0

Om att vara rädd för att möta sig själv

Under alla år som jag har arbetat med att hjälpa människor att reda ut sina livsfrågor och att utveckla mod att konfronteras med känslor, minnen och tankar som de helst vill glömma bort, har jag lärt mig att miljön är av central betydelse för att främja mötet med sitt inre. Under resan i våras på temat mod åkte vi därför till Abu Dhabi där vi tillbringade några dagar ute i öknen. Den kategori som deltagarna på resan tillhör är vana att resa. De har egentligen sett och gjort allt och mer av häftiga upplevelser och spännande platser skulle inte tillföra dem någon ny dimension av mod. Att vistas i öknen där det råder monumental stillhet och tystnad och där få saker i det yttre pockar på uppmärksamhet och distraherar var däremot en perfekt inramning för resans syfte. Ingen hade erfarenhet av att vara i öknen och det var en upplevelse bara att landa där i tystnaden och att byta om till den traditionella muslimska, fotsida klädnaden. Hur relaterar vi till andra då vi inte har våra kläder och andra attiraljer som särskiljer och med vilka vi markerar status, prestige och berättar vem vi är? Vad händer med gruppdynamiken när alla ser likadana ut och hierarkierna och jämförelserna suddas ut? Det krävs mod att sudda ut sitt ego och att bli en i mängden i en kultur som lär oss att normen för att vara en lyckad person är att synas i media och vara en kändis.

Den största utmaningen för många var kanske att erövra öknen, att låta sig svepas med av dess mäktighet och att vänja sig vid och bli vän med tystnaden. Att meditera ensam i öknen för någon som är ständigt aktiv, aldrig ensam, aldrig tidigare har mediterat eller utforskat sitt inre, kräver onekligen väldigt mycket mod. Av många människor som jag har mött både under denna resa och under andra resor av liknande slag som jag har medverkat i, har jag förstått att mötet med sig själv, med sitt inre, är förknippat med mycket rädsla. Att resa jorden runt, eller för den delen att resa till månen, känns för många inte särskilt utmanande, Inte heller olika övningar eller tävlingar som handlar om att prestera och att uppnå ett så bra resultat som möjligt. Det vi har svårt för i en tid då många styrs av en prestationsbaserad självkänsla är att möta oss själva bortom vad vi gör och vad vi presterar. Vem är vi då? Och vad ska vi göra med alla tankar och känslor som vi så frenetiskt försöker springa ifrån i vårt superhektiska liv där dagarna är fyllda med stimulans, arbete och aktiviteter i en utsträckning som inte lämnar något utrymme för tomhet eller att det vi djupast känner och behöver kommer upp till ytan? Om vi överlever och hanterar vårt liv genom att springa och aldrig stanna upp är tystnad, att vistas i öknen och att vara i stillhet en mardröm, precis som det kan vara en lisa för själen och inge oss en känsla av frihet och harmoni om vi lever nära oss själva och har hanterat den smärta, den ångest, den sorg och andra jobbiga erfarenheter som vi har varit med om på livets resa och de känslor som dessa har gett upphov till. Mod är därför inte något statiskt utan beroende av vem vi är och hur vi förhåller oss till livet. För den som har svårt för tystnad och stillhet kan en vistelse i öknen och att vara med sig själv vara ett effektivt sätt att utveckla mer mod. Eftersom livet i västvärlden präglas av överstimulans, prestation, krav och ständig jakt på att uppnå känslan av att duga, att räcka till, tror jag att öknen precis som havet med sin eviga rytm, sin oföränderlighet och sin mäktighet kan hjälpa oss att hitta ett inre fokus och att utveckla modet att våga möta oss själva.

IAbu Dhabi är öknen förknippad med positiva minnen, känslor och att vara hemma för lokalbefolkningen. Det är bara knappt 40 år sedan som landet i princip uteslutande bestod av öken och människor levde i tält med öknen som sitt hem sedan urminnes tider. Idag är Abu Dhabi en mäktig och modern nation med en i det närmaste ofattbar rikedom och överflöd – ändå är det naturligt för de flesta att regelbundet ge sig ut i öknen för att finna ro och stillhet som vi upplever då naturen tar över och vi blir en del av ett större sammanhang. Öknen hjälper till att ge perspektiv på tillvaron och ger saker sina rätta proportioner, att åka dit för att ägna sig åt en inre resa är definitivt något att varmt rekommendera!

0

En resa på temat mod….

Att veta det rätta och inte göra det, är brist på mod.
Konfucius

I våras hade jag förmånen att få medverka på en resa till Abu Dhabi dit vi åkte med en grupp högpresterande personer i Näringslivet som hade fått denna fantastiska resa som en belöning för att de presterat så goda resultat i sitt arbete. Temat för resan var mod och syftet var att erbjuda ett upplägg kring personlig utveckling där varje person skulle få möjlighet att ”syna sig själv i sömmarna” och fundera över hur modiga de var egentligen…Under de samtal och intervjuer som jag hade med deltagarna såväl före som efter denna resa fick jag verkligen tillfälle att reflektera över vad mod betyder för olika människor och hur viktigt det är att vi har fokus på mod i en tid som vaggar in oss i en känsla av bekvämlighet där vi sällan får tillfälle att naturligt utveckla mod.

Mod har ju som vi kan läsa i Wikipedia’s definition två parametrar; ett yttre mod som människor som lever nära naturens krafter naturligt utvecklar för att överleva, eller som en del av oss konstruerar och övar oss igenom olika typer av sport och fysiska utmaningar som Bungy Jump, Fallskärmshoppning, Dykning, Utförsåkning eller liknande. Det andra parametern handlar om inre mod, om att våga träda fram, stå för sin egen åsikt, stå upp för sina värderingar, värna om rätt och fel i relation till sin omvärld, att ge upp det välkända för det obekanta I Sverige är det inte politiskt korrekt att ha fördomar och vi vill gärna tro att vi är öppna och toleranta. Men är vi det? och om att lägga sig vinn om att inte låta sig styras av fördomar och låta den egna världsbilden utgöra referensram för resten av mänskligheten. I tidigare inlägg på bloggen har jag skrivit om bristen på inre mod som präglar människor i vår tid och i vår del av världen. Man skulle kunna säga att vi har överbetonat det yttre, fysiska modet och många utmanar sig själva genom att ägna sig åt mer och mer extrema sporter och äventyr. Samtidigt sitter vi fast i trygghetsfällan och har svårt att hantera det okända och oprövade, att våga ta språnget. Livet har lärt mig att de som vågar mest känner sig mest fria och tillfreds med livet eftersom deras livshållning styrs av tillit till sig själva och till livet istället för rädsla. De som vågar mest är därför ofta de som har förlorat mest och varit som mest utsatta. Mod utvecklar vi genom att vi tvingas konfronteras med livet, med händelser och situationer som vi helt enkelt måste hantera på ett eller annat sätt.

I Sverige är det inte politiskt korrekt att ha fördomar och vi vill gärna tro att vi är öppna och toleranta mot andra folkgrupper, människor som har olika religiös trosuppfattning, hudfärg, sexualitet eller annan subgrupp. Min uppfattning är att detta stämmer så länge det handlar om att betrakta och att ägna sig åt en intellektuell uppfattning om hur saker bör vara. Att konfronteras med och leva med fundamentala olikheter där våra egna övertygelser sätts på prov är något helt annat. Sverige är ett av de mest kollektivistiska samhällen på jorden, vilket betyder att öppenhet för olika synsätt, levnadsvanor och beteenden är en enorm utmaning som går stick i stäv med vårt mindset som utgår från att alla ska vara lika och vara stöpta i en och samma form. Kort sagt, givet de två grundfundamenten i svensk kultur som handlar om trygghet och likformighet utvecklas vi till att bli svaga då det gäller mod kopplat till vår karaktär och personlighet vilket på olika sätt hindrar oss i vår personliga utveckling och livskvalitet. Under kommande dagar är min tanke därför att bjuda på lite tankar och reflektioner kring detta angelägna tema. Hoppas att ni vill följa med på resan och kom gärna med egna tankar och infallsvinklar på temat mod.

0

Nytt tema: mod

Välkomna till en ny vecka!
Temat som jag vill ägna de närmaste dagarna åt är mod. I olika inlägg och artiklar har jag ofta återkommit till betydelsen av att vi utvecklar vårt personliga mod så att vi vågar stå upp för det som vi tror på och behöver för att kunna leva ett rikt och meningsfullt liv.

Nedan ser ni Wikipedia’s definition på mod:
Mod, på latin fortitudo, är en personlig egenskap och en av kardinaldygderna. Inom katolicismen tolkas fotitudo även som uthållighet. En modig person handlar i överensstämmelse med sina övertygelser och önskningar, även vid risk för negativa konsekvenser mot det egna jaget. Mod betraktas av många som en moraliskt eftertraktansvärd egenskap, en dygd.
Man brukar skilja på fysiskt och moraliskt mod. Fysiskt mod är förmågan att övervinna smärta och kroppsliga plågor, medan moraliskt mod är förmågan att övervinna risker för anseende och prestige.
Mod är att vara rädd men övervinna rädslan för att göra det som ska göras. Mod stärker individens självkänsla och hjälper personen att övervinna sin rädsla genom exponering.
En ny kategori ”Mod” har skapats här till vänster så att du lätt kan hitta alla relaterade inlägg till ämnet närhelst du vill.

1

Vad är du beredd att ändra på för att släppa in drömmar och lycka i ditt liv?

”Visst gör det ont när knoppar spricker, varför skulle annars våren tveka….”

Karin Boye

Under den gångna veckan har jag skrivit om 7 livsprinciper eller ”lagar” som leder till ett lyckligt och harmoniskt liv som är baserade på uråldrig livsvisdom. Liknande tankar och visdomsord om livet har formulerats i alla jordens hörn men har på många håll gått förlorade i den moderna tiden då vi tenderat att ”slänga ut barnet med badvattnet”. Under rubriken Cultural Creatives kan du läsa om den stora, världsomspännande rörelse som omfattar miljoner människor i västvärlden idag och som driver fram den nya tidsåldern där nya förhållningssätt till livet och till naturen är en nödvändighet. En av kärnpelarna hos människor vars värdesystem bygger på de ideal och synsätt som the Cultural Creatives kännetecknas av, handlar om att vara en bro mellan den gamla världen och den nya. Det handlar inte om en tillbakagång till historien eller om att allt var bättre förr, utan om att plocka fram och sätta värde på de eviga och allmänmänskliga erfarenheter och kunskap om livet som mänskligheten redan har formulerat för att omsätta och implementera i det liv som vi har idag.

Denna stora förändring i värderingar och levnadsvanor sker mitt ibland oss och handlar inte om att förkasta det moderna livet, utan om att förändra det inifrån. De 7 levnadsprinciper som jag har skrivit om handlar just om att ge en sådan konkret vägledning som vi behöver för att stanna upp och styra in våra tankar och beteenden om oss själva och om livet i en riktning som leder till ett lyckligt liv för oss själva och till hållbarhet för vår omvärld. En första nivå för en sådan genomgripande förändring handlar om insikt och förståelse, om att se sammanhang och förstå samband mellan till synes skilda företeelser. Det jag hoppas på med mitt lilla bidrag till denna kunskapsspridning är att få stötta er läsare i att också börja ta små steg mot ett levnadssätt och en livsstil som kommer att hjälpa er att uppnå det ni önskar på ett sätt som ligger i linje med ett hållbarhetstänkande i vidare mening. För att komma vidare från insikt till handling krävs mod, men också att du är beredd att släppa taget om vissa saker som du har lärt dig att du behöver eller tycker om. Under rubriken Förändringens Fyra Rum kan du läsa mer om temat förändring och hur du tar dig igenom en förändringsprocess – för dig själv och/eller för den grupp/de grupper som du ingår i. Jag önskar dig varmt lycka till i denna strävan och hoppas få ta del av dina erfarenheter av detta på bloggen framöver!

2

Som vi sår får vi skörda

Lagen om karma eller orsak och verkan.

Varje handling vi gör skapar en energi som återvänder till oss på ett likartat sätt: Som vi sår får vi skörda lär vi oss redan som små barn då föräldrar och skola lär oss hur vi bör agera i livet för att bli omtycka av och fungera i samspelet med andra. Alla människor har hela tiden ett oändligt antal valmöjligheter att ta ställning till, en del val gör vi medvetet och andra omedvetet. Resultatet av de val vi gör definierar vårt liv och på det sättet ligger det en sanning i uttrycket ”Du är din egen lyckas smed”. Om vi vill ha lycka i vårt liv måste vi lära oss att så frön av lycka och göra medvetna val som leder i den riktningen. Tyvärr gör många av oss val som vi är helt omedvetna om och inser inte att vi har ett ansvar – och därmed även en frihet att själv välja hur vi vill tolka och må i varje given situation. Om du får en komplimang t.ex. kan du välja att bli glad eller smickrad, men många avfärdar även positiv feedback och tar bara till sig allt som handlar om brister. Sällan inser vi att vi gör ett val i dessa situationer och tolkningen av det som sker är omedveten. I den meningen kan man säga att vi låter oss styras av omedvetna krafter och gör oss till offer för vår historia, för vår dåliga självkänsla, för hur andra människor agerar eller inte agerar mot oss o.s.v.

Inom existentiell psykologi som grundar sig på den uråldriga livsvisdom som alla världens folk en gång i tiden levde med lär vi oss istället att vi är fria att själva bestämma hur vi vill låta yttre händelser och andra människor påverka oss. En av de huvudfrågor som jag driver i mitt arbete som syftar till att klargöra orsaker till den psykiska ohälsan i vårt tid och i vårt samhälle, handlar om att lyfta fram att vi saknar förmåga att göra egna, personliga och medvetna val i förhållande till de trender och yttre regler och normer som vi gör till sanningar och som styr vårt liv. Att göra sig själv ansvarig för sitt liv och för sitt mående är den bästa medicin som finns och det som leder till en känsla av att äga sitt liv. Vägen dit handlar om att ta ett steg tillbaka och betrakta de val du gör när du väljer, eftersom själva iakttagandet blir den process som leder dig bort från de omedvetna reflexerna. När man går i terapi är denna fas som syftar till att ge insikt och ökad medvetenhet en förutsättning för att i nästa steg kunna göra andra, mer medvetna och upplyftande val, men uppfattas ofta som överflödig eftersom vår tid handlar om att handla och agera på bekostnad av reflektion och överblick.

Om ditt mål i livet handlar om att söka lycka och att uppfylla dina drömmar är lagen om orsak och verkan den livsprincip som leder dig dit. När du gör ett val – vilket som helst – bör du fråga dig själv två saker:
1) Vilka är konsekvenserna av det val jag gör? I ditt hjärta kommer du omedelbart att veta svaret på detta.
2) Kommer det val jag gör nu att vara till glädje för mig och de som finns i min närhet?
Om svaret på dessa frågor är ja, gå vidare med det du valt. Om svaret däremot är nej, gör då inte det valet. Så enkelt är det, svårigheten är att lita till att hjärtat har rätt svar eftersom vi lärt oss att det är blödigt och sentimentalt. Våra förfäder använde hjärtats vishet som en kompass i livet då de ännu saknade de yttre styrmodeller som trender, media, marknaden o.s.v. som vi idag har gjort till vår kompass och som styr våra tankar, känslor och handlingar. Hjärtat är intuitivt och holistiskt, det sätter saker i sammanhang och det ser relationer. Det styrs inte av att vinna eller förlora. För människor som lyssnar på sitt hjärta och som låter sina val styras av vad hjärtat säger dem att de bör och inte bör göra, blir livet enklare och samtidigt smalare. Alla lyckliga familjer, alla framgångsrika företag och välmående samhällen bygger på att de som styr har kompassen riktad inåt och låter hjärtat styra riktningen av såväl stora som små beslut. Om du vill vara lycklig – fråga dig själv om du har kontakt med ditt hjärta och om du har modet och tilliten att låta det leda dig framåt eller om du väljer att strunta i den information som det ger dig i varje stund, i varje ögonblick genom livet?

0

Saknar du förmågan att känna dig nöjd?

En gång i tiden var du ett litet barn med en medfödd gåva – förmågan att känna dig nöjd. Det krävdes inte så mycket; du somnade gott efter att ha ätit dig mätt vid mammas bröst, du jollrade förtjust när mamma och pappa log mot dig, skrattade och fick dig att känna dig viktig och betydelsefull. Du visste när du var hungrig och när du var trött. När du var ledsen eller glad kunde du uttrycka dina känslor och få din omgivning att förstå och möta dig i din upplevelse. Du var ett barn som oavsett om du levde för hundratals år sedan eller vilken världsdel du föddes i, delar du den mänskliga förmågan att födas med instinkter och en naturlig närvaro i nuet och till dina egna behov. Vad hände sen?

I mitt arbete möter jag dagligen människor som är lyckade, vackra och framgångsrika – duktiga flickor och pojkar som använder all sin energi för att prestera på jobbet och anamma alla de attityder, koder och ideal i samhället som visar på att du är en lyckad och bra person. Tillvaron handlar redan i tidig vuxenålder om att springa så fort man orkar för att hinna med så mycket som möjligt på kortast möjliga tid. Ju snabbare desto bättre. När parrelation och barn kommer in i bilden vet många inte hur de ska få tillvaron att gå ihop längre eftersom yttre och inre krav på prestation och perfektionism inte minskar på något livsområde. I denna livsfas, då många är mellan 30 och 40 är det allt fler som går sönder på insidan av en kravfylld tillvaro som inte går ihop. Som jag tidigare har skrivit om här på bloggen är det småbarnsföräldrar och framförallt kvinnor i denna åldersgrupp som lider mest av stressrelaterad ohälsa och som går in i sjukskrivning. Vart tog det goda livet vägen? Ska det vara så här?

Drivkraften för alla duktiga är sökandet efter bekräftelse på sitt värde i en värld där prestation och materiellt välstånd blivit normen framför alla andra. Hur mycket framgång behöver man för att duga? Hur mycket pengar behöver man tjäna för att vara någon att räkna med? I sökandet efter svaren på dessa frågor upplever många att de saknar en gräns, det vill säga de hittar inte punkten i sig själva eller i den yttre världen där det går att få känna sig nöjd. En topprestation övergår genast i en ny, väntande utmaning och man glömmer bort att glädjas åt det som är bra här och nu. På dagarna jagas du av strävan framåt mot mer och bättre och på kvällarna och nätterna av grubbel och oro över det som varit och där du inte lyckats som du föreställt dig. Känslan av otillräcklighet har blivit en ständig följeslagare som förpestar tillvaron och som hindrar dig från att någonsin känna dig nöjd med dig själv. Hur kunde det bli så här? Vart tog den ljusnande framtiden vägen? Livet är det som pågår just nu och möjligheten till nöjdhet finns bara i nuet. En gång i tiden visste du allt detta och svaren på vad du behöver finns inom dig. Det kräver mod att resa sig upp och ta ställning för att vara nöjd i en tillvaro baserad på kravet på mer och bättre. Möjligheten finns där och valet är ditt – frågan är vad som kräver mest mod; att leva och ta vara på sitt liv eller att springa ifrån sitt liv med hoppet om att någon, någon gång ska ge dig kvittot på att du är bra?

0

Intouchable – En oväntad vänskap

Så här efter jul- och nyårshelgerna när vi har tillbringat mycket tid med våra nära och kära och haft tid att reflektera över oss själva och våra relationer, tänkte jag inleda denna första vecka på det nya året med att skriva om temat relationer. Relationer till partner, barn, familj, vänner och bekanta är en stor och viktig del av det som upptar många av våra tankar. En del psykologer hävdar till och med att vi är våra relationer och att vi utan dem inte är någonting.
Nyligen såg jag en uppfriskande film på temat relationer som heter ”En oväntad vänskap” i svensk översättning. Filmen bygger på en sann berättelse om hur en vänskap utvecklas mellan en förmögen vit och svårt handikappad man, och en svart man från förorten utan vare sig utbildning, klass eller några andra parametrar som skulle kunna förena de båda männen i en vänskapsrelation.

Fredrik-Bengtsson-En-Oväntad-vänskap
Trots dessa olikheter, eller kanske tack vare dem, utvecklas en fri och äkta vänskap mellan dem som lär oss mycket om fördomars begränsningar och livets oanade möjligheter. Det är på många sätt också en film om mod, modet att våga gå utanför ramarna, att välja sin egen väg och att finna sina egna lösningar bortom konventionen eller andras tyckande. Människan är till sin natur konservativ. Vi umgås ofta med likasinnade och med människor som ser ut som vi, som har någorlunda samma bakgrund, värderingar och förhållningssätt till livet. Inom denna familje- och vänskapsklan kan vi känna oss trygga, det är förutsägbart och vi behöver inte reflektera så mycket över våra relationer. De liksom bara är och fortsätter år ut och år in utan att vi stannar upp och funderar över vad relationerna tillför.
Det uppfriskande med filmen ”En oväntad vänskap” är att huvudpersonen, Philippe, vågar pröva ett nytt och oprövat kort då han väljer en personlig assistent som kan hjälpa honom med hans dagliga bestyr efter det att han blivit totalförlamad efter en olycka. Den svarte förortskillen Driss kommer från en helt annorlunda miljö, hans erfarenheter och förhållningssätt till livet är totalt olika de uttalade och icke-uttalade regler och förhållningssätt som Philippe är omgiven av. Just för att Driss inte är fångad av de synsätt och förhållningssätt som präglar Philippes liv och omgivning, kan han möta Philippe på ett nytt, annorlunda och uppfriskande sätt. Att han till exempel glömmer bort att Philippe inte kan svara i telefon eller äta själv är lika förfärande för Philippes omgivning som det är uppfriskande och härligt för Philippe själv. Han blir sedd som en hel människa och inte som en förlamad grönsak!
Driss går sina egna vägar och kommer in i Philippes liv och hem med vanor och sätt att vara som vänder allt på ända. Det är just detta som blir så uppfriskande – det annars så förutsägbara livet blir plötsligt fullt av överraskningar och nyfikenheten på livet kommer tillbaka för den tidigare så deprimerade Philippe. Ett sätt att se på relationer vare sig de är nya eller gamla är att de behöver tillföra något, att uppgiften är att hjälpa varandra att hålla sig levande och att växa och att utvecklas inom ramen för sina relationer. Både Philippe och Driss växer oerhört mycket genom sin vänskap och de får uppleva saker som de inte skulle ha fått göra utan varandra.
Filmen är en vacker påminnelse om att våga öppna sig för det nya och okända i livet, att inte slå sig till ro med fördomar om andra som begränsar tillvaron och att vi människor behöver varandra. Det är vackert och stort att låta någon bli viktig, att knyta an och att få uppleva att någon som står oss nära är oersättlig. Kanske är det just på grund av att Philippe blivit handikappad och begränsad i sin rörlighet som han förmår se bortom fördomar och inse att det han allra mest behöver är någon som kan bjuda in livet i tillvaron igen. Han behöver Driss som förmedlar den mer naturliga och instinktiva form av liv som människor från andra, mindre bildade och tänkande kulturer ofta representerar. De har en känsla för sunt förnuft, de är pragmatiska och de är handlingskraftiga – just de egenskaper som Philippe så väl behöver. Driss å sin sida är en ung man som behöver få känna sig sedd, som behöver få stöd och hjälp att ta sig ur sin halvbrottsliga bana genom att få uppleva att han är betydelsefull för någon annan. Allt detta förmår Philippe ge honom och på så sätt blir deras vänskap ett exempel på ett sunt behövande av varandra och en vänskap som bygger på att båda växer och utvecklas tack vare att de har varandra!