Beware of the humans

 

“AI tar over. Robotarna tar våra jobb. Teknologin går framåt med digital hastighet och det går fort nu. Men mjukvaran då, hur är det med människan? Det är här du som framtidens entreprenör, intraprenör och företagare som verkligen vill göra skillnad kommer in. För det är fortfarande vi som kommer välja om vi vill använda eller köpa dina tjänster. Eller inte.”

Jag läser Johnnie Mellmström’s #1 rule för framtidens företag i Veckans Affärer (feb 2018) i samband med en arbetsresa till Senegal i Västafrika där vi diskuterar hur vi ska bygga hållbara samhällen för framtiden. Artikeln får mig att reflektera över dubbelheten i att vi i jämförelse med exempelvis Senegal är så otroligt långt före gällande den digitala utvecklingen, samtidigt som människor där är så långt före oss vad gäller betydelsen av människan som centrum för vad livet trots allt går ut på.

Med andra ord skulle man kunna säga att Västvärldens framtidsiver fått oss att tappa förankringen till livets djupare värden vilket yttrar sig i symtom som stress, utmattning, ångest och känslor av meningslöshet. I länder som Senegal har man inte haft en chans att följa med i det västerländska samhällets utveckling men idag har deras ”brist på modernitet” blivit på modet och vi har mycket att lära av deras naturliga känsla av närvaro, grundläggande känsla av mening och frånvaro av stress i tillvaron.

Frågan blir särskilt intressant då jag ventilerar den med de ministrar och högt uppsatta personer i det senegalesiska samhället som jag har möten med. De arbetar alla oerhört mycket, ofta 12-14 timmar per dag under veckorna och några timmar per dag under lördag och söndag. Ledighet och längre semestrar känner de inte till. För oss som får lära oss att stress och utmattning beror på att vi jobbar för mycket ställs allt på ända. Självklart är även senegaleserna trötta och självklart skulle de önska sig mer fritid. Men de upplever inte stress och depression eller brist på mening i tillvaron kan de inte relatera till. Hur kan man känna så undrar de förvånat när jag försöker förklara.

I den digitala utvecklingen där AI kommer ta över många arbetsuppgifter kommer jobbets koppling till identiteten minska och det blir mer intressant vem du är än vad du gör. Denna omställning kommer ta några generationer att hantera eftersom vi har lärt oss att vi är vad vi gör och en sådan grundläggande omstrukturering i socialiseringsprocessen tar tid att ställa om sig till. Det är sannolikt på detta plan som vi behöver mycket hjälp och stöd av omgivningen och kanske kan människor i andra världsdelar som exempelvis Senegal hjälpa oss i att lära oss att hitta ett fundament i oss själva som gör att vi kan hantera världen omkring oss utan att känna stress eller existentiell tomhet. I Senegal är det ett praktiskt problem att inte ha ett jobb men det påverkar inte din känsla av värde som människa eller får dig att uppleva att ditt liv saknar mening.

En av de viktigaste frågorna för framtidens hållbara samhällen handlar om att få människor att känna tillit och hopp i tillvaron och att en grundläggande känsla av meningsfullhet ska vara en självklarhet som vi inte reflekterar över. Vägen dit är lång och när det gäller just den frågan är Västvärlden på intet sätt något föredöme. När det gäller miljöfrågan har Senegal oerhört mycket att lära och stort behov av hjälp av det vi kan bidra med. Deras sociala och mänskliga hållbarhet som bygger på tolerans för olikheter, fredlig samvaro, öppenhet och gästvänlighet och andliga värden som skapar en förankring i tillvaron får individen och för samspelet människor emellan – är däremot ett väldigt inspirerande föredöme!

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *