”Det är skönt att inte bara sitta och lösa korsord hela dagarna utan få lite framtidstro igen. Det är viktigt.”

I DN söndag (9/12) kan vi läsa om ett väldigt härligt och spännande projekt för pensionärer. Under drygt ett år har två cirkusartister jobbat med 13 pensionärer mellan 66-87 år för att skapa den unika föreställningen ”Stäying Alive”. Det är i Södertälje kommun som dessa nytänkande perspektiv på livskvalitet för äldre har sin utgångspunkt. Lars Ahlin, kulturmäklare är eldsjälen bakom detta projekt som genomförts tillsammans med världsberömda Cirkus Cirkör. Idén till projektet kommer ur en djup känsla av empati för de äldres ensamhet och sysslolöshet parat med en drivkraft att visa att de äldre inte är uträknade utan har väldigt mycket att bidra med. Lars Ahlin själv uttrycker det så här: ”Det har ingenting med ålder att göra när man dör. Min son dog när han var sexton år. Han hade ett medfött hjärtfel visade det sig. Det är något som jag har med mig till det här ålderslösa projektet. Jag tycker att man ska våga tro lite mer, både på sig själv och på andra. Det är bedrövligt hur man kategoriserar folk och hur lätt det är att dra alla över en kam. Det är väl någon slags mekanism som människan har för att förenkla livet och världen”.
old_deluxeDet finns väldigt få platser där unga och gamla möts i vårt samhälle. Vi har inte kvar traditionen att familjen tar hand om och ansvarar för de gamlas sociala behov, många är väldigt ensamma och övergivna och depression bland äldre är oerhört vanligt förekommande. I en värld som hyllar ungdomens tid som den enda värdefulla perioden i människans liv, är det symptomatiskt att våra äldre som lever längre och längre, allt fler tills de närmar sig 100 års strecket, får leva halva delen av sitt liv i skuggan med känslan av att deras tid är förbi.
I alla gamla kulturer runt om i världen har det historiskt varit tvärtom, de äldre har vårdats och setts upp till och ansetts som visa och värdefulla bärare av tradition och livskunskap. Det är först i det prestationsbaserade samhället där människovärdet kopplades till prestation och huruvida man är lönsam som de äldre sattes på undantag och lämnades åt sig själva. I mitt eget liv har jag flera släktingar och vänner som aldrig gått in i någon pensionärstillvaro utan som fortsätter leva och utvecklas långt upp i åren trots sjukdomar och andra påfrestningar. Ofta känner jag en tacksamhet över dessa viktiga förebilder och är glad att jag fostrats in i en inställning till äldre som bygger på att de är en naturlig och självklar del av familjen och att man umgås över ålders- och generationsgränser där ålder är en siffra men inte mer.
Vi närmar oss julen som i hela den kristna världen är en tid för att stanna upp och fundera över året som gått och hur vi har det med oss själva och våra närstående. Fundera på när du sist hälsade på din gamla moster eller din farfar och om det är någon i din närhet som du vet är ensam i jul och som kanske skulle bli väldigt glad åt lite social gemenskap. Det kostar så lite och det ger så mycket att visa de gamla att de har ett värde och får vara med – trots att de inte längre är lönsamma och kan arbeta.

Bild från Cirkus Cirkör, Foto:Linnea Arbab

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.