Går det att hindra en storm?

Den franske presidenten Macron’s uttalande i tidskriften “The Economist” tidigare i veckan där han unnar sig något för politiker så ovanligt som en filosofisk reflektion över tiden vi lever i, väckte starka positiva och negativa reaktioner av det enkla skälet att han satte ord på sakernas tillstånd istället för att censurera sanningen. Kontentan är att det har byggts upp en stark och obeveklig storm i Västvärlden som jag tänker att vi inte har upplevt sedan slutet på kalla kriget. Följden av det blev bl.a. att Berlinmuren föll för 30 år sedan och att Östeuropa befriades från diktatur, censur och förtryck.

Förväntansbilden var att människor i Östeuropa skulle jubla, fira friheten och stå på barrikaderna för all framtid för att värna om demokrati och mänskliga rättigheter. Att vi endast några årtionden senare och trots allt stöd och all hjälp från EU skulle uppleva att det istället är högernationalismen, antisemitismen och ropet på stängda gränser, murar och diktatur som efterfrågas av stora delar av befolkningen, hade vi inte kunnat föreställa oss.

Analysen av orsakerna till denna radikala svängning i mänsklighetens historia återstår för framtiden att klargöra på djupet eftersom vi som lever mitt i denna turbulenta tid inte kan ha de perspektiv och den distans som krävs för att förstå dessa komplexa sammanhang. Det vi kan se och uppleva här och nu är att vi lever i stormens öga och att vi i liket med våra föräldrar och farföräldrar som levde på 1930-talet tvingas ta ställning till vilken moral och vilken människosyn vi vill anamma. Att leva i censur och tänka att det är upp till någon annan att reda ut oredan vi lever i i världen håller inte i en demokrati där vi alla har en röst och en möjlighet att vara medskapande till utvecklingen av samhället och framtiden.

Knäckfrågan är om det är möjligt att hindra en annalkande storm? Eller är det kanske t.o.m så att stormar oundvikligen följer naturens lagar och därmed är oundvikliga? 1930-talets storm ledde till Andra Världskriget vars mänskliga, ekonomiska och sociala konsekvenser för hela den Europeiska kontinenten var förödande för generationer av människor. Kalla krigets upptrappning som följde därefter ställde hela världen inför hotet om ett globalt Kärnvapenkrig och mänsklighetens undergång innan liberalismens krafter segrade i Västvärldens samhällen och kommunismen föll ihop som ett korthus.

Anspänningen idag som i mänsklighetens konflikter genom årtusendena, har sin grund i synen på invandring, ekonomisk fördelning och värderingar kring familj, religion och identitet. Kalla krigets upplösning handlade om att ett globalt Kärnvapenkrig hotade hela mänsklighetens överlevnad vilket till slut blev en gemensam angelägenhet att undvika som överskuggade övriga meningsskiljaktigheter och konflikter. Motsvarande överbryggande kraft idag handlar om Klimatkrisen vars konsekvenser inte gör någon skillnad på hudfärg, socialgrupp, kön eller andra faktorer. Inför detta är vi lika utsatta som världsmedborgare även om världens fattiga självklart är mest utsatta och kommer gå under i första ledet.

Frågan är om den aktuella stormen som närmar sig orkan, kommer kunna påverka människor att göra sig större och ta ansvar för mänskligheten och för jordens framtid genom att samla sig medan tid ännu är? Macron’s okonventionella klarspråk är ett steg som hjälper oss att se verkligheten i vitögat. Först i konfrontationen med verkligheten som den är utan skygglappar kan vi börja orientera oss mot en möjlig väg framåt. En nyckel i detta är sannolikt att Liberalismens företrädare inser att frihet och yttrandefrihet inte räcker för att människor ska må bra och vara glada och nöjda. När människor blir fria ställs också krav på jämlikhet, inkludering, utjämnade sociala och ekonomiska klyfter, samtidigt som det personliga ansvaret hos individen själv ökar i att växa, utvecklas och agera utifrån etik, moral och ansvar för sig själv, sina medmänniskor och som samhällsmedborgare. En enkel analys av samtiden visar att det finns en hemläxa att göra både för samhället och för den enskilde individen.

Forskning visar att hela världens befolkning rör sig i en riktning mot ökad frihet om än i olika takt och utifrån kulturell kontext, vilket kan tolkas som en naturlig utveckling i människans historia. Den storm som blåst upp nu handlar inte om frågan om huruvida människan vill vara fri eller inte, utan om den obalans som uppstått genom bristen på ansvar som automatiskt följer med friheten men som vi har tappat bort på vägen. Nästa kapitel i människans historia kommer därför oundvikligen att handla om att utveckla dygder som ödmjukhet, medmänsklighet, måttlighet o.s.v. egenskaper som varit tongivande i alla framgångsrika samhällen genom tiderna men som vi har så lätt att tappa bort i jakten på mer och bättre för mig själv oaktat konsekvenserna för andra. Framtiden får utvisa om vi kommer klara att få stormen att bedarra innan den övergår i en fullskalig orkan som orsakar oundviklig förödelse men ett första steg är i alla fall att acceptera att stormen är här och att börja fundera på vad det betyder.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Dela med dig av dina synpunkter!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.