Ekonomi & Psykologi

För många av oss är det svårt att föreställa sig vad det innebär att leva i ekonomisk fattigdom med en hög grad av existentiell otrygghet för sig själv och sina närmaste. Det handlar inte “bara” om pengar, utan om möjligheter till trygghet, utveckling och inte minst om självkänslan. Samhällsbygget efter andra världskriget handlade i stor utsträckning om industrin som krävde arbetskraft. Fram till nyligen har den breda arbetarklassen fått det allt bättre och kunnat skapa ett liv för sig själv och sina närmaste som gett en tillräcklig grad av såväl ekonomisk som existentiell trygghet som i relation till deras föräldrar och tidigare generationer gett en avsevärt bättre livskvalitet. Det är den fysiska hälsan med förslitningsskador och olyckor i arbetet som stått i fokus och som satt ergonomi och säkerhet på agendan. Det psykiska välmåendet har däremot varit bra och stabilt fram till nyligen.

Den ekonomiska krisen 2008 och den massarbetslöshet som följde över hela västvärlden och inte minst i USA kastade omkull allt detta. Det var inte längre industrin som gav tillväxt och utvecklades, istället var det den tekniska utvecklingen, högre utbildning och en allt växande tjänstesektor som stod för framtiden. Detta parallellt med globalisering, utveckling av AI, klimatkrisen samt ökade sociala och ekonomiska klyftor har försatt oss i en återvändsgränd. För arbetarklassens män som haft sin ekonomi, sin trygghet, sin tillhörighet, sitt sammanhang och sin identitet på fabriken, i gruvan eller liknande, innebär denna utveckling att hela tillvaron kastas omkull. Ångest och depression blir naturliga konsekvenser av en sådan existentiell livskris, vilket i sin tur genererar en försämring av livsstilsfaktorerna med överkonsumtion av alkohol och droger som en naturlig följd. Den negativa spiralen är i fritt fall och man behöver någon att skylla på för att rädda sin förödmjukade självkänsla. Vad kan vara ett mer tacksamt byte än invandrarna!? Historien upprepar sig eftersom människan i grunden inte förändras särskilt mycket över tid. När den existentiella tryggheten är hotad och livet gungar blir man inte glad över konkurrens från människor utanför den egna gruppen. Den enda möjligheten att stävja främlingsfientlighet, att känna tillförsikt för framtiden och må bra trots omständigheterna i en sådan livssituation är förankringen i en religion som förespråkar andra eviga värden såsom altruism, tacksamhet, tålamod och förnöjsamhet. Parallellt med den industriella utvecklingen i västvärlden och framväxandet av moderniteten har vi dock haft en stark sekulariseringsvåg som frigjort den stora massan från religion och livsvisdom. Därmed har fallit varit stort för miljoner människor i Europa och i USA där förlusten av arbete och ekonomisk kris lett till en inre kris som många saknat verktyg att hantera och som få fått hjälp med av samhället.

Donald Trump och andra starka politiska ledare i världen har fångat detta missnöje och denna krissituation och gjort det till sitt valmanifest. I människans eviga längtan efter Messias blir detta ljuv musik för de miljoner och miljoner som uppfattar sig åsidosatta och bortglömda av samhället. “America first” är en kraftfull slogan då man upplever att jobben försvunnit till låglöneländer och möjligheterna inom landet begränsas till medelklass- och överklass som glider allt längre bort i en värld full av möjligheter där den främsta utmaningen handlar om att begränsa sina ambitioner, att lära sig att välja bort allt roligt och fantastiskt som man vill ägna sig åt och att hantera den existentiella kris och tomhet som många upplever som följd av att ha allt och ändå känna en andlig tomhet och meningslöshet som utkristalliseras i utmattningsdiagnoser, ångest, depressioner och livskriser.

Demokratin är i verklig kris som följd av denna utveckling och i likhet med Rosling och andra forskare uppfattar jag att de ekonomiska och sociala orättvisorna och bristen på jämlikhet i världen är det största hotet för jordens överlevnad. Vi behöver helt enkelt acceptera att ekonomin är en central fråga för hållbar utveckling såväl för den enskilda människan som för näringslivet och samhället i stort. Det vi kommer få se är annars en fortsatt utveckling av auktoritära ledare med enorma egon som aspirerar till att leda sina länder som diktatorer där lögner, korruption, utpressning och andra medel som är främmande för demokratin är accepterade och kan förekomma under öppen ridå. Ett hållbart samhälle bygger på att människor har ett gemensamt golv att stå på med en tillräcklig ekonomisk grund som basar för den existentiella tryggheten. Det är från den utgångspunkten som det sociala samhällskontraktet kan fungera där människan kan ta ett personligt ansvar för sitt agerande mot andra, för moral och etik. Då detta brister faller allt och vi ser ett ökat våld, rasism och psykisk ohälsa som några uttryck för en gemensam kärna.

För att klara av hållbarhetsutmaningarna i världen behöver vi acceptera att detta är hur människor fungerar, en del av människans eviga natur som vi sannolikt inte kommer kunna ändra på. Väl där kan en annan samhällsutveckling komma till stånd där människans behov står i centrum och där ekonomisk tillväxt, social utveckling och ett gemensamt ansvar och agerande för miljön och klimatet blir en naturlig följd. Kanske är det dags att “damma av” Abraham Maslow’s tidlösa behovshierarki som påminner oss om hur vi människor utvecklas i relation till den omgivande samhällsutvecklingen. Den räcker för att ge bild och ord till dagens utmaningar.

4 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.