Reflektioner kring omvärldsnyheter ·
Psykisk ohälsa bland barn och ungdomar är ett samhällsproblem
Barns psykiska ohälsa är inte endast ett individproblem, det speglar även vår samhällsutveckling kan vi läsa i SvD (29/6). Vi lever i ett samhälle med höga krav på teoretisk kunskap, sociala färdigheter och extrema kroppsideal. Uttalade och icke-uttalade krav, förväntningar och normer på hur man ska vara och se ut för att duga och lyckas i livet upplevs av många ungdomar som oöverstigliga. Dessa samhällsideal ger näring åt en prestationsbaserad självkänsla som barn och ungdomar utvecklar som ett svar på vad deras omgivning speglar dem i. Detta i kombination med att föräldrarna och andra närstående vuxna är uppslukade av jobbet och jakten på att duga och prestera, samt att resurserna i skolan minskat i takt med att den psykiska ohälsan bland barn och ungdomar ökat, gör att 1 + 1 blir 2.
Barn och ungdomar är alla utsatta i betydelsen att de inte själva kan välja sina levnadsomständigheter utan är utlämnade till den verklighet som föräldrar och samhälle erbjuder, just därför är det viktigt att barn och ungdomars psykiska ohälsa inte individualiseras utan betraktas som ett allvarligt samhällsfenomen som visar att våra barn mår dåligt i den verklighet vi erbjuder dem. Medicinering för att döva symptomen och fortsätta blunda för orsakerna till problemen kan knappast vara en lösning. Sverige är ett av världens mest kollektivistiska samhällen och det finns litet utrymme att vara annorlunda eller göra avsteg från rådande normer. Att skapa trender är enkelt eftersom alla vill vara, göra och se ut som de media valt ut som förebilder. Kanske är det just detta som skapar hetsen och som driver upp tempot och kraven på livets alla områden? Alla förväntas vara snillen i skolan och gå ut gymnasiet med skyhöga betyg i såväl praktiska som teoretiska ämnen, alla ska älska sport och ägna fritiden åt idrott, helst på elitnivå. Samtidigt gäller det att vara socialt kompetent, ha många vänner och fritidsintressen. Sist men inte minst gäller det att vara snygg, vältränad och trendig oavsett om du är intresserad av kläder och mode eller ej. Någonstans i detta perfektionistiska ideal för hur en duglig människa ska se ut och vara för att duga går vi vilse och dukar under av inre stress i rädslan för att inte räcka till. I det kollektivistiska samhället är den största rädslan att inte passa in, att inte vara som alla andra eftersom det innebär att man kan bli utstött och därmed riskera att bli ensam. I grunden är det denna rädsla som leder barn och ungdomar in i depression och utmattningstillstånd redan innan vuxenlivet tagit vid.