2

Elles – en film om sexualitet och relationer

Få är så duktiga på att skildra livets existentiella dimensioner och inte minst kärlek och sexualitet, som fransmännen. Den franska skådespelerskan Juliette Binoche gör en strålande insats i Malgoska Szumowska’s film Elles. Här får vi tillfälle att reflektera över livets fram och baksida. Juliette Binoche spelar huvudpersonen, Anne, som lever ett på ytan lyckligt och välanpassat liv med man och två barn, framgångsrikt arbete, tjusig våning och allt som hör det framgångsrika livet till.
Inom ramen för sitt arbete som journalist på tidningen Elle får hon i uppdrag att intervjua några unga kvinnor som prostituerar sig för att kunna finansiera sina universitetsstudier. På franskt manér får vi följa hur Anne dras in och fängslas av de unga kvinnornas berättelser, av deras syn på sin sexualitet och av det liv de har valt. Hennes förutfattade meningar om prostitution kommer på kant då hon möter unga kvinnor som uttrycker en känsla av frihet och tillfredsställelse med det liv de lever, de njuter av sitt sexliv och beskriver att de flesta kunderna är välbeställda män med familjer som vill experimentera med sitt sexliv och leva ut sina fantasier, vilket de inte anser sig kunna göra med sina fruar.
Dessa berättelser får Anne att reflektera över sitt eget torftiga äktenskap där hon och maken går omlott och har tappat bort varandra. Allt ser bra ut på ytan men sexlivet verkar bottenfruset precis som fallet tyvärr är i många långvariga relationer. Det som håller ihop paret är inte kärleken till varandra och samlivet som förenar, utan barnen och det liv de lever och som bygger på att båda fyller en roll och en funktion för att helheten ska fungera.
Filmen belyser väsentliga teman kring frihet och trygghet utan att komma med några svar eller tillrättavisningar. Från början uppfattar man att det är Anne som är fri och som ska intervjua de prostituerade kvinnorna som per definition anses vara fångade och ofria i sin livssituation. I takt med att kvinnorna delar med sig av sina känslor och tankar kring sitt liv parallellt med att vi får bevittna Annes eget liv, börjar man tvivla på vem det egentligen är som är fri och vem det är som är fångad?
There is no such thing as a free lunch” har någon sagt och det stämmer väl in i detta sammanhang. Huvudpoängen med filmen är att den illustrerar att det inte längre finns några gemensamma normer kring relationer och sex utan att det är den egna subjektiva upplevelsen som kan ge det rätta svaret på vad som är rätt och fel för just dig. Den visar också på yngre generationers förändrade syn på relationer och sex där prostitution för somliga kan te sig som en till och med spännande erfarenhet som dessutom ger mycket pengar och därmed frihet att leva ett gott liv på andra plan på ett sätt som de aldrig skulle kunna uppnå via ett 9-5 jobb någonstans.
Den lyckliga, borgerliga kärnfamiljen får sig också en känga och vi får erfara att bakom den lyckliga fasaden där allt ser bra ut på ytan, kan det vara bra tomt och ensamt.  Känslan av att vara fångad och olycklig utan att se någon utväg är en erfarenhet som många kan känna igen sig i. Vi lämnar filmen med våra förutfattade åsikter och fördomar raserade och med huvudet fyllt med tankar kring vad som är frihetens kontra trygghetens pris i livet….

Fredrik-Bengtsson-Elles-Sexualitet-relationer

0

Cuba – ett land vid vägs ende

Nyligen besökte jag Cuba och fick tillfälle att fundera över hur människor formas av den kultur, det system de lever i. På Castros Cuba lever människor fortfarande i ett kommunistiskt styre som håller landet i ett fast grepp. Tanken är att alla ska vara jämlika och den fria sjukvården, den fria skolgången och omtanken om varandra är byggstenar i det kubanska samhället som man tror ska göra människor lyckliga och harmoniska.

Fredrik-Bengtsson-Havanna

Kanske var det också tillräckligt en gång men den utbredda fattigdomen, svältlönerna som ingen kan leva på, den ständiga kontrollen av staten som blandar sig i allt du gör och som följer vartenda steg du tar och naturligtvis bristen på frihet att forma sitt liv och att förbättra sina omständigheter för sig själv och för sina barn, har efter 50 års styre resulterat i ett samhälle på väg att kollapsa.
Den en gång så förfinade och framstående huvudstaden Havanna är idag inte längre en bedagad skönhet utan en stad där såväl de vackra människorna som de fantastiska byggnaderna faller samman. Överlevnadsinstinkten har tagit över och människor gör följaktligen allt de kan för att finna pengar att överleva och att skaffa sig det de behöver. Följden är att människors värdesystem har brutits ned liksom deras värdighet. Livet handlar om att hitta vägar att lura staten, sin arbetsgivare på pengar, mat eller annat som man kan komma över, om att på olika sätt finna vägar att få de många turisterna att öppna sina plånböcker och hjärtan för att lindra deras misär. Prostitutionen är förbjuden enligt lagen men är fullständigt normaliserad och de vackraste flickor, pojkar, kvinnor och män säljer sina kroppar för en spottstyver till västerländska män och kvinnor som inte är tillräckligt attraktiva för att hitta vad de behöver på hemmaplan.
När jag vandrar runt på gatorna i Havanna och möter lokalbefolkningen i deras vardagsmiljö förstår jag att de flesta turister blundar för denna verklighet genom att låsa in sig på de många turistresorterna där det går bra att leva med skygglapparna på. Verkligheten på Cuba idag är att kommunismen har resulterat i samma destruktiva, mänskliga beteenden som man en gång revolterade mot då man tog avstånd från det kapitalistiska samhället. Ett kapitalistiskt samhälle utan tyglar gör också människor tomma och olyckliga och gröper ur människors värderingar, vilket vi nyligen bevittnat då Finanskrisen blottlade den destruktiva Wall Street mentaliteten.
Ur ett psykologiskt och existentiellt perspektiv representerar Kommunismen trygghet och Kapitalismen frihet. Som jag tidigare har skrivit om här på bloggen är trygghet och frihet två dimensioner av samma skala. Skruvar man det för långt åt ena håller uppstår en obalans som får negativa konsekvenser. Västvärldens ekonomiska kris handlar om att vi drivit kapitalismen för långt på bekostnad av omsorg om andra och medmänskliga trygghetsvärderingar. På Cuba har trygghetsvärdringarna och omhändertagandet av staten lett till att människor håller på att kvävas. En ökad frihet är nödvändig för att återfå känslan av meningsfullhet i tillvaron.
Det verkar som att Fidel Castros bror Raul som sedan 2011 formellt sett har makten, är denna kollektiva känsla av undergång på spåret. Sakta men säkert kan vi se hur samhället börjar förändras; det har blivit tillåtet att köpa och sälja egendom, utländska butiker börjar så smått etablera sig och människor vädrar morgonluft. Utvecklingen på Cuba är ett oskrivet blad men sant är att landet står på randen till en fullständig ekonomisk, moralisk och mänsklig kollaps om inte en förändring successivt och på ett strukturerat sätt börjar ta form och lätta på tvångströjan.
Ett besök på Cuba är en påminnelse både om hur tacksamma vi ska vara för vår frihet att leva och röra oss som vi önskar, men också hur viktigt det är att inte tappa känslan för vad som verkligen betyder något i livet och för respekten och omsorgen om andra.