” En ensamhet går an, men två ensamheter blir outhärdligt!”

Vilka värderingar ska vi utgå ifrån och vilka behov ska vi bejaka? Är det bättre att ha någon, vem som helst, för att slippa vara ensam? Eller är det som Ingmar Bergmans mormor säger i filmen Den Goda Viljan: ”En ensamhet går an, men två ensamheter blir outhärdligt!” För en del människor är ensamheten i en tvåsamhet den värsta formen av ensamhet men som alltid då det gäller existentiella frågor finns det inga färdiga svar.

I filmen gestaltas huvudpersonen Gil och hans blivande hustru Inez relation på ett sätt som sätter fingret på något väldigt viktigt. Gil är en kreativ konstnärssjäl som tycker om att leva i sin egen värld. Det är de djupare tankarna om livet som fascinerar honom och som betyder något. Livets mer ytliga glädjeämnen som lyx och glamour är oviktigt. För hans vackra flickvän Inez, gället det motsatta. Det som är Gil’s värld upplever hon som störande moment och trams som han borde lägga av med. Hon försöker övertala honom att satsa på det som är kommersiellt, som ger pengar, välstånd och bekräftelse. Woody Allen visar hur det blir då två människor lever i en relation med så helt olika utgångspunkter för hur man vill leva sitt liv och vad som ger mening i tillvaron. Gil får inget stöd eller uppmuntran av sin flickvän att leva ett liv som passar honom. Istället vill hon göra om honom till någon som passar in i hennes värld. Omvänt, förmår inte Gil ge Inez det hon behöver för att vara lycklig. Ensamheten mellan dem breder ut sig och i filmen får vi se hur de sakta glider isär. Båda möter andra som de känner sig hemma och harmoniska med. För Gil leder dessa möten till att han förstår att han måste göra ett stort uppbrott för att rädda sig själv.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *