En kvinnas liv – en film om kärlekens uppgång och fall

Guy de Maupassant’s tidlösa roman ”La résumé d´une vie” publicerades i Paris 1883. Dess tema och innehåll är lika aktuellt idag som igår och imorgon och tillhör en av världslitteraturens absoluta klassiker. Romanen har nyligen filmatiserats av Stéphane Brizé och går för närvarande på svensk biograf under titeln ”En kvinnas liv”.

Jeanne som är filmens huvudperson är en ung, vacker flicka med fina värderingar. Hon har vuxit upp i ett kärleksfullt hem och hon har som ung vuxen sunda värderingar och ett liv framför sig där hon som alla andra drömmer om kärlek.

Romanen och filmen utspelas under första hälften av 1800-talet med dess tidsspecifika sociala koder, könsroller och attityder till livet. Bortom det, och det centrala i romanen/filmen står eviga frågor om livet och dess mening som står bortom tid och rum. Filmen är därmed en gåva till alla som har livserfarenheter och upplevelser av kärlekens storhet och dess destruktivitet – genom att den gestaltar och ger ett språk för känslor och upplevelser som inte ryms inom det ordinära, rationella språkets ramar och föreställningar.

Vi lever i en hyperrationell tidsålder med tydliga föreställningar om logiska samband mellan orsak och verkan. Romanen/filmen visar det irrationella i människans beteenden och attityder till livet och har därmed mycket att erbjuda kring det som skapar livets innersta väsen och känsla av mening i tillvaron. Hur ska man exempelvis kunna förklara att den utfattige unge baronen Viscount Julien de Lamare, inte förmår respektera och vara trogen sin vackra, förmögna och generösa hustru Jeanne – trots att hon ger honom allt en man rimligen kan önska?

Vad är meningen då man som förälder ger allt till sitt barn och detta barn som vuxen återgäldar detta med att utöva känslomässig utpressning på högsta nivå som ruinerar familjen såväl känslomässigt som ekonomiskt? Hur ska man som förälder kunna säga nej till sitt barn då dess behov innebär att man själv går under? Har man en moralisk skyldighet att i alla lägen säga sanningen eller kan bevarandet av lögnen i vissa lägen vara nödvändig för att rädda liv såväl i psykologisk som i fysisk mening?

Det är i dessa existentiella ytterområden som La Vie d’ une Femme rör sig där Jeanne bär livets storhet och dess tragik i sin själ på ett sätt som inte lämnar någon oberörd.

Även relationen mellan Jeanne och hennes tjänarinna är irrationell och visar i omvänd ordning att kärleken kan vara trofast och stor och att dess kraft också kan vara gränslös i positiv mening. Romanens/filmens stora behållning är att den tar ställning för livets outgrundliga och gränslösa spännvidd mellan lycka och olycka, mellan människans storhet och hennes fall. Detta är en film för alla människor som har upplevt livets djupare dimensioner och som har erfarenhet av att allt inte alltid blir som man skulle önska eller tycka att man förtjänar. En film som visar att kärleken – trots allt – är meningen med livet och att den till slut övervinner allt!

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.