0

Obama går sin egen väg

En sann ledare har modet att gå sin egen väg och att nyttja sin makt för att driva det som är bäst för dem hon eller han leder framåt, även om det finns motstånd och det har en negativ inverkan på den egna populariteten. Idag står hela mänskligheten på tröskeln till en global och irreversibel miljökatastrof och vi skulle mer än någonsin behöva politiker och ledare som tog ansvar för den allvarliga situationen genom att använda sin makt för att styra saker i rätt riktning.

Tyvärr finns det väldigt få människor med makt som vågar gå emot rådande normer och se till mänsklighetens bästa. Det är viktigare att få politiska poäng, att visa på ett resultat även om detta går emot vad som är bäst i ett längre perspektiv. Det är inte trygga och värdegrundsförankrade ledare som styr världen idag utan människor som sökt sig till makten och offentligheten för att bli sedda, styrda av en prestationsbaserad självkänsla. Detta gör att de lider brist på självständigt tänkande och det mod som krävs för att staka ut en ny väg som leder till att man måste kasta sig ut i det okända. Obama är dock ett sällsynt undantag, vilket bland annat framgick i det klimattal han höll tidigare i Hur ska man som ledare agera om omgivningen befinner sig i censur?veckan. Han deklarerade då att han är trött på de kongressledamöter som förnekar den globala uppvärmningen och att han bestämt sig för att strunta i både senaten och representanthuset. Planen han lade fram handlar om att drastiskt minska utsläppen av växthusgaser för att nå målet som är 17% lägre utsläpp 2020 jämfört med 2005.  Obama gör därmed de mest långtgående åtaganden en amerikansk president någonsin gjort men det är ändå långt ifrån vad EU-länderna har förbundit sig till. Obama vågar sticka ut och gå sin egen väg och han tar ansvar för att använda sin makt för mänsklighetens bästa och för att våra barn och barnbarn ska ha en framtid. Konsekvenserna kan dock bli ödesdigra för honom själv och hans politiska karriär eftersom det som sagt finns ett djupt motstånd till förändringar som minskar miljöförstöringen bland mäktiga strukturer runt honom.

Hur ska man som ledare agera om omgivningen befinner sig i censur och förnekande samtidigt som situationen som råder kräver akut handling? Att driva på och försöka skaka om de som förnekar är enda vägen framåt, annars kommer man själv att gå under tillsammans med dem som bonat in sig i censur och som är oförmögna att lyfta blicken och resa sig upp, förlamade av rädsla och brist på mod. I slutändan är det ett gott samvete och att man gör så gott man kan, att man står upp för det man tror är rätt och riktigt, som räknas och som gör att man kan sova gott om natten. Att många av världens makthavare klamrar sig fast i censur och vägrar inse allvaret i klimathotet på grund av rädsla, statusjakt och prestationsbaserad självkänsla är det enskilt största hotet mot planeten och mänskligheten idag. Genom sitt agerande väljer Obama att gå sin egen väg och att inte ansluta sig till dem som genom sin passivitet låter världen gå under medan de in i det sista blundar för det som sker. 

0

Det är konstnärerna och de kreativa som går i täten för den nya tiden

Här på bloggen har jag skrivit flera inlägg kring den nya tiden och pekat på att den föds fram av ett behov av hållbarhet gällande såväl miljö som hälsa. Dagligen ser jag tecken på att vi håller på att genomgå detta transformerande skifte och det blir tydligt att utvecklingen drivs av ungdomar och av konstnärer som förmår snappa upp behov innan de hunnit uttalas och därmed skapa en ny trend. Denna nya globala trend tar sig uttryck på många olika sätt och man kan uppfatta att det handlar om helt skilda spår, när de i många fall är sprungna ur samma grundläggande behov och drivkrafter. Ett exempel är den pågående sommarkampanjen för H&M där modet är inspirerat av naturen, av blommor som ser helt naturliga ut, med en underliggande text som utgår från Sustainability. Denna trend har plockats upp av de kreativa hjärnor som förutspår vad som kan locka människor världen över att vilja köpa deras kläder. En till synes helt annan fråga som har bäring på ovanstående resonemang gäller den nya påven i Vatikanen – en man som till skillnad från den föregående väldigt intellektuelle Benedictus XVI är en man med örat mot marken som möter människor på ”gatan” och som vet vilka behov och frågor de är upptagna av eftersom han har mött dem i deras vardagliga liv. Hans framtoning handlar om enkelhet och närvaro – värden som den nya världen bygger på.

Påsken är en högtid som manar till eftertanke och vila. Vare sig man är religiös eller inte så finns det en viktig symbolik med påsken som känns särskilt aktuell i år. Det handlar om död, sorg, uppståndelse och glädje i en process som följer livets rytm. Kanske är det så att årets påsk handlar om att den sista sucken går ur det som upprätthållit den gamla tiden, vilket medför ett behov av att separera och få sörja de värden som gått förlorade – innan vi kan glädja oss åt det nya som föds fram och som vi kommer kunna anamma om vi närmar oss våra viktiga frågor med ett öppet sinne. Det vi lämnar bakom oss är en tid då vi fick vara obekymrade, efterkrigstidens enastående välfärd där ingen hade hört talas om varken miljöförstöring eller utbrändhet. Symptomen på en ohållbar livsstil hade inte ännu gett sig tillkänna och vi fick leva ostörda i vår lilla bubbla där allt var möjligt och framtiden tedde sig ljus på alla sätt. Den tiden är över. Istället har vi vaknat upp till en tid då vi måste lära oss att bli medvetna och att ta ansvar – för världen och för oss själva. Påskens högtid innebär i sin struktur en process som kan hjälpa alla som behöver det att göra en transformation mellan det gamla och det nya.  Tag chansen!

Glad påsk!

0

”Lånade kläder bättre för miljön”

Att äga dyra festkläder som bara tar plats i garderoben ger inte längre status. Därför har det börjat växa fram klädbibliotek. Lånegarderoben i Midsommarkransen i Stockholm lånar ut kläder till både vardag och fest, kan vi läsa i DN, Insidan 21/3. Erika Granstrand som varit med och drivit Lånegarderoben sedan 2011 har ett intresse som grundar sig i konsumtion i ett hållbarhetsperspektiv. Lånegarderoben handlar om att inte behöva shoppa nya kläder för att man ska gå på fest, kläder som man kanske bara använder en månad och som sedan bara tar plats i garderoben. Hur kan man få ett behov tillfredsställt – funktionen – utan att man behöver köpa plagget? Hur kan man minska produktionen, och öka användningen och nyttan? När de öppnade trodde de att det var festkläderna som skulle gå snabbast men det har visat sig att låntagarna är minst lika intresserade av vardagskläder och t-tröjor som de kan ha på jobbet.

Lånegarderoben är ett projekt som är ett exempel på den nya tiden som handlar om att människor aktivt engagerar sig i att försöka rädda jorden från miljöförstöring och undergång på grund av överkonsumtion. Det sker en förskjutning i samhället från att vi har en ökad medvetenhet och insikt om att jordens resurser är överbelastade och att vi helt enkelt måste ändra våra vanor, till att allt fler faktiskt börjar agera annorlunda och göra andra val. Det är bråttom och vi får hoppas att allt fler öppnar sig för att förändra sitt förhållningssätt till livet och tar del av alla de nya fantastiska initiativ som kreativa entreprenörer presenterar för oss. I Stockholm blir bilpool för allt fler ett alternativ till att äga en egen bil på motsvarande sätt som Lånegarderoben ersätter det egna ägandet av kläder. Dessa initiativ är ett uttryck för den massiva förändring i människors attityder och värderingar som jag skrivit om tidigare under begreppet ”Cultural Creatives”. Vi vill fortfarande köra säkra och fina bilar och vi vill vara snyggt och moderiktigt klädda, men själva ägandet har blivit underordnat behovet att agera på ett sätt som ligger i linje med miljö- och hållbarhetstänk. Trenden har definitivt vänt från att status har handlat om att ju mer du äger och samlar på dig desto bättre, till att less is more och att skala ner på många olika områden. Sedan Lånegarderoben startade har det startats liknande ställen i Göteborg, Malmö, Norrköping, Umeå och även i Helsingfors och New York. Parallellt skrivs det om att konsumtionen av kläder gått ner och att vi har en annalkande kris för klädindustrin. För alla dem som jobbar i dessa branscher är detta självklart ett bekymmer, sett ur ett miljöperspektiv är det däremot väldigt sunt och en trend i helt rätt riktning. All konsumtion av varor och produkter som är olämpliga för miljön kommer av nöd att minska i takt med att människor väljer att agera miljömedvetet istället för att sätta den egna bekvämligheten i första rummet. Denna utveckling angår oss alla och handlar inte om att det kommer att saknas jobb, utan om att arbetsmarknaden och samhällsekonomin är under genomgripande omdaning för att ställa om sig till en ekonomi som inte är frikopplad från hållbarhetsperspektivet, utan integrerad med densamma.

0

Naturkatastroferna lär oss att utveckla ödmjukhet.

Orkanen och stormen ”Sandy” i Karibien och i USA orsakar förödelse, dödsfall och förlamning i hela städer och tvingar oss att inse hur maktlösa vi är inför naturens krafter. När till och med mäktiga New York måste stänga ner under flera dagar och den pågående amerikanska presidentvalskampanjen måste ta en paus för att hantera katastrofen, inser vi hur maktlösa vi egentligen är trots att vi lever i illusionen av att ha kontroll och att vara herrar på täppan.

En av världens största bekymmer som jag skrivit om tidigare här på bloggen och i mina böcker handlar om högmod och brist på ödmjukhet. Två av de största hoten mot mänskligheten som förenar oss alla handlar om miljöförstöring och ohälsa. Båda dessa problem kan förklaras utifrån att vi fastnat i ett förhållningssätt till oss själva och till livet som handlar om högmod och att vi saknar respekt och förmåga att hantera gränser och att ödmjukt stå tillbaka inför de faktorer som är större än vår egen personliga vilja. Tyvärr är det först när vi blivit sjuka, särskilt allvarligt sjuka på ett sätt som inneburit fara för livet eller risk för begränsningar av olika slag, som vi finner en mer ödmjuk inställning till oss själva, till de krav vi ställer på livet och på vad som är viktigt. Val och prioriteringar blir enklare och vi lär oss att lyssna på och respektera kommunikationen från kroppen och själen om vad vi behöver för att må bra och finna mening i tillvaron. När vi mår bra, när livet rullar på och ingenting omtumlande händer i den bekväma tillvaro som vi lätt invaggas i i västvärlden, är det väldigt lätt hänt att vi utvecklar högmod och att vi saknar kontakt med den ödmjuka inställning till livet som varje barn föds med och som många återfinner först inför döden. Den amerikanska drömmen som bygger på att du är din egen lyckas smed, att allt är möjligt och att det är upp till dig själv att skapa det liv du vill ha, för mycket gott och inspirerande med sig som fått många att växa och att våga pröva nya outforskade vägar. Baksidan av detta mynt handlar om att denna inställning till livet lätt får oss att tro att vi kan råda över allt, att vi är starka och kan påverka saker och ting utifrån vårt eget behag.


Finanskrisen var en påminnelse om att girighet leder till kollaps och undergång om den tillåts att gå för långt. Den pågående naturkatastrofen lär oss att det är dags för världen att ta krafttag mot miljöförstöringen och vi överhuvudtaget ska ha någon planet att leva på i framtiden. Lärdomen handlar om ödmjukhet genom att vi tvingas ner ifrån det torn av högmod som vi sitter i och som bygger på en illusion om trygghet och osårbarhet.  2012 är det år som vi den 21 december enligt Maya Kalendern ska möta jordens undergång. Min personliga uppfattning utifrån denna och andra profetior handlar om att vi faktiskt står inför en situation av allvar där vi människor själva skapar vår egen och vår planets undergång genom att vi konsekvent nonchalerar de eviga livsprinciper som under alla tider reglerat världen och människors liv tillsammans på denna jord. Världen styrs idag och vi styr oss själva och vårt liv utifrån dödssynderna som vi kan välja att benämna som destruktiva krafter för mänskligt liv. Symptomen på att världen faktiskt håller på att gå under har aldrig varit tydligare än under de senaste åren och vi har många chanser att lyssna, lära oss och att börja göra drastiska och omvälvande förändringar. Det börjar dock bli bråttom, isarna vid Nordpolen smälter och klimatkatastroferna runt om i världen blir alltmer intensiva. Vi har inte så mycket tid på oss. Ännu kan vi lyckas vända denna utveckling tror jag om vi bara omedelbart kliver in i ett större ansvar för oss själva och för livet utanför. Världen behöver politiker och makthavare som nyttjar sin makt och sitt inflytande i en ny riktning där den personliga vinningen är helt underordnad ett högre syfte. Var och en av oss behöver också göra en snabb analys av hur vi själva lever och vad vi kan göra i relation till oss själva, till våra närmaste och för världen utanför, för att ge ett litet bidrag till den nya tiden. Det är dags att sluta blunda för symptomen och ta tag i roten till problemen….!