2

”Det finns en status i att skada sig själv”

På DN Insidan (14/11) pågår för närvarande en intressant artikelserie som belyser självskadebeteende hos ungdomar. I en nyligen genomförd undersökning bland 1000 ungdomar i årskurs 7 och 8, framgår att 45 procent av flickorna och 38 procent av pojkarna har skadat sig själva vid minst ett tillfälle. Essensen av artikeln är att självskadebeteende har ökat väldigt mycket i samhället, men att vi samtidigt har att göra med en trend bland ungdomar där det anses coolt att skada sig själv genom att exempelvis skära sig på armar och ben. Det betyder dels att vi behöver betrakta detta destruktiva beteende med andra glasögon än de vi haft hittills, där självskadebeteende uppfattats som uttryck för psykisk störning såsom borderlineproblematik eller annan allvarligare psykisk problematik, dels att vi samtidigt måste ta problemet på allvar eftersom det för många handlar om ett rop på hjälp för att få de vuxna i omgivningen att reagera.

Ungdomsåren är en känslig och sårbar tid för många, och det är viktigt att vi som vuxna och föräldrar orkar och förmår vara närvarande och delaktiga i barnens liv. I en ålder då det är vanligt att de istället lämnas lite vind för våg och många har väldigt lite tid och engagemang i hur de egentligen mår och har det. Det finns en fara i att självskadebeteende normaliseras och uppfattas som vår tids nya ”tonårssjuka” och att det bland ungdomar uppfattats som coolt, att det är en status i att skada sig själv som visar att man vågar utmana sig själv. Att följa trender och att vara en i gänget är ett stort behov för ungdomar i sökandet efter en identitet och en självkänsla, vilket gör att man ofta är väldigt lättpåverkad och beredd att gå över vissa gränser för att bli sedd och bekräftad av andra. Det är naturligtvis av stor betydelse att vi inte misstolkar dessa beteenden och uppfattar dem som uttryck för psykisk störning när det handlar om normalfungerande ungdomar, men samtidigt behöver vi ta oss en djupare fundering på vad detta fenomen är ett uttryck för?

Svaret finner vi i Hjalmar Söderbergs berömda dikt ur Doktor Glas:
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill kontakt till vad pris som helst.”

 

3

The mind asks the questions; the heart has the answers.

”The mind asks the questions; the heart has the answers.”
        – Byron Katie

Egentligen är livet väldigt enkelt. Men tyvärr gör vi det ofta så svårt för oss och krånglar till det alldeles i onödan. När jag själv blickar tillbaka på mitt liv och mina erfarenheter hittills kan jag se att jag för det mesta har haft mitt hjärta som min kompass och att svaren på vad som är rätt och fel, sant och falskt har funnits inommig. Då jag var yngre tyckte jag det var jobbigt att vara en outsider och ville helst av allt vara som alla andra. Därför levde jag som många andra i en sådan situation i konflikt mellan mina tankar, mitt förnuft och mitt hjärta och mina känslor. Som tur var gick jag i väggen när jag var i 20-års åldern och efter det var jag tvungen att bli sams med mig själv och att lära mig att acceptera mig själv som jag var. Det var den enda vägen framåt.

Jag tänker osökt på några strofer av Karin Boye ” Du ska tacka dina Gudar om de tvingar dig att gå dit du inga fotspår har att lita på”….Ungefär så var det för mig att lära mig följa den inre kompassen som visade vägen. Jag tänkte på dessa personliga erfarenheter idag då jag i ett sammanhang i mitt arbete hade ett samtal mednågra personer kring vad karriär betyder i livet. Många har erfarenhet av att det idag inte är riktigt ok att inte vilja kliva uppåt i karriären, att i vissa perioder ta det lite lugnt och att vara nöjd där man är. Att inför en oförstående chef stå på sig, att följa sin känsla och respektera sina behov är inte lätt i en miljö där alla förväntas följa en upptrampad väg som någon annan bestämt. Det är frestande att göra chefen till viljes, att kompromissa med den inre rösten som talar om att man borde prestera – allt för att få höra att man är duktig och för att få det efterlängtade kvittot på att man passar in och gör som man förväntas göra. Ofta glömmer vi vilket pris vi betalar för att tysta vår inre röst, då vi överger oss själv och brister i självrespekt.

Foto Erik Johansson www.alltelleringet.com

Foto: Erik Johansson www.alltelleringet.com

 Vägen må vara lång att vandra men varje dag gläds jag åt att möta allt fler människor som börjat gå sin egen väg, som lyssnar på sig själva och som vågar sätta emot den rådande attityden i samhället att det är prestation och att vara lyckad i andras ögon som är det viktigaste i livet.

 Har du själv erfarenhet av att ryckas med och att lockas in i sammanhang som du egentligen inte känner är rätt för dig?
Har du kontakt med din inre kompass och låter du dig vägledas av den eller av någon annan?

0

The purpose of life is a life of purpose.

”The purpose of life is a life of purpose.”
Robert Byrne

Ovanstående citat tycker jag är en bra påminnelse om att det inte finns någon mall för hur vi ska leva vårt liv. Uppgiften är att försöka identifiera vad som är ett meningsfullt liv just för mig och att leva mitt liv på ett sätt som ger mig känslan av att jag tar vara på mitt liv och att jag gör det mesta och det bästa av de gåvor och styrkor som jag har fått till mitt förfogande.

För oss som lever i Sverige och som formats av en kultur där vi inte lär oss att blicka inåt för att upptäcka vår särart, det unika som vi har i vår personlighet, utan som istället uppfostras till att blicka utåt, spåna in trender och försöka forma vår personlighet efter yttre normer om rätt och fel, blir detta en enorm utmaning!

Jag tror att det är just detta som sätter fingret på det centrala problemet som vi lever med i Sverige; å ena sidan är vi superproduktiva, duktiga och kompetenta just på grund av att vi är utifrånstyrda och prestationsinriktade. Dessa egenskaper gör oss till ett av världens mest framgångsrika folk.
Å andra sidan är vi existentiellt vilsna och lider av brist på mening och plågas av depressioner – trots att vi i omvärldens ögon har fantastiska liv.
Sveriges befolkning manifesterar på så sätt hela västvärldens problematik på ett väldigt tydligt sätt. Den gemensamma strävan är att bli som vi, det är vi som står för stabilitet, välfärd och yttre möjligheter. Vi är snygga, vältränade, har vackra hem och tar till oss alla trender kring resor, upplevelser, mat, barnuppfostran, sport etc etc. men inombords plågas många av känslor av tomhet, vilsenhet och brist på mening. Jag tror att vi i svenskar har kommit till en gräns då vi faktiskt inte vill ställa upp på detta längre. Vi kräver att få vara lyckliga och många är förbannade på att de inte mår bra i sina välordnade liv!

Kraften och möjligheten till förändring finns här, vi har de yttre förutsättningarna på plats – just därför är Sverige redo för att ta ledningen in i en mer andlig resa som vi redan har påbörjat under senare år. Det är ingen slump att Yoga, Mindfulness och liknande rörelser börjar bli en del av allt fler människors vardag – nu behöver vi bara hjälp att relatera dessa erfarenheter till de känslor vi bär på för att något nytt ska kunna hända……Vi befinner oss på en resa och måste öva på att lägga bort tankar på att det finns ett mål som vi kan prestera oss till…En andlig resa måste få vara fri och obunden och kan inte mätas eller ha ett mål i sikte….Acceptansen av detta är vår allra största utmaning.

0

Att tänka på sin egen vinning eller att dela med sig till andra.

– Om girighet och generositet.
I denna vecka fortsätter vi reflektera över de sju dödssynderna och deras motpol dygderna. Som jag tidigare klargjort handlar det i mitt perspektiv inte om någon religiös koppling, utan om mänskliga drivkrafter och behov som vi alla behöver reflektera kring och hantera för att kunna leva ett gott liv oavsett vilken bakgrund vi har.

 Vi inleder veckan med att fundera kring girighet kontra generositet.

 Alla har vi erfarenhet av någon som vi uppfattar som girig, en person som överdrivet mycket tänker på sig själv och att roffa åt sig så mycket som möjligt för egen vinning. Att tänka på sig själv och att dela med sig till andra är två poler på samma skala som bör balanseras i livet.
Enligt buddhistisk syn anses girighet hänga ihop med en felaktig koppling mellan lycka och materiella ägodelar. Den girige tror att ju mer man äger, ju mer man har, desto lyckligare kommer man att bli. Detta trots att vi känner till att girighet istället ofta leder till motsatsen. Kanske leder detta beteende visserligen till att man har mer pengar och ägodelar, men familj, vänner och andra närstående känner sig ofta förfördelade och drag sig undan den som man uppfattar som egoistisk och självcentrerad.

Med detta landar vi tillbaka i diskussionen om lycka igen där vi tagit del av insikter om att lycka har väldigt lite med pengar och materiella behov att göra. Det är istället närhet till andra, goda relationer och det lilla, enkla livet som gör att vi blir harmoniska. Det är svårt att se någon fördel med att vara girig eftersom människor som istället är generösa och givmilda så lätt blir omtyckta av andra. Därför blir det intressant att fundera över vilka mekanismer som formar människor till att utveckla girighet som beteendemönster i livet.
Min egen reflektion är att människor som är giriga i sin karaktär ofta utvecklat detta som en följd av att de inte har fått vad de behövde då de var barn och beroende av vuxna. Det handlar då inte om att de nödvändigtvis saknat ägodelar, utan snarare om att de lidit brist på kärlek, att inte ha blivit sedda av sina föräldrar, att ha varit förfördelade i relation till ett syskon eller på annat sätt upplevt en brist av sina grundläggande behov. Att tänka på sig själv, att roffa åt sig och att vägra att dela med sig blir i detta sammanhang ett sätt att ge igen, att försöka återupprätta en självrespekt genom att ge till sig själv – enbart!
Det sorgliga är att den girige söker en väg att bli lycklig på det sätt hon/han tror är vägen framåt samtidigt som detta beteende istället leder till att blir ensam och illa sedd av andra. Därmed sker en upprepning av det som är det bakomliggande lidandet och såret istället för en läkning. 

Det omvända gäller för den som naturligt är generös mot andra. Då har man ofta fått vad man har behövt i form av kärlek, närhet och bekräftelse i barndomen och känner sig rik och tillfredsställd inombords och eventuellt, men ej nödvändigtvis, även på ett materiellt plan. Från denna utgångspunkt av styrka och tillfredsställelse är det möjligt att blicka utåt, att se vad andra behöver och att vilja ge och dela med sig av det manhar. Att se andras glädje och att kunna bidra till den känns som en belöning i sig. Intressant i sammanhanget är att en del människor blir överdrivet generösa och ger på bekostnad av egna behov – detta då som en följd av en dålig självkänsla där beteendet att ge även då man inte har vad man behöver, uppfattas som en väg att få den kärlek och bekräftelse från andra som man längtar efter mer än någonting annat.

 Som med mycket annat blir slutklämmen på detta resonemang att det handlar om balans mellan att ge till sig själv och att dela med sig till andra!

”Känslan av inre rikedom vill yttra sig även som utvärtes generositet”
Ragnar Rudolf Eklund

0

En indier lär oss att återknyta med en förlorad känsla av naturlig andlighet!

Under denna vecka fortsätter vi att reflektera lite kring temat andlighet och försöker greppa dess betydelse. Idag vill jag lyfta fram min gode vän Janesh Vaidya, internationellt erkänd Ayurveda läkare från Indien, författare och inspiratör kring hälsa och livsvisdom. I våra samtal kring livet, utmaningarna kring hälsa i västvärlden och inte minst genom Janesh´s böcker har jag förstått att Janesh är en bärare av en naturlig och allmänmänsklig form av andlighet som genomsyrar hans person och hans budskap, som inte är bundet till varken tideller kultur.

 Hans självbiografiska och första bok, ”I det sista regnet” (Albert Bonniers förlag 2010) är en av de vackraste böcker jag har läst. Här kommer ett utdrag:

 ”Vad är det sista regnet, farmor?”

”Det drar från Arabiska sjön med åska och blixtar. Det fyller hela havet och jagar väldiga vågor mot stranden. Till och med floderna svallar av vågor och översvämmar byn. Efterregnet följer en storm som knäcker grenarna på många träd och raserar byggnader som reser sig högre än tempel. I slutet mojnar stormen till blåst och till sist en fläkt. Efter en liten tystnad återtog den gamla – Sedan mättas luften av tystnad. Stjärnor faller ur skyn och de goda andarna kommer ner till jorden och besöker sina barn. Bara nu kan man se de döda. ”

”Kan alla se de döda?”

”Inte alla. Bara de som har levat för varandra, de vars hjärtan är förbundna med kärlekens broar, de som har älskat passionerat medan de var i livet.”

”Som du och jag farmor?”

Den gamla log och kysste pojken i pannan.

 Janesh´s bok hjälper oss att återknyta till den naturliga form av andlighet, av öppenheten för tillvarons icke-rationella dimensioner, av det oskuldsfulla i livet som varje barn i alla tider föds med och upplever ända tills socialiseringen av samhället tar vid och kontakten med den andliga världen förpassar den till glömskans dunkla rum. ”I det sista regnet” är en tidlös bok som vi alla behöver för att återknyta med den verklighet vi en gång kände och som omfattar allt vi behöver veta om mål och mening i livet.
Läs den!

Se filmklipp när Janseh pratar om hur man hittar rätt väg i livet –>

1

Whitney Houston – om att förlora sig själv.

Uppståndelsen kring Whitney Houston´s plötsliga bortgång har präglat nyheterna den senaste veckan. Att en superkändis som bara är 48 år plötsligt avlider, dessutom på ett lyxhotell i LA under något oklara omständigheter, är naturligtvis en stor nyhet i sig själv. Jag tror dock att den anledning som gör att fascinationen fortsätter handlar mycket om att det anses omöjligt att en så framgångsrik person som fått all uppmärksamhet och beundran från världen som bara går och som tjänat så mycket pengar som det går att greppa, ändå kan förlora sig själv i depression, ångest, droger och destruktivitet. Hur är det möjligt? Om allt det som vi i västvärlden får lära oss att vi ska sträva efter ändå inte är någon garanti för lycka – vad ska vi göra då!?

I dagens Svd (20/2) kan vi läsa om begravningen och några reflektioner kring Whitney och hennes liv.
Jag fastnar för följande passage:

 “Whitney Houston skrev inte sitt eget material, det var som uttolkare av andras sånger hon manifesterade sin själ. Det bidrog till att hon trots sin superstjärnestatus förblev något av ett mysterium. En stjärna vi alla kände till men egentligen inte visste så mycket om”.

Bild från gp.se

Bild från gp.se


Vid begravningen får vi en inblick i hennes bakgrund som präglats av kyrkan, av en amerikansk-afrikansk kommunitet och av starka rötter i ett sammanhang som inte har mycket gemensamt med det lyxliv i en ytlig kändisvärld som sedermera kom att bli hennes liv. Jag tänker att det inte är en slump att Whitney inte skrev några egna texter utan att hennes liv istället handlade om att anpassa sig till andra och att kliva in i de roller som andra ville att hon skulle spela, för att på detta sätt få den uppmärksamhet och spegling av att hon var bra, att hon var värd att bli älskad och omtyckt som är varje människas starkaste behov. Den ena sidan av det myntet gjorde henne till superkändis, drivkraften att bli bäst gjorde att hon kunde tolka andras texter och spela stora filmroller på ett sätt som fick alla att tro att hon måste vara väldigt stark i sig själv. Andra sidan av myntet gjorde henne beroende av andra, att hon fastnade i alarmerande missbruk och i ett destruktivt äktenskap med Bobby Brown som är diagnostiserad med ADHD problematik och Bipolär sjukdom, var förmodligen starkt bidragande orsaker till att hon fullständigt förlorade sig själv. Att anpassa sig till andra då de andra kämpar mot destruktivitet och missbruk blir direkt förödande.

Whitney Houston hade nått toppen av framgång under sitt liv och tjänat mer pengar än vad hon hade kunnat drömma om. Trots detta dog hon djupt olycklig, beroende av lugnande och ångestdämpande mediciner för att överhuvudtaget kunna existera och i det närmaste helt ekonomiskt utblottad. Ur mitt perspektiv är det detta världen borde fånga upp och bena upp i för att Whitney Houstons liv och lidande ska få någon mening som hjälper västvärlden att öppna ögonen!

 Se klipp från begravningen här–>

0

Amsterdam – ett andligt mecka för den söker mening genom konsten.

How can I be useful, of what service can I be?
There is something inside me, what can it be?
Vincent Van Gogh

I Amsterdam har vi förutom Rembrandt även en mer sentida konstnär vars målerifortsätter fängsla människor världen över, generation efter generation. Det handlar så klart om Vincent van Gogh (1853-1890). Hans förmåga att finna livets storhet i det lilla, enkla och självklara såsom i några äpplen, i naturen, i tingen eller i den vardagliga samvaron mellan enkla människor, är för mig också ett tecken på en konstnär som lyckats fånga andlighetens väsen.

Van Gogh var liksom Rembrandt fängslad av religionen och den andliga dimensionen i livet. Till skillnad mot Rembrandt som sökte sig inåt och som lät sig inspireras av välkända passager i Bibeln för att gestalta livets innersta och eviga väsen, vände sig Van Gogh utåt och försökte fånga samma dimension i naturen och i de enkla tingen i tillvaron. Man skulle kunna säga att han förandligade den enkla människans vardagliga strävan eller storheten i en blomma, ett träd eller ett sädesfält. Rembrandts konst för tankarna till dagens Mindfulness. Det handlar om att göra sig medveten om det som pågår här och nu, om att bli närvarande i det lilla livet eftersom det är där som storheten och meningen gömmer sig. Van Gogh själv fann detta uppdrag, denna inre kallelse som både nödvändig, meningsfull och samtidigt överväldigande. Kanske var det hans särskilda ”känslighet” som gjorde att han kunde uppfatta det gudomliga i de enkla tingen och i naturen och att finna kraften att förmedla denna form av andlighet i sina målningar. Samma förmåga ledde honom också in i sinnessjukdom och så småningom till självmord. Varför? En anledning som jag kan tänka mig är att det är svårt att vara före sin tid, plågsamt att se det som inga andra ännu uppfattar. Med den reflektionen är cirkeln sluten och vi landar tillbaka i det som tidigare skrivits om lycka, d.v.s. att vi mår bäst då vi har andra människor omkring oss som ser och förstår oss för den vi är och med vilka vi ingår i en känsla avgemenskap. Alldeles oavsett kan vi idag, mer än 100 år efter van Goghs död ändå konstatera att han lyckades med det som han uppfattade som sitt bidrag under sin levnad; att gestalta livets oslagbara skönhet och gudomligheten i det lilla till framtiden!

För dig som blir inspirerad rekommenderar jag ett besök till Van Goghs museum i Amsterdam www.vangoghmuseum.nl.

2

Vill du dela med dig av din lycka?

”Om människan skulle bygga Lyckans hus skulle det största rummet bli väntsalen.”
Jules Renard

Nu har vi ägnat mycket tankar kring temat lycka och ni som har läst och följt mina inlägg har säkert hunnit reflektera mycket över vad lycka är just för dig! Det vore därför jättekul om ni idag ville bidra med era egna tankar kring vad lycka är för dig i ditt liv.
Skriv dina tankar direkt i kommentarsfältet eller maila mig på: fredrik@hagalivscenter.com

0

Stop waiting for perfect conditions!

Av en god vän fick jag en text som inspirerats av en text i Bibeln som jag tycker fångar essensen av det jag velat säga i tidigare inlägg om lycka. Det handlar om att vara närvarande till att livet är stort och ett fantastiskt mysterium – en gåva att förvalta och att aldrig sluta häpnas över. Med en sådan grundinställning till livet och förmågan att vända tankarna i positiv riktning tror jag är hemligheten bakom ett lyckligt liv! Jag låter texten stå kvar på engelska då jag tycker att den blev vackrare och djupare så.

Too many of us stand on the dock waiting

Too many of us stand on the dock waiting

”He who observes the wind will not sow.” Ecclesiastes (Predikaren) 11:4

 Too many of us stand on the dock waiting. We want the ship in place, the gangplank perfectly positioned, the weather right, and an engraved invitation before we’re willing to launch out. It will never happen! Dreams don’t move toward us, we have to move toward them. One author writes: ’It’s time to quit waiting for perfection, inspiration, permission, reassurance, someone to change, the right person to come along, the kids to leave home, the new administration to take over, an absence of risk, someone to discover you, a clear set of instructions, more self-confidence, or the pain to go away. Instead of saying, ’We’ve never done it before,’ say, ’We have the opportunity to be first.’ Instead of saying, ’We don’t have the resources,’ say, ’Necessity fuels invention.’ Instead ofsaying, ’There’s not enough time,’ say, ’We’ll change how we work.’ Instead of saying, ’We’ve already tried that,’ say, ’We learned from experience.’ Instead of saying, ’We don’t have the expertise,’ say, ’Let’s network with those who do.’ Instead of saying, ’Our vendors and customers won’t go for it,’ say, ’Let’s show them the opportunities.’ Instead of saying, ’We don’t have enough money,’ say, ’Maybe there’s something we can cut.’ Instead of saying, ’We’re understaffed,’ say, ’We’re a lean, hungry team.’ Instead of saying, ’It’ll never get any better,’ say, ’We’ll try one more time.’ Instead of saying, ’Let somebody else deal with it,’ say, ’I’m ready to learn something new.’ Instead of saying, ’It’s not my job,’ say, ’I’ll be glad to take the responsibility.’ Instead of saying, ’I can’t,’ say, ’By God’s grace I can!’

0

Välj lycka i helgen!

”Ögonblick  av lycka kan varje människa uppleva. Ingen är för gammal för det – det beror helt och hållet på henne själv. Ingen har det för svårt för att kunna känna glädje – men man måste släppa fram hoppet. Ingen är för besviken för att åter finna glädjen – men man måste ge sig själv en chans. Ingen är för ensam för lyckan – men man måste ha annat än förakt till övers för sina medmänniskor och sig själv. Ingen är för sjuk för att vara glad, ingen har fallit för djupt och ingen är för bedrövad. Glädjen finns för alla människor, den lämnar ingen utanför. Det lönar sig att söka efter den.”

  Rainer Haak

Trevlig helg!

Trevlig helg!