Flight – en film om förnekelse och befrielse

[dropcap]D[/dropcap]en amerikanska filmen Flight av Robert Zemeckis med Denzel Washington i huvudrollen, som flygkapten med missbruksproblem, är värd att se för alla som funderar över mänskliga beteenden. Filmen har många olika bottnar men illustrerar framförallt plågan av att vara ett offer för destruktiva beteendemönster som man inte förmår bryta trots att katastroferna hopar sig runt omkring. Förnekelsens kraft är oerhört stark och det är svårt, ibland t.o.m. omöjligt att sluta missbruket eftersom det ju en gång uppstått som ett sätt att hantera svårbemästrade känslor. Många människor idag har råd och möjlighet att missbruka i fred utan att omgivningen förstår vad som pågår. Den yttre friheten att köpa och införskaffa den eller de droger man behöver är väldigt stor vilket gör att missbrukaren kan ”gömma sig” bakom en tjusig och till synes välfungerande fasad. Ingen klagar på att det inte fungerar på jobbet, partner, barn och vänner må fly sin väg men det är många människor som skiljer sig och har familjeproblem så detta kopplas inte alltid samman med att det finns bakomliggande missbruk.[pullquote align=”right”]Saknas gränser kan den totala friheten göra att vi både känner oss vilsna och tappar bort oss i den yttre världens frestelser.[/pullquote]

 

[dropcap]M[/dropcap]ånga människor lider idag av att de inombords håller på att gå sönder och de längtar efter gränser och att någon ska se hur det verkligen står till – men eftersom de har råd och möjlighet att upprätthålla den yttre fasaden blir de mer och mer inlåsta i sitt inre fängelse och hittar ingen utväg. Att sluta på egen hand är i princip omöjligt, oavsett om missbruket handlar om alkohol och droger som i filmen, eller sex, spel, sociala media eller något annat. För en del som till slut hamnar i fängelse på grund av vad de ställt till med upplevs fångenskapen och det abrupta slutet på missbruket som en stor befrielse och lättnad. Detta gäller för missbruk och för andra destruktiva beteendemönster.
Albert Speer, Hitlers arkitekt och sedermera Rustningsmininster för det Tyska Riket som tillbringade 25 år i fängelse efter andra världskriget, uppgav senare att tiden i fängelset som satte stopp för honom, var de lyckligaste åren i hans liv. För mig handlar temat om frihet kontra gränser där vetskapen om vart gränserna finns ger en känsla av trygghet. Saknas gränser kan den totala friheten göra att vi både känner oss vilsna och tappar bort oss i den yttre världens frestelser. Jag har skrivit mycket om detta tema här på bloggen och inser mer och mer hur viktigt det är att vi arbetar med balansen mellan våra behov av att känna oss fria och känslan av trygghet i oss själva. Att hamna i fängelse kan bli en ersättning för de föräldrar, den yttre auktoritet, Gud, Buddha eller vilken högre kraft och makt man än må tillbe men som väldigt många människor saknar förankring i i vår sekulariserade tid, vilken dessutom präglas mycket av fri uppfostran och frånvarande föräldrar. Hur vi lär oss att sätta våra egna gränser och att förankra oss i ett inre värdesystem som reglerar våra beteenden framstår som det allra viktigaste för oss alla att reflektera kring.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.