”Älska mig!”

[dropcap]A[/dropcap]lex Schulman’s självbiografiska pjäs ”Älska mig! ”som just nu går för slutsålda hus på Maxim i Stockholm har till fullo lyckats gestalta vår tids epidemi framför alla andra; Prestationsbaserad självkänsla. Alex Schulmans självutlämnande pjäs är en gåva till alla de människor som lider av samma problematik, eftersom han förmår förklara och visa hur en sådan självkänsla styr ditt liv till att prestera, drivet av det alltigenom starkaste behovet av att därigenom bli sedd och bekräftad av omgivningen – allt för att du ska få känna dig viktig och betydelsefull och därmed älskad och helst beundrad.

Pjäsen förmedlar de djupa psykologiska och existentiella dimensionerna av hur en sådan självkänsla utvecklas i den tidiga barndomen, hur en psykoterapeutisk process och läkning kan gå till, samt hur vår kultur triggar och förstärker den prestationsdrivne att lägga ut sitt liv på twitter, facebook, bloggar o.sv. på ett sätt som för allt fler resulterar i tragik och total gränslöshet. Pjäsen lyckas med konststycket att förena tragik med komik – allvar med humor. Den skildring Alex Schulman gör om sin psykoterapi och hur den hjälpt honom att förstå och bearbeta de barndomshändelser och trauman som ligger till grund för den vuxne Alex prestationsbaserade självkänsla, gläder mig eftersom den tydligt visar att man inte kan komma tillrätta med en sådan grundläggande problematik om man inte är beredd att arbeta med sig själv på djupet och har förmånen att få rätt hjälp och stöd för ett sådant arbete.

[dropcap]J[/dropcap]ag har själv i min roll som terapeut många positiva erfarenheter av att ha hjälpt mina klienter att genomgå liknande livsavgörande transformationer så jag vet att det går att bli fri från barndomens bojor. Pjäsen är viktig ur ett större perspektiv eftersom den både ger hopp för de tusentals, kanske miljoner människor i vårt land som lider av liknande problem som Alex Schulman, men den ger också en tankeställare till hur tekniken och sociala media styr vårt liv och ger näring åt bekräftelsemissbruket. Intressant att notera under kvällen var t.ex. att en klar majoritet av alla teaterbesökare omedelbart satte igång sina mobiltelefoner i pausen för att kolla sina meddelanden och få bekräftelse på att någon/några sökt dem under den gångna timmen, sannolikt helt omedvetna om den djupare anledningen till detta beteende som för de flesta blivit en automatisk självklarhet…..

3 Kommentarer
    • Fredrik Bengtsson says:

      Tack för din kommentar. Ett trauma är alltid individuellt och bör bemötas med respekt för att vi alla har våra specifika reaktioner på en given situation. Det finns därför tyvärr inget allmängiltigt råd att ge kring hur ett trauma bör bearbetas. Om du vill berätta mer om din situation får du gärna återkomma till mig via mail så lovar jag att ge dig ett bättre svar på din fråga. Vänligen Fredrik. fredrik@hagalivscenter.com.

      Svara

Trackbacks & Pingbacks

  1. […] till om det överhuvudtaget finns någon baksida!? Alex Schulmans pjäs ”Älska mig” som jag tidigare skrivit om här på bloggen, vågar dock närma sig pudelns kärna genom att via verkliga exempel lyfta fram att den […]

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.