Chávez sörjs som en frälsare

[dropcap]D[/dropcap]e böljande folkmassorna utanför Caracas militärakademi, där den avlidne presidenten Hugo Chávez ligger på lit-de-parade, går i rött, rött och åter rött. Chávez begravning kommer att konkurrera med Eva Peróns, säger den amerikanske Venezuela-experten Daniel Hellinger till nyhetsbyrån Reuters, och syftar på den högt älskade första damen i Argentina som dog 33 år gammal 1952.

Chávez död är en händelse som kommer påverka hela den latinamerikanska världen i en riktning som ännu är oklar. Utan det politiska och ekonomiska stöd som Chávez tack vare Venezuelas enorma oljerikedomar förmått ge till Kuba och flera andra latinamerikanska vänsterregeringar hade världen och därmed livet för många människor sett väldigt annorlunda ut. Nu och då träder en karismatisk person fram som förmår fånga de stora massornas sympatier. Att Hugo Chávez, yngsta barnet i en fattig venezuelansk familj med sju barn en dag skulle bli landets president och inspirera miljoner människor i latin- och sydamerika till att anamma hans vänsterideologi, hade väl knappast någon kunnat ana då han föddes. Kanske var det just de fattiga omständigheterna parat med intelligens och en karismatisk personlighet som födde den känsla av orättvisa som tände glöden för ett liv i kamp med syftet att att ge makten till folket – under hans egna enväldiga styre. Vi människor behöver förbilder och någon att identifiera oss med och se upp till. Chávez var en man av folket som visade att det var möjligt att nå den absoluta toppen – just därför kunde han få folkets stöd. Han visste hur han skulle tala till dem, han visste vilka frågor som berörde dem och hur han skulle använda sin karisma för att nå sina mål. Det ligger i människans natur att vi behöver en frälsare som vi kan underordna oss för att slippa ansvaret för det egna livet.

[dropcap]P[/dropcap]å min blogg har jag skrivit många inlägg om den ångest och vilsenhet som den stora yttre frihetsgrad som vi lever med i västvärlden, kan leda till.  Hur ska vi veta hur vi ska handskas med alla tänkbara livsval? I de kommunistiska och starkt socialistiska länderna är det individuella valet och friheten begränsad och man överlåter till staten att ange riktningen. Detta är ofta framgångsrikt i länder där folket lider av ekonomiska svårigheter och där behoven av att få de grundläggande behoven tillgodosedda är stora. När väl dessa saker är på plats vill människor ha en större frihetsgrad att påverka sitt liv och att utvecklas i en riktning som bygger på egna val – just där befinner sig många människor i Venezuela idag varför det inte är självklart att förutse den politiska utvecklingen efter Chávez frånfälle. Eric Fromm beskrev dessa allmänmänskliga, psykologiska och sociologiska faktorer i relation till Hitler och det tyska samhället under 1930-talet. Människans behov och drivkrafter förändras väldigt lite över tid, vilket gör att vi med anledning av Chàvez död återigen får tillfälle att fundera över hur politiken och de historiska skeendena i världen har sin grund i människors tankar, känslor och behov. Chàvez var en frälsare för folket i det att hans kraft och vilja till makt hjälpte dem att överlåta en del av det överväldigande ansvaret för det egna livet på någon annan. Nu då han är borta finns det en längtan efter att någon ska inta hans plats hos en del medan andra känner morgonluft och hoppas på ett eget ökat individuellt utrymme att formge sitt liv. Att vara fri och att höra till – de existentiella dimensionerna i människans liv som berör oss alla och som är grunden för världspolitiken och indelningen i rött och blått.

Bild från sfgate.com

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.