2

Nordeuropeiskt förnuft kontra Sydeuropeisk känsla

De rådande strömningarna på samhälls- och företagsnivå i världen just nu handlar obestridligen om förnuftet, där den ekonomiska krisen lett till åtstramningar och nedskärningar som bygger på en enkel logik som inte ger mycket utrymme för hjärta. Även i Sverige sker neddragningar och effektiviseringar i bolag som gör rekordvinster men där ledningen ser behov av ständiga effektiviseringar för att rusta sig för förändringar på den framtida globala marknaden. Det är naturligtvis ingen slump att denna Nordeuropeiska förmåga till analys, planering och strukturerat handlade lett till att vi i vår del av världen relativt sett är väldigt förskonade från den ekonomiska kris som lamslagit Sydeuropa som alltför länge levt på känslan av att allt går bra och att bekymmer för morgondagen är onödiga. Samtidigt är det intressant att se att vi i båda ”lägren” tampas med en obalans som handlar om att vi tenderar att gå för långt mot den ena polen eller den andra. Just nu är det åtstramning enligt Nordeuropeisk modell som gäller, vilket naturligtvis inte sker helt smärtfritt. En spansk vän till mig som jag diskuterade den spanska ekonomiska krisen med häromdagen beskrev det så här: ”Tänk på oss här i Sydeuropa som har så mycket hjärta, förstå hur det hårda, kalla åtstramningspaketet och företagsklimatet  drabbar oss här!” I Nordeuropa och i Asien har vi redan ett arbetsliv och ett samhälle som primärt bygger på rationalitet och förnuft, vilket å ena sidan ger oss bättre förutsättningar rent ekonomiskt att hantera den rådande krisen, men som samtidigt är orsaken till att så många, trots att vi har det så bra, lider av depressioner och känslor av meningslöshet. Kontrasten till Sydeuropa är slående där en orsak till den rådande krisen handlar om för mycket känsla och för lite förnuft, samtidigt som människor trots kris och oro, är glada och ser ljust på tillvaron.

Nyligen då jag besökte Spanien och gick ut en fredagskväll för att äta middag med några spanska vänner i den lilla byn, blev jag förvånad över att det var så mycket folk på alla restauranger och barer och att det till och med hunnit öppna flera nya ställen de senaste månaderna. Mina vänner skrattade och berättade att det råder undantagstillstånd på helgerna i Spanien, d.v.s. från fredag eftermiddag till söndag kväll ”råder det ingen kris i Spanien”. Då går man ut och har trevligt med familj och vänner, äter gott och försöker stimulera livsandarna för att under veckans andra dagar orka med att leva med de faktiska omständigheter som råder. I Sverige skulle det anses som oansvarigt att gå ut och spendera pengar på krogen när man blivit arbetslös utan utsikter till något nytt jobb och förnuftet skulle för de flesta få styra till att stanna hemma och snåla så mycket som möjligt. I Spanien handlar ställningstagandet istället om livskänslan, om den inte finns där, om livet urholkas på livets små glädjeämnen såsom umgänge med nära och kära över ett glas vin på krogen, då försvinner känslan av mening och det betyder att man är riktigt illa ute. Vad hjälper det att vara förnuftig om livet är utan innehåll och mening, undrar man? Tänk istället om dessa två kulturer och synsätt kunde mötas och forma en symbios? Nordeuropéer sliter och kämpar hela året och är förnuftiga, trycker undan känslor och behov av utlevelse tills de få semesterveckor då man åker till Sydeuropa och lever ut och ger utrymme för känslan. Förnuft och känsla är beroende av varandra och vi behöver alla få dessa parametrar att samspela i vårt liv. I Nordeuropa har näringslivets krassa förhållningssätt och prestationskrav smugit sig in i vårt kärleksliv och i den privata sfären vilket leder till en obalans och psykiska symptom på meningslöshet. I Sydeuropa har istället känslan och den privata sfärens sätt att förhålla sig till livet dominerat arbetslivet vilket lett till ineffektivitet och brist på lönsamhet och strategiskt tänkande. Vad kan vi lära oss av varandra för att nyttja rätt dimension av oss själva vid rätt tillfälle istället för att vara polariserade i antingen- eller tänkande?

4

Ny miljard till rehab som inte fungerar

Regeringens rehabiliteringsgaranti, att minska sjukförsäkringskostnaderna med hjälp av KBT vid psykiska besvär och multimodal rehabilitering vid smärtproblematik, har visat sig vara ett gigantiskt misslyckande. Trots detta fortsätter regeringen att spendera miljarder på rehabiliteringsgarantin, samtidigt som man mörkar utvärderingsresultaten. Det skriver professor Rolf Sandell och lektor Gunnar Bohman i Svenska Dagbladet (3/3 2013). Hittills har Rehabiliteringsgarantin kostat skattebetalarna 3,8 miljarder kronor.

Självklart blir man som skattebetalare upprörd när man tar del av dessa dystra siffror, inte bara för att det är slöseri med pengar, utan framförallt kanske för att det finns tusentals människor där ute som lider och som har behov som ingen förmår hjälpa dem med. Hur kan det vara så här?

Min egen reflektion utifrån att under de senaste 15 åren ha befunnit mig i ”pudelns kärna” gällande den psykiska ohälsa som plågar så många i vår del av världen, är att beslutsfattare ännu saknar kunskap om problemens natur och att vi ännu inte kommit till en tydlig slutsats kring vad den psykiska ohälsan handlar om. Jag är själv positiv till KBT i många fall och arbetar som psykolog själv med kognitiva tekniker för att hjälpa mina klienter att hitta en väg till ett fungerande liv. Efter att ha arbetat med tusentals människor som lider av depressioner och utmattningsbesvär under det senaste årtioendet  är jag dock helt övertygad om att det grundläggande problemet som orsakar dessa hälsobesvär är intimt förknippad med känslan av bristande mening i tillvaron.

Bristen på mening i en tid då vi har allt det materiella på plats signalerar att det finns en grundläggande problematik i hur samhället och arbetslivets strukturer förmår möta människors behov av mål och mening i tillvaron. Vad är framgång och status värd då man saknar tid och utrymme för att njuta av allt det vackra som livet har att erbjuda? KBT sysslar inte med frågan om mening utan är en konkret och bra metod för att hjälpa människor att hitta konkreta lösningar på konkreta problem. På en mer ytlig nivå hjälper det att fokusera, hitta nya förhållningssätt och att följa allmängiltiga tips och råd om hur man kan lägga upp tillvaron för att få livspusslet att fungera. Men vad hjälper det om livet handlar om att prestera på livets alla områden för att uppnå en känsla av att duga – och att trots detta dagligen plågas av en känsla av otillräcklighet? Vad är livet värt då det viktigaste i livet, våra barn, vår partner, våra familjer och vänner inte får plats och våra egna behov har utplånats?

Det finns en gräns då själen gör uppror och signalerar att du förspiller den dyrbara gåva som livet är – det är då du får symptom som vi lärt oss benämna depression, ångest och utbrändhet. Länge har samhället försökt bekämpa detta med medicin och KBT – att Rehabiliteringsgarantin som har detta fokus visar sig vara ett stort misslyckande är därför föga förvånande. Det handlar om att de ”sjuka” har sunda symptom på ett samhälle som behöver vakna upp och lyssna på vad deras lidande egentligen handlar om istället för att trycka bort och försöka få dem att skärpa till sig.

I år är det 10 år sedan min bok ”Vägen Vidare – om utbrändhet som en möjlighet kom ut”. Den boken valde jag att skriva för att förmedla mina och alla mina samlade erfarenheter av att ha lyssnat på människors situation om vad vår tids psykiska symptom och lidande handlar om. Vem vet, kanske har tiden nu hunnit ikapp och förmågan att ta till sig budskapet om den existentiella krisen i vår tid och i vårt samhälle, blivit större?

Fredrik Bengtsson
Leg psykolog, författare och konsult i hälsa- och livsstilsfrågor.


Beställ Fredriks bok ”Vägen vidare – om utbrändhet som en möjlighet kom ut” genom att maila till eva@hagalivscenter.com. Pris 180 kr + frakt.