn, har efter 50 års styre resulterat i ett samhälle på väg att kollapsa.
Den en gång så förfinade och framstående huvudstaden Havanna är idag inte längre en bedagad skönhet utan en stad där såväl de vackra människorna som de fantastiska byggnaderna faller samman. Överlevnadsinstinkten har tagit över och människor gör följaktligen allt de kan för att finna pengar att överleva och att skaffa sig det de behöver. Följden är att människors värdesystem har brutits ned liksom deras värdighet. Livet handlar om att hitta vägar att lura staten, sin arbetsgivare på pengar, mat eller annat som man kan komma över, om att på olika sätt finna vägar att få de många turisterna att öppna sina plånböcker och hjärtan för att lindra deras misär. Prostitutionen är förbjuden enligt lagen men är fullständigt normaliserad och de vackraste flickor, pojkar, kvinnor och män säljer sina kroppar för en spottstyver till västerländska män och kvinnor som inte är tillräckligt attraktiva för att hitta vad de behöver på hemmaplan.
När jag vandrar runt på gatorna i Havanna och möter lokalbefolkningen i deras vardagsmiljö förstår jag att de flesta turister blundar för denna verklighet genom att låsa in sig på de många turistresorterna där det går bra att leva med skygglapparna på. Verkligheten på Cuba idag är att kommunismen har resulterat i samma destruktiva, mänskliga beteenden som man en gång revolterade mot då man tog avstånd från det kapitalistiska samhället. Ett kapitalistiskt samhälle utan tyglar gör också människor tomma och olyckliga och gröper ur människors värderingar, vilket vi nyligen bevittnat då Finanskrisen blottlade den destruktiva Wall Street mentaliteten.
Ur ett psykologiskt och existentiellt perspektiv representerar Kommunismen trygghet och Kapitalismen frihet. Som jag tidigare har skrivit om här på bloggen är trygghet och frihet två dimensioner av samma skala. Skruvar man det för långt åt ena håller uppstår en obalans som får negativa konsekvenser. Västvärldens ekonomiska kris handlar om att vi drivit kapitalismen för långt på bekostnad av omsorg om andra och medmänskliga trygghetsvärderingar. På Cuba har trygghetsvärdringarna och omhändertagandet av staten lett till att människor håller på att kvävas. En ökad frihet är nödvändig för att återfå känslan av meningsfullhet i tillvaron.
Det verkar som att Fidel Castros bror Raul som sedan 2011 formellt sett har makten, är denna kollektiva känsla av undergång på spåret. Sakta men säkert kan vi se hur samhället börjar förändras; det har blivit tillåtet att köpa och sälja egendom, utländska butiker börjar så smått etablera sig och människor vädrar morgonluft. Utvecklingen på Cuba är ett oskrivet blad men sant är att landet står på randen till en fullständig ekonomisk, moralisk och mänsklig kollaps om inte en förändring successivt och på ett strukturerat sätt börjar ta form och lätta på tvångströjan.
Ett besök på Cuba är en påminnelse både om hur tacksamma vi ska vara för vår frihet att leva och röra oss som vi önskar, men också hur viktigt det är att inte tappa känslan för vad som verkligen betyder något i livet och för respekten och omsorgen om andra.

0

Vilka värderingar lockar de yngre generationerna att söka ett jobb?

Jag fortsätter reflektera över morgondagens samhälle och ser tydliga tecken på att den nya värdegrund som industrisamhället och välfärdssamhället gett förutsättningar för, nu börjar komma in även i arbetslivet genom de värderingar som unga förmågor ger uttryck för.

I Universums tidning Framtidsföretagen med fokus på Ekonomi, Juridik och Mäklare för 2012 som kom ut nu i höst, blir detta väldigt tydligt. ”IKEA tar ett stort socialt och miljömässigt ansvar” är en värdegrund som lockar, ”SEB har förstått hur viktig hälsan är för prestationen” är ett uttryck för att hälsa och ett spännande yrkesliv är sammanflätat och en viktig drivkraft för unga som vill må bra och ha ett spännande arbetsliv. Detta vittnar t.ex. Marcus Palmgren, ekonomichef på Socialkontoret i Norrköping om med uttalandet: ”Jag vill både göra karriär, ha tid för familjen och bo bra.” Tidningen är en bra temperaturmätare för den nya tiden som vi är på väg in i, där även Näringslivet tvingats anpassa sig till värden som hänger ihop med hållbarhet, både gällande medarbetares hälsa och det socialt ansvaret för den omgivande miljön och situationen i omvärlden.

I en tid då en tidsera är på väg bort och en ny på väg att växa fram är det lätt att känna en domedagsstämning och att sakna perspektiv på tillvaron som ger hopp och framtidstro. Därför är det så viktigt att föra fram att den tid vi står på tröskeln till har potential att bli den bästa ut livskvalitetssynpunkt för oss som lever i denna del av världen. Ungdomar idag känner en vilsenhet och har svårt att hitta rätt i tillvaron eftersom de inte känner igen sig i föräldrarnas värld och drivkrafter och de saknar förebilder i media och i verkligheten som kliver fram och som visar på en väg framåt.
Kärnan i denna vilsenhet handlar om att huvuduppgiften i morgondagens samhälle är att lyssna på dig själv och att finna din egen lust, motivation och drivkraft för att hitta rätt i livet, vilket självklart är en enorm utmaning då allt vi lärt oss tidigare om att strunta i hur vi mår på insidan och att överanpassa oss till vad andra tycker, den allmänna meningen, trender osv.

Mitt främsta tips till alla som känner igen sig i detta är att skaffa sig kunskap om vad en förändring innebär och att göra vad du kan för att få rätt förutsättningar för att genomgå den förändring som du behöver göra för dig själv och ditt eget liv. Kanske är tiden mogen att förverkliga dina drömmar!?