“Beröm mår man bra av länge”

[dropcap]P[/dropcap]å DN Jobb (22/5) kan vi läsa om Konsultföretaget Ennovas internationella studie om arbetsglädje och prestationskultur. Av den framgår att svenska företag och arbetsplatser är väldigt bra på att sprida arbetsglädje, men sämre på att skapa en prestationskultur med tydliga målsättningar för varje medarbetare och regelbunden feedback från cheferna. Att svenska chefer behöver bli bättre på att ge konstruktiv feedback på prestationer i vardagen håller jag verkligen med om, bristen på detta leder till ineffektivtet, konflikter och ohälsa. Att vara rak, konkret och kunna leverera budskap som inte är önskvärda för medarbetaren är något som många chefer upplever sig ha svårt för och därför lindas budskapet gärna in och leder till otydlighet. På så sätt kan man i åratal flytta runt ett problem med en medarbetares prestation, vilket plötsligt efter flera år kommuniceras av en ny chef som inte förstår varför problemet inte har adresserats tidigare. I ett sådant läge blir kommunikationen om att prestationen inte är tillräcklig ofta ett brutalt uppvaknande för medarbetaren som fram till dess levt i villfarelsen om att allt varit till belåtenhet. Kanske kan man tolka bristen på feedback om bristfälliga prestationer som att chefen är snäll, personligen tror jag mer att det handlar om ovana och brist på erfarenhet av kommunikation och konstruktiv feedback, samt en allmän feghet. Det krävs mod för att våga vara ärlig och rak och det är ofta där det brister. Att vi i Sverige skulle vara bra på att sprida arbetsglädje och sämre på att skapa en prestationskultur blir jag dock väldigt förvånad över. Den verklighet som jag lever i innebär att många upplever det motsatta, dvs att arbetsglädjen försvunnit eftersom stressen tagit över tillvaron och rationaliserat bort trivselfaktorerna. Många lider av stress och är tyngda av egna och andras krav på ständig prestation och tillgänglighet och konsekvenserna därav är att vi har en av de högsta andelarna av den arbetsföra befolkningen som lider av stress och utmattning i världen. Att få oss att prestera mer kan därför knappast vara rätt medicin för att komma tillrätta med arbetsglädjen tänker jag. Personligen är jag förvånad över att denna studie så oreflekterat presenteras i DN utan någon vidare koppling till situationen på den svenska arbetsmarknaden och vår skenande ohälsa! Det skulle vara intressant att ta del av på vilka grunder Ennova har kommit fram till sina slutsatser, sannolikt har de tittat på hur det ser ut på ytan med den höga standard, trevliga fysiska arbetsmiljö, lagar och bestämmelser som kännetecknar svenska arbetsmarkander. På ytan ser allt ut att vara toppen, alla ser och ser glada ut medan många på insidan plågas av självtvivel, prestationskrav och meningslöshetskänslor. Att våra chefer behöver bli bättre på att se sina medarbetare i vardagen är dock något som jag helt kan skriva under på och en klapp på axeln kan räcka väldigt långt för att en medarbetare med prestationsbaserad självkänsla ska känna sig nöjd med sig själv och kunna sätta en gräns för sina prestationer.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.