2

”Konstant lycka inget att sträva efter”

Hysterin kring begreppet lycka är tröttsam och upptar för många spalter i våra tidningar till irritation för oss som accepterar även de mörkare grundtonerna i livet” skriver Dilsa Demirbag-Sten i DN (20/10).

Min fundering när jag läser denna intressanta krönika är att grundproblemet i vår västerländska kultur kanske helt enkelt handlar om att vi lever med en orealistisk bild av vad livet ska innebära där vi ständigt matas med amerikanska filmer som alltid har ett lyckligt slut. I min egen släkts historia har vi upptäckt att en del av våra släktingar som utvandrade till Amerika i själva verket inte levde det fantastiska ständigt skimrande liv som de skildrade i sina brev hem till släktingarna i Sverige. Med ömhet i sinnet för dessa människors öden har jag tänkt att de som utvandrade, i likhet med utvandrare i alla tider har ett stort behov av att visa dem de lämnat bakom sig att offret var värt priset. För att lämna allt det välbekanta bakom sig måste man nästan inbilla sig att man ska åka till paradiset för att finna styrkan och modet att bryta upp. Hela det amerikanska samhällets ideal är baserat på dessa europeiska utvandrares behov av att bevisa för sig själva och för sin omgivning att de är lyckade och att livet ständigt är makalöst underbart, precis som i sagan. Som världens största supermakt är det naturligt att detta perspektiv på livet blivit en norm, ett ideal för resten av jordens befolkning att försöka leva upp till.
I samband med president Obama’s besök i Sverige i höst fick vi lära oss att Sverige är det mest amerikaniserade samhället utanför USA, just därför kanske det inte är så konstigt att vi har tagit till oss detta lyckoideal och att vi ständigt känner oss misslyckade då vi inte lyckas leva upp till det?

Min egen bakgrund med förankring i Sydeuropa, har gjort att jag alltid med förundran reflekterat över den utbredda fascination efter att ständigt lägga livet tillrätta och att ständigt sträva efter total tillfredsställelse på livets alla områden. Först då har man ”rätt” att känna sig nöjd och koppla av. I likhet med vad som skildras i franska filmer har min egen livssyn alltid varit mer realistisk och baserad på att livet är en existentiell angelägenhet där lycka i mångt och mycket är en fråga om val och inställning. Att t.ex. acceptera livets utmaningar, att inse att grå dagar och t.o.m. kriser har ett värde som ger livet fördjupning och mening, bäddar paradoxalt nog för att få uppleva fler stunder av lycka och tillfredsställelse trots att livet just där och då är långt ifrån perfekt. Det finns en djup klokhet i vad Dilsa Demirbag-Sten uttrycker i sin krönika då hon skriver; ”Den som klamrar sig fast vid förälskelsen och ständigt söker den kicken missar den djupare kärleken. Så är det också med lyckan…..”

Läs Dilsas krönika här –>

2

Livets framsida – och dess baksida

I förra veckan skedde en förfärlig olycka i Eslöv. En 2-årig pojke blev kvarglömd i bilen av sin pappa och avled till följd av värme och brist på vätska i den hetta som plötsligt omvandlat vintern till sommar. I vanliga fall var det pojkens mamma som lämnade på dagis, men denna olycksdag var det pappan som fick frångå sina morgonrutiner och som stressade till jobbet och glömde bort att lämna sonen på dagis. När man hör talas om en sådan historia kan det vara svårt att fatta hur det kan vara möjligt att glömma bort sitt barn på detta sätt men i min värld som dagligen möter sönderstressade mammor och pappor förstår jag att denna typ av fasansfulla konsekvenser kan inträffa. Det finns en gräns för när stressen och pressen i tillvaron slår ut våra andra funktioner och vi fastnar i ett begränsande tunnelseende och beter oss mer som maskiner än som människor. Om man är normalt närvarande med sig själv och i sitt liv är det inte möjligt att glömma bort sitt barn. Det naturliga är istället instinkten att till varje pris vårda och skydda sitt barn, t.o.m. före sitt eget liv.

Utifrån detta skräckexempel känns det därför angeläget att reflektera över prestationshetsen i vårt samhälle som driver människor till höga nivåer av stress och överdrivet fokus på jobb, karriär och materiella värden på bekostnad av den tid och närvaro som våra barn behöver för att känna sig betydelsefulla som de är och inte bara för vad de gör. Tidigare har jag skrivit om den aktuella studien som Ungdomsbarometern nyligen lagt fram som visar att 1 av 10 ungdomar i Sverige i åldern 15-24 år upplever att livet är meningslöst. Skräckexemplen är många och förödande och visar med all önskvärd tydlighet att vi har allvarliga problem med hur människor faktiskt mår i vårt materiellt sett välmående land. Min gode vän Janesh Vaidya från Indien brukar påminna om att Sverige på sankrit betyder himmel och att vi lever i ett himmelrike genom vår relativt sett rena luft, den omättliga tillgången på rent dricksvatten samt att vi inte har levt i krig under de senaste århundradena. Få av oss är medvetna om att vi har allt som behövs för att vara lyckliga, harmoniska och tacksamma – eftersom vi är helt upptagna av att prestera och stressa oss fram genom livet i jakten på mål och mening som vi inbillar oss att vi kommer att finna om vi bara skyndar oss lite till och förmår göra lite mer…..

1

Lagen om dharma, eller livets syfte

Den sjunde och sista livsprincipen handlar om att alla har ett syfte i livet, en unik gåva eller speciell talang att dela med sig av till andra. När vi kombinerar denna unika talang med att ge till andra uppstår en känsla av mening inom oss som är det slutliga målet av alla mål. Dharma är ett ord på sanskrit som betyder ”syfte i livet” och begreppet omfattar tre komponenter. Den första komponenten lär oss att var och en av oss är här för att upptäcka vårt sanna själv som är andligt. Efter att ha mött och arbetat med människor från jordens alla hörn som sökt mening och lycka i livet kan jag konstatera att vi alla, djupt i vårt inre, har svaret på vem vi egentligen är, bortom den yttre påverkan som format vårt liv. Jag anser att hela västvärlden just nu står inför denna avgörande fråga som är den första etappen som mänskligheten måste ta sig igenom för att kunna kliva in i den nya, andliga tidsålder som vi står på tröskeln till idag. Depressioner, ångest och utbrändhet är alla symptom på att vi har tappat bort vem vi är, att livet vi lever är torftigt och saknar mening i andlig bemärkelse. Sökandet efter svar som blivit en kollektiv rörelse är själva livskraften inom oss som söker lösningar och helande.

Den andra komponenten i lagen om dharma handlar om att uttrycka våra unika talanger. När du utför just den unika saken förlorar du begrepp om tiden. När du ger uttryck för den unika talang du har kommer det att leda dig till ett tidlöst medvetande. Det är ingen slump att många av de människor som jag har arbetat med under åren, som sökt och funnit sig själva och blivit klarare över vem de är, har brutit upp från sina yrken och sökt nya vägar i livet som byggt på att få ägna sig åt sina talanger. I detta spelar status och karriär i yttre bemärkelse ingen roll. Drivkraften är förankrad i en djupare dimension som bygger på känslan av mening. Alla känner vi igen människor som ägnar sig åt sin unika talang när vi möter dem, i taxichauffören som genom sitt bemötande får en grå dag att te sig ljusare, i läraren som förmår inspirera sina elever till att törsta efter mer kunskap och sitta trollbundna under lektionerna, eller i chefen som får sina medarbetare att blomma och att uträtta storverk även i svåra tider.

Den tredje komponenten är att tjäna mänskligheten, att tjäna dina medmänniskor och ställa dig själv frågan; hur kan jag hjälpa till? När du kombinerar förmågan att uttrycka din unika talang med att tjäna mänskligheten då drar du full nytta av lagen om dharma och kommer att få uppleva lycka och överflöd i ditt liv. Detta förhållningssätt skiljer sig markant från frågan ”Vad kan jag tjäna på det?” som dominerar de flesta människors medvetande idag på jakten efter lycka och drömmars uppfyllelse. Denna tredje dimension av lagen om dharma är den som ställer oss inför det svåraste provet av alla; att överge vårt ego till förmån för att ödmjukt se oss själva som tjänare för livet självt under vår tid på jorden. Det kapitalistiska samhället lär oss att agera för att tjäna så mycket som möjligt och saknar förankring i den andliga dimensionen av frågan om hur vi kan nyttja vår kunskap, vår talang och vår person för livet och för andra människor. Alla stora personligheter genom världshistorien har varit förankrade i lagen om dharma och det är därför de blivit framgångsrika under sin livstid och legender även århundraden efter sin död. Deras ekonomiska framgång har varit en konsekvens av deras agerande och handlade och inte ett mål i sig självt. Ändå har vi så svårt att våga lita på att livet kommer att sörja för oss på detta sätt om vi överger vårt ego. Oavsett vad du gör kan du välja detta förhållningssätt och se vad som händer om du möter dina kunder utifrån den ödmjuka frågan om vad du kan göra för dem eller om du är upptagen av tanken på hur du bör agera för att tjäna så mycket som möjligt på dem. Såväl din egen som kundernas känsla när ni skiljs åt kommer vara väsensskild.

2

Som vi sår får vi skörda

Lagen om karma eller orsak och verkan.

Varje handling vi gör skapar en energi som återvänder till oss på ett likartat sätt: Som vi sår får vi skörda lär vi oss redan som små barn då föräldrar och skola lär oss hur vi bör agera i livet för att bli omtycka av och fungera i samspelet med andra. Alla människor har hela tiden ett oändligt antal valmöjligheter att ta ställning till, en del val gör vi medvetet och andra omedvetet. Resultatet av de val vi gör definierar vårt liv och på det sättet ligger det en sanning i uttrycket ”Du är din egen lyckas smed”. Om vi vill ha lycka i vårt liv måste vi lära oss att så frön av lycka och göra medvetna val som leder i den riktningen. Tyvärr gör många av oss val som vi är helt omedvetna om och inser inte att vi har ett ansvar – och därmed även en frihet att själv välja hur vi vill tolka och må i varje given situation. Om du får en komplimang t.ex. kan du välja att bli glad eller smickrad, men många avfärdar även positiv feedback och tar bara till sig allt som handlar om brister. Sällan inser vi att vi gör ett val i dessa situationer och tolkningen av det som sker är omedveten. I den meningen kan man säga att vi låter oss styras av omedvetna krafter och gör oss till offer för vår historia, för vår dåliga självkänsla, för hur andra människor agerar eller inte agerar mot oss o.s.v.

Inom existentiell psykologi som grundar sig på den uråldriga livsvisdom som alla världens folk en gång i tiden levde med lär vi oss istället att vi är fria att själva bestämma hur vi vill låta yttre händelser och andra människor påverka oss. En av de huvudfrågor som jag driver i mitt arbete som syftar till att klargöra orsaker till den psykiska ohälsan i vårt tid och i vårt samhälle, handlar om att lyfta fram att vi saknar förmåga att göra egna, personliga och medvetna val i förhållande till de trender och yttre regler och normer som vi gör till sanningar och som styr vårt liv. Att göra sig själv ansvarig för sitt liv och för sitt mående är den bästa medicin som finns och det som leder till en känsla av att äga sitt liv. Vägen dit handlar om att ta ett steg tillbaka och betrakta de val du gör när du väljer, eftersom själva iakttagandet blir den process som leder dig bort från de omedvetna reflexerna. När man går i terapi är denna fas som syftar till att ge insikt och ökad medvetenhet en förutsättning för att i nästa steg kunna göra andra, mer medvetna och upplyftande val, men uppfattas ofta som överflödig eftersom vår tid handlar om att handla och agera på bekostnad av reflektion och överblick.

Om ditt mål i livet handlar om att söka lycka och att uppfylla dina drömmar är lagen om orsak och verkan den livsprincip som leder dig dit. När du gör ett val – vilket som helst – bör du fråga dig själv två saker:
1) Vilka är konsekvenserna av det val jag gör? I ditt hjärta kommer du omedelbart att veta svaret på detta.
2) Kommer det val jag gör nu att vara till glädje för mig och de som finns i min närhet?
Om svaret på dessa frågor är ja, gå vidare med det du valt. Om svaret däremot är nej, gör då inte det valet. Så enkelt är det, svårigheten är att lita till att hjärtat har rätt svar eftersom vi lärt oss att det är blödigt och sentimentalt. Våra förfäder använde hjärtats vishet som en kompass i livet då de ännu saknade de yttre styrmodeller som trender, media, marknaden o.s.v. som vi idag har gjort till vår kompass och som styr våra tankar, känslor och handlingar. Hjärtat är intuitivt och holistiskt, det sätter saker i sammanhang och det ser relationer. Det styrs inte av att vinna eller förlora. För människor som lyssnar på sitt hjärta och som låter sina val styras av vad hjärtat säger dem att de bör och inte bör göra, blir livet enklare och samtidigt smalare. Alla lyckliga familjer, alla framgångsrika företag och välmående samhällen bygger på att de som styr har kompassen riktad inåt och låter hjärtat styra riktningen av såväl stora som små beslut. Om du vill vara lycklig – fråga dig själv om du har kontakt med ditt hjärta och om du har modet och tilliten att låta det leda dig framåt eller om du väljer att strunta i den information som det ger dig i varje stund, i varje ögonblick genom livet?

0

För att lyckas med lyckan får man inte vara för kräsen

På DN’s Insidan (16/4) kan vi läsa en intressant artikel på temat lycka. David Brax som doktorerat i temat har en intressant vinkling i sin syn på lycka som jag tror att många människor skulle ha nytta av att reflektera över. Han kopplar lycka till förmågan att njuta av saker, upplevelser och händelser och menar att det i grunden handlar om en livsinställning. ”Tricket med att få in mycket njutning i livet är att inte vara för kräsen med vilka saker och situationer som man njuter av. Det finns mycket som gör att vi njuter. För mig kan det vara snö eller sol eller moln eller regn eller vad som helst när som helst. Konsten är att vara uppmärksam och välvillig.” Ett dilemma i vår kultur är att vi i vår iver att duga och vara duktiga har glömt bort att vara nöjda och att njuta av livet. Det finns alltid något som vi kan göra mer eller bättre av vilket gör att vi lever efter den gamle kungens devis; ”plikten framför allt”.  Vi lever i vackra hem som vi inte hinner njuta av eftersom vi måste vara många timmar på jobbet för att ha råd att betala räkningarna för allt vi måste ha och ägnar fritiden åt att sköta om våra ägodelar. Våra trädgårdar och vår matlagning har anpassats efter tidningarnas trender och är ofta fantastiska och underbara – men vi unnar oss inte att njuta av dem. Att njuta kräver närvaro och det är just det vi inte har tid med. Därför kan vi inte njuta av våra relationer eller ens av samlivet med vår partner eftersom njutningen uppstår i närvaron och i mötet med det som är just här och just nu. Inom existentiell psykologi lär vi oss att vi kan välja hur vi vill förhålla oss till tillvaron, vilket inte betyder att det är enkelt, men dock fullt möjligt. Kanske bör vi därför funderar över hur vi väljer att bjuda in njutningen i livet, inte bara en gång om året då vi har semester, utan en liten stund varje dag. Tricket är som David Brax säger att inte vara för kräsen….

1

Nu vill vi bo tillsammans igen!

Alla ni som läser min blogg regelbundet har följt mina tankar kring den nya tidsandan som vi nu har klivit in i och att den medför ett annat förhållningssätt till livet och miljön. Den senaste tidens mediala fokus på ändrade attityder till familj där färre skiljer sig, fler skaffar flera barn med samma partner e.t.c. är ett tydligt exempel på en trendförskjutning där friheten att vara fri från alla band och dess baksida ensamheten, för yngre generationer nu har lett fram till ett ökat fokus på relationernas betydelse för hälsa och livskvalitet.

I DN (10/3) kan vi läsa ett intressant reportage benämnt Tillsammans 2.0 som belyser den nya tidens förhållningssätt till kollektiva boendeformer. Det handlar alltså inte om 70-talets ideologiskt baserade tankar om kollektivet som kommit tillbaka, utan om en ny trend där allt fler människor i västvärldens storstäder upplever att det är praktiskt, ekonomiskt och miljömässigt mer hållbart att leva tillsammans med andra människor – och så klart mindre ensamt! Självklart är det inte alltid en dans på rosor att bo och leva med andra människor, man måste kompromissa, anpassa sig till andras behov och kan inte leva ut den självcentrering som blivit symptomatisk för dagens människor i västvärlden. ”Back to basic with a twist” skulle kunna vara ett lämpligt uttryck för att beskriva de större skeenden som sker i människors värdesystem just nu där synen på boende och relationer är ett av många uttryck för att vi börjar inse att vi har gått för långt bort ifrån våra naturliga instinkter som människor. Det går inte att komma ifrån att vi precis som djuren är flockdjur och att vi inte är skapade för att leva skilda från andra och plågas av känslor av övergivenhet – mitt i storstadens vimmel av andra människor. Att leva med andra lär oss att utveckla livsnödvändiga egenskaper som empati och aktivt lyssnande, men också anpassningsförmåga och övning i att hantera besvikelser och frustration. I avsaknaden av andra att  ”nöta och blöta med” slipper du dessa vardagliga irritationsmoment och uppnår en känsla av frihet som länge varit något som västvärldens människor eftersträvat och sett som höjden av lycka. Detta med all rätt, eftersom 1900-talets frihetssträvan hjälpt oss att frigöra oss från familje- sociala och samhällsstrukturer som blivit förlegade i takt med att vi växte ur det gamla bondesamhället.

Nu då vi är fria att leva det liv vi vill leva, att välja och att välja bort, väljer allt fler att återknyta med människans uråldriga behov av närhet, gemenskap och relationer med andra för att slippa ensamhet, för att underlätta vardagen men också för det högre syftet att hushålla med jordens begränsade resurser. Det blir spännande att följa hur denna trend mot mer kollektiva boendeformer kommer att utvecklas framöver och vilka konsekvenser det kommer att få på folkhälsan. Jag gissar att depressioner kommer att minska och att kreativitet och nytänkande kommer blomstra som det gör när människor som trivs tillsammans börjar umgås och dela sina tankar och känslor med varandra, oavsett om det handlar om en arbetsplats, ett hem, ett grannskap eller en krets av vänner. Att leva ensam har med andra ord blivit omodernt och det är positivt att det öppnas upp nya former av boende som inte bygger på att du måste leva i ett parförhållande eller i en familjesituation av mer traditionell karaktär om det inte är så ditt liv ser ut.