Att vara fri eller höra till

Paradigmskiften sker inte över en natt, man brukar räkna med att det tar en generation alltså minst 20 år från det att en omvälvande förändring inleds och tills den blir det manifesta nya normala.

Den rådande paradigmskiftet tog fart under 1990-talets sista år och uttrycktes i att västvärlden fick en våg av psykisk ohälsa bland unga människor som enligt alla vedertagna parametrar hade ett bra liv men som ändå utvecklade depression och stressbesvär som fick namnet utbrändhet. Ett annat uttryck kom den 9 september 2001 då den Afghanska terroristorganisationen Al-Qaida angrep USA och bl.a. fick The Twin-Towers att störta samman och nära 3000 människor miste livet. Detta blev början på ett krig mellan öst och väst som pågår fortfarande och som lett till förödande konsekvenser för världens befolkning som kan mäta sig med de båda världskrigen. I vår egen del av världen har vi sett detta spelas upp via de fruktansvärda Terrordåd som för några år sedan skakade flera av våra världsmetropoler.

Det få pratar om är vad kärnan i dessa konflikter egentligen handlar om och vad det är som står på spel. Jag vill därför återvända till mina tankar om Paradigmskiftet och referera till the World Value Survey som jag ofta återkommer till och som jag skrivit om i flera inlägg här på bloggen tidigare. Den skildrar nämligen vad det hela handlar om – egentligen. Mätningarna började på 1980-talet och successivt kan vi se hur hela världens befolkning börjar röra på sig i den riktning som handlar om värderingar som sätter frihet i centrum och en successiv nedtoning av familjens, traditionens och religionens kraft.

Jag menar att paradigmskiftet handlar om att mänskligheten obevekligen rör sig i den riktning som Sverige är mest extrem i d.v.s. att bli fri att vara sig själv och att skapa det liv som ens behov, önskningar och värderingar anger. Däremot har den otyglade friheten en baksida som yttrar sig t.ex. i ensamhet, i en överväldigande känsla av personligt ansvar samt att viktiga värden förknippade med familj, tradition och religion går förlorade. I USA, frihetens högborg blev friheten otyglad vilket skapat en mängd olika problem. Dessutom ville USA frälsa hela världen i tron att alla vill leva enligt den Amerikanska drömmen om ekonomisk framgång och fokus på karriär och monetära värden.

Många människor, både i Västvärlden men framförallt i andra delar av världen som inte ännu blivit lika influerade av världen i stort, som inte ännu lever i samhällen som ger möjlighet och utrymme för befolkningen att frigöra sig från familj, tradition och religion, reagerade på USA och Västvärldens korståg över världen med fasa. Man ville helt enkelt inte ha den otyglade friheten som norm för livet och därför gjorde man motstånd.

Många känner sig hotade av den nya världsordningen och förändringarna tränger sig ända in i det intima där relationen mellan man och kvinna sätts på spel. Det finns egentligen inga områden i livet som inte berörs av denna förändring och detta har delat in världen i två läger. Vi har en kraft som driver på som företräder Västvärldens upplysta befolkning som sätter frihet som högsta värdet i livet och vi har de s.k. traditionalisterna, vilka i Europa främst företräds av en äldre andel av befolkningen och av fler män än kvinnor, som bjuder motstånd och som absolut inte vill se att deras samhällen utvecklas i denna riktning utan som styrs av tillhörighet och sammanhang som är förankrade i traditionen.

I skrivande stund ser vi denna kamp i Polen där man ska välja president vilket ses som ett ödesval mellan dessa båda krafter. Rafael Trzaskowski företräder den västsinnade delen av befolkningen som företrädelsevis är unga, välutbildade människor i storstäderna medan den sittande presidenten Andrzej Duda drar åt helt andra hållet och betonar familj, tradition och religion på ett sätt som för tankarna till en diktaturstat. Vi vet ännu inte utgången av detta val men det kommer få stora konsekvenser för hela EU – oavsett vem som vinner.

Brexit och Donald Trump är båda exempel på samma krafter i sina respektive länder där mönstret känns igen när det gäller den aktuella situationen i Polen. Sedan 2015 har läget varit spänt och de som är emot det rådande paradigmskiftet har vunnit stora segrar och fört utveckligen bakåt. Det har känts mörkt för många att leva i en tid då utvecklingen går tillbaka men ur ett Meta-perspektiv så innebär motståndet samtidigt en möjlighet för den andra parten att reflektera, moderera och komma till vissa insikter.

I den senaste mätningen av World Value Survey hade forskarna t.ex. tittat på vad som händer med värderingarna hos olika invandrargrupper i Sverige. Resultatet visade att man anammade de svenska frihetsvärderingarna på alla områden i livet förutom frågor som berör familj, tradition och religion. Jag tycker att detta är intressant eftersom det kanske är just de områden som staten och samhället bör lämna och låta människor själva få bestämma över. Att inte bara tänka på sig själv utan se sig själv som en del av ett sammanhang, en familj, att värna om vissa värden som tidigare generationer lärt ut och som finns med som en livsvisdom och att ha en andlighet behöver kanske inte betyda att man är emot frihet.

Jag tror inte vi kommer kunna vrida tillbaka utvecklingen och jag tror därför att den enda vägen handlar om att friheten segrar. Men i det nya paradigmet behöver friheten kopplas till känslan av tillhörighet, vilket härstammar just från familj, tradition och religion som vi ser utgör själva kärnan både för lösningen och för bränslet till konflikten.

Min spaning är att 2020-talet som nyss inletts på ett skakande sätt kommer innebära att paradigmskiftet manifesteras. Eftersom vi alla är drabbade av den globala pandemin som visar att ingen kan klara sig själv och att vi behöver tänka gemenskap och förankra oss i familj och nära relationer för att må bra i en oviss tid, så kanske vi i denna kris hittar ekvationen som kan hjälpa oss att få ihop de djupt existentiella och eviga mänskliga värdena av att vara fri och att höra till.

Utgången av valet i Polen kan vara en temperaturmätare på hur långt vi kommit i denna process.

2 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.