Arbetsspecialisering behövs i skolan

[dropcap]S[/dropcap]om jag tidigare skrivit om på bloggen kan man se den aktuella krisen i skolan i Sverige som en konsekvens av en kultur som saknar bildningsideal till förmån för en underhållningskultur. Det kan förklara en del av hur det kan komma sig att läraryrket på senare år förändrats och belastats till att innefatta en mängd andra uppgifter än själva undervisningen såsom administration, uppfostran och hantering av barnens sociala problem och utmaningar. På DN-debatt (2/2) skriver ledarskapsprofessorn Lars Strannegård om detta fenomen som han benämner avprofessionalisering.

[dropcap]L[/dropcap]ärarna omges numera av otydliga målbilder; de ska bygga värdegrunder, vara representativa marknadsförare och kreativa utvecklare av en skolas varumärke så att just deras skola blir attraktiv i det fria skolvalet. I alla dessa roller förlorar de fokus och berövas möjligheten att utöva sin profession som är att undervisa. Med detta är avprofessionaliseringen ett faktum och med den kommer minskad attraktivitet för läraryrket, lägre intagningspoäng till utbildningen, sämre löneutveckling och lägre status.

[dropcap]A[/dropcap]llmänheten ropar dessutom efter ordning och reda i skolan och kräver att lärarna återvinner sin förlorade auktoritet. Detta betyder att lärarna behöver vidareutbildning och vidareutveckling som ytterligare tar tid och fokus bort från själva undervisningen och kunskapsöverföringen. Lärarna förväntas stå upp mot ett helt samhälles förändrade värdesystem. Det är lätt att glömma bort att den som valt att bli lärare ofta drivs av ett intresse för ett ämne och en vilja att lära ut. Den som är intresserad av psykosociala frågor väljer ofta en annan väg. Att lägga till arbetsuppgifter till de redan belastade lärarna istället för att plocka bort är därför ytterligare steg bort från yrkes kärna.

[dropcap]L[/dropcap]ars Strannegård riktar blickarna mot Frankrike för att finna en alternativ lösning. Där handlar idealen i samhället fortfarande om kunskap och bildning, vilket förklarar varför man har sett till att skydda lärarna från överbelastning. Där har man en organisatorisk lösning som underlättar för lärarna att utöva sin profession. Den kallas elevvårdsenhet och har till uppgift att stödja och hjälpa elever, avlasta lärare och sköta direktkommunikationen med föräldrar. En elev som kommer sent får inte gå direkt till lektionen utan måste först anmäla sig till enheten och förklara vad den sena ankomsten beror på. Om en elev stör undervisningen ska läraren anmäla detta till elevvårdsenheten och det är den som sedan har den övergripande kontrollen över elevens närvaro och uppförande. Det är denna enhet som tillsammans med lärarna ser till att elever som vantrivs, mobbas eller är frånvarande inte tappas mellan stolarna. Det är den som administrerar föräldramöten och kallar berörda parter till möten. Det är Elevvårdsenheten som har det administrativa ansvaret, inte lärarna och har som uppgift att hantera det som svenska lärare förväntas utföra utöver sina ordinarie arbetsuppgifter. De franska lärarna frigör därmed mycket tid som de kan använda för att fokusera på undervisningen.

[dropcap]T[/dropcap]ydlighet och arbetsspecialisering inom kunskapsintensiv verksamhet leder till effektivitetsvinster och mindre stress och bekräftas av undersökningar inom såväl nationalekonomi som arbetssociologi. Trots detta har vi i Sverige gått i helt motsatt riktning och under de senaste årtiondena rationaliserat bort assistenter, sekreterare och andra stödjande funktioner till allt ifrån lärare till läkare, poliser eller chefer i ledande positioner. Resultatet ser vi idag i form av stress, utmattning och arbetsrelaterad psykosocial ohälsa hos dessa yrkesgrupper och kraftigt försämrad kvalitet i undervisningen och i vården.  Att vi kunnat låta detta ske är ett resultat av en kultur som inte värderar kunskap och bildning och i det läget spelar det ingen roll vad en enskild lärare gör eller inte gör i relation till sin elev.

2 Kommentarer
  1. Camilla says:

    Ja, inte bara har det inneburit ökad arbetsbelastning och felaktigt fokus för lärare, läkare, poliser och de flesta andra professioner i samband med att all administration läggs till – med de konsekvenser som du skriver om -utan en hel yrkeskår av sekreterare har i det närmaste försvunnit. På 80-talet fanns det som ett högst attraktivt yrkesval att välja att utbilda sig till sekreterare eller kontorist. Det fanns specialinriktade skolor och också en naturlig karriärstege med välavlönat arbete i form av chefssekreterare, chefsassistent att sträva efter. På 80-talet fanns fortfarande ämnen som stenografi och maskinskrivning på gymnasieschemat. Alla som då läste ekonomi med språk som huvudinriktning fick istället för matematik studera stenografi! Poängen dock är att ett ämne som maskinskrivning aldrig lades till alla övriga, som sedermera har kommit att bli sina egna sekreterare, utan de flesta harvar alltjämt runt med “pekfinnervalsen” på sina datorer och sinkar sina arbetsuppgifter. Inte förstod jag då, som tonåring, att maskinskrivning vilket var ett ämne vi då nästan “skrattade åt” skulle komma att bli mitt mest användbara ämne från gymnasiet och en färdighet jag har nytta av varje dag!

    Att välja sekreteraryrket var en profession för de med goda kunskaper i svenska och främmande språk, för de som hade fallenhet för journalistik, logistik och effektivitet samt detaljkänsla. Det är synd att även denna yrkeskår därför också helt har förbisetts och bedömts så onödiga att de har “effektiviserats” bort helt och hållet. Kanske borde man kanske inse att sekreterarna även de var extremt viktiga och den bakomliggande stommen i de andras framgång i sina egna yrken?!

    Svara
    • Fredrik Bengtsson says:

      Tack Camilla för ditt inlägg. Jag håller med dig om att man inte värderat sekreterares och assistenters arbete och del i effektivitet och kvalitet inom en mängd olika yrken, vilket delvis förklarar de problem vi ser inom många yrkesgrupper idag. Kanske närmar vi oss en punkt då detta kommer att ändras och sekreterare blir ett av morgondagens framtidsyrken?

      Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.