De psykologiska effekterna av pandemin förändrar oss på djupet. För många är det svårt att förhålla sig till ett virus som hotar oss till livet där varken pengar, status eller makt hjälper, som tvingar oss att böja oss för en yttre kraft som begränsar vår rörelsefrihet liksom umgänget med andra. och som raserar hela samhällsekonomin. Temat är brist på kontroll och maktlöshet, känslor och upplevelser som många är ovana vid och som Västvärldens naturvetenskapliga paradigm inte omfattar.

Även om Västvärlden präglades av höga nivåer av psykiska besvär och lidande även före pandemins utbrott, har karaktären av de psykiska besvären förändrats en del under året som gått. Som en följd av pandemin har tempot i arbetslivet och i samhället saktats ner för många vilket lett till att en del stress, press och utmaningar med balansen mellan arbete och privatliv har minskat. Istället har en mer existentiell form av oro och ångest vuxit fram som är en naturlig följd av att vi tvingats till en karantänliknande tillvaro under lång tid med rikligt med tid för djupare reflektioner över vårt liv, vad som är viktigt, hur vi har det i våra relationer, samt inte minst planetens överlevnad.

Om dessa frågor fanns närvarande i allt ökad takt även före pandemin så bars de fram av en subgrupp i samhället som av en eller annan orsak var sökande, medvetna och reflekterande i mer filosofisk mening, samt inte minst många lyckade, framgångsrika och kompetenta människor som gått in i väggen och blivit sjukskrivna av utmattning och/eller depression. Kris leder till att vi måste söka oss lite djupare i oss själva för att hitta en väg framåt och för att vända krisen till en utveckling. Att vara en framgångsrik person i sina bästa år som är van att fixa allt, ha koll på det mesta och som drivs av prestation och stark vilja, innebär ett utmattningstillstånd då man helt tappar alla sina förmågor en känsla av maktlöshet och brist på kontroll som gör oss oroliga och ångestfyllda, något som drabbat oss alla på en kollektiv nivå som följd av pandemin.

Idag, ett år efter att pandemin exploderade i ansiktet på världen har vi alla hamnat i en existentiell kris av det enkla skälet att dess påverkan på vårt liv och vårt samhälle är helt dominerande och att vi inte kan få kontroll över den. Visserligen har vi nu ett vaccin som börjat introduceras och som vi ställer stort hopp till för att tillvaron ska stabiliseras och normaliseras, vilket den sannolikt kommer göra. Dock varnar forskarna för att liknande pandemier kan slå till igen – när som helst. Givet dess koppling till den pågående kollapsen av hela jordens ekosystem där vi i dagsläget överskridit 4 av de 9 planetära gränserna för vad jordens ekosystem kan hantera innan det blir en irreversibel kollaps där människan går under medan naturen tar tillbaka jorden och fortsätter utvecklingen utan oss, kommer vi som lever nu och våra barn och barnbarn sannolikt inte att kunna slappna av och bli så sorglösa som endast omedvetenheten kunnat invagga oss i.

Vägen framåt handlar om ett globalt uppvaknande, ett ”awakening” om att vi står på randen till en undergång för människans liv på jorden av skäl som vi själva orsakar genom vårt sätt att leva. Mot den bakgrunden skulle man kunna säga att det är positivt och ett gott tecken att mänskligheten drabbas av en existentiell kris som tvingar till eftertanke och förhoppningsvis grundläggande förändringar i attityder och handlingar till sin omvärld. Att uppleva oro, stress, ångest, depression, sorg och förtvivlan idag är kanske det främsta tecknet på hälsa och helt adekvata känslomässiga reaktioner på sakernas tillstånd! Det viktiga är att dessa känslor får ett språk, tolkas och inspirerar till ett agerande där man reser sig och bestämmer sig för att göra något åt saken! Det världen behöver är att vi blir medvetna aktörer i vårt liv som bidrar till den globala omställning av samhället som är nödvändig för att det ska finnas någon framtid att planera för.

Det är just denna krismedvetenhet som gör att det just nu pågår så många helt fantastiska initiativ och projekt runt om i världen som syftar till att återställa jordens eko-system och att hitta tillbaka till en för människan ödmjuk inställning till naturen och sin omgivning som motsats till att härska över den, tämja den och bli herre över den. Engagemang i lösningar ger hopp och är den bästa antidepressiva eller ångestdämpande medicinen.

Min uppfattning är att vi talar för lite om den existentiella krissituation som vi lever i och att vi mest fokuserar på fakta om pandemin och det naturvetenskapliga paradigmet i Sverige. Jag tänker att detta är en spegling av vår kultur och att vi är fattiga då det gäller förståelsen för de existentiella dimensionerna av människors upplevelser av tillvaron. I brist på språk, bemötande och hjälp är det många som utvecklar och fastnar i psykisk ohälsa istället för att få hjälp med perspektiv på sina tankar och känslor och stöd i att agera på dem och skapa förutsättningar för krisen att övergå i utveckling.

Det franska samhället är på många sätt olikt det svenska, inte minst gällande värnandet om de filosofiska, existentiella och intellektuella dimensionerna av människan och samhället. Den franska tidskriften ”Psychologies” januari nummer 2021 ägnar exempelvis hela tidningen åt den existentiella kris som pandemin utlöst och lyfter just fram betydelsen av att vi blir aktörer i vårt liv för att skapa nya vägar framåt för oss själva och för samhället genom våra handlingar. I Frankrike har pandemin utlöst en kollektiv våg av existentiell medvetenhet på högre nivå där man börjat ”städa” i sitt liv genom att förenkla, skala ner, ställa om till mer miljömedveten och hälsosam livsstil, att utveckla relationen till sig själv och andra – samt inte minst att reflektera över hur man kan göra skillnad och leva ett meningsfullt liv. Den röda tråden handlar om att människor i bredare skala börjar ställa om sitt liv och sina beteendemönster för en ökad personlig hållbarhet som bygger på en livsstil som bidrar till en ökad social- och miljömässig hållbarhet.

Denna utveckling utgör ett fantastiskt hopp för världen och är avgörande för att stoppa den rusande miljökatastrofen som hotar allas vår existens. Då jag startade bloggen för 10 år sedan var mitt syfte att lyfta fram den subgrupp i samhället som bar upp dessa insikter och värderingar om ett paradigmskifte i hållbarhetens tecken, benämnd ”The Cultural Creatives”. Fram till för ett år sedan ökade denna subgrupp från år till år och fylldes på genom att yngre generationer anammade dessa perspektiv på livet, men hölls samtidigt tillbaka genom den högernationalistiska våg som svept över flera av Västvärldens demokratier de senaste åren.

En positiv konsekvens av pandemin är att människor i bred skala tvingats in i det existentiella kristillstånd som utgör gnistan som tänder elden till en grundläggande förändring. Nu är vi där och ser tecknen på att nytt paradigm håller på att ta form i allt ifrån enskilda människors ställningstaganden för nya beteendemönster till den politiska utvecklingen i USA och de enorma klimatåtgärder som såväl EU som USA och andra länder nu tar ställning för. Det ger hopp för framtiden!

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.