Det offentliga privatlivet

[dropcap]G[/dropcap]ränsen för vad som är privatliv och vad som bör delas med kända och okända har suddats ut i takt med att Facebook och sociala media har exploderat. Det finns en stark trend i västvärlden att göra dig själv till ditt varumärke, vilket betyder att du måste tona in dig på rådande trender och normer för att bli uppmärksammad och erkänd av andra. I en tid då ”att vara någon” betyder att synas i media och via en publik få bekräftelse på sin duglighet, är det svårt att stå utanför och känna sig ok även om man inte lägger ut sitt privatliv till allmänhetens beskådan. Denna trend kommer från den amerikanska kulturen där ”sharing” länge varit högt värderat. Alla har vi sett Oprah Winfrey’s och Dr  [pullquote align=”right”]Den nya sociala trenden kommer från den amerikanska kulturen där ”sharing” länge varit högt värderat[/pullquote]Phil’s program där tusentals människor öppet har berättat om sina relationer, sin ångest, sin depression, sitt sexliv, sitt missbruk, sina drömmar o.s.v. o.s.v. Tack vare dessa program blev det dels legitimt att prata om känslor, dels att göra det för en okänd allmänhet. Allt gick att lämna ut och gränserna för det privata suddades ut och blev omoderna. Lättnaden som många, även de miljoner trogna TV-tittarna, kände över att inte längre behöva hålla masken utan att kunna prata om, få dela och känna igen sig i varandras berättelser och upplevelser var enorm. Facebook och sociala media kom i dessa TV-showers kölvatten och de bygger alla på samma idé, att dela med sig och utbyta tankar och erfarenheter med andra.

[dropcap]D[/dropcap]et goda med denna globala trend att kliva fram och bli synlig för andra kring vem man är och hur man lever är många och ett led i den nya tiden som bygger på icke-materialistiska värderingar. För 30 år sedan skulle kändisar ställa upp i TV för att visa sin framgång via sina stora hus, sportbilar och allmänt glamorösa leverne. Idag förväntas samma kändisar sitta i TV soffan och öppet berätta om såren efter skilsmässan eller om ett liv med dålig självkänsla. Att vara naken, äkta och autentisk är det som vinner poäng i dagens samhälle – samtidigt som vi förväntas ha en perfekt yta och vara vackra och karismatiska. Sällan har nackdelarna med denna offentlighetstrend debatterats och många ställer sig frågande till om det överhuvudtaget finns någon baksida!?
Alex Schulmans pjäs ”Älska mig” som jag tidigare skrivit om här på bloggen, vågar dock närma sig pudelns kärna genom att via verkliga exempel lyfta fram att den bakomliggande drivkraften bakom mångas aktivitet i sociala media bygger på den djupa känslan och behovet av att bli sedd och älskad. Det finns en avgörande skillnad i att blogga och vara med i media för att representera sitt arbete, en åsikt eller en strömning som kan vara av intresse för andra, oavsett vem man själv är som person, jämfört med att framträda där för att det är bekräftelsen som kommer av att stå i rampljuset som blir drivkraften som ger mål och mening i tillvaron. Gränsen kan vara hårfin ibland men jag tror att det är svaret på denna grundläggande fråga, snarare än några absoluta gränser som är avgörande för att kunna urskilja vad som ligger bakom. Personligen tror jag att gränslösheten i alla former är en källa till många av de psykiskt relaterade problem som människor lider av idag och att vi i det individualistiska samhället utan gränser behöver reflektera över våra egna behov och drivkrafter för att finna, etablera och respektera våra gränser.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *