0

Dags för en ny syn på arbetsliv och arbetstid?

Skenande arbetslöshet, stress och utslagning skapar en ohållbar situation på dagens arbetsmarknad. Parollerna ”Dela på jobben”och ”Arbeta mindre – lev mer” har aldrig varit så relevanta som i dag. En sänkt arbetstid är viktig både för minskad arbetslöshet, bättre miljö och ökad livskvalitet, skriver företrädare för Miljöpartiet i Svenska Dagbladet (25/5). Oavsett partipolitik tror jag att många människor känner igen sig i en känsla av att de rådande strukturerna i samhället och i arbetslivet inte längre är förenliga med de behov som vi har idag. En förändring är nödvändig för att komma tillrätta med en obalans som börjar närma sig orimliga proportioner.

Generation eftergeneration har slitit för att bygga ett bättre samhälle. Målet med det industriella samhället och Folkhemmet har varit att nästkommande ska få ett bättre, bekvämare och mindre slitigt liv. Politiska tänkare från höger till vänster har genom århundraden formulerat att målet med vårt arbete är att vi ska få mer tid till det som gör livet njutbart. Men trots en generellt hög materiell standard saknar vi ofta tiden, eller orken att göra det som är viktigt för oss. Konsekvenserna av detta är en känsla av meningslöshet som lett fram till att depressioner drabbar stora delar av befolkningen.

Trenden med ökad konsumtion av snabbmat, föräldrar som inte hinner umgås med sina barn, människor som blir utbrända och sjukskrivna är negativ för både den enskilda, för företagen och för samhället i stort. Vi är i skriande behov av att genomföra genomgripande förändringar i vår livsstil för att uppnå en hållbar hälsa och en hållbar livsstil som är förenlig med miljötänkande, men förändringar kräver tid. Med mer tid hinner fler ta cykeln till jobbet. Med mer tid hinner fler laga bra mat. Med mer tid hinner vi ta hand om oss själva och varandra och engagera oss i miljöfrämjande insatser. Det vinner alla på. Vi lever i en tid där vetenskapliga och tekniska framsteg leder till att allt färre kan producera allt mer. Produktiviteten ökar snabbare än tillväxten i rika länder och det är därför relevant att fråga sig om dagens syn på arbetstid och de strukturer vi har att förhålla oss till är förenliga med individens, företagens eller samhällets bästa?

Insikten om detta når allt fler. FN:s miljöprogram och EU-parlamentets miljöutskott har uttalat att det inte räcker med införandet av grön teknik för att uppnå en hållbar utveckling, utan slår fast att produktivitetsvinster i växande grad bör tas ut som sänkt arbetstid i stället för höjd lön och ökad konsumtion. Att vi behöver arbeta allt färre timmar för att producera det vi behöver är ur grön synvinkel en möjlighet, inte ett problem. Dagens 40-timmars normalarbetstid är ingen naturlag. Arbetstiden har i Sverige kortats vid ett flertal tillfällen. I Långtidsutredningen 1980 påpekades att utan 1970-talets arbetstidsförkortning hade det funnits 500000 färre jobb. En lägre heltidsnorm är ett sätt att minska arbetslösheten som idag återigen är ett stort samhällsproblem. En klokt utformad arbetstidsförkortning skulle kunna ge både fler jobb för dem som står utanför arbetsmarknaden och ökad livskvalitet för dem som håller på att arbeta ihjäl sig och inte får livet att gå ihop. De flesta människor jag möter skulle gärna vilja fortsätta göra det de gör och trivs med sitt arbete – men på mindre tid för att kunna hantera familjeliv och egen tid. Många arbetar också betydligt fler än 40 timmar eftersom dagens arbetsliv dessutom slimmats till en nivå där all reflektion och planering kring jobbet sker utanför arbetstiden, vilket gör att den verkliga arbetstiden för allt fler övergår 50-60 timmar i veckan eller fler. De flesta som arbetar upplever att de arbetar alldeles för mycket och att trycket konstant är alldeles för högt, samtidigt som vi har tusentals människor som står utanför arbetsmarknaden och inte har något alls att göra. Om man är praktiskt lagd och inte snurrar in sig i regelverk och komplicerade tankeekvationer är det självklart att denna obalans är orimlig och att vi borde kunna hitta nya lösningar!

1

Nu vill vi bo tillsammans igen!

Alla ni som läser min blogg regelbundet har följt mina tankar kring den nya tidsandan som vi nu har klivit in i och att den medför ett annat förhållningssätt till livet och miljön. Den senaste tidens mediala fokus på ändrade attityder till familj där färre skiljer sig, fler skaffar flera barn med samma partner e.t.c. är ett tydligt exempel på en trendförskjutning där friheten att vara fri från alla band och dess baksida ensamheten, för yngre generationer nu har lett fram till ett ökat fokus på relationernas betydelse för hälsa och livskvalitet.

I DN (10/3) kan vi läsa ett intressant reportage benämnt Tillsammans 2.0 som belyser den nya tidens förhållningssätt till kollektiva boendeformer. Det handlar alltså inte om 70-talets ideologiskt baserade tankar om kollektivet som kommit tillbaka, utan om en ny trend där allt fler människor i västvärldens storstäder upplever att det är praktiskt, ekonomiskt och miljömässigt mer hållbart att leva tillsammans med andra människor – och så klart mindre ensamt! Självklart är det inte alltid en dans på rosor att bo och leva med andra människor, man måste kompromissa, anpassa sig till andras behov och kan inte leva ut den självcentrering som blivit symptomatisk för dagens människor i västvärlden. ”Back to basic with a twist” skulle kunna vara ett lämpligt uttryck för att beskriva de större skeenden som sker i människors värdesystem just nu där synen på boende och relationer är ett av många uttryck för att vi börjar inse att vi har gått för långt bort ifrån våra naturliga instinkter som människor. Det går inte att komma ifrån att vi precis som djuren är flockdjur och att vi inte är skapade för att leva skilda från andra och plågas av känslor av övergivenhet – mitt i storstadens vimmel av andra människor. Att leva med andra lär oss att utveckla livsnödvändiga egenskaper som empati och aktivt lyssnande, men också anpassningsförmåga och övning i att hantera besvikelser och frustration. I avsaknaden av andra att  ”nöta och blöta med” slipper du dessa vardagliga irritationsmoment och uppnår en känsla av frihet som länge varit något som västvärldens människor eftersträvat och sett som höjden av lycka. Detta med all rätt, eftersom 1900-talets frihetssträvan hjälpt oss att frigöra oss från familje- sociala och samhällsstrukturer som blivit förlegade i takt med att vi växte ur det gamla bondesamhället.

Nu då vi är fria att leva det liv vi vill leva, att välja och att välja bort, väljer allt fler att återknyta med människans uråldriga behov av närhet, gemenskap och relationer med andra för att slippa ensamhet, för att underlätta vardagen men också för det högre syftet att hushålla med jordens begränsade resurser. Det blir spännande att följa hur denna trend mot mer kollektiva boendeformer kommer att utvecklas framöver och vilka konsekvenser det kommer att få på folkhälsan. Jag gissar att depressioner kommer att minska och att kreativitet och nytänkande kommer blomstra som det gör när människor som trivs tillsammans börjar umgås och dela sina tankar och känslor med varandra, oavsett om det handlar om en arbetsplats, ett hem, ett grannskap eller en krets av vänner. Att leva ensam har med andra ord blivit omodernt och det är positivt att det öppnas upp nya former av boende som inte bygger på att du måste leva i ett parförhållande eller i en familjesituation av mer traditionell karaktär om det inte är så ditt liv ser ut.

0

Supermamma? Nej, tack!

I Söndagens DN(17/2) kan vi under Kropp & Själ läsa om en ny bok av Elizabeth Gummesson som fått titeln ”Good enough för föräldrar”. I artikeln kan vi läsa om författarens eget liv som supermamma där maximal prestation på livets alla områden var ledordet. Hon berättar att tillvaron handlade om en uppvisning i allt möjligt. ”Vem kunde ha flest marschaller i trädgården på barnkalaset?, Vem bakade bästa fikat till fikakorgen på fotbollsturneringen? Vi har hört många liknande berättelser om prestationsbaserad självkänsla tidigare och jag har skrivit många inlägg på bloggen om detta tema. Vi har så många ”duktiga flickor och pojkar” i vår del av världen att vi behöver fortsätta belysa och debattera detta ämne eftersom det ödelägger så många människors livskvalitet. Elizabeth Gummesson berättar om att hennes egna behov var fullständigt utraderade och att hon alltid fanns till för andra och deras behov.Frågan är vad kan vara viktigare än att vara närvarande i sitt eget liv? Till slut går det inte längre, energin tar slut och själen protesterar för att det egna livet saknar riktning och därmed mening i tillvaron. Att gå i väggen eller bli fysiskt sjuk är ofta räddningen från ett liv som man inte själv får plats i. Det blir brytpunkten som leder till ett brutalt uppvaknande där vägen tillbaka handlar om att ta reda på vem man är och vad man behöver, samt hur man måste lägga upp sitt liv för att hitta en balans mellan att vara till för sig själv och för andra.

Dagligen möter jag människor som kämpar med dessa frågor, vackra, begåvade och fantastiska personer som styrs av en inre oro av att inte duga, färgade av en självbild som bygger på en låg självkänsla. Endast den yttre bekräftelsen på att man är duktig ger en tillfällig lättnad i den annars så förödande känslan av värdelöshet och intighet. Enligt min mening är det konsekvenserna av det överdrivet prestationsinriktade samhälle som västvärlden präglas av idag, som behöver lyftas fram ännu mer och utmanas för att vi ska vända denna destruktiva utveckling. Livet är det som pågår medan vi är upptagna med att planera det. Livet är en gåva och vi behöver ta vara på det varje dag och i varje ögonblick. Medvetenheten om detta är stor tack vare media, böcker och alla samtal som vi har med våra familjer, vänner och kollegor. Hindret för att leva som vi skulle behöva ligger inom oss och handlar om det djupaste fundamentet som format bilden av vem vi är och hur vi ser på oss själva. Att ändra på detta kräver ett specifikt psykoterapeutiskt arbete och därefter en livslång strävan i en annan riktning. Ytterst få har möjlighet att få en sådan hjälp idag eftersom det anses för dyrt och krävande. Frågan är vad kan vara viktigare än att vara närvarande i sitt eget liv?

0

Jobbet – en källa till mening även på ålderns höst.


En ljuvlig sensommarkväll var jag ute och åt middag med min kära vän och kollega Michelle. Det var en av dessa sällsynt vackra kvällar då du känner i luften att hösten lurar runt hörnet och du vet att det gäller att ta vara på varje ögonblick av sol och värme.

Vi kom att tala om livfullhet och vad det är som gör att människor håller sig levande i fysisk och i psykisk mening långt upp i åren. Det finns så klart många faktorer som samverkar till ett gott liv och en god hälsa långt upp i åren men vi var båda överens om att vi tror att nyfikenheten på livet, förmågan att låta sig hänföras och upptäcka nya saker är en nyckel till hälsa och livskvalitet oavsett ålder. Båda känner vi människor som är i 90-års åldern och fortfarande yrkesverksamma och vitala till både kropp och själ – men också friska, relativt unga människor som haft ”förmånen” att få gå i pension vid 55 och som håller på att gå under av tristess och meningslöshet. De åldras istället i förtid och försöker hålla livsångesten i schack genom alkoholkonsumtion och frenetiskt golfspel i Spanien och i andra Medelhavsländer.

Kan det vara så att arbete kan vara en nyckel till hälsa och livsmening och att det ur denna synpunkt är fel att ha målsättningen att gå i pension så tidigt som möjligt för att kunna ta det lugnt och bara njuta? Självklart är detta en högst individuell fråga som inte kan bli svart eller vit. Jag upplever dock att människor som har en passion för det de gör, vilket jag skrev om i föregående inlägg, och som finner en stor del av meningen i livet i denna sysselsättning, sannolikt mår bra av att få fortsätta ägna sig åt detta så länge det bara går.
Jag känner forskare som passerat både 80 och 90 som fortfarande är briljanta och bidrar till nya upptäckter som för samhället och utvecklingen framåt. Inte skulle de må bättre av att sitta hemma och titta på TV hela dagarna. Om du däremot inte har hittat din passion i livet i ditt arbete och upplevt att jobbet dränerar dig på energi och mening, att det är en nödvändig dimension i tillvaron som du måste ägna dig åt för att betala dina räkningar, då är det självklart härligt att få gå i pension så tidigt som möjligt.

Kontentan av detta resonemang tänker jag är att vi i västvärlden lever längre och längre och vi behöver höja pensionsåldern för att klara detta ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Vägen att få denna ekvation att gå ihop med bibehållen livskvalitet borde följaktligen vara att stötta människor i att upptäcka och ta ställning för sin passion i livet. Då blir det onekligen bäst!

Allt måste ju inte heller handla om arbete, det finns ju även andra dimensioner av livet att upptäcka. Som en pensionerad lärare som jag känner och som är 95 år fyllda. Musik och särskilt jazz har varit hans stora passion i livet som otaliga gånger under årtionden har fört honom till Argentina, New York och andra ställen där han fått frodas i sin passion om och om igen. Han åker fortfarande på dessa resor och njuter lika mycket nu som förut. Dö ska han ju göra ändå en vacker dag och om det sker under en musikkonsert eller hemma i köket kanske i slutändan inte gör så stor skillnad?

0

Välkommen till ABLE Lounge!

Nu är det äntligen dags för ABLE Lounge att öppna dörrarna för allmänheten!

Under hösten 2012 kommer vi att erbjuda speciella och väldigt förmånliga tjänster och paket kring hälsa och livsstil för ett första, begränsat antal personer. Eftersom ABLE Lounge kommit till som ett resultat av att jag och mina kollegor ödmjukt lyssnat på människor i vår tid och i vårt samhälle behöver och söker, vill vi rikta ett varmt tack till alla som hjälpt oss med idéer och perspektiv under resans gång! Vårt syfte är att med hjälp av vår kompetens och våra olika erfarenheter få bidra till en värld med bättre hälsa och högre livskvalitet. Min blogg är ett sätt att nå ut med mina perspektiv på livet, på hälsa och den tid vi lever i och att bjuda in dig som läsare till en reflektion och dialog kring frågor som angår oss alla. Det är med glädje som jag därför vill erbjuda dig som läsare av min blogg att få möjlighet att bli en del av ABLE’s uppstart och att hälsa dig som är intresserad välkommen till vårt öppningsevent den 14 september kl 16-19!

För mer information, vänligen se den separata inbjudan genom att klicka här –> Invitation ABLE

0

Julie Lindh i Stockholm

ABLE Lounge erbjuder tjänster inom hälsa och livsstil som vänder sig till människor som bryr sig om hur de ser ut, hur de mår och vilken livskvalitet de har såväl på ett yttre som på ett inre plan. Julie Lindh som är en av grundarna till ABLE Lounge bor och verkar i New York City men kommer då och då till Stockholm för att erbjuda sina tjänster till personer som vill ta hand om sitt utseende. Det unika med Julie’s arbete med Skin-fitness är att hon erbjuder metoder för att träna ansiktsmusklerna ungefär som vi lärt oss att vi bör träna kroppens muskler för att vi ska må bra och se bra ut. Hennes unika blandning av urgammal kunskap kring skönhet och livskunskap från sitt indonesiska ursprung där hon växte upp under sin morfar Shamanens (medicinmannens) inflytande och gedigna medicinska skolning och erfarenhet inom Skin Fitness från USA där hon byggt upp några av New Yorks chica Spa, gör Julie till en unik person som är svår att beskriva.

Ett besök hos Julie ger dig en upplevelse av hur du kan och bör ta hand om din hud och ditt ansikte utifrån dina egna, unika förutsättningar, men också hur du bör äta och förhålla dig till dina relationer och till dig själv och dina egna behov. Allt detta sammantaget kommer att påverka hur du mår, vilken slags energi du kommer att utstråla och hur andra kommer att uppfatta dig. Alla människor vill se vackra ut i en värld som bygger på yta och skönhet. Julie’s vägledning till sina klienter handlar om att hjälpa dem att hitta sina inre och yttre styrkor som gör dem vackra och energifyllda även på ett andligt plan.

Under september månad kommer Julie på besök till Stockholm – välkommen att kontakta henne på julie@ablelounge.com
ifall du vill öppna höstsäsongen med att satsa på dig själv!