Ett samhälle i transformation

 

Vi lever i en tid av fundamental transformation då själva attityden till liv, arbete och vad alltsammans går ut på, håller på att förändras. Själva kärnan i skiftet handlar om att människan slutar vilja anpassa sig till arbetets och samhällets strukturer för att istället sätta sig själv i centrum och ”tvinga” de omgivande strukturerna till anpassning.

Som psykolog har jag följt dessa frågor på nära håll i två decennier och det var för att tydliggöra och lyfta fram klyftan mellan människors behov och de omgivande strukturerna som jag skrev min första bok år 2000 som fick titeln ”Att få livet att gå ihop – om yngre karriärmänniskors arbets- och livsvillkor”. Jag insåg då att människor med möjlighet till fria val och med en hög grad av livskvalitet kände sig fångade i ett liv som de upplevde som meningslöst eftersom de val de gjort för sitt liv inte var autentiska utan styrda av önskan om att vara lyckad, att duga, status o.s.v.
Svaret på denna existentiella livskris fick namnet utbrändhet.

Det är först nu, 2018 som vi nått en tipping point i samhället då det sker en social revolution som bygger på de insikter som människor som själva erfarit och/eller som levt nära andra som drabbats av utbrändhet har insett. Ett liv utan mening är inget liv. Millenials vägrar helt enkelt att bli utbrända och på en arbetsmarknad där det råder brist på arbetskraft vågar de utmana arbetslivets och samhällets strukturer och ställa krav. Man ser jobbet som något som ska supportera de värden man anser att man vill satsa på i livet. Man söker utveckling, delaktighet sammanhang där man kan känna att man gör en skillnad och bidrar till något större och ser balans i livet och en hög lön som hygienfaktorer. Strävsamma ”hundår” med utsikt om att stiga i graderna och göra karriär med hjälp av övertidstimmar och självuppoffring är inte något som lockar. Framförallt för att man faktiskt inte vill stanna kvar i samma yrke eller hos samma arbetsgivare längre än ett par år.

Livet är kort och den dag det är över kan man inte ta något med sig. Mening 2018 handlar om att leva ett autentiskt liv där man är trogen mot sig själv, sina värderingar och känner att man använder sitt liv till att bidra till ett hållbart samhälle. Arbetsgivarna och samhällets institutioner tittar häpet på och försöker förstå vad som händer. Hur kunde allt det som fram till nyligen framstod som åtråvärt och eftersträvansvärt plötsligt kännas hopplöst gammaldags och förlegat?

Det enkla svaret är så klart att det inte handlar om något snabbt och plötsligt skifte utan om en process som pågått i över två decennier och som vuxit sig starkare för varje år tills vi nu nått en punkt av en kritisk massa som får transformationen att bli verklighet. Det är naturligt att den sker i Sverige som har klarat sig väl genom ekonomiska kriser och massarbetslöshet och som har en lång tradition av en kollektiv folkrörelse som drivs framåt av en trend. I mitt arbete med människor i andra europeiska länder märker jag tydligt hur vi drar ifrån i utvecklingen och att det skifte som sker i Sverige just nu kommer ske i övriga Västeuropa inom de närmsta tio åren. I Italien, Frankrike och övriga Europa har man fullt upp med kvinnornas jämställdhet på arbetsmarknaden, möjligheter till barnomsorg och ett nyfiket intresse för personlig utveckling och demokratisering av arbetslivet. Häpet betraktar man Metoo rörelsens effekter i Sverige som avsatt auktoritära chefer på löpande band på grund av egenskaper som i våra europeiska grannländer i många fall betraktas som tecken på ledarkvaliteter och styrka.

Transformationen som pågår just nu är fundamental och det finns ingen väg tillbaka. Vi som lever mitt uppe i den kan naturligt inte överblicka dess konsekvenser, än mindre förstå hur livet kommer te sig om fem eller tio år. Det som känns tryggt är att det är strävan efter mening som står i centrum och när människor får känna mening frigörs styrka, innovationskraft och inre harmoni på ett sätt som ingen annan kraft kan åstadkomma. Nyckelordet blir tillit och öppenhet där vi behöver betrakta framtiden som en spännande experimentverkstad där det enda val vi har är att ge oss in i leken och vara med och forma framtiden, eller att hamna utanför och bli offer för okontrollerbara omständigheter.

Sverige är världens mest fria land och med frihet kommer ansvar som vi behöver lära oss att ta personligt och inte överlåta på någon annan, oklart vem, att hantera.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.