2

Lagen om oberoende

Livets sjätte andliga lag handlar om att vara oberoende.

För att uppnå någonting i den fysiska världen måste du släppa ditt beroendeförhållande till det. Det betyder inte att du ska ge upp din avsikt att skaffa det du önskar. Du ger inte upp avsikten och du slutar inte önska. Du släpper däremot ditt beroende av resultatet. Beroende grundar sig på rädsla och osäkerhet och behovet av säkerhet kommer av att man inte känner sig själv på djupet och har tillit till sig själv. Källan till välstånd, överflöd eller annan form av framgång är Självet, den andliga dimensionen av människans väsen. Allting annat är symboler; bilar, hus, kläder, båtar e.t.c. Symboler är förgängliga, de kommer och går. Vi kommer till den här världen utan någonting och vi kommer en dag att lämna den utan att kunna ta någonting med oss. Oberoende av symboler i form av ägodelar är därför en gemensam angelägenhet för alla människor. Vanligt är dock att vi istället låter livets mening handla om en jakt på symboler och rikedom i tron att ju mer vi äger och har desto mer lycka och tillfredsställelse kommer vi att uppnå. En del av de människor som har mest pengar i världen känner sig samtidigt mest otrygga. Det är en illusion att söka efter trygghet i det yttre livet eftersom sann känsla av trygghet endast kan finnas inom dig själv. Beroende kommer dock från ett slags fattigdomsmedvetande som styrs av rädsla för att förlora det vi har och som därmed begränsar vårt liv, medan oberoende är synonymt med välståndsmetvetande och ger skaparfrihet. När vi släpper trygghetssökandet och öppnar oss för det okända får vi uppleva livets mysterium, spänning och att med jämna mellanrum bli överraskade.

Har du däremot en fastlagd plan över hur ditt liv ska se ut, så som vi i västvärlden har skapat ”Ekorrhjulet” och blir bunden till den, utestänger du en rad möjligheter och förlorar flödet, kreativiteten och spontaniteten i livet. Många människor som har uppnått trygghet och sina materiella behov känner sig fångade i en sådan förutsägbar livsstil och längtar efter något annat, osäkert vad. En del klarar inte av tristessen de upplever utan bryter upp från framgångsrika karriärer, familjer och strukturer för att med huvudet före kasta sig ut i det okända. Andra nöjer sig med att då och då, under helgerna eller på semestern, få pröva att leva mer utifrån livets egen rytm än efter en uppstyrd plan. Lagen om oberoende hindrar inte lagen om avsikt och önskan d.v.s. att sätta upp mål och att ha ambitionen att förverkliga dem. Du har fortfarande avsikten att komma i en viss riktning men mellan punkt A och punkt B finns en rad olika möjligheter och scenarios. Du kan låta vägen visa dig vägen framåt och vara beredd att ändra riktning ibland ifall du upptäcker något som verkar bättre och mer spännande än vad du sett från början.  När du tillägnar dig ett sådant synsätt på livet får du möjlighet att se på dina problem som frön till utveckling som kan leda till något bättre. Att leva i ovisshet och att lära sig navigera i en tillvaro som är öppen och odefinierad är en stor utmaning för de flesta av oss eftersom vi har lärt oss att knyta vår identitet till vad vi gör och vilken status vi har snarare än en förankring i den vi är oavsett de yttre omständigheterna. Den nya tiden som jag ofta återkommer till här på bloggen handlar om att vi måste komma tillrätta med miljöproblemen och hotet mot folkhälsan som uttrycks i depressioner, ångest och utbrändhet världen över. Båda dessa problem angår oss alla och kan endast lösas genom att vi frigör oss från bindningar till den fysiska världen, till det materiella för att lyfta oss till en annan mer andlig nivå där vi kan hantera livets stora existentiella frågor. Att öppna oss för något nytt och ovisst kräver mod och i en värld som handlar om att skaffa sig så mycket trygghet som det bara går blir människor väldigt rädda och oförmögna att handskas med livets realitet som ibland är brutal. Jag ser att vi alla därför har en stor och viktig utmaning i att våga möta och lära oss hantera det okända – att byta förutsägbarhet mot spänning och äventyr!

0

Fullt hus kan leda till stress

I DN kan vi på Insidan (5/4) läsa en intressant artikel om hur Jan Lundström, framgångsrik advokat, funnit lugnet och harmonin genom att flytta från den stora étagevåningen i Stockholms innerstad till en liten etta som han delar med sin tonårsson. Artikeln speglar den nya tiden som jag försöker belysa och tydliggöra i mina olika inlägg, där de materialistiska värden som präglat västvärldens attityder och värderingar och styrt våra liv i allt högre utsträckning, nu börjar ge vika för värden som handlar om mål och mening där det materiella blir mer och mer nedprioriterat. I den ”gamla världen” skulle en flytt från en stor étagevåning till en normalstor etta ha varit en omöjlighet såvida inte ekonomin raserats och kronofogden tagit över.Att skala ner, ha färre prylar och en mer medveten konsumtion som bygger på behov istället för begär leder helt enkelt till såväl förbättrad hälsa som en hållbar miljö. Ekonomisk framgång och välstånd föranledde per automatik och utan reflektion att vi skaffade oss fler och fler ägodelar och större och större boenden.  I strävan efter mer och bättre blev vi slavar under bostadslån och kravet att upprätthålla en hög lön och ett starkt fokus på arbetslivet växte i takt med att vi skaffade oss mer och mer ägodelar.

Jan Lundström är 48 år och hans tidigare liv var ett typexempel på ”mallen” för det lyckliga livet i västvärlden; välutbildad, framgångsrik, familj, stor våning och fokus på materiella världen som förutsätter en huvudfokusering på att tjäna pengar och att lägga mycket tid på att underhålla och ta hand om boenden och andra ägodelar. En skilsmässa satte stopp för denna utveckling och Jan flyttade, som han trodde tillfälligt, till en liten etta på söder. Väl där upplevde han en stor lättnad över att slippa alla prylar, men också en ökad frihet då hans levnadsomkostnader minskade radikalt. Istället för att jobba för att ha råd att leva och ägna fritiden åt att underhålla alla ägodelar kan han idag jobba mindre och fokusera mer på det som han finner meningsfullt i livet som t.ex. resor och upplevelser av olika slag. Jag skulle säga att Jan, utan att han kanske utan att ha reflekterat över det själv, är en företrädare för ”The Cultural Creatives” som jag skrivit om tidigare på bloggen, en benämning för den nya tidens ideal och värderingar. Status i morgondagens samhälle handlar om att leva ett gott och hållbart liv som leder till såväl yttre hälsa som inre välmående baserat på en livsstil som är förenlig med ett ekologiskt hållbarhetstänk.

I boken ”Life at home in the twenty-first century” som getts ut vid University of California, kan vi läsa om ett 5-årigt forskningsprojekt  som bygger på en studie av medelklassfamiljer i södra Kalifornien för att undersöka hur de förhåller sig till prylar och den amerikanska konsumtionskulturen i stort. Forskarna konstaterar bl.a. att det bara tar några år för en familj som flyttat in i ett nytt hem att fylla det med så mycket prylar att de inte längre har plats att parkera bilen i garaget. När forskarna mätt stresshormon i blodet hos föräldrarna kan de se hur hanteringen av de överbelamrade utrymmena i hemmen ger ett tydligt stresspåslag, särskilt hos kvinnorna. Att skala ner, ha färre prylar och en mer medveten konsumtion som bygger på behov istället för begär leder helt enkelt till såväl förbättrad hälsa som en hållbar miljö. Just nu befinner vi oss i en brytningstid mellan två olika värdesystem som tydligt uttrycks via Jans berättelse där han vittnar om att en del av hans vänner anser att han är modig och att de blir inspirerade av att följa efter, medan andra anser att han är helt tokig och inte vet vad han håller på med. Alldeles oavsett, väcker artikeln funderingar och ger en grund för var och en att fundera över om vi är bakåtsträvande eller framåtsträvande i hur vi förhåller oss till tillvaron?

0

I hetsen på de papperslösa invandrarna träder våra medmänskliga värderingar fram

Protesterna mot jakten på människor som lever i Sverige utan tillstånd har varit mycket kraftiga under den senaste tiden, inte minst efter författaren Jonas Hassen Khemiris kritiska text i DN som lästa av hundratusentals människor. I Stockholm har polisens jakt på plankare i T-banan belysts och kritiserats utifrån ett medmänsklighetsperspektiv där den allmänna debatten starkt kritiserat att samhällets företrädare hetsar människor i underläge som befinner sig i en oerhört utsatt situation. Det är med stolthet över vårt land och över den värdegrund av medmänsklighet, kopplad till en människosyn som bygger på allas lika värde, som jag tar del av den uppflammade debatten.

I de flesta andra europeiska länder sker snarare en hetsjakt på invandrare från andra världsdelar och rasismen har ett fäste som blir starkare för varje år i de politiska lägren som understöds av människor som lever i demokratiska samhällen. Det betyder att politiken och debatten i dessa länder är ett uttryck för den värdegrund som stora gruppen av befolkningen har och som tillåts bli alltmer framträdande och tongivande. Visst har vi också människor och grupper i vårt land som känner fientlighet och bitterhet gentemot invandrare och visst har vi problem med hanteringen av invandringen och integrationen i vårt samhälle.Detta kan och ska vi inte blunda för men det är viktigt att lyfta fram att vi trots allt har ett brett och djupt folkligt stöd i vårt land för respekten för människor oavsett härkomst och en känsla av medmänsklighet för att hjälpa andra i nöd. När främlingsfientliga partier och grupperingar får vind i seglet och olika problem och orättvisor i samhället projiceras på invandrarna, kan vi se tillfälliga tendenser till att rasismen florerar även hos oss men ännu har folket liksom våra politiker och makthavare lyckats motarbeta och stävja denna destruktiva utveckling, mycket tack vare medias upplysning, granskning och debatt.

I dessa lägen känner jag en stolthet över Sverige och över att mitt hemland vilar på värderingar som är eviga och humana. Vi har självförtroendet att välja att gå vår egen väg och följa vår egen linje i en tid då medmänsklighet och humanism blivit omodernt. En del hävdar naturligtvis att det är enkelt för Sverige att vara generösa mot flyktingar eftersom vi har en så god och stabil ekonomi – men frågan är vad som är hönan och vad som är ägget? Det skulle lika gärna kunna vara så att vår ekonomiska framgång och vårt välstånd är en konsekvens av att vi har kollektiva värderingar som bygger på människors lika värde och att vi inte vänder ryggen till då våra medmänniskor befinner sig i nöd!