0

Icke-hanterade förluster och trauman kan ta livet av dig

I mitt förra inlägg skrev jag om konsekvenserna för barnen till föräldrar som inte har förmått hantera sina egna kriser och trauman. Förutom denna viktiga och tragiska dimension finns det även en stark koppling till den egna hälsan. En vän till mig som har ägnat hela sitt yrkesliv att som läkare att arbeta med cancersjuka berättade en dag för mig att hon kommit fram till slutsatsen att cancer har en stark psykisk/själslig koppling. Hon menade att cancer, eller annan allvarlig fysisk sjukdom bryter ut då vi står inför ett existentiellt vägskäl där vi antingen måste gå in i och bearbeta trauman och förluster som vi har stoppat undan och inbillat oss inte längre påverkar oss, eller också kommer kroppen att uttrycka smärtan och påbörja dödsprocessen. Det går helt enkelt inte att leva vidare med en icke-förlöst och inkapslad smärta hur länge som helst. Till slut spricker det.

En annan läkarvän till mig arbetar med demenssjuka och pekar på psykiska orsaker till att demens utvecklas. Han anser att demens drabbar dem som inte förmår möta sig själva och de upplevelser de bär inom sig och vid en viss tidpunkt blir demensen räddningen som leder till dimridåer och glömska.
I boken ”Och bergen svarade” av Khaled Hosseini som jag refererade till i mitt förra inlägg är det just demens som drabbar en av huvudpersonerna Abdullah. Han har gått sönder som barn då han förlorade sin syster och smärtan har styrt hela hans liv och är lika stark då han blivit gammal som då den väl uppstod. Man skulle kunna säga att han klarat sig hjälpligt genom livet med stöd av sin hustru och sin dotter, men då frun blir svårt sjuk och avlider och dottern står på gränsen till att flytta hemifrån och börja leva sitt eget liv går det inte längre. Separationstemat från barndomen blir akut och man skulle kunna säga att Abdullah i detta läge når sin existentiella gräns för vad han klarar av. Beroende på genetisk disposition och livsstilsfaktorer kan man utveckla olika sjukdomar, i Abdullah’s fall blir det en akut demens som för honom in i dimma och glömska över allt som varit. Han minns helt enkelt inte längre sina förluster och krymper in i den lilla, begränsade värld dit verkligheten inte förmår tränga sig på. Han syster Pari utvecklar i tidig ålder svår reumatism, en mycket plågsam fysisk sjukdom väl i paritet med det psykiska lidande hon upplevde som litet barn då hon brutalt skildes från sin bror, sin familj och förlorade hela sin värld. Många människor i världen lider och plågas av trauman som de inte förmår bearbeta eller ens kan sätta ord på.

Jag vet att det går att leva väl trots att man haft det svårt i livet och jag vet att även svårt fysiskt sjuka kan bli friska, eller i varje fall mycket bättre om de får professionellt stöd och behandling. Känner du igen dig i denna beskrivning och om du har möjlighet att söka hjälp, ta tag i det och se det som en nödvändig investering för såväl din egen framtida hälsa som för dina barns skull.

0

Lagen om avsikt och önskan

Inbyggd i varje avsikt och önskan ligger mekanismen för att den ska uppfyllas. Den femte livsprincipen baseras på att energi och information finns överallt i naturen. Uppmärksamhet ger energi och avsikt förändrar. Vad du än riktar din uppmärksamhet mot så kommer det att växa sig starkare i ditt liv. Vad du än tar bort din uppmärksamhet ifrån, så kommer det att tyna bort, upplösas och försvinna. Detta gäller oavsett om det handlar om en relation till en partner, en vän eller dina barn, men även ditt hem, ditt arbete eller din trädgård. Många människor har en önskan om en stark och levande kärleksrelation till sin partner men blir distraherade av andra, yttre faktorer som splittrar uppmärksamheten och tar bort fokus på det som är viktigt. Konsekvensen blir att din partner börjar söka sig bort från relationen på ett eller annat sätt eftersom den saknar din närvaro och din uppmärksamhet.
Avsikt däremot sätter igång en transformation av energi och information. Avsikt har förmågan att organisera sin egen fullkomning. Kraften i avsikten på föremålet för uppmärksamhet sätter igång en oändlig mängd händelser i tid och rum för att åstadkomma det resultat som avsetts, under förutsättning att man följer livets andra andliga lagar. Avsikten är den verkliga kraften bakom önskan och medan din avsikt gäller ett mål eller en önskad utkomst i framtiden är din uppmärksamhet här och nu. Så länge din uppmärksamhet är i nuet kommer din avsikt för framtiden att manifesteras eftersom framtiden skapas i nuet. Din uppmärksamhet på din partner och er kärleksrelation sker i mötet mellan er här och nu och lägger grunden för en fungerande relation i framtiden. Din uppmärksamhet och ditt fokus ger relationen den energi som den behöver för att ni ska kunna vara lyckliga tillsammans även om fem eller tio år.

Många människor lever dock inte i nuet utan i bilden av en önskad framtid och är inte medvetna om att det önskade nuet inte kommer kunna gå i uppfyllelse om du tappar förankringen i här och nu. Genom att vara uppmärksam på här och nu och att använda den energi du får av att vara närvarande till att sätta mål och att agera för en önskad framtid där dina önskningar blir uppfyllda är receptet som får dig att gå i mål och att bädda för lycka och mening i livet. I vår kultur handlar obalansen om att vi överfokuserar på att sätta mål och att projicera oss in i framtiden på bekostnad av närvaron i nuet. Därför är vi olyckliga och lider av stress och depressioner eftersom vi anstränger oss så hårt och så mycket och ändå blir vi inte lyckliga. I andra kulturer handlar obalansen om det motsatta, en uppmärksamhet och en närvaro i nuet men avsaknad av avsikt och mål för framtiden som gör att energin inte kanaliseras i mål och strävan efter utveckling, vilket leder till stagnation. Att tillämpa lagen om uppmärksamhet och avsikt i relation till att få dina önskningar och drömmar att gå i uppfyllelse handlar om att medvetandegöra dina önskningar och att ägna tid åt att meditera över dem och ge dem din uppmärksamhet. Nästa utmaning är att släppa ”listan över dina önskningar” fri och lita på att när saker inte tycks gå min väg trots ansträngning och uppmärksamhet, finns det en anledning och att den kosmiska planen har avsikter för mig som är större eller annorlunda än vad jag kunnat tänka mig.

2

Som vi sår får vi skörda

Lagen om karma eller orsak och verkan.

Varje handling vi gör skapar en energi som återvänder till oss på ett likartat sätt: Som vi sår får vi skörda lär vi oss redan som små barn då föräldrar och skola lär oss hur vi bör agera i livet för att bli omtycka av och fungera i samspelet med andra. Alla människor har hela tiden ett oändligt antal valmöjligheter att ta ställning till, en del val gör vi medvetet och andra omedvetet. Resultatet av de val vi gör definierar vårt liv och på det sättet ligger det en sanning i uttrycket ”Du är din egen lyckas smed”. Om vi vill ha lycka i vårt liv måste vi lära oss att så frön av lycka och göra medvetna val som leder i den riktningen. Tyvärr gör många av oss val som vi är helt omedvetna om och inser inte att vi har ett ansvar – och därmed även en frihet att själv välja hur vi vill tolka och må i varje given situation. Om du får en komplimang t.ex. kan du välja att bli glad eller smickrad, men många avfärdar även positiv feedback och tar bara till sig allt som handlar om brister. Sällan inser vi att vi gör ett val i dessa situationer och tolkningen av det som sker är omedveten. I den meningen kan man säga att vi låter oss styras av omedvetna krafter och gör oss till offer för vår historia, för vår dåliga självkänsla, för hur andra människor agerar eller inte agerar mot oss o.s.v.

Inom existentiell psykologi som grundar sig på den uråldriga livsvisdom som alla världens folk en gång i tiden levde med lär vi oss istället att vi är fria att själva bestämma hur vi vill låta yttre händelser och andra människor påverka oss. En av de huvudfrågor som jag driver i mitt arbete som syftar till att klargöra orsaker till den psykiska ohälsan i vårt tid och i vårt samhälle, handlar om att lyfta fram att vi saknar förmåga att göra egna, personliga och medvetna val i förhållande till de trender och yttre regler och normer som vi gör till sanningar och som styr vårt liv. Att göra sig själv ansvarig för sitt liv och för sitt mående är den bästa medicin som finns och det som leder till en känsla av att äga sitt liv. Vägen dit handlar om att ta ett steg tillbaka och betrakta de val du gör när du väljer, eftersom själva iakttagandet blir den process som leder dig bort från de omedvetna reflexerna. När man går i terapi är denna fas som syftar till att ge insikt och ökad medvetenhet en förutsättning för att i nästa steg kunna göra andra, mer medvetna och upplyftande val, men uppfattas ofta som överflödig eftersom vår tid handlar om att handla och agera på bekostnad av reflektion och överblick.

Om ditt mål i livet handlar om att söka lycka och att uppfylla dina drömmar är lagen om orsak och verkan den livsprincip som leder dig dit. När du gör ett val – vilket som helst – bör du fråga dig själv två saker:
1) Vilka är konsekvenserna av det val jag gör? I ditt hjärta kommer du omedelbart att veta svaret på detta.
2) Kommer det val jag gör nu att vara till glädje för mig och de som finns i min närhet?
Om svaret på dessa frågor är ja, gå vidare med det du valt. Om svaret däremot är nej, gör då inte det valet. Så enkelt är det, svårigheten är att lita till att hjärtat har rätt svar eftersom vi lärt oss att det är blödigt och sentimentalt. Våra förfäder använde hjärtats vishet som en kompass i livet då de ännu saknade de yttre styrmodeller som trender, media, marknaden o.s.v. som vi idag har gjort till vår kompass och som styr våra tankar, känslor och handlingar. Hjärtat är intuitivt och holistiskt, det sätter saker i sammanhang och det ser relationer. Det styrs inte av att vinna eller förlora. För människor som lyssnar på sitt hjärta och som låter sina val styras av vad hjärtat säger dem att de bör och inte bör göra, blir livet enklare och samtidigt smalare. Alla lyckliga familjer, alla framgångsrika företag och välmående samhällen bygger på att de som styr har kompassen riktad inåt och låter hjärtat styra riktningen av såväl stora som små beslut. Om du vill vara lycklig – fråga dig själv om du har kontakt med ditt hjärta och om du har modet och tilliten att låta det leda dig framåt eller om du väljer att strunta i den information som det ger dig i varje stund, i varje ögonblick genom livet?

0

För att lyckas med lyckan får man inte vara för kräsen

På DN’s Insidan (16/4) kan vi läsa en intressant artikel på temat lycka. David Brax som doktorerat i temat har en intressant vinkling i sin syn på lycka som jag tror att många människor skulle ha nytta av att reflektera över. Han kopplar lycka till förmågan att njuta av saker, upplevelser och händelser och menar att det i grunden handlar om en livsinställning. ”Tricket med att få in mycket njutning i livet är att inte vara för kräsen med vilka saker och situationer som man njuter av. Det finns mycket som gör att vi njuter. För mig kan det vara snö eller sol eller moln eller regn eller vad som helst när som helst. Konsten är att vara uppmärksam och välvillig.” Ett dilemma i vår kultur är att vi i vår iver att duga och vara duktiga har glömt bort att vara nöjda och att njuta av livet. Det finns alltid något som vi kan göra mer eller bättre av vilket gör att vi lever efter den gamle kungens devis; ”plikten framför allt”.  Vi lever i vackra hem som vi inte hinner njuta av eftersom vi måste vara många timmar på jobbet för att ha råd att betala räkningarna för allt vi måste ha och ägnar fritiden åt att sköta om våra ägodelar. Våra trädgårdar och vår matlagning har anpassats efter tidningarnas trender och är ofta fantastiska och underbara – men vi unnar oss inte att njuta av dem. Att njuta kräver närvaro och det är just det vi inte har tid med. Därför kan vi inte njuta av våra relationer eller ens av samlivet med vår partner eftersom njutningen uppstår i närvaron och i mötet med det som är just här och just nu. Inom existentiell psykologi lär vi oss att vi kan välja hur vi vill förhålla oss till tillvaron, vilket inte betyder att det är enkelt, men dock fullt möjligt. Kanske bör vi därför funderar över hur vi väljer att bjuda in njutningen i livet, inte bara en gång om året då vi har semester, utan en liten stund varje dag. Tricket är som David Brax säger att inte vara för kräsen….

0

”Män har svårare än kvinnor att prata om sin egen död”

Att döden är något av ett tabuämne i vår kultur är något vi alla är väl medvetna om. På DN debatt (10/3) kan vi läsa om hur särskilt männen i vårt samhälle även då livet går mot sitt slut, tiger om sina känslor och tankar kring döden. I undersökningen som gjorts framgår att åtta av tio svårt sjuka kvinnor initierar samtal om sin kommande död med specialiserad omvårdspersonal, men hos män i samma situation är det endast tre av tio som öppnar sig för denna möjlighet. Analysen i artikeln landar i att den manliga oviljan att visa sig svag inför andra håller i sig även inför döden.
Min reflektion när jag läser artikeln är att det inte handlar om ovilja hos männen att lätta på sitt hjärta, utan om en oförmåga. Ännu handlar den gängse mansbilden mycket om att vara stark, vilket förknippas med att inte visa tecken på sorg eller svaghet oavsett vad som händer i livet. Att bryta detta ideal som man ägnat hela sitt liv åt att leva upp till, när man dessutom är svag och i stort behov av att hålla ihop sig själv för att kunna vara stark för sig själv och för omgivningen, är en oerhört svår uppgift. Samtidigt som jag vet att många män upplever en känslomässig isolering och saknar något att kunna prata med på ett öppet sätt om hur de känner i svåra situationer i livet, är min upplevelse och erfarenhet att det håller på att ske en attitydförändring som går mot en öppning snarare än mot en stängning.

I mitt företag där vi jobbar mycket med prestigefyllda organisationer i näringslivet, har det skett en successiv förskjutning de senaste åren från en klar dominans av kvinnor som sökt stöd och vägledning hos någon av våra psykologer till att idag vara 50/50 eller där omkring. Män har naturligtvis samma behov av att få ventilera sina tankar och känslor om relationer, om mening, om ork, egen och anhörigas sjukdom o.s.v. Många män som vi möter på vår mottagning idag är däremot medvetna om att de saknar vänner som de kan diskutera sina livsfrågor med. Det vanliga är ännu att män umgås kring aktiviteter av olika slag och diskuterar jobbet, bilen, politiken eller andra opersonliga ämnen. I en värld som ställer allt större krav på självkännedom och där männen mer och mer investerar sin tid och sitt fokus på barnen och familjen är det naturligt att deras behov av bollplank närmar sig kvinnornas. Kvinnor har däremot av tradition ofta en syster, en mamma och/eller väninnor som hon kan anförtro sig åt och är därmed inte alls lika utlämnad till sig själv då hon ställs inför en svår livssituation som hon måste hantera.
Det perspektiv jag vill föra in i debatten handlar om att männens behov av samtal om döden eller andra existentiella frågor har blivit större i takt med att mansrollen har förändrats och han ”tvingats” utveckla sin sociala och känslomässiga kompetens för att kunna ta sig fram i såväl yrkeslivet som i privatlivet. Tidigare var familjens relationer och uppfostran av barnen kvinnans angelägenhet och männen arbetade med maskiner istället för med människor, vilket gjorde att deras upplevda behov av samtal om sitt känsloliv var mer begränsat. Idag behöver män utveckla denna självreflekterande förmåga genom hela livet, vilket gör att de med tiden också kommer ha lättare att prata om döden och sina tankar om den när väl den stunden kommer. Utmaningen vi lever med just nu handlar om att kunna bemöta män som är 50 år och äldre som har vuxit upp i ett samhälle där de som pojkar och unga män fick lära sig att tiga istället för att prata för att uppfattas som manliga, medan de nu lever i en tid då de inte kan undgå att ta in och behöva bemöta olika existentiella frågor. Slutsatsen blir att det finns ett stort kompetensutvecklingsbehov för män mitt i livet gällande personlig utveckling och att det kanske bör ses som en investering för framtiden att gå i terapi för att utforska sitt inre medan tiden ännu är…

0

Att lyckas leva med någon är ett mirakel

Abdellah Taïa, en lovande marockansk författare är för närvarande i Stockholm med anledning av utgivningen av hans andra roman, ”Frälsningsarmén” på svenska. Han intervjuas på DN Kultur (23/2) och förklarar hur fragment ur hans eget liv blir till litteratur genom att han med perspektiv kan se det stora i det lilla. Han berättar t.ex. att han vid sin mors begravning plötsligt insåg varför det varit så viktigt för henne att bygga ett hem, något som han själv många gånger känt sig irriterad på. Tre gånger förlorade hans mor sitt hem; som litet barn då hon förlorade sin mor och kastades ut då fadern gifte om sig, när hennes förste man stupade i Indokina, samt när hennes andre makes släkt tog över deras hus och hon blev utkastad igen. Hon beslöt sig därför för att skapa ett eget hem för familjen och gjorde det till sin livsuppgift.

Adellah Taïa är en författare med en psykologisk blick på de underliggande skeendena i familjens liv och berättelse som förklarar relationer, beteenden och vad som skapar mening i tillvaron. Även om hans berättelse tar avstamp på den marockanska landsbygden är hans skildringar på en djupare nivå allmänmänskliga och inspirerar till en reflektion kring den egna familjens och släktens berättelse. Vilka skeenden har format oss till att bli den vi är? Det centrala temat i hans eget liv handlar om det mysterium som varje parrelation innebär. Han berättar att han är fixerad vid dynamiken i en parrelation. ”Att lyckas leva med någon är ett mirakel. Jag brukar fråga par hur de gör säger han. Fast man får aldrig några svar, det förutsätter att man berättar om sådant som inte går att tala om”, fortsätter han. Jag tycker det är något fint och respektfullt med att betrakta en parrelation som ett mysterium och äkta, djupa och långvariga relationer är ju det tänker jag. Att lyfta blicken och se på sin parrelation eller sin längtan efter en sådan som något magiskt, kan bidra till att man höjer sig över nivån av vardagsirritation och gräl om oväsentligheter. Kärlek och relationer är vad livet för de flesta kretsar kring och i takt med att vi blir mer och mer fria att göra våra egna val tänker jag att Abdellah Taïa har väldigt rätt i sin uppfattning om att det faktiskt är ett litet mirakel att lyckas leva med någon.

0

Att våga välja och förmågan att kunna begränsa sig

A Special World 

A special world for you and me
A special bond one cannot see
It wraps us up in its cocoon
And holds us fiercely in its womb. 

Its fingers spread like fine spun gold
Gently nestling us to the fold
Like silken thread it holds us fast
Bonds like this are meant to last. 

And though at times a thread may break
A new one forms in its wake
To bind us closer and keep us strong
In a special world, where we belong.

–       Sheelagh Lennon –

De sista åren har jag regelbundet fått mail av människor, män och kvinnor och framförallt ungdomar, som ställer frågor kring hur de ska våga öppna sig för kärlek och våga knyta an till en person som de har mött och som de tycker om, med tanke på att de har så dåliga erfarenheter av att bli svikna. Människor har i alla tider känt sig svikna i kärlek, ofta på grund av att känslorna inte varit besvarade eller på grund av någon annan yttre anledning som gått att urskilja och förklara. Det nya med att bli sviken i kärlek idag handlar om fenomenet att även om allt är bra och man är lycklig i en relation så går det ändå inte att lita på den andres uppriktighet eller förmåga att göra ett val. Alla dörrar hölls öppna och många dejtar flera olika personer parallellt.
Sexualiteten är något många skiljer från känslor och det blir mer och mer vedertaget att ha sexuella och därmed intima relationer med flera, samtidigt som man lever i en kärleksrelation som man anser att man är lycklig med och vill satsa på. Lögner och manipulation är vanligt förekommande och detta skapar för många en stor osäkerhet kring relationer, sexualitet, identitet och inte minst känslan av värde. Häromdagen fick jag ett mail från en ung man i 25-årsåldern som beskrev att han redan var så besviken på människors beteenden, brist på värderingar och moral att han gått i baklås och inte längre förmådde öppna upp för kärlek. Alltför många svek och oförutsägbara vändningar och manipulation hade resulterat i att hans känsloliv gått i baklås och att han som ren överlevnadsstrategi hade distanserat sig från relationer och därmed kärlek sedan en lång tid tillbaka. Han upplevde att han ”kastat bort nycklarna” och inte kunde ta sig ur detta tillstånd på egen hand.
Jag känner mig alltid bekymrad och beklämd när jag möter människor som så tidigt i livet fått en så negativ bild och upplevelse av kärlek och relationer, men jag har kommit att inse och förstå att vi i västvärlden idag har skapat en värld som har gått över styr och som vi inte mår bra av. I den globala världen har livet blivit allt mer fragmenterat, anonymt och splittrat parallellt med att vi har ett dagligt smörgåsbord av möjligheter och val att förhålla oss till som vi inte vet hur vi ska hantera. Som motvikt till detta behöver vi utveckla en stabil relation till oss själva så att vi får ett ankare i tillvaron som bygger på en stabil självkänsla och en klar självbild som stöd för att göra riktiga och kloka val i livet. Förutsättningen för detta är trygga, stabila och kärleksfulla relationer som gör att vi känner oss sedda, uppskattade och älskade. Vi har alla behov av att få uppleva att vi betyder något för någon. Tyvärr har utvecklingen gått i helt motsatt riktning, vilket gör att vi lever i torftiga relationer med mycket frustration och smärta och är förhindrade att utvecklas till de trygga och stabila personer som vi behöver vara för att kunna leva väl i dagens och morgondagens samhälle.
Den största sjukan i västvärlden idag är bristen på tillit – många upplever att det inte går att lita på någon eller på att något är sant och vad det ser ut att vara. Detta kan man antingen hantera genom att försöka skaffa sig kontroll över omgivningen vilket för många leder till utbrändhet, eller genom att utveckla en känslokyla som gör att man är distanserad och låter bli att knyta an eller förvänta sig något av någon. En sådan livshållning leder på ett sätt till en känsla av frihet och mindre lidande – men det är ett torftigt liv att leva utan kärlek, eller hur?

Fredrik-bengtsson-våga-välja-kärlek

2

Elles – en film om sexualitet och relationer

Få är så duktiga på att skildra livets existentiella dimensioner och inte minst kärlek och sexualitet, som fransmännen. Den franska skådespelerskan Juliette Binoche gör en strålande insats i Malgoska Szumowska’s film Elles. Här får vi tillfälle att reflektera över livets fram och baksida. Juliette Binoche spelar huvudpersonen, Anne, som lever ett på ytan lyckligt och välanpassat liv med man och två barn, framgångsrikt arbete, tjusig våning och allt som hör det framgångsrika livet till.
Inom ramen för sitt arbete som journalist på tidningen Elle får hon i uppdrag att intervjua några unga kvinnor som prostituerar sig för att kunna finansiera sina universitetsstudier. På franskt manér får vi följa hur Anne dras in och fängslas av de unga kvinnornas berättelser, av deras syn på sin sexualitet och av det liv de har valt. Hennes förutfattade meningar om prostitution kommer på kant då hon möter unga kvinnor som uttrycker en känsla av frihet och tillfredsställelse med det liv de lever, de njuter av sitt sexliv och beskriver att de flesta kunderna är välbeställda män med familjer som vill experimentera med sitt sexliv och leva ut sina fantasier, vilket de inte anser sig kunna göra med sina fruar.
Dessa berättelser får Anne att reflektera över sitt eget torftiga äktenskap där hon och maken går omlott och har tappat bort varandra. Allt ser bra ut på ytan men sexlivet verkar bottenfruset precis som fallet tyvärr är i många långvariga relationer. Det som håller ihop paret är inte kärleken till varandra och samlivet som förenar, utan barnen och det liv de lever och som bygger på att båda fyller en roll och en funktion för att helheten ska fungera.
Filmen belyser väsentliga teman kring frihet och trygghet utan att komma med några svar eller tillrättavisningar. Från början uppfattar man att det är Anne som är fri och som ska intervjua de prostituerade kvinnorna som per definition anses vara fångade och ofria i sin livssituation. I takt med att kvinnorna delar med sig av sina känslor och tankar kring sitt liv parallellt med att vi får bevittna Annes eget liv, börjar man tvivla på vem det egentligen är som är fri och vem det är som är fångad?
There is no such thing as a free lunch” har någon sagt och det stämmer väl in i detta sammanhang. Huvudpoängen med filmen är att den illustrerar att det inte längre finns några gemensamma normer kring relationer och sex utan att det är den egna subjektiva upplevelsen som kan ge det rätta svaret på vad som är rätt och fel för just dig. Den visar också på yngre generationers förändrade syn på relationer och sex där prostitution för somliga kan te sig som en till och med spännande erfarenhet som dessutom ger mycket pengar och därmed frihet att leva ett gott liv på andra plan på ett sätt som de aldrig skulle kunna uppnå via ett 9-5 jobb någonstans.
Den lyckliga, borgerliga kärnfamiljen får sig också en känga och vi får erfara att bakom den lyckliga fasaden där allt ser bra ut på ytan, kan det vara bra tomt och ensamt.  Känslan av att vara fångad och olycklig utan att se någon utväg är en erfarenhet som många kan känna igen sig i. Vi lämnar filmen med våra förutfattade åsikter och fördomar raserade och med huvudet fyllt med tankar kring vad som är frihetens kontra trygghetens pris i livet….

Fredrik-Bengtsson-Elles-Sexualitet-relationer

0

Frihet och Relationer

När jag skrev om filmen Midnight in Paris av Woody Allen tog jag upp temat relationer och reflekterade över ensamhet inom ramen för en relation. Det handlade om att lyfta fram paradoxen att man kan känna sig väldigt ensam även om man lever i en kärleksrelation ifall ens partner inte kan se och förstå vem man är och vad man behöver. Jag tänker att detta är en särskilt viktig vinkling av temat frihet eftersom en parrelation till sin natur bygger på tillhörighet och samhörighet. Vår djupa längtan efter att få dela vårt liv med någon som älskar oss och som gör att vi kan slippa känna oss ensamma. Rädslan för ensamheten och längtan efter kärlek driver oss gärna in i relationer genom att vi bejakar behovet av tillhörighet, ibland dessvärre på bekostnad av vårt behov av frihet.

Jag har sett många exempel på människor som lever i parrelationer med en stark känsla av fångenskap och ensamhet som inte nödvändigtvis bygger på att man har det dåligt på ytan eller tycker särskilt illa om sin partner. Känslan av ofrihet har sin grund i att man inte känner sig sedd för den man är, att man inte förmår stå upp för sina behov eller kan hitta en samexistens som bygger på att man kan vara den man är. En introvert person med starkt behov av ensamhet kan t.ex. ha svårt att hävda sitt behov av att ibland få vara för sig själv om partnern är extrovert och finner sin energi genom att umgås och vara tillsammans. En sådan situation leder ofta till att den introverte drar sig undan och plågas av en ständigt underliggande stress om hur hon/han ska göra för att hitta sitt nödvändiga utrymme för återhämtning utan att göra sin partner besviken. Den extroverte partnern å sin sida misstolkar situationen och känner sig ratad och bortvald och är sällan medveten om att partnerns undandragande inte har med honom eller henne att göra.

En förståelse för varandras olika behov och respekten för och viljan att ge sin partner det utrymme hon/han behöver är en viktig väg att gå för att känna lycka och harmoni i ett förhållande. Lika viktigt ibland är att acceptera att ens olika behov inte är förenliga och att man kanske just där och då inte kan ge varandra det som man skulle må bra av. Dessa insikter och en sådan öppen kommunikation bygger självklart på att man först och främst måste känna sig själv, ha en klarhet i vem man är och vad man behöver för att kunna fungera så bra som möjligt. Utan den grunden att stå på är man ganska vilsen i en tillvaro som bygger på att man måste staka ut sin egen väg. När vi blivit fria att välja vår partner måste vi lära oss att acceptera att vi också måste vara beredda att ”jobba” med oss själva och med vår relation om den ska hålla långsiktigt.

Många förhållanden spricker på grund av bristande kunskap och förståelse för sig själv och för varandra. En vanlig grundorsak är en obalans i relationen på skalan mellan tillhörighet och frihet som jag skrivit om här den senaste veckan. Därför kan det vara viktigt att då och då fundera på hur man upprätthåller balansen mellan dessa båda poler för sig själv och som ett par. Den introverte kommer alltid att behöva en större portion frihet medan den extroverte behöver en högre grad av tillhörighet. Dessa olikheter kan vara berikande och det som ger krydda till relationen om man förstår hur och varför man fungerar som man gör.