0

Att erkänna sina fördomar är första steget till att bli kvitt dem

If you judge people you have no time to love them.
~ Mother Teresa.

Jag brukar säga att det inte är politiskt korrekt att ha fördomar i Sverige och därför inbillar vi oss att vi inte har några. I Abu Dhabi och andra arabländer blir många förvånade över att kvinnorna inte upplever sig förtryckta av männen och att de kan arbeta och röra sig fritt på gatorna. Vi drar gärna alla araber över en kam och förknippar dem med ultrakonservativa muslimer som de ibland själva upplever sig ha väldigt lite gemensamt med. På liknande sätt pratar vi gärna svepande om afrikaner och glömmer att Afrika är en kontinent med oerhört olika nationaliteter, religioner och levnadsvanor.

Under resan till Abu Dhabi fick vi möjlighet att träffa en ung man i 30-årsåldern som berättade om livet där och om sitt lands historia och utveckling. Jag tror att vi alla frapperades av att han var så öppen och tillgänglig och att han bjöd in till ett samtal kring även väldigt privata saker såsom synen på kärlek och äktenskap till exempel. Om det inte hade varit för hans traditionella, arabiska ökenklädnad skulle han ha kunnat vara en man från vilket västerländskt land som helst givet hans moderna och upplysta syn och perspektiv på saker och ting. Den version av islam som han förmedlade gav bilden av en positiv struktur och ett sammanhållande kitt i ett land och hos ett folk som har föga gemensamt med muslimsk fundamentalism. Vi upplevde alla att han var ovanlig, alla tyckte spontant om honom och ställde och fick svar på även väldigt privata saker kring hans eget liv och värderingar.  Slutsatsen var att han säkerligen inte var representativ för folket….

Vid ett annat tillfälle lyssnade vi till en annan man från Abu Dhabi i samma ålder men med den framtoning som vi ofta förknippar med en oljeshejk från Saudi-Arabien. Vi visste lika lite om honom som vi visste om den andre mannen men genast hade vi omedvetet skapat oss en bild och en uppfattning om honom som placerade honom i facket som betyder att vi inte tyckte om honom och därför inte var intresserade av att föra någon dialog med honom heller. Frågorna uteblev och tystnaden i rummet var kompakt. Äntligen hade våra fördomar om muslimska män besannats!
Min poäng med att lyfta fram exemplet är att visa på hur våra fördomar fungerar och hur snabbt och effektivt de visar oss och sorterar upp världen i gott och ont, bra och dåligt givet de internaliserade normer och värderingar som vi bär på.  Ingen av oss kände någon av de båda männen vi mötte och ingen av oss hade någon lokalkännedom som skulle kunna avgöra vem av dem som var representativ och vem som var ett undantag. Ändå klassificerade vi omedelbart in dem i givna fack som var totalt självklara och som inte behövde diskuteras. Att det eventuellt skulle kunna vara så att den sympatiske mannen var en god representant för hur män från just Abu Dhabi förhåller sig till livet och den andre mannen ett lysande undantag, var det ingen som överhuvudtaget reflekterade över. På liknande sätt förhåller vi oss till människor och situationer varje dag i vårt liv utan att vi funderar över det. Just därför krävs det att vi blir medvetna om vilka fördomar vi har, att vi erkänner dem som mänskliga och kan utmana dem i situationer då de inte besannas. Endast så kan livet bli större och rikare.
Fundera på hur dina egna fördomar ser ut? I vilken utsträckning bjuder du in människor med olika bakgrund i ditt liv? Har du en tillräcklig grund av kännedom om andra för att ha belägg för de kategoriseringar och bedömningar som du medvetet och omedvetet gör?

0

”Filosofiska samtal behövs i skolan”

I DN (Insidan 28/5) kan vi läsa om eldsjälen Liza Haglund som håller filosofikurser för barn på Södra teatern i Stockholm. Glädjande nog har nu flera skolor runt om i landet tagit efter konceptet som går ut på att stimulera dialog och gemensam reflektion med barn kring existentiella frågor. En vanlig orsak till att ungdomar och unga vuxna går i väggen idag och plågas av depressioner, ångestbesvär och utbrändhet är att de saknar verktyg i sig själva för att kunna handskas med existentiella dilemman som vi alla måste förhålla oss till. Vad är meningen med livet? Vad är meningsfullt att satsa på? Hur ska jag hantera balansen mellan ansvaret för mig själv och ansvaret för andra? Hur förhåller jag mig till döden, såväl min egen dödlighet som förlust av närstående? Tidigare reglerade religionen dessa frågor och gav ett ramverk till livet som gjorde det möjligt att navigera utifrån en kompass som alla fick del av som en naturlig del av sin uppfostran. Detta ramverk städades ut med Folkhemmets framväxt i vårt samhälle, vilket förde med sig ståndpunkten att bara vi är fria att arbeta, är oberoende av andra människor och att vi har det rent och snyggt omkring oss så har vi per automatik en meningsfull tillvaro. För de generationer som vuxit upp med fattigdom och svält var det säkert himmelriket att leva i Folkhemmets filosofi och dess ideal var i hög utsträckning meningsbärande för den stora massan. För oss som lever efter Folkhemmets era har dock ett stort tomrum uppstått som handlar om att vi saknar en övergripande meningsbärande struktur i samhället som förenar oss och som tjänar som guide och kompass i tillvaron.
Nu, i vårt individualiserade samhälle, är det istället upp till oss själva att finna våra svar och att förhålla oss till oss själva och vårt liv som vi finner rätt och riktigt. Denna frihet är önskvärd och hänger ihop med den utveckling som tidigare generationer har kämpat för att ge i arv genom blod, svett och tårar, men vi saknar förutsättningar att axla det egna ansvaret för livets utformning på grund av avsaknad av livskunskap. Vårt samhälle förmedlar fortfarande allt vi behöver lära oss på en praktisk nivå för att kunna arbeta och vara självständiga och självförsörjande och vi har också stort fokus på hur våra boenden, trädgårdar och kroppar bör se ut enligt uttalade och underförstådda ideal och normer. Vad vi behöver på ett inre plan för att hantera stress, frågor om mening och andra existentiella frågor är vi däremot väldigt svältfödda på. Filosofi för barn är därför något som direkt svarar på det utbredda behovet att rusta kommande generationer för att bättre kunna hantera livet och att få verktygen som krävs för att kunna navigera rätt och leva väl i det framtida samhället som bygger på frihet och möjligheter om man kan handskas med det – eller depression, ångest och utbrändhet om man är utan verktygslåda.

1

Hur förena långsiktighet med konstant förändring?

Det ligger i människans natur att söka stabilitet i relation till sin omgivning eftersom trygghet föds av känslan av det som är välbekant och beprövat. Brist på stabilitet i relationer till föräldrar och andra närstående under den tidiga barndomen kan till och med orsaka psykiska personlighetsstörningar som aldrig läker ut. Resultatet blir en inre känsla av oro och otrygghet och en instabil självbild som gör att man blir illa rustad för att hantera livets utmaningar. Dagens värld och det samhälle och det arbetsliv vi lever i, bjuder på en ständig förändringsresa som aldrig upphör och detta ställer så klart höga krav på oss människor att lära oss att hantera förvirring med en känsla av lugn och att hitta ett läge där vi kan balansera stabilitet och långsiktighet i livet med en förmåga till ständig anpassbarhet och förändringsvilja. Hur ska vi få denna paradoxala ekvation att gå ihop?

Det är ett faktum att tekniken och internet har gjort världen mindre och att vi lever i en global tidsålder där trender, normer och värderingar påverkar och påverkas av människor i världens alla håll. Detta i sin tur driver marknaden till anpassning och förändring i takt med att kundernas behov av konsumtion förändras. Följden blir att företagen och samhället måste anpassa sig och följa med i denna utveckling för att inte hamna i otakt med människors behov och konsumtionsvilja. I allt detta finns människor som måste förhålla sig till en värld där varje dag innebär en tillgång till ständig och obegränsad information och stimulans. För att leva väl i detta samhälle krävs en stabil självkänsla, en inre kompass och en hög grad av kunskap om livets förutsättningar och villkor. Hur ska du veta vilka val du ska göra, vad du ska säga ja till och vad du bör tacka nej till och du saknar en egen inre kompass som vägleder dig till dina egna svar? Hur ska du finna modet att stå upp för det du behöver även i situationer där din omgivning tycker annorlunda och gruppens påtryckningar är starka? Och hur ska du förhålla dig till ansvaret för ditt liv och dess utformning och frågor om liv och död om du saknar existentiell och filosofisk kunskap som ger dig perspektiv och referenser som stöd i dina livsval?

Tiden vi lever i och de utmaningar den bjuder på förutsätter att människor har en hög grad av inre stabilitet och dessa viktiga parametrar på plats. Endast så är man som människa rustad att leva i en värld av ständig förändring. Verkligheten innebär dock att merparten har en instabil självkänsla som grund i livet, låter sig styras av yttre faktorer istället för att vara förankrade i sig själva och har en begränsad kunskap och erfarenhet av livets djupare dimensioner eftersom tidigare generationers visdom och livserfarenhet har ansetts som omodern och överflödig under de senaste 100 åren. Den stress och psykiska ohälsa som drabbar miljoner människor i västvärlden idag är en konsekvens av denna obalans mellan det yttre livets krav på föränderlighet och människors förmåga att hantera den. De människor som klarar sig bäst idag och som mår ganska bra i denna splittrade och samtidigt så dynamiska och spännande värld är de som antingen fått en stabil start i livet som grundlagt en stabil självkänsla och en inre kompass som de kan förlita sig på, och/eller de som haft det tufft och svårt i livet, som genomlidet svåra kriser och hanterat dem. Historiskt har människor varit utlämnade till naturens nycker och levt med en minimal känsla av trygghet och förutsägbarhet i den yttre världen. Förändringsbarhet och anpassning har varit en naturlig del av människors naturliga livsvillkor i det förmoderna samhället. Stabiliteten i tillvaron förankrades i relationerna till familjen, till normer och värderingar och en andlig dimension i tillvaron som var oantastliga. Människans behov är eviga och de sanningar som gällde då gäller även nu. Vägen framåt för att hitta balansen mellan stabilitet och långsiktighet och anpassningsbarhet och förändringsförmåga handlar om att vi behöver blicka inåt istället för att leta efter verktygen i det yttre livet.

0

Dags att införa ett bot-avdrag för psykisk hjälp

Som jag har belyst här på bloggen i olika inlägg är det alltfler som blir sjukskrivna på grund av psykisk ohälsa. För att på allvar få ned dessa sjukskrivningar borde en skattelättnad införas, ett bot-avdrag, skriver samtalsterapeuten Yolanda de Wanngård i Svenska Dagbladet (23/3). Mer än var tredje sjukskrivning beror på psykiskt och själsligt lidande. I dagens Sverige kan du få skatteavdrag för gräsklippning, cocktailpartyn, matlagning och stuprörsrensning, men inte för att hantera det lidande som tusentals människor i vårt land plågas av som har en själslig grund. ”Det är dags att vi hanterar vår tids stora vårdutmaning och ger människor ekonomiska förutsättningar för att må bra. Det är dags för ett bot-avdrag”, säger Yolanda de Wanngård.

Det är onekligen en märklig företeelse att vi i ett demokratiskt och skattefinansierat vårdsverige har möjlighet att få hjälp med våra fysiska åkommor men inte med vårt psykiska lidande. Hur man än vrider och vänder på detta faktum kan man inte komma ifrån att dessa missförhållanden är djupt orättvisa och har sin grund i att vi ännu inte respekterar och ger tyngd åt de mest förkommande hälsobesvären i vårt land. Kanske är det inte så märkligt att detta samhälleliga förtryck ger avtryck i den enskildes förmåga att förstå och respektera sina symptom på ohälsa då det handlar om psykiskt- och själsligt relaterade problem. Det går bra att ha hjärtproblem, ett brutet ben eller högt blodtryck och det går lätt att kommunicera detta till en förstående sjukvård, Försäkringskassa, arbetsgivare, samt vänner och bekanta.

De flesta som lider av utmattningsbesvär, depression eller ångest saknar däremot ord för att beskriva sin situation och söker inte hjälp så länge de saknar fysiskt påtagbara symptom. Samhällets bristande respekt har skapat den icke-uttalade normen att de egna upplevelserna saknar betydelse. Därför är det många med psykiskt relaterade hälsobesvär som börjar sin kontakt med sjukvården via stressutlösta fysiska symptom som smärta i bröstet, andningsbesvär, minnesproblem eller yrsel. Först när man genomgått alla undersökningar (vilket kostar många miljoner varje år) som visar att det inte finns någon fysisk orsak till besvären, landar man i en psykiskt relaterad diagnos. Denna behandlas av läkarna ofta som en uteslutningsdiagnos, d.v.s. en diagnos som de ställer i avsaknad av något konkret att ta fasta på. Vi befinner oss i en brytningstid och det är naturligtvis ingen slump att media inte släpper fokus på denna fråga. En förändring är på väg och om 20 år kommer vi att blicka tillbaka och skämmas över att vi under årtionden nonchalerade människors hälsa i väldigt utsatta situationer – trots att hjälp hade kunnat gå att uppbringa om viljan och insikten bara hade funnits. Tänk om vi skulle betrakta cancersjukas, hjärtsjukas eller andra fysiskt sjuka människors behov av professionell sjukvård som en lyx istället för en rättighet i ett samhälle där vi alla bidrar till en allmän rätt till vård via de skatter vi betalar. Vilket/vilka politiska partier skulle kunna ställa sig bakom en sådan linje?

0

Piller till barn en klassfråga

I lördagens SvD (12/1) kan vi på förstasidan se upptakten till vad jag hoppas ska bli en djup och bred debatt kring förskrivningen av piller till barn som har symptom på psykisk ohälsa. Den kartläggning som gjorts visar exempelvis på stora skillnader i Stockholms olika län. En tydlig faktor handlar om föräldrarnas utbildningsnivå och ekonomiska förutsättningar – vilket är en tydlig indikator på betydelsen av de miljömässiga faktorerna som påverkar barnens psykiska hälsa och ohälsa. Medicinering för barn med psykiska besvär har därmed blivit en klassfråga, där en förklaring till barnens mående handlar om att barn i familjer med sämre ekonomi utsätts för större påfrestningar i vardagen.

En väldigt intressant faktor som forskarna bakom kartläggningen hittat är att barn med utlandsfödda föräldrar inte passar in i mönstret. Ett exempel som lyfts fram är Spånga-Kista i Stockholms län där många vuxna har en låg utbildningsnivå samtidigt som man ser en låg förskrivning av adhd-medicin.”..kanske är det så att vi i Sverige har gått lite för långt i vår frihetssträvan och att barnen i svenska familjer växer upp i en brist på struktur och förankring i ett ramverk som skapar trygghet och som ger förutsättningar för att barnen ska kunna utveckla en stabil identitet och en tydlig självbild.” Detta väcker så klart många frågor där det blir intressant att fundera på om svenska familjer har en livsstil som påverkar barnen i negativ mening jämfört med utlandsfödda föräldrar med andra värderingar och ett delvis annat förhållningssätt till livet? De funderingar som väcks hos mig när jag läser detta handlar om att en större förankring i en religion, en tätare och mer sammanhållen familjestruktur och tydligare ramar kring rätt och fel värderingar och synsätt, generellt skapar en trygghet och en tydligare känsla av identitet och stabilitet för barn.

Baksidan av detta handlar så klart om integrationssvårigheter, kulturkrockar mellan föräldrarnas kultur och det omgivande samhällets normer och ideal, etc etc. men kanske är det så att vi i Sverige har gått lite för långt i vår frihetssträvan och att barnen i svenska familjer växer upp i en brist på struktur och förankring i ett ramverk som skapar trygghet och som ger förutsättningar för att barnen ska kunna utveckla en stabil identitet och en tydlig självbild. Dessa omständigheter skapar ångest och oro och en känsla av meningslöshet och vilsenhet i tillvaron som många ungdomar vittnar om.

I artikeln refereras till Marie Härlin Ohlander, verksamhetschef för psykiatriska kliniken i Visby vars uppfattning är att medicineringen för barn skulle kunna minska drastiskt om barn fick mer stöd i skolan. Hon menar att det är de höga kraven som ställs på barn idag i kombination med att omgivningen brister i stöd som gör medicineringen nödvändig för att barnen ska kunna fungera. Hennes slutsats är att det handlar om en politisk prioritering. I takt med att samhället har blivit alltmer komplext och mångfacetterat har resurserna till skolan successivt minskat. Detta har skapat en oerhörd press på lärarna som också i allt högre utsträckning förväntas överta fler och fler av de uppgifter kring uppfostran och socialisering som föräldrar och den omgivande familjen och släkten tidigare har stått för.

Sammanfattningsvis är det tydligt att det går att påverka barnens psykiska hälsa genom ett ökat stöd både från familjen och från skolan. Förhoppningsvis får denna insikt våra politiker att vakna och inse att nu mer än någonsin behövs det psykologer och kuratorer i skolan liksom fler lärare med mindre klasser, istället för den helt omvända politik som man för närvarande bedriver. Det är också en fråga för såväl politiker som för alla föräldrar att fundera över vilket stöd vi erbjuder barnen och vad som behövs för att vi ska kunna skapa rätt förutsättningar för barn att få en god start i livet utan en stämpel på att de är sjuka när deras symtom egentligen ofta uttrycker att de har friska och sunda reaktioner på osunda omständigheter!

2

Elles – en film om sexualitet och relationer

Få är så duktiga på att skildra livets existentiella dimensioner och inte minst kärlek och sexualitet, som fransmännen. Den franska skådespelerskan Juliette Binoche gör en strålande insats i Malgoska Szumowska’s film Elles. Här får vi tillfälle att reflektera över livets fram och baksida. Juliette Binoche spelar huvudpersonen, Anne, som lever ett på ytan lyckligt och välanpassat liv med man och två barn, framgångsrikt arbete, tjusig våning och allt som hör det framgångsrika livet till.
Inom ramen för sitt arbete som journalist på tidningen Elle får hon i uppdrag att intervjua några unga kvinnor som prostituerar sig för att kunna finansiera sina universitetsstudier. På franskt manér får vi följa hur Anne dras in och fängslas av de unga kvinnornas berättelser, av deras syn på sin sexualitet och av det liv de har valt. Hennes förutfattade meningar om prostitution kommer på kant då hon möter unga kvinnor som uttrycker en känsla av frihet och tillfredsställelse med det liv de lever, de njuter av sitt sexliv och beskriver att de flesta kunderna är välbeställda män med familjer som vill experimentera med sitt sexliv och leva ut sina fantasier, vilket de inte anser sig kunna göra med sina fruar.
Dessa berättelser får Anne att reflektera över sitt eget torftiga äktenskap där hon och maken går omlott och har tappat bort varandra. Allt ser bra ut på ytan men sexlivet verkar bottenfruset precis som fallet tyvärr är i många långvariga relationer. Det som håller ihop paret är inte kärleken till varandra och samlivet som förenar, utan barnen och det liv de lever och som bygger på att båda fyller en roll och en funktion för att helheten ska fungera.
Filmen belyser väsentliga teman kring frihet och trygghet utan att komma med några svar eller tillrättavisningar. Från början uppfattar man att det är Anne som är fri och som ska intervjua de prostituerade kvinnorna som per definition anses vara fångade och ofria i sin livssituation. I takt med att kvinnorna delar med sig av sina känslor och tankar kring sitt liv parallellt med att vi får bevittna Annes eget liv, börjar man tvivla på vem det egentligen är som är fri och vem det är som är fångad?
There is no such thing as a free lunch” har någon sagt och det stämmer väl in i detta sammanhang. Huvudpoängen med filmen är att den illustrerar att det inte längre finns några gemensamma normer kring relationer och sex utan att det är den egna subjektiva upplevelsen som kan ge det rätta svaret på vad som är rätt och fel för just dig. Den visar också på yngre generationers förändrade syn på relationer och sex där prostitution för somliga kan te sig som en till och med spännande erfarenhet som dessutom ger mycket pengar och därmed frihet att leva ett gott liv på andra plan på ett sätt som de aldrig skulle kunna uppnå via ett 9-5 jobb någonstans.
Den lyckliga, borgerliga kärnfamiljen får sig också en känga och vi får erfara att bakom den lyckliga fasaden där allt ser bra ut på ytan, kan det vara bra tomt och ensamt.  Känslan av att vara fångad och olycklig utan att se någon utväg är en erfarenhet som många kan känna igen sig i. Vi lämnar filmen med våra förutfattade åsikter och fördomar raserade och med huvudet fyllt med tankar kring vad som är frihetens kontra trygghetens pris i livet….

Fredrik-Bengtsson-Elles-Sexualitet-relationer