Du är lysande, men varför inte bli briljant!?

[dropcap]K[/dropcap]anske var det för att jag nyss kommit tillbaka från semestern som jag reagerade så starkt då Folkuniversitetets annonskampanj stirrade mig i ansiktet på T-banan en morgon. ”Du är lysande, men varför inte bli briljant!?”Så lyder deras slogan som appellerar till ett prestationsdrivet folk som vill maximera sina prestationer på livets alla områden. Allt för att uppnå den viktigaste känslan av alla; att få känna att man duger och är bra.

[dropcap]F[/dropcap]aktum är att jag blir häpen över att denna prestationshets nu även infiltrerar reklamen från en samhällsinstitution som Folkuniversitetet samtidigt som media mer eller mindre dagligen rapporterar om de ökade[pullquote align=”right”]Vill man bli briljant på drejning gissar jag att man söker sig till Konstfack istället för till en kurs på Folkuniversitetet.[/pullquote] ohälsotalen och sjukskrivningarna på grund av utmattningstillstånd och depressioner. Enligt min åsikt kan man välja att gå en språkkurs eller lära sig dreja inom ramen för Folkuniversitetets utbud för att man tycker det är roligt – punkt. Vill man bli briljant på drejning gissar jag att man söker sig till Konstfack istället för till en kurs på Folkuniversitetet. Kanske vill man lära sig lite semesterspanska för att kunna ta sig fram med hjälp av en enklare förståelse och möjlighet till konversation, utan anspråk på att briljera i spansk grammatik och kunna föra intellektuella konversationer  på spanska under den vecka man vilar upp sig på Kanarieöarna.

[dropcap]B[/dropcap]udskapet från Folkuniversitetet kan dock inte misstolkas; det räcker inte ens längre att vara duktig eller ens lysande. Målsättningen bör vara att bli briljant även när det gäller fritidsintressena. Att denna kampanj lanseras i samband med att vi nyss kommit tillbaka från några välbehövliga semesterveckor är väldigt strategiskt. Nu gäller det att ladda upp och att ta sats för att hinna med alla måsten och alla nya utmaningar under hösten så att vi förhoppningsvis kan andas och koppla av åtminstone på juldagen och möjligen ett par dagar i mellandagarna innan nästa prestationshöjande kampanj lanseras lagom till 1 januari då vi dessutom har krav på oss att banta bort extrakilon från julbordet.

[dropcap]S[/dropcap]ammanfattningsvis kan man säga att budskapet från samhället är att vi aldrig ska vara nöjda eller unna oss att vila. Det gäller att konstant vara på topp och att maximera sina prestationer för att vara ledande och ligga i fronten så att omvärlden kan titta på oss med beundrande ögon. Kanske är det så att Sverige på ett kollektivt plan lider av prestationsbaserad självkänsla och att vi trots att vi är så duktiga och till och med enastående på många områden kan vi aldrig klappa oss på axeln och vara nöjda med oss själva. Att vi dessutom är det mest utbrända folket på jordklotet är kanske vid närmare eftertanke inte så konstigt…

2 Kommentarer
  1. Camilla says:

    Fredrik, tack för att du skriver så fantastiskt träffsäkert om prestationshetsen som smyger in på livets alla områden! Jag skulle önska att du tillskrev detta direkt till Folkuniversitetets ledning.

    Efter att just ha avklarat barnens första skoldagar efter sommarlovet så har jag fått hem, både i brevlådan och i barnens skolväskor, flertalet reklamfoldrar från ett stort etablerat träningscenter med en uppmaning att anmäla både mig och barnen till någon av deras 10 sporter som finns på schemat och i flertal stadsdelar i Stockholm. Rubriken lyder “Sätt samman familjens idrottsutbildning” Mer än 10 sporter – vilken väljer DU?… Detta som en påminnelse till alla föräldrar att det är din skyldighet att se till att ditt barn inte missar något under sin uppväxt och riktigt pressa in en gnagande känsla över att både du själv och ditt barn kanske har förbisett något som måste åtgärdas, en alltigenom malande oroskänsla av dåligt samvete att ditt barn inte får all den motion, kunskap och hobbies som han eller hon behöver och därigenom kanske växer upp utan att behärska tennis, simning, golf, fotboll, parkour, tricking, hip hop och allt annat som hör till för att inte bli utsållad. Hjälp, har jag missat något, är det något jag borde ha tänkt på?! Kanske bäst att titta igenom vilket kursutbud de har – jag trodde att idrott skulle man få göra som en lek, men här står det faktiskt att det handlar om utbildning och att lära barn att motion är viktigt för hälsan! Dessutom står det att även vuxna kan och bör delta, så vad borde jag själv göra mer av?

    Min tanke är att vara barn borde innebära fri tid att bara vara, att få leka, att få göra precis vad man har lust till – innan man blir vuxen och verkligheten ställer andra krav. Om man väljer att ägna sig åt en sport på sin fritid så är det för att man vill leka och tycker att just den sporten är kul!

    Min reflektion är att om man skall kunna leva till man blir 123 år, såsom Carmelo Flores Laura i ditt förra inlägg från 23 aug, så handlar livet om att kunna bromsa takten. Jag är övertygad om att den gamle mannen från Bolivia inte har levt sitt liv som ett racerlopp eller försökt “briljera” i allt som finns att göra. Men om vi i Sverige fortsätter dränera oss på all energi så kan vi närmast vara glada om vi hinner uppleva pensionering överhuvudtaget utan att ha fått en hjärtinfarkt innan dess.

    Under de senaste vackra sommardagarna kunde jag inte låta bli att fundera på innehållet i ditt inlägg om den gamle mannen som blivit så gammal. Min tanke flöt kring “Hur skulle jag behöva leva för att bli 123 år”? Den absolut viktigaste åtgärden skulle bli att rensa bland alla åtaganden, att sänka tempot och göra allt långsammare. Detta baserar jag på vetskapen om vad som händer i kroppen efter en lång tid av utmattning och utbrändhet. Har man en gång drabbats av detta så inser jag att det är en kronisk sjukdom, och för mig är det en signal om att vi alla i Sverige lever med en analkande farsot – särskilt om vi fortsätter att lyssna in oss på reklamens och samhället budskap – att jobba ännu flitigare, springa fortare och absolut inte nöja oss med att bara vara eller unna oss att ha roligt i livet eller njuta av allt ljuvligt som finns…

    Svara
    • Fredrik Bengtsson says:

      Tack Camilla för dina personliga reflektioner kring vikten av att ta
      vara på det liv vi har fått att vårda. Jag håller med dig om att det är
      en farsot som har spritt sig i vårt samhälle och som nu är värre än
      någonsin. Vetenskapen lär oss att långvarig stress och överbelastning är
      det största hotet mot hälsa och livskvalitet, låt oss hoppas att
      samhället i framtiden kommer vidta lika omfattande åtgärder som man
      gjort för att få ner nyttjande av tobak och rökning som man ju från
      början inte heller visste hade en så skadlig effekt på folkhälsan. Den
      som stressar mest och hinner mest är sannolikt inte den som kommer leva
      längst…

      Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.