2018 – med hopp om en tredje väg

2017 är ett år som går till historien som året då allt ställdes på sin spets. Kriget mellan Västvärlden och Mellanöstern blev blodigare än någonsin och IS intensifierade sina terrorattacker runt om i världen, bl.a. i Stockholm i takt med att de förlorade sitt Kalifat i Syrien och europeiska jihadister återvände hem. Miljöhotet och miljökatastroferna kändes mer akut och mer närvarande än någonsin och tusentals människor har dött och blivit hemlösa i eldsvådor och i översvämningar på olika håll i världen. Donald Trump har som USA’s president förvärrat båda dessa katastrofer genom sitt nyckfulla beteende som visar att då världen behöver starka, kapabla ledare har världens supermakt istället en narcissist vid rodret som vänder kappan efter vinden och som låter humörsvängningar styra världspolitiken.

Mot bakgrund av ovanstående exempel på några av våra aktuella utmaningar där risken för världskrig, kärnvapenkrig och miljökollaps är direkt överhängande, är det föga förvånande att vi även ser en all-time- high utveckling av psykisk ohälsa i västvärlden. Självmorden bland unga ökar och når en peak kring nyårshelgen, då känsla av hopp och nyfikenhet på vad ett nytt år kan hålla i handen, för många istället handlar om att känslan av hopplöshet och mörker intensifieras.

Alla mår dåligt givet att omständigheterna ser ut som de gör och det är endast genom att censurera tankar och känslor och att skapa en liten bubbla omkring oss som vi kan fungera och känna hopp och glädje i tillvaron – mot alla odds. Det är med andra ord hög tid för förändring och mognaden för detta börjar infinna sig hos allt fler. Man är helt enkelt trött på krig och elände och den underliggande livskraften som förenar människor bortom tid och rum börjar göra sig allt mer gällande. Det handlar helt enkelt om ren överlevnad.

Den amerikanska TV-Serien Homeland av Howard Gordon och Alex Gansa är en lättillgänglig snabbversion av konsekvenserna av det krig mellan USA och Mellanöstern som pågått sedan terrorattacken i New York den 11 september 2001 och som delat in världen i två helt motsatta civilisationer. Det som serien illustrerar är å ena sidan den självklara amerikanska och västerländska drivkraften att till varje pris få Mellanösterns nationer att utvecklas mot demokratier enligt västerländska principer, och å andra sidan Mellanösterns övertygelse om att de till varje pris måste stå upp för de värden kring religion och familj som de bygger sin världsbild på. Ju mer Västvärlden med USA i spetsen krigar och förgör, desto fler araber och konverterade västerlänningar finner styrka i sin gemensamma ideologiska övertygelse om att spelet handlar om att förgöra ”Satan” själv.

Serien skildrar hur västvärldens överlägsna teknologi, ekonomi och organisation som gett oss hybris och en tro på att vi kan styra och kontrollera allt, möter sin överman i människor som förenas av ett gemensamt mål förankrat i en djup känsla som bygger på värderingar, religiös övertygelse och frihet från rädsla för döden. Medan västvärlden gör allt för att till varje pris upprätthålla liv har dess motståndare inget problem att gå i döden för ett högre syftes skull.

Det råder ingen tvekan om att det finns ett samband mellan dessa skeenden i världen som pågått under 15 år och det övergripande paradigmskifte gällande människors attityd till livet som jag skriver om och försöker konkretisera. Stora omvälvande paradigmskiften kräver som bekant 20 år eller mer och det är först nu som vi kan se att vi håller på att kliva över i något nytt och ännu odefinierat. För att detta skifte ska kunna ske och världen bli hållbar, krävs det dessvärre katastrofer och elände och att allt blir sämre – innan det kan bli bättre. För att transformationen ska kunna ske som får människor i bred skala att sluta upp tillsammans bortom motsättningar och mot ett gemensamt mål behövs det människor som Donald Trump vars ledarskap alla förlorar på.

Alldeles oavsett IS och Mellanösterns bild av Västvärlden finns det enorma problem i den västerländska kulturen som handlar om att vår livsstil leder till bristande hållbarhet både gällande hälsa, på det sociala planet i hur vi förhåller oss till och med varandra, samt gällande den omgivande miljön. Vår civilisation skulle gå under även om vi saknade hotet från omvärlden. Motsvarande gäller för Mellanösterns folk vars ålderdomliga attityd till livet inte är förenlig med den nutida människans behov och drivkrafter. Båda har nått vägs ende och det är dags att tänka nytt.

Amerikas roll som supermakt med alla svar på den rätta vägen som omvärlden har att följa är över. Det går inte att tvinga på människor attityder och värderingar till grundläggande frågor i livet som de inte håller med om och inte är öppna för. Reaktionen blir att människor känner sig kränkta. Situationen är densamma som människan kämpat med i alla tider där vi ständigt behöver arbeta med att vara toleranta, söka fred och förhålla oss till vår nästa som vi själva skulle vilja bli behandlade. Livet idag är i stort sett motsatsen till dessa eviga råd om visdom.

Bryggan, eller den tredje vägen som jag hoppas att vi ska kunna få se manifesteras under 2018 är en ny väg som enligt mitt sätt att beskriva det handlar om att The Cultural Creatives tar över världen. Det är i de värderingar av hållbart liv och ett hållbart samhälle som hoppet om en framtid finns. Det är värderingar präglade av fred, öppenhet, tolerans och hållbarhet i olika former som förenar människor världen över som inte har något annat gemensamt än just sina värderingar.

Låt oss hoppas att 2018 blir det år då vi alla gör oss lite större, lite bättre och lite mer toleranta så att vi kan bygga broar som leder till möte och fred istället för till splittring och krig. ”Sustainability begins with you!”

Gott Nytt år!

Fredrik

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.