Existentiell tillit

Människan har i alla tider ställts inför krafter som är bortom hennes kontroll. Krig, naturkatastrofer, sjukdomar, förluster, och omvälvande samhällsförändringar har varit en naturlig och oundviklig del av livet.

För att uthärda oro och ängslan över det som vi inte kan påverka och hantera förluster av det som vi har kärt, har människan utvecklat förmågan till acceptans, tålamod och vilat i en känsla av existentiell tillit som haft sin grund i den andliga dimensionen av tillvaron. Vi har lärt oss tolka livets skeenden efter den logik som endast förankringen i en högre dimension kan ge och fram tills nyligen har vi upplevt oss som underordnade naturens lagar.

Mötet och konfrontationen med livets utmaningar gör att vi utvecklar en resiliens, en inre styrka och ett mod att hantera olika situationer i livet utan skygglappar och att klara av att förlora de/det vi älskar, att bryta upp och börja om någon annanstans – med hälsan i behåll. Måttet på detta kallas för KASAM (Känsla av Sammanhang av Aaron Antonovsky) vars kärna handlar om den inneboende förmåga att skapa mening av sina erfarenheter som människan bär som en potential i sitt inre.

I dessa tider då Corona Viruset skakar världen i grunden och raserar världsekonomin och hela fundamentet för den rådande världsordningen, famlar vi förtvivlat efter verktyg. Den moderna välfärdsstatens trygghetssystem har gett oss en aldrig tidigare skådad känsla av trygghet och frihet under det senaste århundradet som växt sig starkare för varje årtionde som gått. På vägen har vi övergett religionen och vår andliga dimension till förmån för vetenskapen, tekniken och pengarna. Ingen talade om att vi på vägen “kastade ut barnet med badvattnet”. Konsumtionssamhället har snarare fostrat oss i motsatta dygder där otålighet, frustration och en evig längtan och strävan efter mer och bättre där tempot i tillvaron skruvats upp till en nivå som gjort utmattningsbesvär till en folksjukdom och depression och ångest till en del av vardagen. Vi har satt oss själva och vårt ego i centrum för livet och trott att vi kan bestämma och ta kontroll över det mesta.

Kris bär fröet till utveckling och det globala kristillstånd som råder just nu har en potential att leda oss in i nya förhållningssätt till oss själva, till varandra och till vår omvärld som leder till en hållbar utveckling och en ny berättelse om vad livet handlar om. För att komma dit tvingas vi till insikt och acceptans av att världen som vi känt den inte kommer tillbaka. Pengar, makt och status som vi knutit vårt behov av trygghet mot har visat sig vara värdelöst i mötet med en Pandemi som på några dagar kan få världens börser att rasa och där såväl samhällsekonomin som företagen och civilsamhällets ekonomi riskerar att falla ihop som ett korthus. Det är naturligt att vi drabbas av ångest och panik och att vi går in i ett läge där behovet av tröst blir primärt. Det finns inga svar på hur det ska bli och vi är utlämnade till oss själva.

Situationen tvingar oss att acceptera det som sker och att utveckla tålamod i väntan på att Pandemin ska plana ut och gå över. Detta är självklart extremt utmanande, särskilt eftersom många saknar den existentiella tillit som vi bara kan hämta ur vårt inre och som är ett resultat av att vi har en förankring i en andlig dimension. Det är därför dags att hämta styrka ur den visdom som människan utvecklat under sin tid på jorden och påminna oss om att våra förfäder klarat av liknande förhållanden och omständigheter i alla tider och att förmågan att hantera ovisshet och att böja sig för krafter som är större än oss själva helt enkelt tillhör människans livsvillkor.

Fysiologiskt kommer det faktum att de flesta av oss kommer att smittas av- och överleva Corona hjälpa oss att utveckla en resistens mot viruset. På motsvarande sätt kan den psykologiska vinsten på sikt bli att vi utvecklar en högre grad av självtillit och resiliens som gör oss lugnare och mer trygga inombords på det sätt som endast genomlevda, utmanande erfarenheter av livet kan ge. Om vi inser detta och förmår ta vara på detta undantagstillstånd på ett konstruktivt sätt kan isoleringen hemma och självreflektion bli en högst meningsfull erfarenhet som rustar oss för en nyorientering i livet.

 

 

3 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.