En värld i förändring

I tider av kris och oro behöver vi perspektiv och verktyg som hjälper oss att hantera känslor av ovisshet, ångest, sorg och andra känslor som är naturliga reaktioner på det som händer.

Som så ofta återvänder jag till Claes Janssen’s fantastiska modell Förändringens Fyra Rum som i all sin enkelhet hjälper mig att förstå mina egna reaktioner, vart mina medmänniskor befinner sig, samt vad som sker i samhället i stort. I en tid då hela världen befinner sig i ett akut och oväntat kristillstånd kan det vara extra betydelsefullt med perspektiv och att få något konkret att relatera sina upplevelser till.

I termer av Förändringens Fyra Rum så skulle man kunna säga att vi som följd av Corona brutalt kastats ut ur Nöjdhetens Rum där tillvaron varit relativt sätt sorglös för många och där livet rullat på utifrån en känsla av trygghet och förutsägbarhet. Rädslan för viruset och de drastiska åtgärder som krävts i hela västvärlden för att skydda befolkningen har lett till en ekonomisk katastrof för många parallellt med att vår vardag och våra beteendemönster förändrats i grunden. Det är då vi behöver Censurrummet – skyddsrummet där vi kan få krypa in och överleva medans stormen pågår runt omkring oss. Censurrummet är ett tillstånd av överlevnad då våra psykiska försvarsmekanismer hjälper oss att hålla undan alltför stark ångest och katastroftankar men samtidigt läggs locket även på känslor av lycka, glädje, inspiration, harmoni o.s.v. Just nu behövs detta “rum” för att vi ska behålla ett någorlunda lugn i en tillvaro och i en värld där livet som vi känner det raseras framför våra ögon utan att vi kan göra något åt det.

Det vi behöver är stöd, praktiskt och emotionellt, men också perspektiv som ger hopp om en väg vidare efter Corona. Att lyfta fram information och forskning som påminner oss om att vi redan före Corona-krisen befann oss i ett helt akut katastrofläge gällande miljöfrågan såväl som stora brister i den sociala hållbarheten kan hjälpa oss med en förankring i det större perspektivet. Miljoner människor kämpade med depressioner, ångest och utmattningsproblematik och Sverige lyckades inte uppnå något av klimatmålen. Vi visste att vi hade några få år på oss att radikalt ändra vår livsstil och våra beteenden för att rädda jorden från en global och irreversibel klimatkatastrof där miljoner människors liv var hotade – ändå förmådde vi inte agera i tillräcklig omfattning.

Corona-krisen har satt hela västvärlden i karantän och de positiva effekterna av detta i form av kraftigt minskade utsläpp liksom en ökad solidaritet och gemenskap i samhället människor emellan har skapat stora och snabba förändringar i positiv riktning parallellt med att epidemin skördar allt fler liv och ekonomin är i kris. Det är denna komplexa bild som vi behöver ta in och reflektera över medan vi sitter i karantän och inte kan fly till aktiviteter, arbete och nöjen som vanligt.

Förhoppningsvis kan samhället, våra ledare och personer i vår närhet bidra till att vi blir tillräckligt trygga kristillståndet till trots så att vi förmår glänta på dörren och kliva in i Förvirringens Rum. Där är det läskigt men nödvändigt att vara – åtminstone lite nu och då – eftersom det är där vi tar in information och kunskap som vi behöver för att få insikt om sakernas tillstånd som vi behöver för att kunna hitta sätt att förhålla oss till det som sker. I det paradigmskifte som vi kraschat in i är den stora utmaningen att inse att den gamla berättelsen om livet tillhör historien och att livet som vi känt det inte kommer tillbaka. Samtidigt är det ovisst hur framtiden kommer att te sig och ingen kan ge några svar. Förutom den allra äldsta delen av befolkningen och våra invandrare som kommit hit som flyktingar saknar vi erfarenhet av ett liv som är otryggt, oförutsägbart och som inte går att kontrollera. Det är därför naturligt att vi känner en hög ångest och stress över detta och att vi behöver få vara både arga, rasande och förtvivlade över detta.

Uppgiften för våra politiker, våra ledare och oss själva är att våga och orka stanna kvar i dessa känslor, att successivt ta in sakernas tillstånd för att steg för steg landa i en djupare insikt och acceptans över att det är som det är och vi är där vi är. I denna process där vi fajtas med att vägra acceptera är det naturligt att vi går fram och tillbaka mellan Censur och Förvirring. När det blir för jobbigt behöver vi helt enkelt ta en paus och sluta tänka, sluta kämpa och bara försöka vara. Efter ett tag hjälper livskraften oss tillbaka in i Förvirring eftersom vi intuitivt och kanske även intellektuellt förstår att det bara finns en väg framåt. Just nu befinner sig många i just detta “Ingenmansland” och det är viktigt att ha med sig att allt är som det ska när det gäller hur vi reagerar på situationen.

Det vi har framför oss är en tid av sorg och djup nedstämdhet över allt som vi förlorat i denna kris. Vi är ovana vid att hantera sorg i vår kultur och många saknar ritualer för att släppa taget och separera från något som är över på en djupare känslomässig nivå. Detta kommer vi kollektivt att få öva på under denna tid och i det större perspektivet är det därför logiskt att epidemin måste pågå så länge som krävs för att vi ska sluta kämpa tillbaka till något som det är dags att lämna för att landa i en acceptans av nuet och en nollpunkt från vilken vi så småningom kan börja blicka framåt.

Som hjälp i detta har vi forskare och människor som redan gått igenom kriser, som redan förlorat allt – och som kan påminna oss om att livet går vidare och att det som sker är oundvikligt när ett samhällsparadigm nått vägs ende och behöver ge vika så att något nytt kan växa fram. Det finns inget meningsfullt med Corona epidemin men givet att den är ett faktum behöver vi se hur vi kan skapa en mening som kan bli bärande för framtiden och hjälpa oss att ställa om samhället till den hållbara utveckling som krävs för att vi ska kunna undvika en ännu mycket värre global katastrof inom en snar framtid. På så sätt kan man se den rådande krisen som en förvarning, som en kraftfull varningsklocka som ger oss en sista möjlighet att förstå och att ställa om innan det är för sent.

Det är här som hoppet för framtiden finns och parallellt med stöd och empati för att möta människors aktuella behov är det viktigt att vi inte förlorar hoppet om en framtid där vi just nu har behov av ledare som står stabila i krisen och som känner sig manade att bidra till att ge perspektiv på utvecklingen framåt i en positiv anda. Det kommer dröja innan vi kommer kunna lyfta oss ur Förvirringens Rum och kliva upp i Inspirationens Rum och just nu räcker det med att vi vet att det Rummet finns och att det är där som vägen framåt, det nya paradigmet och vår roll i det kommer att utkristalliseras. Det finns en möjlighet att vi kan skapa ett samhälle där vi mår bättre och där vi lever i bättre harmoni med naturens och jordens förutsättningar. Det finns en möjlig väg till ett liv präglat av hållbarhet och mening men då behöver vi hantera det som sker på ett medvetet och ansvarsfullt sätt.

För närvarande behöver vi Censurrummet för att orka med men glänta då och då på dörren till Förvirringens Rum och lyssna, reflektera och prata med andra om dessa frågor för att hjälpa dig själv att kliva in i den förändringsprocess som vi alla behöver göra oss till del av. Krisen innebär en tragedi och förluster för många på ett personligt plan som det är viktigt att vi bemöter och hanterar, samtidigt som den på en övergripande nivå löser upp några av de största hoten för mänsklighetens överlevnad och framtid på jorden. Att kunna hantera komplexiteten i dessa båda motstridiga perspektiv är uppgiften för oss just nu.

2 Kommentarer
  1. Kaj says:

    Så fint och klokt beskrivet och skrivet Fredrik! Du och dina tankar och dessa inlägg är viktigare än någonsin för oss människor. Fortsätt ditt fina arbete, fortsätt förklara och ge oss perspektiv, fortsätt ingjuta hopp – sluta aldrig att skriva om Jakten på Det Goda Livet!!

    Svara
    • Fredrik says:

      Hej Kaj, tack för din generösa och uppmuntrande feedback – det gläder mig att jag kan bidra med tankar och perspektiv på livet och tiden vi lever i. Allt gott, Fredrik

      Svara

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.