0

Nattsömnen – vårt nya samtalsämne.

”Sömn är snart det nya samtalsämnet, det tror jag. Det är det sista riktigt stora oexploaterade ämnet med nära koppling till vår hälsa” säger Björn Hedensjö, journalist och psykolog i DN (19/10).

En tredjedel av svenskarna uppger att de har problem med sömnen eftersom vi upplever oss så stressade och pressade att vi helt enkelt inte hinner sova som vi behöver. Eftersom såväl intelligens, minnesförmåga och överlevnadsförmåga i allmänhet är beroende av god sömn är det stora värden och förluster som står på spel. Hälsotrenden är i fokus i människors samtal på kafferasten på jobbet, över middagsbordet med vännerna och inte minst i våra egna tankar. Vi är mer och mer medvetna om hur vi bör äta och träna för att må bra och vi försöker på olika sätt att hantera stressen med hjälp av yoga, mindfulness och andra metoder. Den viktigaste grunden för hälsan är dock sömnen och det samtalsämnet borde därför rent logiskt stå näst på tur.

”Förut fanns ett stigma i att sova dåligt och man kopplade ihop sömnproblem med att vara nervöst lagd. Nu vet man att det inte är så och därför har man lättare att prata om det”, säger Torbjörn Åkerstedt, professor på Stressforskningsinstitutet vid Stockholms universitet i DN-artikeln. Min tolkning av den utbredda sömnproblematiken i vår tid och i vårt samhälle handlar om att vi står i ett paradigmskifte som vi ännu inte har tagit ställning för. Med näbbar och klor klamrar vi oss fast vid det gamla och välkända förhållningssättet till livet samtidigt som tiden har förändrats och vi behöver lära oss att förhålla oss till det nya. Den nya tiden handlar om att ta sig själv på allvar, att förverkliga sig själv och sin potential utifrån en mer andlig eller existentiell grund. Till denna nivå har vi nått tack vare det materialistiskt inriktade industrisamhället som gav oss en utbredd välfärd. Just därför kan vi idag fundera över vem vi är och hur vi bäst vill ta vara på vårt liv för att få uppleva meningsfullhet som grundkänsla. De schematiska och rationella förhållningssätten till livet fungerar därför inte längre. Istället behöver vi lyfta fram vår unika identitet och våga göra val som utgår från oss själva – då kommer den goda nattsömnen som ett brev på posten.

Idag försöker vi istället manipulera hjärnan till att hjälpa oss att sova med hjälp av sömntabletter trots att själen ropar på uppmärksamhet och försöker signalera att något är fel. Det är lätt att glömma att en god nattsömn är ett helt naturligt tillstånd för människan under ”normala” omständigheter. Lika naturligt är det att vara orolig och inte sova gott under perioder då det händer något särskilt i ens närhet t.ex. byte av arbete, sjukdom eller dödsfall i familjen, egen sjukdom, flytt eller annan större omdanande livshändelse. Det är inte sömnbrist vid dessa tillfällen i livet som ställer till det. Det som gnager och tär på hälsa och livskvalité är att inte sova gott trots att det inte är något särskilt som inträffat och där försämrad sömn blivit ett normaltillstånd. Personligen är jag övertygad om att sömnproblemet i vårt samhälle bör hanteras genom att stötta människor till att lära sig hantera sitt liv på ett sätt som skapar mening för dem istället för att döva symptomen på att något är riktigt fel på medicinsk väg, och att på så sätt stötta dem i att fortsätta på en väg som de borde sluta gå på.

0

8 av 10 lärare: Vi hinner inte!

Lärarförbundets arbetsmiljöundersökning som presenterats i veckan (Metro 30/9) visar att 8 av 10 gymnasielärare uppger att de inte hinner med arbetet som krävs för att planera lektionerna. Förbundets ordförande, Eva-Lis Sirén är inte alls förvånad utan ser resultatet som en bekräftelse på den orimliga situation som lärarna faktiskt upplever. Lärarnas sätt att hantera situationen är att stressa sig in i utmattningstillstånd och sjukskrivning i strävan att så länge det bara går försöka upprätthålla en hög kvalitét i undervisningen, eller också att släppa taget, bli likgiltiga och sänka kvalitén.

Konsekvenserna för eleverna är naturligtvis sämre resultat, vilket i förlängningen påverkar såväl elevernas privata livssituation som i förlängningen hela arbetslivet och samhället. Det är en enstämmig bild av orsaker till problemet som presenteras i undersökningen som lyder HÖG ARBETSBELASTNING!
Precis som för läkare och poliser är det för lärarna den administrativa bördan som har ökat väsentligt. I den effektiviseringsvåg som har svept över samhället under det senaste årtiondet har stödfunktionerna i form av administrativ personal försvunnit i en utsträckning som gör att våra lärare, poliser och läkare inte hinner eller förmår utföra sitt arbete.

Återigen borde denna fråga lyftas till högsta politiska nivå då detta är ett uttryck för att välfärdssamhället håller på att brista och att något radikalt måste göras för att hitta en långsiktigt framgångsrik ekonomisk modell för hur vi ska hantera dessa centrala samhällsfunktioner. De besparingar som görs genom att hålla nere antal lärare och att minimera administrativ personal äts sannolikt upp med råge av de kostnader som uppstår i form av sjukskrivna lärare och låg kvalitét på utbildning som följd, vilket i förlängningen skapar mindre kompetent personal för våra företag och för vårt samhälle.

Läs artikeln på Metro här–>

0

Nytt center ska forska om godhet!

När isar smälter och sjöar försuras talar vi om ekologisk hållbarhet. Vi vill komplettera det perspektivet och tala om social hållbarhet” säger psykologen Christina Andersson (SvD, Idagsidan 24/9) en av grundarna till ett nytt forskningscenter med inriktning på medkänsla, altruism, empati och tillit.Den 1 juni i år bildades Center for Social Sustainability vid Karolinska Institutet i Stockholm. Syftet är att arbeta med den övergripande frågeställningen: ”Hur kan vi fungera bättre tillsammans, både som individer, i grupper och i organisationer, så att hela samhället blir mer hållbart?

Walter Osika är stressforskare och föreståndare för centret och han ser forskning om social hållbarhet som en viktig fråga i kampen mot stressrelaterad ohälsa och utmattningstillstånd som gör att allt fler dukar under av upplevda press och krav som följd av samhällets konkurrensmentalitet. ”Konkurrens och stress behöver balanseras säger han, annars blir det inget hållbart på sikt. Utmattning drabbar dessutom dem med höga ambitioner och stark självkritik. Att utveckla medkänsla med sig själv är därför en viktig pusselbit för att vara hållbar som individ.” Detta center och den forskning de kommer att bedriva ser jag som oerhört viktig i en tid då vi ”slängt ut barnet med badvattnet”. Medkänsla, empati, altruism och tillit är grundläggande mänskliga egenskaper som alla människor i alla samhällen och i alla tider har behövt lära sig och utveckla för att kunna leva väl tillsammans med andra och för att få samhället att fungera. Det industriella samhället har präglat människan till att bli mer egoistisk och maskin-lik i sitt förhållande till sig själv och sin omvärld. I Sverige har vi tagit hjälp av jantelagen som en effektiv metod för att stävja människors medkänsla med sig själv och acceptansen för sina tillkortakommanden till förmån för plikten, arbetet och försakandet av de egna behoven. Nu har vindarna svångt och den nya tidsåldern vi gått in i lär oss att vi behöver bejaka oss själva och vara rimliga i våra krav på oss själva för att vara långsiktigt hållbara. Eftersom vi lever i ett samhälle som inte bejakar dessa, i grunden naturliga, drivkrafter och beteenden, behöver vi nu gå på kurser och utbildningar i hur vi bör förhålla oss till oss själva och vår omvärld för att lära oss det som våra förfäder utvecklat under årtusendenas gång. Vi står onekligen inför ett paradigmskifte, låt oss hoppas att våra politiker och andra makthavare hjälper till att anpassa arbetsmiljöer och strukturer för att främja denna livsbefrämjande utveckling av vår kultur.

Läs artikeln på SVD här–>

0

Stockholmsbörsen når rekordnivåer liksom sjukskrivningar på grund av psykisk ohälsa

I veckan som gått har vi både kunnat glädjas åt att Stockholmsbörsen visar på rekordhöga siffror som signalerar att våra storbolag genererar fantastiska ekonomiska resultat i en värld där många andra länder befinner sig i stor kris, och ta del av att sjukskrivningarna ökar dramatiskt till följd av en utbredd psykisk ohälsa. Det anmärkningsvärda är att ingen har analyserat kopplingarna mellan dessa till synes motstridiga tendenser i vårt samhälle! I en kultur med materialistiska värderingar som kännetecknade industrisamhället och som vi i Sverige började lämna under 1980-talet finns det en automatisk koppling mellan ekonomisk välfärd och hälsa. Människors värderingar och drivkrafter överensstämmer med samhällets politik och strukturer och det råder harmoni mellan människan och hennes kultur. Idag gäller inte denna sanning längre, men tyvärr har inte samhällets och arbetslivets makthavare insett att världen har förändrats i grunden och att vi har klivit in i en ny tidsålder som handlar om helt andra saker.

Denna diskrepans mellan människors behov och värderingar och samhällets och arbetslivets syn och politik visar sig i att allt fler människor vantrivs i kulturen och reagerar med psykisk ohälsa. Å ena sidan har vi de arbetslösa som av förklarliga skäl utvecklar depressioner som följd av att de står utanför sammanhang och upplever brist på mål och mening i livet. Att vara sysselsatt med något meningsfullt är ett av människans viktigaste behov som gör att vi känner att vi gör en skillnad och att vi kan vara med och bidra till något större. I skola, vård, omsorg och flera andra av samhällets institutioner råder det oerhörd personalbrist och många företag har slimmats till en gräns som gör att de anställda går under av överbelastning. Ändå får de arbetslösa inte vara med och hjälpa till utan går istället hemma och har inget meningsfullt att göra på dagarna, vilket bl.a. får till följd att de känner sig understimulerade. Parallellt rådet det motsatta förhållandet för dem som jobbar, dagarna rusar iväg och arbetsuppgifterna är så många att det inte finns någon rimlig chans att hinna med. När dagen är slut är stresshormonerna i topp, tankarna går på högvarv som följd av överstimulering och på ett känslomässigt plan plågas många av tärande otillräcklighetskänslor som följd av att inte ha hunnit med tillräckligt varken hemma eller på jobbet.

Hur länge ska samhället och arbetslivet leva med skygglappar på och konsekvent undvika att titta på det märkliga i att vi lever i ett samhälle där människornas behov frikopplats från de omgivande strukturerna? Om någon vågade göra en ekonomisk analys av den rådande situationen kanske man t.o.m. skulle komma fram till att företagens rekordvinster ur ett samhällsekonomiskt perspektiv äts upp av de skenande kostnaderna för ohälsan…….Förmodligen är det lättare för de ansvariga att fortsätta blunda och att se till att någon sådan analys aldrig kommer till stånd.

0

Stress leder till felaktiga beslut

För några år sedan var Regeringen stressad över den skenande psykiska ohälsan i vårt land. Hur skulle man förklara att ett välfärdsland som Sverige med alla förutsättningar att skapa goda levnadsomständigheter för sina medborgare, hade hundratusentals människor sjukskrivna på grund av depressioner, ångest och utbrändhet!? Förutom det mänskliga lidandet hade vi även en kostnadsmassa på miljarder kronor att hantera. Lösningen då blev att de pressade ansvariga politikerna bestämde sig för att helt enkelt hindra människor från att kunna bli sjukskrivna för dessa diagnoser. Genom att ”förbjuda” läkare att sjukskriva människor på grund av psykiska problem och stress lyckades man naturligt nog att vända statistiken och få oss att tro att problemet mirakulöst nog var löst. Först i år har denna illusion spruckit då alla de som faktiskt mått dåligt eller mår dåligt på grund av psykiska orsaker, till slut inte orkar längre. Antingen måste de sjukskrivas och få behandling, eller också blir de utslagna och hamnar utanför alla de välfärdssystem som vårt land bygger på. I detta läge har regeringen därför inget annat val än att skjuta till de nya miljarder som krävs för att hantera ohälsan. Lösningen handlar ännu så länge om att tillsätta en ny utredning via Försäkringskassan……men det kanske kommer fler konkreta åtgärder med tiden!? Ur mitt perspektiv är detta ett gott exempel på de kortsiktiga beslut som många pressade ledare fattar för att snabbt kunna visa på goda siffror och därmed slippa bli uthängda och känna sig misslyckade.

I arbetslivet kan vi se liknande processer i företag och organisationer som även om de är  lönsamma måste förbättra lönsamhet och avkastning och därför måste pressa sina medarbetare till att prestera mer än vad de mäktar med. Människor som får rätt förutsättningar att göra sitt jobb och som har ledare som ger dem Det handlar om att gå från att leva till ett överlevnadsläge där det handlar om att rädda ”skutan från att sjunka” utrymme att få ihop sitt totala liv presterar i regel bra, är lojala och friska. Vid lättare förkylningar och andra smärre  problem går de ändå till jobbet och är villiga att ställa upp extra om det krävs för att ge tillbaka en del av den flexibilitet de får av sina chefer. I tider av stress och press tenderar ledare tyvärr att glömma bort denna sunda strategi för ett gott och framgångsrikt ledarskap. Då tar reptilhjärnan lätt över och gör oss primitiva och fokuserade på att lösa uppgiften – så snabbt och effektivt som det bara går. Redan pressade medarbetare får ännu högre arbetstakt och fler projekt att lösa, all flexibilitet för att hinna och klara av egna behov och familjens behov sätts åt sidan. Det handlar om att gå från att leva till ett kris- och överlevnadsläge där det handlar om att rädda ”skutan från att sjunka”. I ett kortsiktigt perspektiv lyckas man ofta med detta, i ett längre perspektiv blir det förödande konsekvenser eftersom människor inte orkar hur länge som helst och till slut klappar igenom. Kostnaden som detta orsakar på vägen i att de bästa slutar, korttidssjukfrånvaron som är så kostsam ökar och fler blir utbrända och långtidssjukskrivna, är det ingen som tänker på eller analyserar. Detta eftersom dessa kostnader tas på ett annat konto och för att man inte ser sammanhanget. Alla människor vet att vi i kriser och svåra tider har ett ökat behov av socialt stöd och att sluta upp i leden. Det märkliga är att arbetslivets principer handlar om motsatsen; vid omorganisationer, förändringsprocesser och omställningar av olika slag som rör runt och skapar oro och känslomässiga reaktioner hos medarbetarna lyser cheferna ofta med sin frånvaro. Då är de upptagna med strategimöten…..När är tiden mogen för ledare att kliva fram och visa på en annan väg?

0

”Tvärtom-metoden för ledare”

Som psykolog känns det kontroversiellt att i vissa lägen uppmana människor att köra över sin instinkt och sin känsla för att istället följa förnuftets väg. Ändå i mitt arbete som konsult i företag som vill arbeta proaktivt med hälsa har livet och erfarenheten lärt mig att det är just detta som är den konstruktiva vägen framåt i vissa lägen. I ett företag som genomgår en omfattande omorganisation brukar ledarna försvinna in i strategimöten dagarna i ända och lämna medarbetarna vind för våg – just i det läge då behovet av ett närvarande ledarskap är som störst.

Isyfte att lyckas med målsättningen att få medarbetarna och organisationen med sig och att uppnå målet med förändringen, brukar jag coacha chefer i att lära sig vad jag brukar kalla för ”tvärtom-metoden”. Din almanacka är fulltecknad med möten och du saknar tid för att möta dina medarbetare; avboka ett möte per dag och skapa utrymme. Du hinner inte äta lunch eller fika – just därför är det det du ska prioritera. Du jobbar över och dygnets timmar räcker inte till. För att hinna med avbokar du träning, minskar ned på tiden med familjen och svarar på mail istället för att sova. Gå till gymmet, ät middag med familjen och gå och lägg dig i rimlig tid – trots att din instinkt talar om för dig att släppa allt för att hinna ikapp på jobbet. Min poäng är att beskriva en del av stressens väsen som handlar om att trigga kroppen att producera mer adrenalin och kortisol  som vi behöver för att lägga in en högre växel. För stenåldersmänniskan där detta system utvecklades, var detta ett konstruktivt sätt för människan att fly undan ett rovdjur och försätta sig i säkerhet. I detta läge behövs tunnelseende, att hunger och trötthetskänslor försvinner och att vi struntar i omgivningens behov – annars överlever vi inte. Väl i säkerhet gick produktionen av stresshormon för stenåldersmänniskan ner till normalnivå och hon kunde återuppta de mänskliga biologiska, fysiologiska och sociala behoven – tills en ny farosituation dök upp och hon igen behövde släppa allt för att fokusera på att överleva.

Problemet för dagens människor är att vi lever med en ständig upplevelser av att de yttre kraven på att orka med och prestera är högre än vad vi kan mäkta med. Därför utsöndrar kroppen stresshormon och vi går på helspänn hela dagarna och beter oss som stenåldersmänniskor i överlevnadsläge. Om det brinner på en arbetsplats eller om en annan olycka eller trauma har inträffat är detta helt rätt strategi. Det är så man överlever. En omorganisation eller organisationsförändring är dock inte någon akut situation utan en längre process av hög belastning som kräver att vi använder förnuftet och hjärnan istället för att ge oss hän åt instinkten som försätter oss i överlevnadsmode. Hur bråttom är det egentligen? Lyfter vi blicken och använder förnuftet inser vi att det kanske inte är så väldigt bråttom trots allt. Följer vi känslan och instinkten som vi hamnar i då stressen gripit tag i oss, är det däremot väldigt bråttom och vi måste agera snabbt och rationellt.

Som ledare, liksom i vår föräldraroll, har vi ett särskilt ansvar att vara medvetna om att vårt eget agerande kommer att vara avgörande för hur våra medarbetare eller våra barn kommer att reagera. I tider av turbulens och kris behöver vi det sociala stödet, vara nära och hjälpas åt för att komma framåt. De flesta föräldrar inser detta i lägen då familjen behöver mer tid och närvaro för att hantera en yttre eller inre påfrestning. På våra arbetsplatser fungerar det tyvärr sällan så bra, vilket gör att många medarbetare hamnar i krislägen och sjukskrivningar som hade kunnat undvikas om bara ledarna hade förstått att de hade behövt vara mer närvarande än vanligt under en viss period.

0

Känslorna tillbaka med hjälp av andningen.

I Svenska Dagbladets (31/8) artikelserie om Medkänsla och dess betydelse för psykisk hälsa kan vi läsa om krigsveteranen Rich Low som kom hem från Irak som en avstängd version av sig själv. Först då han medverkade i en forskningsstudie där han skulle öva sig i kroppskontakt och medkänsla fick han tillbaka sitt känsloliv.

Den nya forskningen som bl.a. presenteras av forskaren Richard Davidson i filmen ”Free the mind” visar att hos människor som drabbas av Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) krymper hippocampus. Men för dem som mediterar ser han motsatta tendenser – en ökad aktivering i den främre delen av hjärnan, prefrontala cortex, som är viktig för vår uppmärksamhet och för att reglera känslor. Meditation förbättrar också immunsystemet redan efter ett par månader, berättar han vidare.
Jag skulle gissa att liknande konsekvenser och mönster går att skönja även bland människor i västvärlden som fastnat i långdragen stress och känsla av överbelastning. Det klassiska då vi är stressade är att vi slutar djupandas, att vi är ständigt påkopplade på aktiviteter och uppgifter som måste lösas och att tiden för reflektion, meditation och vila är bristfällig. När vi närmar oss utmattningstillståndet är det vanligt att vi även drar oss undan socialt, att vi isolerar oss och slutar vilja vara nära våra nära och ha kroppskontakt. Från detta överlevnadsläge kopplar vi bort medkänsla och tappar kontakten med vårt känsloliv. En del kan till och med uppleva att de blivit likgiltiga för sina barn eller för sin partner och undrar förfärat hur detta kan vara möjligt?

Hjärnforskningen kring Medkänsla visar helt enkelt att ett liv under hård och långvarig psykisk stress och belastning gör att livet tappar innehåll och mening och dessutom påverkar vårt immunförsvar så att vi blir mer mottagliga för infektioner och sjukdomar. Rich Low beskriver i artikeln att övningarna och terapin som han gick i hjälpte honom att återfå kontakten med sig själv och bli ”människa” igen. På frågan om vad upplevelsen av det han benämner rening handlade om svarar han: –Antagligen att jag kunde slappna av. Jag hade inte känt mig avslappnad på flera år.

Människor som lever i länder med krig och förödelse är offer för omständigheterna och PTSD är ett tillstånd de försätts i för att överleva psykiskt och inte gå under av smärta. I västvärlden finns det miljoner människor som lever i länder där det råder fred och relativt sett högt välstånd. Ändå är mångas upplevelse i likhet med Rich Low att de inte har känt sig avslappnade på åratal på grund av stress och annat psykiskt relaterat lidande. Är det rimligt att vi accepterar ett liv på överlevnadsnivå där vi tappar medkänslan med andra, kontakten med vårt känsloliv och förmågan till vila och avslappning i jakten på mer och bättre – på att duga i andras ögon?

Läs artikeln på SVD här–>

2

Du är lysande, men varför inte bli briljant!?

Kanske var det för att jag nyss kommit tillbaka från semestern som jag reagerade så starkt då Folkuniversitetets annonskampanj stirrade mig i ansiktet på T-banan en morgon. ”Du är lysande, men varför inte bli briljant!?”Så lyder deras slogan som appellerar till ett prestationsdrivet folk som vill maximera sina prestationer på livets alla områden. Allt för att uppnå den viktigaste känslan av alla; att få känna att man duger och är bra.

Faktum är att jag blir häpen över att denna prestationshets nu även infiltrerar reklamen från en samhällsinstitution som Folkuniversitetet samtidigt som media mer eller mindre dagligen rapporterar om de ökadeVill man bli briljant på drejning gissar jag att man söker sig till Konstfack istället för till en kurs på Folkuniversitetet. ohälsotalen och sjukskrivningarna på grund av utmattningstillstånd och depressioner. Enligt min åsikt kan man välja att gå en språkkurs eller lära sig dreja inom ramen för Folkuniversitetets utbud för att man tycker det är roligt – punkt. Vill man bli briljant på drejning gissar jag att man söker sig till Konstfack istället för till en kurs på Folkuniversitetet. Kanske vill man lära sig lite semesterspanska för att kunna ta sig fram med hjälp av en enklare förståelse och möjlighet till konversation, utan anspråk på att briljera i spansk grammatik och kunna föra intellektuella konversationer  på spanska under den vecka man vilar upp sig på Kanarieöarna.

Budskapet från Folkuniversitetet kan dock inte misstolkas; det räcker inte ens längre att vara duktig eller ens lysande. Målsättningen bör vara att bli briljant även när det gäller fritidsintressena. Att denna kampanj lanseras i samband med att vi nyss kommit tillbaka från några välbehövliga semesterveckor är väldigt strategiskt. Nu gäller det att ladda upp och att ta sats för att hinna med alla måsten och alla nya utmaningar under hösten så att vi förhoppningsvis kan andas och koppla av åtminstone på juldagen och möjligen ett par dagar i mellandagarna innan nästa prestationshöjande kampanj lanseras lagom till 1 januari då vi dessutom har krav på oss att banta bort extrakilon från julbordet.

Sammanfattningsvis kan man säga att budskapet från samhället är att vi aldrig ska vara nöjda eller unna oss att vila. Det gäller att konstant vara på topp och att maximera sina prestationer för att vara ledande och ligga i fronten så att omvärlden kan titta på oss med beundrande ögon. Kanske är det så att Sverige på ett kollektivt plan lider av prestationsbaserad självkänsla och att vi trots att vi är så duktiga och till och med enastående på många områden kan vi aldrig klappa oss på axeln och vara nöjda med oss själva. Att vi dessutom är det mest utbrända folket på jordklotet är kanske vid närmare eftertanke inte så konstigt…

0

Efterlängtad semester men svårt att koppla av?

Vi befinner oss mitt i sommaren och i den efterlängtade semesterperioden. I månader har vi sett fram emot att få vara lediga och frikopplade från vardagslivets krav och stress med jobb, barnens skola, tider att passa e.t.c. Kanske befinner du dig nu på ditt älskade sommarställe eller på en strand vid Medelhavet. Allt är perfekt, solen skiner och förutsättningarna för den välbehövliga vilan och återhämtningen är närmast perfekta. Ändå kan du inte koppla av. Du sover kanske lite risigt och samvaron med din partner, med barnen och föräldrarna/svärföräldrarna handlar om frustration och irritation snarare än om gemytlighet och friktionsfritt umgänge som du hade tänkt dig. Hur kunde det bli så här?

Att jag skriver detta inlägg beror på att jag vet att denna bild speglar mångas upplevelse av semestern och att det finns risk för att vila och återhämtning övergår i stress istället. En nyckel som kan hjälpa dig att få perspektiv på situationen och bidra till att du mår bättre Hur är det att bara acceptera, utan att värdera eller försöka förändra? är att du reflekterar en stund över dina förväntningar och hur det känns om du leker med tanken på att lära dig att acceptera och leva med det ofullkomliga? Om det finns frustration och friktioner i umgänget med dina nära och kära så finns det orsaker till det men kanske behöver de inte redas ut just nu. Vad kan du själv göra för att bidra till att det ska bli bättre? Förmodligen känner du dem väl och vet vad som triggar igång konflikterna men även vad som får dem att må bra. Pröva att ställ dina egna tankar och känslor åt sidan ett tag och satsa på att bidra med positiv och kärleksfull energi och närvaro till din omgivning. Vad händer med dem då?

Ett verktyg för att klara denna övning är att meditera över begreppet ofullkomlighet. Hur är det att bara acceptera, utan att värdera eller försöka förändra? Trädgårdslandet kanske skulle behöva rensas och fönstren på sommarstugan målas om, men om du själv är trött och din partner blir sur och irriterad då du försöker få honom/henne att hjälpa dig med projektet så kanske du bara ska låta det vara – åtminstone för nu? Tiden före semestern blir ofta extra hektisk då det är mycket som ska hinnas med på jobbet. Du som många andra har kanske gått på högvarv och stressat ända in tills det var dags att åka iväg till landet eller på resan. I så fall tar det någon tid/några dagar innan din hjärna har hunnit fatta att det är semesterläge som gäller och att det är dags att koppla av. För höga nivåer av stresshormon i blodet som vi behöver för att orka prestera hindrar oss samtidigt från att varva ner, koppla av och sova gott om natten. Känner du igen dig i dessa känslor och i detta tillstånd, öva dig på att bara acceptera läget och fundera inte så mycket över det just nu. Låt det vara så ska du se att tiden spelar för dig….

0

Hur hanterar du hetsen inför semestern och ledigheten?

Så här en dryg vecka före midsommar är det många som upplever att stressen inför den stundande semestern och den efterlängtade ledigheten är högre än någonsin. Dagligen hör jag berättelser om stora projekt och leveranser som ska ske före sommaren och att man springer fortare än någonsin. De allra flesta upplever att det är ok eftersom ledigheten lurar runt hörnet och man känner att det handlar om någon eller några veckor av intensitet. Kanske kan du inte påverka situationen på jobbet och kanske måste du förhålla dig till att ditt barn mitt uppe i allt ska ta studenten och att du måste arrangera en stor fest, gå på skolavslutning för dina mindre barn och/eller fixa presenter till vänners barn som tar examen. I år går det så fort att vi inte hinner med. Vi pratar om sommaren som om den hägrade en bit fram trots att den faktiskt är här och pågår för fullt. Hur ska vi hinna komma i form till ”Beach 2013” mitt uppe i all stress och alla studentmottagningar? Bäst att klämma in lite träning på kvällar och helger och tack och lov finns det gym som är öppna 24/7. Det är sömnen och vilan som rationaliseras bort eftersom dygnet ju trots allt bara har 24 h och vi tröstar oss med att vi ju snart ska få den där vilan som vi så väl behöver. Semestern ter sig lång som barndomens eviga sommarlov. För de allra flesta handlar det dock om 3-4 veckor vilket kan vara tillräckligt om vi går in i semestern i någorlunda balans och har kraft och ork att njuta av våra relationer, av nya intryck, att påta i trädgården eller ta hand om sommarhuset. Problemet är att ett utdraget maratonlopp månaden före semestern gör att vi går in i semestern med maximalt stresshormon i blodet som gör att nedvarvningen tar flera veckor och att vi först under 3:e veckan börjar gå ner i varv och kan finna vila och återhämtning. Ungefär då är det dags att varva upp igen för att återgå till arbete och ha buffrat ork och energi för et nytt år….

Det kanske inte är någon slump att sjukskrivningarna hopar sig just veckorna efter en längre semester. Återhämtning tar tid och är nödvändig för att vi ska orka vara effektiva och prestera på topp på livets alla områden. Får vi inte till det under den långa sommarsemestern, när ska vi då finna utrymme för att återhämta oss? Mitt budskap till dig handlar om att vara proaktiv och inse att det viktigaste för dig just nu är att se till att ordna det så att din semester blir den punkt för vila och njutning som du så väl behöver och som du längtat efter under hela året. För att det ska bli så behöver du finna balans veckorna innan semestern tar vid så att du är i balans och kan ta vara på din ledighet på bästa sätt. Har du en pressad situation får tu ta till de små hjälpmedlen som att gå och lägga dig i tid på kvällen, ta en paus mitt på dagen då du mediterar eller går undan och insuper det vackra som naturen bjuder på eller se till att avboka icke-nödvändiga aktiviteter någon kväll eller en dag på helgen då du bara slappar och försätter dig i ett tillstånd av kravlöshet. Jag lovar att denna investering kommer att löna sig!