En värld i behov av ett Metaperspektiv

Situationen i Afghanistan väcker många tankar och känslor och är i skrivande stund svår att veta utgången av. Många ser USA´s tillbakadragande av sin militära närvaro efter 20 år i landet som ett fiasko. Jag tycker jag anar något annat då jag hör Joe Bidens tal där han framför att den förödelse som sker där just nu och att Talibanerna rekordsnabbt återtagit makten i landet skulle ha skett oavsett tidpunkt för det amerikanska och västerländska utträdet ur landet. Kanske är han helt enkelt ödmjuk och modig nog för att erkänna att det afghanska folket helt enkelt inte velat eller kunnat ta över den amerikanska livsstilen och göra den till sin oavsett hur lång tid man stannar i landet och håller det under sina vingar?

Kanske är detta tidpunkten då västvärlden tvingas inse att inte alla människor på jorden önskar överta vår livsstil till punkt och pricka och göra den till sin? Visst tilltalas människor av frihet och mänskliga rättigheter oavsett vart på jordklotet man lever, men delar av den västerländska livsstilen är på sitt sätt lika extrem för talibanernas lära och livsstil är för oss. Min förhoppning är att Talibanerna ska ha assimilerat en mjukare och mer nutidsanpassad livsstil och att Sharia-lagarna ska förpassas till historien, samtidigt som jag hoppas att vi i Västvärlden kan börja fundera på om frihet från allt och alla verkligen är vägen till lycka och harmoni för människor och för samhället som helhet?

Den epidemi av psykisk ohälsa och känslor av tomhet och meningslöshet som präglar västvärlden måste tas på allvar och förstås utifrån ett kulturellt perspektiv. Kan människan leva väl utan en förankring i ett existentiellt paradigm och utan det sammanhang som familjen och traditionen bär upp i andra samhällen? Kan det vara så att frihet precis som pengar har ett värde upp till en viss gräns och om man går över den gränsen innebär mer  inte självklart mer positiva värden utan kan till och med leda till ensamhet, tomhet och meningslöshet?

I den bästa av världar skulle man därför önska att Afghanistan kan hitta en fredlig väg framåt för sitt folk och för världen där människor får leva i frihet och trygghet men samtidigt förankrade i värden och sammanhang som ger dem mening och sammanhang i tillvaron. Kanske skulle en sådan väg kunna bana väg för en bredare förändring i Mellanöstern som skapar mer harmoniska förbindelser med Västvärlden samtidigt som Västvärlden börjar ifrågasätta den egna livsstilen och de egna idealen utifrån den existentiella kris som präglar våra välutvecklade samhällen…….En tid av ödmjukhet, sunt ifrågasättande och självkritik kanske står för dörren…..?

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *