0

”Lånade kläder bättre för miljön”

Att äga dyra festkläder som bara tar plats i garderoben ger inte längre status. Därför har det börjat växa fram klädbibliotek. Lånegarderoben i Midsommarkransen i Stockholm lånar ut kläder till både vardag och fest, kan vi läsa i DN, Insidan 21/3. Erika Granstrand som varit med och drivit Lånegarderoben sedan 2011 har ett intresse som grundar sig i konsumtion i ett hållbarhetsperspektiv. Lånegarderoben handlar om att inte behöva shoppa nya kläder för att man ska gå på fest, kläder som man kanske bara använder en månad och som sedan bara tar plats i garderoben. Hur kan man få ett behov tillfredsställt – funktionen – utan att man behöver köpa plagget? Hur kan man minska produktionen, och öka användningen och nyttan? När de öppnade trodde de att det var festkläderna som skulle gå snabbast men det har visat sig att låntagarna är minst lika intresserade av vardagskläder och t-tröjor som de kan ha på jobbet.

Lånegarderoben är ett projekt som är ett exempel på den nya tiden som handlar om att människor aktivt engagerar sig i att försöka rädda jorden från miljöförstöring och undergång på grund av överkonsumtion. Det sker en förskjutning i samhället från att vi har en ökad medvetenhet och insikt om att jordens resurser är överbelastade och att vi helt enkelt måste ändra våra vanor, till att allt fler faktiskt börjar agera annorlunda och göra andra val. Det är bråttom och vi får hoppas att allt fler öppnar sig för att förändra sitt förhållningssätt till livet och tar del av alla de nya fantastiska initiativ som kreativa entreprenörer presenterar för oss. I Stockholm blir bilpool för allt fler ett alternativ till att äga en egen bil på motsvarande sätt som Lånegarderoben ersätter det egna ägandet av kläder. Dessa initiativ är ett uttryck för den massiva förändring i människors attityder och värderingar som jag skrivit om tidigare under begreppet ”Cultural Creatives”. Vi vill fortfarande köra säkra och fina bilar och vi vill vara snyggt och moderiktigt klädda, men själva ägandet har blivit underordnat behovet att agera på ett sätt som ligger i linje med miljö- och hållbarhetstänk. Trenden har definitivt vänt från att status har handlat om att ju mer du äger och samlar på dig desto bättre, till att less is more och att skala ner på många olika områden. Sedan Lånegarderoben startade har det startats liknande ställen i Göteborg, Malmö, Norrköping, Umeå och även i Helsingfors och New York. Parallellt skrivs det om att konsumtionen av kläder gått ner och att vi har en annalkande kris för klädindustrin. För alla dem som jobbar i dessa branscher är detta självklart ett bekymmer, sett ur ett miljöperspektiv är det däremot väldigt sunt och en trend i helt rätt riktning. All konsumtion av varor och produkter som är olämpliga för miljön kommer av nöd att minska i takt med att människor väljer att agera miljömedvetet istället för att sätta den egna bekvämligheten i första rummet. Denna utveckling angår oss alla och handlar inte om att det kommer att saknas jobb, utan om att arbetsmarknaden och samhällsekonomin är under genomgripande omdaning för att ställa om sig till en ekonomi som inte är frikopplad från hållbarhetsperspektivet, utan integrerad med densamma.

0

Supermamma? Nej, tack!

I Söndagens DN(17/2) kan vi under Kropp & Själ läsa om en ny bok av Elizabeth Gummesson som fått titeln ”Good enough för föräldrar”. I artikeln kan vi läsa om författarens eget liv som supermamma där maximal prestation på livets alla områden var ledordet. Hon berättar att tillvaron handlade om en uppvisning i allt möjligt. ”Vem kunde ha flest marschaller i trädgården på barnkalaset?, Vem bakade bästa fikat till fikakorgen på fotbollsturneringen? Vi har hört många liknande berättelser om prestationsbaserad självkänsla tidigare och jag har skrivit många inlägg på bloggen om detta tema. Vi har så många ”duktiga flickor och pojkar” i vår del av världen att vi behöver fortsätta belysa och debattera detta ämne eftersom det ödelägger så många människors livskvalitet. Elizabeth Gummesson berättar om att hennes egna behov var fullständigt utraderade och att hon alltid fanns till för andra och deras behov.Frågan är vad kan vara viktigare än att vara närvarande i sitt eget liv? Till slut går det inte längre, energin tar slut och själen protesterar för att det egna livet saknar riktning och därmed mening i tillvaron. Att gå i väggen eller bli fysiskt sjuk är ofta räddningen från ett liv som man inte själv får plats i. Det blir brytpunkten som leder till ett brutalt uppvaknande där vägen tillbaka handlar om att ta reda på vem man är och vad man behöver, samt hur man måste lägga upp sitt liv för att hitta en balans mellan att vara till för sig själv och för andra.

Dagligen möter jag människor som kämpar med dessa frågor, vackra, begåvade och fantastiska personer som styrs av en inre oro av att inte duga, färgade av en självbild som bygger på en låg självkänsla. Endast den yttre bekräftelsen på att man är duktig ger en tillfällig lättnad i den annars så förödande känslan av värdelöshet och intighet. Enligt min mening är det konsekvenserna av det överdrivet prestationsinriktade samhälle som västvärlden präglas av idag, som behöver lyftas fram ännu mer och utmanas för att vi ska vända denna destruktiva utveckling. Livet är det som pågår medan vi är upptagna med att planera det. Livet är en gåva och vi behöver ta vara på det varje dag och i varje ögonblick. Medvetenheten om detta är stor tack vare media, böcker och alla samtal som vi har med våra familjer, vänner och kollegor. Hindret för att leva som vi skulle behöva ligger inom oss och handlar om det djupaste fundamentet som format bilden av vem vi är och hur vi ser på oss själva. Att ändra på detta kräver ett specifikt psykoterapeutiskt arbete och därefter en livslång strävan i en annan riktning. Ytterst få har möjlighet att få en sådan hjälp idag eftersom det anses för dyrt och krävande. Frågan är vad kan vara viktigare än att vara närvarande i sitt eget liv?

0

”Att lägga livet tillrätta”

I lördagens DN (9/2) kunde vi läsa en mycket intressant och tänkvärd kolumn av Lena Andersson som visade på kopplingen mellan islam och det tidiga folkhemmet. I olika artiklar och i media överhuvudtaget har vi under senare år fått lära oss mycket om islam och hur detta idésystem går ut på att i allt kartlägga människans liv och behov i syfte att tygla, ordna och vägleda bort från kaos. Det finns regler och rekommendationer om i princip alla mänskliga fenomen som visar människan en väg som hon bör hålla sig till för att vara en god människa. Det instinktiva och irrationella i människans väsen finns det ingen plats för – det måste underordnas de kriterier som koranen dikterar.

I Sverige och i andra länder revolterar vi mot den fundamentalistiska formen av islam och står upp för våra frihetsvärderingar och rätten att få leva sitt liv utifrån egna beslut och avvägningar. Vi tycker ofta synd om människor som vi upplever är förtryckta av islams stränga lagar och ser inte kopplingen mellan islam och vår egen stränga ”religion” som dikterades av framförallt makarna Myrdal och det tidiga folkhemmet. Även Folkhemmets grundare och förespråkare hade analyserat och tänkt ut ett sofistikerat och heltäckande tankesystem kring mänskligt liv och leverne som socialdemokratiska kommunalråd med emfas propagerade för under mitten av 1900-talet. Både islam och folkhemmets filosofi skulle kunna sammanfattas med att allt är ombesörjt, ingen lämnas i osäkerhet, saken är klar, formulerad och utredd, skriver Lena Andersson i sin upplysande artikel. Folkhemmet uppstod som en politisk och kollektiv rörelse för att hjälpa svenska folket att organisera sig ur fattigdom genom utbildning, uppfostran, goda seder och bruk. Ansvar och plikt blev ledord och känslolivet och de andliga dimensionerna av tillvaron försattes på undantag. På samma sätt som islam en gång resulterade i en högstående kultur där människor var innovativa, konstnärliga och förfinade, har det svenska folkhemmet format våra tankesystem och sätt att förhålla oss till oss själva och till livet på ett sätt som lett till framgång sett ur samhällssynpunkt.

Den svenska välfärden hade sannolikt inte kunnat förverkligas utan folkhemmet som bakomliggande psykologisk, praktisk och social struktur. Idag betalar såväl muslimer som svenskar ett pris för att ha formats av dogmatiska strukturer som reglerat tillvaron under flera generationer. I Sverige är de flesta helt omedvetna av denna påverkan eftersom Folkhemmet uteslutande nämns som en positiv kraft och faktor i vår kultur, något att vara verkligt stolt över! Jag håller med om det positiva som Folkhemmet fört med sig men jag ser också dagligen dess baksida. Människan är och har alltid varit irrationell och inte enbart rationell, hon har alltid haft känslor och upplevelser som är unika och som inte låter sig inordnas i fack och system. Hon har alltid sökt efter mål och mening i tillvaron och behövt förhålla sig till de stora existentiella frågorna kring liv, död och mening. Folkhemmet utrotade religionen och fattigdomen i ett svep och förkunnade att meningen med livet var att hålla det snyggt och rent omkring sig och att följa sin plikt att arbeta och betala skatt. Idag räcker inte dessa livsmål till för att skapa mål och mening för människor men Folkhemmet kastade ut barnet med badvattnet och i den storstädningen försvann den naturliga och folkliga kompetensen att förhålla sig till livet som en hel människa.

Idag kan svenskar mer om islam än om Folkhemmet och jag tror att vi behöver öka medvetenheten om hur vi har påverkats av denna genomgripande livsfilosofi i vårt samhälle för att ha en chans att frigöra oss och hitta fram till en ny övergripande filosofi kring vad livet går ut på för att kunna förankra vår identitet och våra livsval i något som är större än det egna livet. Folkhemmet fostrade oss till att bli det mest kollektiva landet i världen med en generell samsyn på vad livet gick ut på. Kraften i detta skapade det samhälle som vi lever i idag. Nu har pendeln svängt åt andra hållet och vi har gjort oss mer fria och strävar efter att vara mer individuella i våra livsval än någonsin tidigare, utan att ha gjort upp med Folkhemmets ideal som handlade om att jämföra sig med alla andra, att lyssna utåt och inte på sig själv och att lägga upp sitt liv enligt en förutbestämd mall kring rätt och fel. I detta gränsland hittar vi kärnpunkten som leder till psykisk ohälsa i vårt land och i vårt tid; vi drivs av behov och värderingar som handlar om frihet att bejaka oss själva och vårt liv, samtidigt som vi håller oss tillbaka och omedvetet styrs av kollektiva normer och ideal som grundlagts av Folkhemmet. Har du någonsin frågat dig själv hur Folkhemmets idal påverkar dig i ditt sätt att se på dig själv och hur du väljer att leva ditt liv?

 

0

Mindful parenting

Mindfulness – medveten närvaro i nuet, har det skrivits mycket om på senare år. Många känner till att denna urgamla buddistiska meditationsteknik under den senaste decennierna gjort sitt inträde i västvärlden i ny anpassad form som benämns Mindfulness. Detta är en utmärkt teknik och hjälp för många att hitta en motkraft till stressen och pressen i tillvaron som gör det möjligt att hitta ett fokus med sig själv och i det liv man lever som leder till lägre puls och en känsla av kontroll. Mindful parenting är ett begrepp som spridit sig alltmer till stressade föräldrar som upplever att de inte hinner med eller har konfliktfyllda relationer med sina barn.
I DN kunde vi t.ex. nyligen läsa en artikel på detta tema (18/11) där livet för småbarnsföräldrar med bristande balans i tillvaron illustreras på ett sätt som många kan känna igen sig i. Livet beskrivs som ett skenande tåg med en mängd olika sysslor som måste utföras och som gör att utrymme för närvaro med sig själv och sina närmaste prioriteras bort. Mindful parenting innebär ett förhållningssätt till tillvaron som kan vara till hjälp för de som upplever att familjelivet snurrar alldeles för fort. Många barn mår dåligt för att de har föräldrar som brister i närvaro och som inte ger dem det de behöver, vilket många föräldrar mår dåligt av i sin tur. Viljan finns men man får inte ihop det.


Det blir alltmer vanligt att föräldrar går på kurs för att lära sig att agera som föräldrar och mindful parenting kan ses som ett exempel på denna nya storstadstrend. På ett sätt kan jag känna mig glad över dessa initiativ som kommer de skyddslösa barnen till gagn och som hjälper föräldrar att må bättre och att bli mer närvarande med sig själva och till livet i stort. Samtidigt kan jag inte låta bli att reflektera över det faktum att det naturliga i tillvaron faktiskt är att vara närvarande med sina barn och med sina närmaste och att det finns något paradoxalt med att vi måste gå på kurs för att hitta tillbaka till våra naturliga instinkter och till den självklara enkelheten i tillvaron som på många sätt handlar om sunt förnuft och magkänsla. Vi behöver stöd och hjälp att leva väl i västvärldens hektiska tempo och dessa initiativ att ta vara på livet och att hitta den livsviktiga närvaron med sig själv och barnen är initiativ i rätt riktning.
Viktigt dock att fundera över hur många nya aktiviteter vi kan och behöver lägga till i ett redan fulltecknat schema för att hinna gå på kurs så att vi kan lära oss att ta det lugnt, att andas och att faktiskt se och lyssna på våra barn som finns omkring oss. Själva poängen med Mindfulness handlar om att nå fram till ett sätt att leva närvarande, vilket ibland handlar om att ta bort och att rensa undan snarare än att lägga till och komplicera…