0

”Lånade kläder bättre för miljön”

Att äga dyra festkläder som bara tar plats i garderoben ger inte längre status. Därför har det börjat växa fram klädbibliotek. Lånegarderoben i Midsommarkransen i Stockholm lånar ut kläder till både vardag och fest, kan vi läsa i DN, Insidan 21/3. Erika Granstrand som varit med och drivit Lånegarderoben sedan 2011 har ett intresse som grundar sig i konsumtion i ett hållbarhetsperspektiv. Lånegarderoben handlar om att inte behöva shoppa nya kläder för att man ska gå på fest, kläder som man kanske bara använder en månad och som sedan bara tar plats i garderoben. Hur kan man få ett behov tillfredsställt – funktionen – utan att man behöver köpa plagget? Hur kan man minska produktionen, och öka användningen och nyttan? När de öppnade trodde de att det var festkläderna som skulle gå snabbast men det har visat sig att låntagarna är minst lika intresserade av vardagskläder och t-tröjor som de kan ha på jobbet.

Lånegarderoben är ett projekt som är ett exempel på den nya tiden som handlar om att människor aktivt engagerar sig i att försöka rädda jorden från miljöförstöring och undergång på grund av överkonsumtion. Det sker en förskjutning i samhället från att vi har en ökad medvetenhet och insikt om att jordens resurser är överbelastade och att vi helt enkelt måste ändra våra vanor, till att allt fler faktiskt börjar agera annorlunda och göra andra val. Det är bråttom och vi får hoppas att allt fler öppnar sig för att förändra sitt förhållningssätt till livet och tar del av alla de nya fantastiska initiativ som kreativa entreprenörer presenterar för oss. I Stockholm blir bilpool för allt fler ett alternativ till att äga en egen bil på motsvarande sätt som Lånegarderoben ersätter det egna ägandet av kläder. Dessa initiativ är ett uttryck för den massiva förändring i människors attityder och värderingar som jag skrivit om tidigare under begreppet ”Cultural Creatives”. Vi vill fortfarande köra säkra och fina bilar och vi vill vara snyggt och moderiktigt klädda, men själva ägandet har blivit underordnat behovet att agera på ett sätt som ligger i linje med miljö- och hållbarhetstänk. Trenden har definitivt vänt från att status har handlat om att ju mer du äger och samlar på dig desto bättre, till att less is more och att skala ner på många olika områden. Sedan Lånegarderoben startade har det startats liknande ställen i Göteborg, Malmö, Norrköping, Umeå och även i Helsingfors och New York. Parallellt skrivs det om att konsumtionen av kläder gått ner och att vi har en annalkande kris för klädindustrin. För alla dem som jobbar i dessa branscher är detta självklart ett bekymmer, sett ur ett miljöperspektiv är det däremot väldigt sunt och en trend i helt rätt riktning. All konsumtion av varor och produkter som är olämpliga för miljön kommer av nöd att minska i takt med att människor väljer att agera miljömedvetet istället för att sätta den egna bekvämligheten i första rummet. Denna utveckling angår oss alla och handlar inte om att det kommer att saknas jobb, utan om att arbetsmarknaden och samhällsekonomin är under genomgripande omdaning för att ställa om sig till en ekonomi som inte är frikopplad från hållbarhetsperspektivet, utan integrerad med densamma.

1

Nu vill vi bo tillsammans igen!

Alla ni som läser min blogg regelbundet har följt mina tankar kring den nya tidsandan som vi nu har klivit in i och att den medför ett annat förhållningssätt till livet och miljön. Den senaste tidens mediala fokus på ändrade attityder till familj där färre skiljer sig, fler skaffar flera barn med samma partner e.t.c. är ett tydligt exempel på en trendförskjutning där friheten att vara fri från alla band och dess baksida ensamheten, för yngre generationer nu har lett fram till ett ökat fokus på relationernas betydelse för hälsa och livskvalitet.

I DN (10/3) kan vi läsa ett intressant reportage benämnt Tillsammans 2.0 som belyser den nya tidens förhållningssätt till kollektiva boendeformer. Det handlar alltså inte om 70-talets ideologiskt baserade tankar om kollektivet som kommit tillbaka, utan om en ny trend där allt fler människor i västvärldens storstäder upplever att det är praktiskt, ekonomiskt och miljömässigt mer hållbart att leva tillsammans med andra människor – och så klart mindre ensamt! Självklart är det inte alltid en dans på rosor att bo och leva med andra människor, man måste kompromissa, anpassa sig till andras behov och kan inte leva ut den självcentrering som blivit symptomatisk för dagens människor i västvärlden. ”Back to basic with a twist” skulle kunna vara ett lämpligt uttryck för att beskriva de större skeenden som sker i människors värdesystem just nu där synen på boende och relationer är ett av många uttryck för att vi börjar inse att vi har gått för långt bort ifrån våra naturliga instinkter som människor. Det går inte att komma ifrån att vi precis som djuren är flockdjur och att vi inte är skapade för att leva skilda från andra och plågas av känslor av övergivenhet – mitt i storstadens vimmel av andra människor. Att leva med andra lär oss att utveckla livsnödvändiga egenskaper som empati och aktivt lyssnande, men också anpassningsförmåga och övning i att hantera besvikelser och frustration. I avsaknaden av andra att  ”nöta och blöta med” slipper du dessa vardagliga irritationsmoment och uppnår en känsla av frihet som länge varit något som västvärldens människor eftersträvat och sett som höjden av lycka. Detta med all rätt, eftersom 1900-talets frihetssträvan hjälpt oss att frigöra oss från familje- sociala och samhällsstrukturer som blivit förlegade i takt med att vi växte ur det gamla bondesamhället.

Nu då vi är fria att leva det liv vi vill leva, att välja och att välja bort, väljer allt fler att återknyta med människans uråldriga behov av närhet, gemenskap och relationer med andra för att slippa ensamhet, för att underlätta vardagen men också för det högre syftet att hushålla med jordens begränsade resurser. Det blir spännande att följa hur denna trend mot mer kollektiva boendeformer kommer att utvecklas framöver och vilka konsekvenser det kommer att få på folkhälsan. Jag gissar att depressioner kommer att minska och att kreativitet och nytänkande kommer blomstra som det gör när människor som trivs tillsammans börjar umgås och dela sina tankar och känslor med varandra, oavsett om det handlar om en arbetsplats, ett hem, ett grannskap eller en krets av vänner. Att leva ensam har med andra ord blivit omodernt och det är positivt att det öppnas upp nya former av boende som inte bygger på att du måste leva i ett parförhållande eller i en familjesituation av mer traditionell karaktär om det inte är så ditt liv ser ut.

0

Mayan End Age 12-21-2012 heralds a New Age of spiritual enlightenment

Both the Hopis and Mayans recognize that we are approaching the end of a World Age… In both cases, however, the Hopi and Mayan elders do not prophesy that everything will come to an end. Rather, this is a time of transition from one World Age into another. The message they give concerns our making a choice of how we enter the future ahead. Our moving through with either resistance or acceptance will determine whether the transition will happen with cataclysmic changes or gradual peace and tranquility. The same theme can be found reflected in the prophecies of many other Native American visionaries from Black Elk to Sun Bear.” — Joseph Robert Jochmans

Fredrik-Bengtsson-Mayan-calender

Som jag skrivit om tidigare här på bloggen finns det många som ansluter sig till uppfattningen att mänskligheten befinner sig i ett omvälvande skifte och att vi står på tröskeln till en ny tidsera präglad av andlighet och medmänskliga värden. Enligt den berömda Mayakalendern ska världen gå under den 21 december 2012. De flesta människor tolkar dock inte denna profetia bokstavligt utan som ett uttryck för att det är då som skiftet mellan den gamla tidseran och den nya kommer att ske.
I olika inlägg här på bloggen har jag under året pekat på olika ”tecken” och uttryck och försökt beskriva en känsla av en rörelse i världen som ger stöd åt tolkningen om att vi är mitt uppe i en genomgripande förändring av våra värdesystem och synsätt på oss själva och livet. Det enda vi med säkerhet vet är att jorden kommer att gå under om vi inte lär oss att respektera miljön, och den livsstil som västvärldens människor ägnar sig åt idag leder också till en slags undergång och förgörelse på individnivå. För att ändra på detta krävs ett skifte som endast kan ta form om vi förankrar vår syn på livet i en mer andlig dimension som rymmer respekt för naturen, för andra människor och inte minst för oss själva och vår kropp som vårt tempel. Frågan är inte om, utan snarare hur vi kommer att öppna oss för den nya tiden. Genom att spjärna emot in i det sista eller genom att öppna upp och ödmjukt ta till oss nya perspektiv och låta oss växa och mogna som människor?