Ger hemtjänst på ackord ett värdigt liv?

[dropcap]D[/dropcap]et finns två temperaturmätare på hur det står till med värderingarna i ett samhälle; hur man tar hand om barnen och hur man behandlar de gamla. Den gemensamma nämnaren för dessa båda grupper är att de inte tjänar några pengar och kan försörja sig själva utan är beroende av hjälp och stöd av sina föräldrar respektive vuxna barn. Sverige är världsberömt för hur vi månar om barnen och barnens behov genom vår föräldraförsäkring, välutvecklade barnomsorg och barnens rätt till ett gott och värdigt liv. Tyvärr börjar vi bli nästan lika berömda, eller ska vi kanske kalla det ökända för hur illa vi behandlar våra gamla. Å ena sidan har vi kämpat för att öka medellivslängden så att vi har möjlighet att leva längre än i princip något annat folk på jorden, å andra sidan har stödet och möjligheterna för våra äldre att uppleva en värdig ålderdom kraftigt försämrats. Dels har vi många riktigt gamla och svaga som tvingas bo kvar hemma trots att de inte är kapabla varken fysiskt eller psykiskt att klara detta. Berättelser vittnar om 99-åringar som nekas plats på äldreboenden för att ålder och allmän svaghet inte anses som skäl till att få denna hjälp. Väl på äldreboendet är det många som behandlas på ett ovärdigt sätt av såväl anhöriga som personal. De anhöriga har sällan tid att komma och hälsa på. Man glömmer lätt gamla mammas uppoffringar och omsorger under barnens och barnbarnens uppväxt då behovet av hennes stöd och hjälp var stort. Nu då hon inte längre kan bidra till familjens praktiska liv blir det svårt att prioritera tiden för att besöka henne och kanske rent av ta hem henne någon helg ibland. Kanske är det så att föraktet för åldrandet och överfokuseringen på ungdomstiden på ett undermedvetet plan påverkar politiker och andra makthavare i samhället i deras syn på äldrevården? De som arbetar inom denna sektor går på knäna sedan länge och tvingas antingen bli avtrubbade och leva med samvetet att inte kunna hinna ge den omsorg som de gamla behöver, alternativt sluta eller gå in i väggen av denna omänskliga situation som går stick i stäv med deras värdegrund.

[dropcap]I[/dropcap] DN (7/1) kunde vi läsa en träffande artikel av Britta Ring som refererar till Akademikerförbundet SSR och Kommunals rapport ”Matlåda, med eller utan samtal?”. ”Visst är det underligt hur ord som självbestämmande, värdigt liv, trygghet och meningsfullhet får helt nya betydelser på en hemtjänstmarknad med löpande band och ackord? skriver hon. I hemtjänsten går personalen också på knäna och tvingas hantera ett människovårdande yrke på ackord. Några exempel; blöjbyte, läggning 10 minuter, mat, medicin, byta blöja, byta underlag 10 minuter, middag + disk 10 minuter o.s.v. Vårdbiträdena springer och jäktar för att klara schemat. En oförutsedd händelse kan spräcka allt. Springtiden som förr hette gångtid är inte inräknad och dras ofta av från den beviljade hjälpinsatsen. Efter hård kritik mot obetald springtid justeras systemet i sommar så att ”kunderna” inte ska berövas tid som de har betalt för. Och vårdbiträdena får stämpelklockor. Om det fungerar på VOLVO, varför ska det inte fungera lika bra i äldreomsorgen?

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.