0

Om modet att följa sitt hjärta….

Du ska tacka dina gudar,
om de tvingar dig att gå
där du inga fotspår
har att lita på……..
Du ska tacka dina gudar,
när de bryter bort ditt skal.
Verklighet och kärna
blir ditt enda val.
 
Karin Boye

Det västerländska samhället fostrar oss in i en uppfattning om vad det betyder att vara en lyckad person. Det gäller att välja ett lämpligt yrke och en karriär som innebär status, pengar och en position i samhället i någon form. Att vara ekonom eller jurist är t.ex. ett mått på att vara en lyckad och bra person – även om man helt saknar intresse och drivkraft för yrket. Kort sagt kan man säga att vi har lärt oss att strunta i våra känslor och våra djupare behov till förmån för en snygg yta och fasad.
Att vara lycklig och följa sin egen väg i livet oavsett i vilken riktning den går har varit oväsentliga egenskaper i det materialistiska samhället som ligger till grund för välfärdsstaten. Detta följer en rationell, mänsklig lag; när livet handlar om överlevnad är det dessa värden som styr livet och våra handlingar. Hur vi mår, vad vi känner och vad vi drömmer om blir oväsentligt. Livet fram till nyligen har gått ut på att offra sig själv till förmån för något större dvs ekonomisk och social trygghet för sig själv och för familjen. Som jag skrivit om i tidigare inlägg är det denna livshållning som inte längre håller och som är en viktig grundläggande orsak till de depressioner och utbrändhetsproblem som präglar de västerländska, framgångsrika samhällena idag. Människors värderingar och behov har förskjutits från överlevnad och materialistiska behov till att komma att handla om mening, innehåll och personlig utveckling. Givet den ekonomiska och sociala tryggheten finns det utrymme att låta själen ta plats och att leva sitt liv utifrån vem man är. Problemet är att ett sådant ställningstagande kräver mod, mod att stå upp för sig själv och att gå sin egen väg. Där finns inte den trygghet och den förutsägbarhet som vi har vaggats in i att tro är det enda och självklara livsvalet. Många fortsätter därför leva i upptrampade fotspår och väljer den säkra och trygga vägen och mår relativt bra i det. Andra som gör samma val mår dåligt, särskilt kring 35-40 årsåldern då karriär och familjestruktur är på plats och frågor kring livets mening infinner sig. Blir det inte mer än så här?
Att inte hantera denna typ av existentiella frågeställningar leder ofta med tiden till sömnproblem, depression och/eller utbrändhet. Fler och fler tilltalas dock av att kasta loss och att pröva sina egna vingar, att definiera livet utifrån sina behov och värderingar.

Under resan till Abu Dhabi fick vi möta olika personer som just hade funnit modet att skapa sitt yrke och sitt liv utifrån sig själva snarare än utifrån en redan upptrampad väg.  Här fanns den brittiske falkjägaren, en man i 35-årsåldern som tyckte om djur, som inte gillade klimatet i Storbritannien och som var fascinerad av öknen.Av dessa drömmar hade de skapat ett liv som passade dem perfekt men som aldrig hade kunnat bli verklighet om de inte haft modet att stå upp för sina drömmar Genom att flytta till Dubai hade han kunnat hitta ett sätt att kombinera dessa spretiga behov till ett framgångsrikt yrke där han dagligen fick vara med sina falkar och vistas i öknen där han utförde demonstrationer på den urgamla traditionen med falkjakt. Ett annat exempel var det amerikanska par i 40-årsåldern som lämnat den lilla sömniga amerikanska småstaden som de kom ifrån för att satsa allt de ägde på att starta ett företag där de erbjöd grupper att segla runt bland öarna utanför Abu-Dhabi på en båt där de erbjöd förfriskningar och demonstration i seglingskonst. Allt de visste var att de ville jobba med människor, med service och att få vistas på havet som de älskade mer än någonting annat, i ett varmt och behagligt klimat. Av dessa drömmar hade de skapat ett liv som passade dem perfekt men som aldrig hade kunnat bli verklighet om de inte haft modet att stå upp för sina drömmar och att lämna allt det välbekanta bakom sig.  Detta och fler exempel på samma tema som vi mötte under denna resa gav perspektiv på livet och de val vi gör där frågan om mod att kliva ut i det okända och oprövade är den avgörande frågan som gör skillnad mellan dem som stannar vid att drömma och de som finner kraften att omvandla drömmarna till verklighet.