0

”Lånade kläder bättre för miljön”

Att äga dyra festkläder som bara tar plats i garderoben ger inte längre status. Därför har det börjat växa fram klädbibliotek. Lånegarderoben i Midsommarkransen i Stockholm lånar ut kläder till både vardag och fest, kan vi läsa i DN, Insidan 21/3. Erika Granstrand som varit med och drivit Lånegarderoben sedan 2011 har ett intresse som grundar sig i konsumtion i ett hållbarhetsperspektiv. Lånegarderoben handlar om att inte behöva shoppa nya kläder för att man ska gå på fest, kläder som man kanske bara använder en månad och som sedan bara tar plats i garderoben. Hur kan man få ett behov tillfredsställt – funktionen – utan att man behöver köpa plagget? Hur kan man minska produktionen, och öka användningen och nyttan? När de öppnade trodde de att det var festkläderna som skulle gå snabbast men det har visat sig att låntagarna är minst lika intresserade av vardagskläder och t-tröjor som de kan ha på jobbet.

Lånegarderoben är ett projekt som är ett exempel på den nya tiden som handlar om att människor aktivt engagerar sig i att försöka rädda jorden från miljöförstöring och undergång på grund av överkonsumtion. Det sker en förskjutning i samhället från att vi har en ökad medvetenhet och insikt om att jordens resurser är överbelastade och att vi helt enkelt måste ändra våra vanor, till att allt fler faktiskt börjar agera annorlunda och göra andra val. Det är bråttom och vi får hoppas att allt fler öppnar sig för att förändra sitt förhållningssätt till livet och tar del av alla de nya fantastiska initiativ som kreativa entreprenörer presenterar för oss. I Stockholm blir bilpool för allt fler ett alternativ till att äga en egen bil på motsvarande sätt som Lånegarderoben ersätter det egna ägandet av kläder. Dessa initiativ är ett uttryck för den massiva förändring i människors attityder och värderingar som jag skrivit om tidigare under begreppet ”Cultural Creatives”. Vi vill fortfarande köra säkra och fina bilar och vi vill vara snyggt och moderiktigt klädda, men själva ägandet har blivit underordnat behovet att agera på ett sätt som ligger i linje med miljö- och hållbarhetstänk. Trenden har definitivt vänt från att status har handlat om att ju mer du äger och samlar på dig desto bättre, till att less is more och att skala ner på många olika områden. Sedan Lånegarderoben startade har det startats liknande ställen i Göteborg, Malmö, Norrköping, Umeå och även i Helsingfors och New York. Parallellt skrivs det om att konsumtionen av kläder gått ner och att vi har en annalkande kris för klädindustrin. För alla dem som jobbar i dessa branscher är detta självklart ett bekymmer, sett ur ett miljöperspektiv är det däremot väldigt sunt och en trend i helt rätt riktning. All konsumtion av varor och produkter som är olämpliga för miljön kommer av nöd att minska i takt med att människor väljer att agera miljömedvetet istället för att sätta den egna bekvämligheten i första rummet. Denna utveckling angår oss alla och handlar inte om att det kommer att saknas jobb, utan om att arbetsmarknaden och samhällsekonomin är under genomgripande omdaning för att ställa om sig till en ekonomi som inte är frikopplad från hållbarhetsperspektivet, utan integrerad med densamma.

2

Varför vill vi fly från ansvar?

 Vi har ansvar, inte bara för det vi gör, men också för det som vi låter bli att göra.
Richard Whately

Den senaste veckans tema om Frihet har fört med sig tankar kring ansvar.
Varför har vi människor så svårt för att ta ansvar?
Vad är det vi är så rädda för?

Jag tror att svaret på denna fråga är en av de viktigaste för mänskligheten och för var och en av oss att komma underfund med, eftersom frihet och demokrati bygger på att vi förmår ta ansvar både som individer för vårt eget liv, för våra medmänniskor och som arbetsgivare och samhälle. Mycket tid ägnas åt att försöka lägga över ansvar på andra och flykten från friheten som jag skrev om i söndagens inlägg (26/8) är ett ständigt närvarande tema och ett hot för oss alla.

I Sverige där vi jämförelsevis med många av andra europeiska länder i Sydeuropa har det mer stabilt ekonomiskt, liksom en utbredd materiell och social välfärd och ett samhälle där vi som medborgare är fria att reflektera över våra värderingar och behov, anser jag att vi har ett särskilt ansvar som vi behöver axla. Det är på grund av vårt ”gynnsamma” utgångsläge som jag tänker att vi behöver ta en ledande roll i hållbarhetsfrågor gällande såväl hälsa som miljö, samt värna om mänskliga rättigheter och erbjuda möjligheter till stöd och utveckling för andra som är mindre lyckligt lottade.
Med frihet kommer ansvar för att styra det mänskliga beteendet i en riktning som inte begränsas till egen personlig vinning. I vårt land anser jag att vi tyvärr har missat denna viktiga dimension i uppfostran, vilket gör att många åtnjuter frihet att göra i princip vad de vill med sitt liv utan att ha lärt sig att ta ansvar varken för sitt eget liv eller för sin omgivning. Vilket slöseri!
Förmågan att ta ansvar för sig själv och sitt liv inte bara på ett yttre plan, utan även gällande de psykologiska och andliga behoven är vägen till lycka och ett liv i harmoni. Ännu är det dock vanligare att vi flyr det personliga ansvaret genom olika former av överkonsumtion samt utvecklar depressioner, utbrändhet och andra hälsorelaterade symptom. Därför behöver vi goda förebilder, vi behöver politiker, företagsledare, föräldrar och andra vuxna som föregår med gott exempel, människor som har en mognad och en livserfarenhet som gör att de kan visa vägen. Personlig vinning, kvartalsekonomi och andra fenomen missgynnar och omöjliggör ibland ett sådant personligt ansvarstagande och då är det extra viktigt att inte ge upp.

Häromdagen diskuterade jag denna typ av frågor med en spansk vän till mig som är företagsledare i det krisdrabbade Spanien och som lyckas förena vinsttänkande med ansvar för miljön och personalens hälsa. Han berättade om hur den spanska politiska debatten just nu handlar om att gå tillbaka i medvetenhet och utveckling kring just hållbarhetsfrågor till förmån för ett liv befriat från kollektivt ansvar för miljön. Just nu är det viktigaste att människor i Spanien får jobb och att ekonomin tar fart igen vilket man tror ska ske genom det gamla sättet att konsumera mer och mer. Frågan är vem som ska konsumera om det inte finns någon miljö att konsumera i? Det blir den amerikanska drömmen om ett liv i välfärd med stora bilar, hus med luftkonditionering och enorma skygglappar för hur andra har det som blir det politiska budskapet. En indirekt uppmaning att strunta i att ta ansvar för frågor som är större än den egna bekvämligheten.
Var finns kreativiteten för nytänkande och kontakt med yngre generationers behov och värderingar? Vem tar ansvar för landet för kommande generationer?

Vem tar ansvar för landet för kommande generationer?

Vem tar ansvar för landet för kommande generationer?