0

Det svenska trygghetssökandet kontra krav på ständig flexibilitet

Det ligger djupt i den svenska själen att söka trygghet och stabilitet i tillvaron. Från en trygg plattform söker vi gärna spänning och utmaningar och en krydda i tillvaron, men vi har kommit väldigt långt bort från våra naturliga instinkter och förmåga att leva i osäkerhet. Forskning visar att ju tryggare vi blir, desto mer rädda blir vi för verkliga och inbillade faror. I arbetslivet trummas det tydliga budskapet om att vi måste lära oss att leva i en ständig förändringsprocess ut till medarbetare och chefer som åker raka vägen ner i censur och stänger igen dörren. Man saknar helt enkelt förmåga att hantera denna brutala Vi svenskar söker frihet och vill ha den mer än något annat folk, samtidigt vill vi absolut inte ha ansvaret för att hantera en osäker och oviss verklighet.information och oron slår till som en fälla kring såväl tankar som känslor. Man upplever en känsla av förlamning i en tid som ropar på handlingskraft och initiativförmåga. Man kan tycka vad man vill om verkligheten och ha önskningar om att saker och ting borde se annorlunda ut. Eftersom vi inte råder över dessa övergripande krafter måste vi istället vända blicken inåt och fråga oss själva hur vi ska lära oss att förhålla oss till denna verklighet? Många människor har sökt sig till stora företag och organisationer för att de sökt trygghet, stabilitet och livslång anställning. Att sluta sitt jobb har varit en fråga om att själv välja att göra något annat, inte om att plötsligt bli av med jobbet på grund av omorganisationer och nedskärningar. Idag har verkligheten hunnit ikapp och det är många människor som kommer i kläm i diskrepansen mellan en upplevd trygghet och en verklighet som visar att denna trygghet idag är en ren illusion. Ett jobb kan försvinna och liknande jobb kanske inte går att hitta någon annanstans. Det finns helt enkelt inga säkra positioner eller anställningar längre och att vara anställd är i praktiken inte säkrare än att vara egen företagare. Vi svenskar tror ofta att vi är entreprenörer men enligt min uppfattning och erfarenhet är det få som verkligen är entreprenörer i meningen att de uppskattar friheten som egen företagare men också har förmågan att hantera osäkerheten i att inte veta hur uppdragen ser ut några månader framåt i tiden. Vi svenskar söker frihet och vill ha den mer än något annat folk, samtidigt vill vi absolut inte ha ansvaret för att hantera en osäker och oviss verklighet. Man skulle kunna säga att vi söker det bästa av två världar, friheten som egen företagare och tryggheten i en anställning. Detta går så klart inte ihop och därför behöver vi konfronteras med verkligheten som den faktiskt ser ut och börja fråga oss själva vad vi kan och behöver göra för att skaffa oss mer mod och en inre stabilitet som gör oss mer motståndskraftiga för yttre turbulens och en föränderlig omvärld.

 

1

Hur förena långsiktighet med konstant förändring?

Det ligger i människans natur att söka stabilitet i relation till sin omgivning eftersom trygghet föds av känslan av det som är välbekant och beprövat. Brist på stabilitet i relationer till föräldrar och andra närstående under den tidiga barndomen kan till och med orsaka psykiska personlighetsstörningar som aldrig läker ut. Resultatet blir en inre känsla av oro och otrygghet och en instabil självbild som gör att man blir illa rustad för att hantera livets utmaningar. Dagens värld och det samhälle och det arbetsliv vi lever i, bjuder på en ständig förändringsresa som aldrig upphör och detta ställer så klart höga krav på oss människor att lära oss att hantera förvirring med en känsla av lugn och att hitta ett läge där vi kan balansera stabilitet och långsiktighet i livet med en förmåga till ständig anpassbarhet och förändringsvilja. Hur ska vi få denna paradoxala ekvation att gå ihop?

Det är ett faktum att tekniken och internet har gjort världen mindre och att vi lever i en global tidsålder där trender, normer och värderingar påverkar och påverkas av människor i världens alla håll. Detta i sin tur driver marknaden till anpassning och förändring i takt med att kundernas behov av konsumtion förändras. Följden blir att företagen och samhället måste anpassa sig och följa med i denna utveckling för att inte hamna i otakt med människors behov och konsumtionsvilja. I allt detta finns människor som måste förhålla sig till en värld där varje dag innebär en tillgång till ständig och obegränsad information och stimulans. För att leva väl i detta samhälle krävs en stabil självkänsla, en inre kompass och en hög grad av kunskap om livets förutsättningar och villkor. Hur ska du veta vilka val du ska göra, vad du ska säga ja till och vad du bör tacka nej till och du saknar en egen inre kompass som vägleder dig till dina egna svar? Hur ska du finna modet att stå upp för det du behöver även i situationer där din omgivning tycker annorlunda och gruppens påtryckningar är starka? Och hur ska du förhålla dig till ansvaret för ditt liv och dess utformning och frågor om liv och död om du saknar existentiell och filosofisk kunskap som ger dig perspektiv och referenser som stöd i dina livsval?

Tiden vi lever i och de utmaningar den bjuder på förutsätter att människor har en hög grad av inre stabilitet och dessa viktiga parametrar på plats. Endast så är man som människa rustad att leva i en värld av ständig förändring. Verkligheten innebär dock att merparten har en instabil självkänsla som grund i livet, låter sig styras av yttre faktorer istället för att vara förankrade i sig själva och har en begränsad kunskap och erfarenhet av livets djupare dimensioner eftersom tidigare generationers visdom och livserfarenhet har ansetts som omodern och överflödig under de senaste 100 åren. Den stress och psykiska ohälsa som drabbar miljoner människor i västvärlden idag är en konsekvens av denna obalans mellan det yttre livets krav på föränderlighet och människors förmåga att hantera den. De människor som klarar sig bäst idag och som mår ganska bra i denna splittrade och samtidigt så dynamiska och spännande värld är de som antingen fått en stabil start i livet som grundlagt en stabil självkänsla och en inre kompass som de kan förlita sig på, och/eller de som haft det tufft och svårt i livet, som genomlidet svåra kriser och hanterat dem. Historiskt har människor varit utlämnade till naturens nycker och levt med en minimal känsla av trygghet och förutsägbarhet i den yttre världen. Förändringsbarhet och anpassning har varit en naturlig del av människors naturliga livsvillkor i det förmoderna samhället. Stabiliteten i tillvaron förankrades i relationerna till familjen, till normer och värderingar och en andlig dimension i tillvaron som var oantastliga. Människans behov är eviga och de sanningar som gällde då gäller även nu. Vägen framåt för att hitta balansen mellan stabilitet och långsiktighet och anpassningsbarhet och förändringsförmåga handlar om att vi behöver blicka inåt istället för att leta efter verktygen i det yttre livet.

0

Flight – en film om förnekelse och befrielse

Den amerikanska filmen Flight av Robert Zemeckis med Denzel Washington i huvudrollen, som flygkapten med missbruksproblem, är värd att se för alla som funderar över mänskliga beteenden. Filmen har många olika bottnar men illustrerar framförallt plågan av att vara ett offer för destruktiva beteendemönster som man inte förmår bryta trots att katastroferna hopar sig runt omkring. Förnekelsens kraft är oerhört stark och det är svårt, ibland t.o.m. omöjligt att sluta missbruket eftersom det ju en gång uppstått som ett sätt att hantera svårbemästrade känslor. Många människor idag har råd och möjlighet att missbruka i fred utan att omgivningen förstår vad som pågår. Den yttre friheten att köpa och införskaffa den eller de droger man behöver är väldigt stor vilket gör att missbrukaren kan ”gömma sig” bakom en tjusig och till synes välfungerande fasad. Ingen klagar på att det inte fungerar på jobbet, partner, barn och vänner må fly sin väg men det är många människor som skiljer sig och har familjeproblem så detta kopplas inte alltid samman med att det finns bakomliggande missbruk.Saknas gränser kan den totala friheten göra att vi både känner oss vilsna och tappar bort oss i den yttre världens frestelser.

 

Många människor lider idag av att de inombords håller på att gå sönder och de längtar efter gränser och att någon ska se hur det verkligen står till – men eftersom de har råd och möjlighet att upprätthålla den yttre fasaden blir de mer och mer inlåsta i sitt inre fängelse och hittar ingen utväg. Att sluta på egen hand är i princip omöjligt, oavsett om missbruket handlar om alkohol och droger som i filmen, eller sex, spel, sociala media eller något annat. För en del som till slut hamnar i fängelse på grund av vad de ställt till med upplevs fångenskapen och det abrupta slutet på missbruket som en stor befrielse och lättnad. Detta gäller för missbruk och för andra destruktiva beteendemönster.
Albert Speer, Hitlers arkitekt och sedermera Rustningsmininster för det Tyska Riket som tillbringade 25 år i fängelse efter andra världskriget, uppgav senare att tiden i fängelset som satte stopp för honom, var de lyckligaste åren i hans liv. För mig handlar temat om frihet kontra gränser där vetskapen om vart gränserna finns ger en känsla av trygghet. Saknas gränser kan den totala friheten göra att vi både känner oss vilsna och tappar bort oss i den yttre världens frestelser. Jag har skrivit mycket om detta tema här på bloggen och inser mer och mer hur viktigt det är att vi arbetar med balansen mellan våra behov av att känna oss fria och känslan av trygghet i oss själva. Att hamna i fängelse kan bli en ersättning för de föräldrar, den yttre auktoritet, Gud, Buddha eller vilken högre kraft och makt man än må tillbe men som väldigt många människor saknar förankring i i vår sekulariserade tid, vilken dessutom präglas mycket av fri uppfostran och frånvarande föräldrar. Hur vi lär oss att sätta våra egna gränser och att förankra oss i ett inre värdesystem som reglerar våra beteenden framstår som det allra viktigaste för oss alla att reflektera kring.

0

”Här är Sveriges säkraste jobb”

Under den gångna veckan har media haft ett fokus på de varsel och uppsägningar som sveper över landet just nu och man målar upp en dyster prognos för 2013. Trots, eller kanske på grund av, att Sverige erbjuder sin befolkning väldigt mycket trygghet, känner många en stor oro för framtiden som för många ter sig oviss. Det är lätt att förstå och relatera till att man känner oro när ens jobb är på väg att försvinna och när man inte kan överblicka sin ekonomiska framtid ända in i pensionsåldern. Min poäng som jag vill lyfta fram är att världen ter sig mer och mer oförutsägbar och föränderlig och de svar som vi skulle behöva för att kunna göra tydliga, säkra och långsiktiga prognoser finns inte.

I Sverige har vi satsat alla våra kort på trygghet och hela vårt välfärdssystem bygger på att vi i decennier har haft fokus på framtiden, långsiktigt sparande och en kollektiv kraft att lyfta folket från de osäkra levnadsförhållanden som präglade människors liv i vårt land för 100 år sedan. Vi har lyckats med detta politiska, ekonomiska och sociala projekt som inget annat land i världen, men ingen har talat om för oss hur mycket pengar och hur mycket trygghet vi behöver för att kunna slappna av och faktiskt känna oss trygga. Tvärtom visar det sig att det finns ett psykologiskt samband mellan ju mer man har och därmed ju mer man har att förlora om det går snett, desto mer oro och ångest. Det är dags att höja blicken och se livet från ett större perspektiv. Hur mycket vi än försöker kontrollera och planera för, kan vi aldrig kontrollera livet självt. Trots den medicinska och tekniska utvecklingen kommer vi tex alla en dag att dö utan att kunna ta med oss några tillgångar. Det händer att de vi älskar dör eller försvinner ifrån oss och att vi blir lämnade, det händer att företaget där vi arbetar omorganiserar och vi blir utan jobb. Det är möjligt att den trakt där vi är födda och uppväxta och där vi har våra rötter, inte över överskådlig framtid kommer kunna erbjuda några jobb. Den dag någon vågar uttrycka sanningen som den är och ge människor möjlighet att förhålla sig till sin verklighet utan skygglappar, kan en annan resa börja som på sikt kan leda till att människor lär sig att leva väl i en osäker värld, precis som våra förfäder en gång gjorde, utan att förgås av oro, ångest och sömnproblem.

I en dyster framtidsprognos kan det också tänkas att en del av vårt land kommer hamna under havsytan på grund av att Antarktis isar smälter och havsnivån höjs och därmed slukar delar av kustlandet. Ska vi ägna vårt liv åt att kämpa mot högre krafter som vi inte kan få kontroll över, eller ska vi försöka acceptera livets föränderlighet och oförutsägbarhet och ta konsekvenserna av det? Detta är en den övergripande och mest viktiga frågan för alla människor i vårt land att ta ställning till just nu.

Det stämmer att jobb inom viktiga delar av arbetslivet håller på att försvinna just nu, men precis som vi kunde läsa i bl.a. DN (8/2) kan rätt strategi leda till nya jobb i framtiden. Arbetsmarknaden i vårt land står inte still och ekonomin ser bättre ut på alla nivåer än på väldigt länge. Trots denna relativa säkerhet och trygghet ligger människor sömnlösa på nätterna av oro för vad som eventuellt kan inträffa. Tänk om det är så att livet är det som pågår medan du är upptagen med att oroa dig eller planera för en framtid som du inte kan få grepp om ändå? Jag tror att vi på en kollektiv nivå använder oss av felaktiga strategier för livet och att det är det som vi behöver inse och börja ändra på. Istället för att försöka skaffa oss mer kontroll och koppla känslan av lugn till ett ouppnåeligt läge av kontroll över tillvaron, behöver vi lära oss acceptera osäkerhet och ovisshet och öva oss i att kunna leva med att inte ha alla svar. Det finns miljoner människor i andra delar av världen som inte ens vet om det har någon mat att äta imorgon eller om de själva och deras familjer ska överleva det krig som pågår i deras närhet. Eftersom de aldrig inbäddats i någon ”falsk” känsla av trygghet sover de ändå gott på natten med den trygga förvissningen att sakernas tillstånd inte kommer kunna påverkas om de sover eller ligger vakna och oroar sig. Bättre då att ta vara på nattsömnen och att ha kraft att möta dagen med vakna ögon och ny energi.

Arbetslivets och samhällets strategi går fortfarande ut på att försöka inbädda människor i en känsla av trygghet som är en illusion men som alla vill tro är sann. Den dag någon vågar uttrycka sanningen som den är och ge människor möjlighet att förhålla sig till sin verklighet utan skygglappar, kan en annan resa börja som på sikt kan leda till att människor lär sig att leva väl i en osäker värld, precis som våra förfäder en gång gjorde, utan att förgås av oro, ångest och sömnproblem. Vanligt är istället att vi söker oss till sjukvården för att få hjälp att döva symptomen som vi i själva verket skulle behöva lära oss att ta hand om genom att utveckla inre styrka och mod.

3

”Sociala problem vanligast i orter med få invandrare”

Den senaste månaden har DN belyst intressanta och viktiga fenomen i vårt samhälle som ger anledning till att reflektera kring den svenska kulturen och den svenska mentaliteten. För någon tid sedan skrev jag ett inlägg som handlade om övermedikaliseringen av barn och ungdomar med psykiska diagnoser såsom ADHD. En viktig slutsats som forskarna dragit till de bakomliggande orsakerna var att barn med föräldrar som var lågutbildade och låginkomsttagare var överrepresenterade i denna målgrupp – men endast i familjer med svensk bakgrund. Bland barn med invandrarbakgrund kunde man inte se samma mönster, utan snarare att de hade lägre frekvens av psykiatriska diagnoser än barn i svenska familjer.

Igår (3/2) kunde vi i DN läsa om ett annat fenomen som belyste integrationsproblemen i Sverige. I en omfattande kartläggning visar det sig att det inte är invandrarna som står för våra stora integrationsproblem, utan mindre orter och kommuner med låg invandring och företrädelsevis svensk befolkning. Kreativitet, nytänkande, engagemang och aktivitet i att hitta nya vägar till jobb och sysselsättning visade sig vara som lägst bland denna grupp i samhället. Mitt i Sverige finns regioner där arbetslöshet, bidragsberoende och betalningsproblem är i paritet med Greklands och Spaniens nivåer. Problemen är värst i orter som har få personer med utländsk bakgrund. Sverige idag är ett splittrat land i den meningen att vi har vissa delar av befolkningen som tar ett överdrivet ansvar för sig själva och sin omgivning på ett sätt som orsakar utmattning och depressioner som följd av att de missköter sina egna behov och är obalanserade i att axla ansvar och att låta andra få träda fram ibland. I studien ingick även en kartläggning av psykosocial hälsa bland niondeklassare som visade att barn med invandrarbakgrund har lägre förekomst av depression, mobbing och flera andra mått på psykosocial ohälsa. Det är som bekant svårt eller rättare sagt omöjligt att hitta lösningar på ett problem som man inte känner orsaken till. Eftersom den allmänna uppfattningen och känslan felaktigt är att många av våra stora sociala och ekonomiska utmaningar och problem orsakas av invandrarna i vårt samhälle, riskerar svenskarna själva att undfly ansvar och den självrannsakan som är nödvändig för att hitta de rätta lösningarna.

Sverige idag är ett splittrat land i den meningen att vi har vissa delar av befolkningen som tar ett överdrivet ansvar för sig själva och sin omgivning på ett sätt som orsakar utmattning och depressioner som följd av att de missköter sina egna behov och är obalanserade i att axla ansvar och att låta andra få träda fram ibland. Andra delar av befolkningen har istället hamnat i en förödande passivitet och förlamning där intresset för vad som sker i omvärlden är obefintligt och den egna förmågan att resa sig, ta ansvar och hitta nya vägar att ta ansvar för sig själv och sitt liv är väldigt lågt. Mitt emellan dessa båda svenska grupperingar har vi den allt växande befolkningen med invandrarbakgrund som trots eller kanske tack vare krig, misär, problem och trauman hittar nya vägar att försörja sig, starta företag och aktivt ta ansvar för sig själva och sitt liv på ett sätt som många svenskar är för bortskämda för att orka med. Sverige ger fantastiska möjligheter för alla som är friska till utbildning och karriär – det går att påverka sitt liv och att leva ett gott liv om man väljer att anstränga sig. Det är dessa möjligheter som invandrarna tar till vara, som gör att de är beredda till förändring, att flytta dit jobben finns, att engagera sig och att driva sig själva och sitt liv framåt för att få det bättre. Utmaningen i välfärdssamhället av idag är att fokusera på de grupper i samhället som vaggats in i en tillräcklig känsla av trygghet för att lugnt stanna kvar i ”soffan” trots att tiderna har förändrats och det är dags att konfronteras med världen som den ser ut idag och att själv anpassa sig till den. De fakta som nu har kommit i dagen kan förhoppningsvis bidra till att hitta ett rätt fokus som hjälper de människor som behöver stöd och hjälp att genomgå en förändringsprocess för att hitta en nyorientering i tillvaron.

 

0

Next to Normal – en banbrytande Rockmusikal om att vakna upp!

Nyligen var jag och såg den fantastiska Rockmusikalen Next to Normal i regi av Lisa Ohlin på Stockholms Stadsteater. Detta mästerverk har gjort succé på Broadway och tar nu nya kliv utanför USA´s gränser, vilket är glädjande eftersom detta är ett kulturellt uttryck för några av vår tids största psykologiska utmaningar som banar vägen för det kollektiva uppvaknande som vi behöver göra i hela västvärlden!

Huvudtemat i pjäsen är konsekvenserna av vår tids oförmåga och brist på förståelse och respekt för djupt mänskliga processer av sorg och förlust. Istället för att erbjuda stöd och ge utrymme för människor att få sörja och gå igenom depressiva tillstånd sätter vi etiketter och medikaliserar bort symptomen. Flykten från lidande och smärta är själva grunden för att vi anses behöva lindrande mediciner. Ibland räddar dessa mediciner liv och ger kraft att orka ta sig igenom det allra svåraste.Medikaliseringen av normala hälsotillstånd kostar samhället miljarder och ger motsvarande vinster till Läkemedelsindustrin. Konsekvenserna för människorna som med hot, piska och tvång av såväl läkare, Försäkringskassan och familjemedlemmar, tvingas in i läkemedelsberoende såsom lugnande, antidepressiva, sömntabletter och elchocker – är en av vår tids största mänskliga katastrofer. Bristen på kunskap om hur vi människor fungerar och vad vi behöver för att må bra och fungera har aldrig varit större. Den urgamla, samlade och instinktiva kunskapen om mänskligt liv har försvunnit i teknikens och det moderna samhällets framväxt.

I pjäsen får vi möta alla dimensionerna av denna medikaliseringsvåg men också tillfälle att reflektera över vad som händer med oss om vi tränger bort och inte förmår möta livets brutala fakta som de är. Flykten från lidande och smärta är själva grunden för att vi anses behöva lindrande mediciner. Ibland räddar dessa mediciner liv och ger kraft att orka ta sig igenom det allra svåraste. Väldigt ofta hindrar de oss från att konfronteras med de omständigheter i våra liv som påverkar oss och som vi behöver bearbeta och lära oss hantera för att kunna leva ett fullödigt liv. Förmågan att sörja och att lära sig att ta sig igenom förluster är en av människans viktigaste och allra svåraste uppgifter. Ett stort problem i dagens samhälle är att vi gör allt för att fly undan och undvika detta. Pjäsen illustrerar detta på ett oerhört träffsäkert sätt som alla kan känna igen sig i, men visar också på vägen framåt. När livet vilar på en skör tråd och inga mediciner längre hjälper, kan vi på dödens brant ibland finna styrka att bryta upp. I detta får vi i pjäsen tillfälle att reflektera över temat omhändertagande och vad trygghet kontra frihet gör med oss. Kan det vara så att omhändertagande och trygghet hindrar oss från att konfronteras med det oundvikliga? Måste vi ibland lära oss att bryta upp och stå på våra egna ben för att kunna göra oss fria? När vi inte längre har någon annan som sopar upp efter oss och när vi måste betrakta livet i dess nakna sanning kan vi ibland finna den nödvändiga styrka i oss själva som vi annars så lätt förlägger hos andra. Detta är en av de allra viktigaste pjäserna för människor i västvärlden att se – ett mästerverk som fångar vår tids största existentiella frågor på en mänsklig nivå och som bidrar till det uppvaknade och ansvarstagande för det egna livet och för tillvaron i stort som är nödvändigt för att vi ska kunna ta oss vidare i mänsklighetens utveckling!

 

0

Konstnären som känner sig hemma när han är borta

I DN (Insidan 8/1 2013) kan vi läsa om den berömde konstnären Makode Linde som relativiserar begreppet hemma. För de flesta människor förknippas den djupare känslan av hemma med den plats där man växte upp och de sammanhang som präglade en under barndomen. För dem som flyttat därifrån av frivilliga skäl på grund av kärlek eller arbete, samt för dem som tvingats fly på grund av krig eller fattigdom, är hemlängtan ofta väldigt stark. Det kan vara svårt att rota sig någon annanstans och låta en ny plats bli förknippad med att vara hemma. Invandrare som har svårt att lära sig ett nytt språk eller att överge hemlandets seder och bruk är ett klassiskt exempel på en inre vägran eller oförmåga att släppa taget, att anpassa sig och att öppna sig för livet på nytt. Detta är djupt mänskligt och något som vi även kan se i hur vi i Sverige gärna behåller vår dialekt, kontakten med barndomsvänner via Facebook, och tillbringar semestrarna på barndomens ort om vi har möjligheten.

Det handlar i grunden om identitet, om vem vi är inför oss själva och andra, vilket för många är något som hänger ihop med människor, platser och sammanhang som man lever i och med. Makode Lindes beskrivning av sig själv och sitt liv förmedlar en annorlunda bild av hur livet kan te sig om man upplever sitt ”hemma” i och med sig själv istället för i förhållande till en yttre plats eller ett yttre sammanhang. För honom är hemma på ett sätt Södermalm i Stockholm där han vuxit upp och haft sin barndoms erfarenheter men han har valt att flytta därifrån för att känna sig friare inombords. I Berlin dit han flyttade för fem år sedan är han efter dessa år också hemma men han har vägrat att lära sig tyska för att han faktiskt tycker om att leva lite vid sidan av och inte bli uppslukad av samhället. Det uppfriskande med denna levnadsskildring tycker jag är perspektivet att det faktiskt finns olika sätt att få känna sig hemma på!

För en del handlar det om en yttre plats som ett hus, en stad, ett landskap eller ett land. För andra finns hemkänslan inom en, i de egna tankarna och känslorna oberoende av vart man befinner sig i världen. Psykologer och andra har ibland ett synsätt som handlar om att det är en brist om man inte vill rota sig, slå sig ner och skapa sig ett sammanhang där man känner sig hemma. Då förstår man inte att människor är olika och att en djupare form av frihet och harmoni kan uppstå då man lyckats frigöra sig från beroendet av yttre former och istället är öppen och tillgänglig för att möta livet och människor där man råkar befinna sig. Det kan vara väldigt tryggt att få vara i sin hembygd men andra kan uppleva samma erfarenhet som begränsande. Samma förhållanden gäller också vårt språk. För de flesta är modersmålet förknippat med trygghet och frihet att fritt kunna uttrycka sina tankar och känslor utan att behöva anstränga sig särskilt. Under min tid då jag arbetade som psykolog på en skola och behandlingshem för autistiska barn och ungdomar i Paris fick jag erfara hur en del barn som aldrig yttrat ett ord på sitt modersmål franska, plötsligt hittade en väg till kommunikation via spanska, engelska eller något annat språk. Det nya språket fungerade för att det inte var laddat med minnen och erfarenheter som begränsade. Friheten och flytet fanns i det nya och oprövade och tystnaden i det välbekanta och givna. Oavsett om vi söker frihet eller trygghet har vi alla behov av att få känna oss hemma och ju sannare vi lever vårt liv, desto större inre trygghet och känsla av hemma i och med oss själva.

0

Cuba – ett land vid vägs ende

Nyligen besökte jag Cuba och fick tillfälle att fundera över hur människor formas av den kultur, det system de lever i. På Castros Cuba lever människor fortfarande i ett kommunistiskt styre som håller landet i ett fast grepp. Tanken är att alla ska vara jämlika och den fria sjukvården, den fria skolgången och omtanken om varandra är byggstenar i det kubanska samhället som man tror ska göra människor lyckliga och harmoniska.

Fredrik-Bengtsson-Havanna

Kanske var det också tillräckligt en gång men den utbredda fattigdomen, svältlönerna som ingen kan leva på, den ständiga kontrollen av staten som blandar sig i allt du gör och som följer vartenda steg du tar och naturligtvis bristen på frihet att forma sitt liv och att förbättra sina omständigheter för sig själv och för sina barn, har efter 50 års styre resulterat i ett samhälle på väg att kollapsa.
Den en gång så förfinade och framstående huvudstaden Havanna är idag inte längre en bedagad skönhet utan en stad där såväl de vackra människorna som de fantastiska byggnaderna faller samman. Överlevnadsinstinkten har tagit över och människor gör följaktligen allt de kan för att finna pengar att överleva och att skaffa sig det de behöver. Följden är att människors värdesystem har brutits ned liksom deras värdighet. Livet handlar om att hitta vägar att lura staten, sin arbetsgivare på pengar, mat eller annat som man kan komma över, om att på olika sätt finna vägar att få de många turisterna att öppna sina plånböcker och hjärtan för att lindra deras misär. Prostitutionen är förbjuden enligt lagen men är fullständigt normaliserad och de vackraste flickor, pojkar, kvinnor och män säljer sina kroppar för en spottstyver till västerländska män och kvinnor som inte är tillräckligt attraktiva för att hitta vad de behöver på hemmaplan.
När jag vandrar runt på gatorna i Havanna och möter lokalbefolkningen i deras vardagsmiljö förstår jag att de flesta turister blundar för denna verklighet genom att låsa in sig på de många turistresorterna där det går bra att leva med skygglapparna på. Verkligheten på Cuba idag är att kommunismen har resulterat i samma destruktiva, mänskliga beteenden som man en gång revolterade mot då man tog avstånd från det kapitalistiska samhället. Ett kapitalistiskt samhälle utan tyglar gör också människor tomma och olyckliga och gröper ur människors värderingar, vilket vi nyligen bevittnat då Finanskrisen blottlade den destruktiva Wall Street mentaliteten.
Ur ett psykologiskt och existentiellt perspektiv representerar Kommunismen trygghet och Kapitalismen frihet. Som jag tidigare har skrivit om här på bloggen är trygghet och frihet två dimensioner av samma skala. Skruvar man det för långt åt ena håller uppstår en obalans som får negativa konsekvenser. Västvärldens ekonomiska kris handlar om att vi drivit kapitalismen för långt på bekostnad av omsorg om andra och medmänskliga trygghetsvärderingar. På Cuba har trygghetsvärdringarna och omhändertagandet av staten lett till att människor håller på att kvävas. En ökad frihet är nödvändig för att återfå känslan av meningsfullhet i tillvaron.
Det verkar som att Fidel Castros bror Raul som sedan 2011 formellt sett har makten, är denna kollektiva känsla av undergång på spåret. Sakta men säkert kan vi se hur samhället börjar förändras; det har blivit tillåtet att köpa och sälja egendom, utländska butiker börjar så smått etablera sig och människor vädrar morgonluft. Utvecklingen på Cuba är ett oskrivet blad men sant är att landet står på randen till en fullständig ekonomisk, moralisk och mänsklig kollaps om inte en förändring successivt och på ett strukturerat sätt börjar ta form och lätta på tvångströjan.
Ett besök på Cuba är en påminnelse både om hur tacksamma vi ska vara för vår frihet att leva och röra oss som vi önskar, men också hur viktigt det är att inte tappa känslan för vad som verkligen betyder något i livet och för respekten och omsorgen om andra.

0

Drömjobbet; tung ansvarspost

På DN Jobb (2/12) kan vi lite överraskande läsa om att drömjobbet 2012 är ett arbete med stort ansvar snarare än ett kreativt jobb. Mest eftertraktade är jobb som VD, ingenjör, ekonom, personalchef och entreprenör. Undersökningen som är gjord av Manpower lyfter fram att de faktorer som tydligast utmärker svenskarnas drömjobb är spänning och personlig utveckling, personlig frihet, samt möjligheten att hjälpa andra. Längre ner på listan hamnar hög lön, status och trygghet.
För mig är denna undersökning en bekräftelse på den nya tid som vi är på väg in i som bygger på att de materiella behoven är tillgodosedda. Just därför kan vi sträcka oss mot utvecklingsbehov som handlar om personlig utveckling och andlighet.
Jag har också lyft fram att jag anser att vi i Sverige borde ta ett större ansvar för att rädda världen eftersom vi har det så väldigt bra på ett kollektivt plan. Har man det man behöver för egen del är det rimligt att man tar ansvar för andras välbefinnande och för hur man kan bidra till värden som handlar om andra och om världen i stort. Ur denna synvinkel är det glädjande att konstatera att svenskarna är redo att ta ansvar och att vi känner oss rustade för att ta hand om de enorma utmaningar som världen ställer oss inför. Svenskar har demokratiska värderingar och en lång vana att utgå från jämlikhet och människors lika värden i sin syn på världen. Om denna värdegrund kan få bli plattformen för hur vi axlar ansvarsfulla poster med makt i arbetslivet kan många goda saker hända som kommer andra till del. Sverige är ett land i tiden och vi har en chans att inta en viktig roll i världen om vi är beredda att ta ansvar och kliva fram.

fredrik-bengtsson-drömjobb

0

Flykten från Friheten

En av de böcker som har haft störst inflytande för min förståelse för människans beteenden och djupa, existentiella behov har titeln ”Flykten från Friheten” och är skriven av Erich Fromm, tysk psykoanalytiker med judiskt påbrå. När livet ställs på sin spets får vi ibland tillgång till en sällsynt klarsyn och skärpa kring tillvarons djupare dimensioner som i vanliga fall är höljda i dunkel. Att Erich Fromm skrev denna fantastiska bok mitt under brinnande världskrig 1945 som ett resultat av att han försökte förklara det tyska folkets beredskap att underordna sig Hitlers galna idéer och anamma hans fascistiska människosyn, var ingen slump. Världen frågade sig hur det kunde komma sig att Hitler kommit till makten på demokratisk väg, framröstad av det tyska folket då hans galenskap var av sådan karaktär att det rationella varit att ta avstånd ifrån honom och allt han stod för.

Erich Fromm var sociolog och brann för att försöka sätta in människan i sitt historiska sammanhang och att försöka förklara hennes beteenden, tankar och känslor på ett sätt som skapade förståelse för det till synes irrationella. Min upplevelse är att hans bok borde läsas av alla människor eftersom frågan om frihet är allmänmänsklig och en av de dimensioner som påverkar vårt liv allra mest. Hans exempel i boken må vara Hitler och 1940-talets tidsanda, men budskapet är evigt och ständigt aktuellt och kan appliceras på otaliga situationer och exempel världen över vare sig vi pratar historia, nutid eller framtid. Kontentan av boken är att människan längtar efter och strävar efter att vara fri, men då livet eller världen blir för komplex, osäker och föder känslor av otrygghet och vilsenhet hos människor, kan hon inte längre hantera sin frihet. Då blir istället längtan efter en stark förälder, någon som styr upp tillvaron och som tar ansvar, det hon längtar efter. I detta är hon beredd att ge upp sin frihet och göra sig själv till ett offer, att låta sig styras av en stark ledare, en förälder, en partner eller en chef som talar om vart skåpet ska stå.

Initialt upplever hon en känsla av lättnad över att bli av med sin frihet till förmån för en känsla av tillhörighet och trygghet. Om något går fel finns det någon att skylla på och man slipper därmed det betungande personliga ansvaret för sig själv och för sina medmänniskor. Dessa mekanismer ser vi runt om i världens diktaturer och slutna system som styrs av starka ledare som har svar på hur livet bör levas. Frihetens vindar har under det senaste året blåst över Nordafrika och den arabiska vårens om jag tidigare skrivit om här på bloggen är ett exempel på hur människor i dessa kulturer försöker återerövra sin frihet. Risken vid dessa revolutioner är att en situation som den som rådde i Tyskland under 1920 och 1930-talen efter första världskrigets nederlag, med ekonomisk kris, arbetslöshet, missnöje och kaos, på nytt föder en känsla av att det personliga ansvaret som följer med frihet, blir för tung att bära för den stora massan. Om så sker skapas ett utrymme för en ny stark ledare att kliva fram för att ta på sig detta ansvar och på så sätt avlasta folket denna börda.

Världens ansvar är därför att säkerställa att människor får det stöd de behöver för att orka värna om sin frihet, om demokrati och om livskvalitet. I vår del av världen har vi under de senaste årtiondena sett ett amerikanskt frihetsideal växa sig allt starkare. Hela arbetslivet och samhället har även i Sverige omvandlats från ett mer kollektivt ansvarstagande till ett personligt ansvar för det egna livet och med det, en frihet att själv skapa och forma sitt liv. Symptomen på denna process är ångest och utmattningsreaktioner eftersom vi ännu inte lyckats skapa någon balans mellan dimensionerna frihet-trygghet. Detta är därför en fråga för var och en av oss att fundera över, i förhållande till vårt eget liv, till våra familjer och i relation till hur arbetslivet organiseras. En familj där friheten är begränsad hämmar dess medlemmar medan för mycket frihet och för lite gränser föder ångest och vilsenhet. Samma förhållande gäller i en arbetsgrupp eller på en hel arbetsplats. Frågan om balans mellan frihet och trygghet är därför en av de viktigaste frågorna att regelbundet fundera på eftersom det har en dominerande effekt på hur vi mår och hur vi påverkar arbetsliv och samhälle. Flykten från Friheten är den bok som kan ge dig den vägledning och de insikter du behöver för att kunna ta ansvar för ditt eget liv gällande dessa frågor.

Att vara fri och att få höra till – allas vår största utmaning!