En ny världsordning förs fram

Trump och hans ministrars radikala beslut skakar hela den fria världen och möter jubel på annat håll. Vi lever i en historisk tid då två diamentralt olika sätt att se på världen ställs mot varandra. Det handlar om två helt olika civilisationer.

USA blev under 1900-talet ett hem för människor som sökte friheten att vara sig själva och att forma sitt liv utan att vara bundna av tradition eller etnisk bakgrund. Individen ställdes i centrum och den amerikanska drömmen att ha friheten att själv skapa sitt liv och att med egna krafter bygga en framtid har dominerat världsordningen sedan andra världskriget. Amerika erbjöd en fristad och ett hem för judar som flydde undan nazismen såväl som för fattiga européer som lämnade allt för att förverkliga sig själva och sin potential. Amerika stod för världsordning och trygghet och har under decennier varit världens främsta supermakt.

Som jag har skildrat i olika artiklar och i mina böcker behöver vi dock bli vaksamma på en otyglad frihet eftersom den i obalanserad from leder till högmod. Man tror sig ha alla svar på vad som är rätt och fel och rättar sig inte efter någon. Detta leder förr eller senare till splittring och kaos, oavsett om det handlar om en individ, en grupp eller ett samhälle.

Högmod är en av de sju dödssynder som människan sedan sin begynnelse behöver vara uppmärksam på. Ett barn med total frihet och utan uppfostran och anpassning till andra blir inte bara odräglig att ha att göra med, utan upplever också en vilsenhet och en ångest i tillvaron i sökandet efter de gränser som vi alla behöver för att känna oss trygga. På kulturell nivå kan man säga att det amerikanska samhället såväl som det västerländska samhället i stort som tagit över många av den amerikanska demokratins ideal, just har nått en punkt av vilsenhet och gränslöshet som öppnat dörren för Trump och allehanda högerextrema rörelser i västvärlden.

I en intervju i DN (4/2 2017) kan vi ta del av en belysande intervju med Alexander Dugin, rysk statsvetare och högerrörelsens främsta ideolog, som formulerar själva essensen i den splittring som vi lever mitt uppe i just nu och som avspeglar två olika civilisationer.

Dugin lyfter fram att de globala högervindar som blåser över världen, ironiskt nog handlar om att stå upp för vad han kallar för mångpolighet. ”Det handlar om att alla ska ha rätt att försvara sin identitet. Det första exemplet på det var Putins Ryssland och nu med Trump har vi de två mäktigaste staterna befriade från globalister. Med Trump har vi att göra med en ny värld, det finns ingen universell sanning, utan USA och varje land ska göra det som är bäst för det. Demokrati, liberalism, mänskliga rättigheter, gaypride och annat är inte allmängiltiga. Om Sverige vill ha det så är det ok. Men om till exempel norrmännen inte vill ha homoäktenskap, så har de rätt till det, och ska inte fördömas som reaktionära.”

”Dugin jämför med Sovjetunionens fall, en händelse som var ett start argument för att kommunismens ideologi inte fungerade. Han ser Trumps seger som ett tecken på att den globalistiska agendan inte heller fungerar. Varför skulle det vara fel att stå upp för mänskliga rättigheter? Därför att det är en västlig, anglosaxisk idelogi som betraktar människan som en individ. Den har ingen förståelse för att i andra civilisationer, låt oss säga Kina, islam och Ryssland, är människan något annat än individen, eftersom individen där endast är en del av en familj, kanske en stam, kanske en kyrka eller ett trossamfund. Man kan inte tvinga på sådana samhällen ett system som är djupt främmande för deras natur. ”
Alexander Dugins uttalande sätter fingret på själva kärnan i de stora politiska skeendena i världen just nu. Såväl högerextremism som terrorattacker, krigen i mellanöstern, Brexit och Trump förenas av den gemensamma kampen mot den fria världen och de ideal som våra demokratier vilar på.

För Sveriges del blir detta särskilt problematiskt då vi som bekant är ett extremistiskt land gällande de frihetsvärderingar som är själva högerextremismens främsta hotbild. I psykologisk och existentiell mening behöver vi som lever i den fria världen och som står upp för människans frihet och för mänskliga rättigheter och demokrati lära oss något centralt och viktigt av den konflikt som vi är en del av. USA är inte Gud och det sätt att se på världen som vi tar som självklart är inte det enda sättet. Vi kan inte å ena sidan stå upp för mångfald och stifta lagar mot diskriminering parallellt med att vi fastnar i högmod och försöker tvinga in resten av världen i att se livet med samma glasögon och med samma perspektiv som vi själva gör. Ödmjukhet är vägen framåt, men istället hamnar vi i känslor och beteenden präglade av makt och förakt.

I grunden handlar världens stora konflikter om att människan känner sig hotad i grunden och hon försvarar sig med näbbar och klor för att inte gå bort sig i ett totalt kaos. I Västvärlden ser vi IS och islam som den stora fienden men har nu fått Trump på vår egen bakgård att hantera. Hur kan vi bli förrådda i våra egna led!? Insikten om hur vi själva känner kan hjälpa oss att förstå hur andra människor i andra delar av världen vars liv, självbild, värderingar och världsbild utgår från familjen, stammen eller religionen, känner sig hotade och trängda av de demokratiska värderingar som vi står för och som sätter individens personliga frihet i centrum. Vi glömmer att det ur existentiell synpunkt är extremt hotfullt med total frihet eftersom vi därmed själva blir ansvariga för livets utformning. På ett instinktivt plan försvarar människor i andra delar av världen sig mot det moraliska förfall och den psykiska vilsenhet och meningslöshet som är en del av den nutida västerländska människans ok att bära.

Situationen är komplex och kommer kräva av oss som lever nu och imorgon att höja oss över våra instinkter och att försöka arbeta för samförstånd och fred trots våra olikheter. För detta krävs ödmjukheten att respektera varandra i olika läger även om man inte förstår varandra. Det är inte genom hot och våld som man får människor med sig utan genom att möta dem där de befinner sig och börja bygga därifrån. Man måste få människor med sig i en förändringsprocess och det är uppenbart att det politiska etablissemanget i Västvärlden blivit elitistiskt på många håll och att vi fastnat i högmod och frosseri på bekostnad av en balans mellan frihet och ansvar och mellan frihet och trygghet. Denna självinsikt och denna hemläxa måste vi ta hand om i Västvärlden innan vi kan bidra till en konstruktiv brygga mellan de båda oförenliga civilisationer som världen lever i och med idag och som utgör ett hot för människans och för mänsklighetens framtid.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.